Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Julbak

I dag började julen på allvar närma sej här. En massa ved stoppades in i stora bakugnen och brödskivorna plockades fram. Degen hade jäst över natten och litet till så det började bli bråttom. Pepparkakor hade barnbarnen redan bakat tidigare men nu stod jullimpan i turen.

Men förrän bröden vacker gyllenbruna kom ut ur ugnen så skulle ugnen eldas och det är en konst att få den eldad till rätt värme. Det beror på veden, vädret och en massa olika faktorer. Man får inte elda för snabbt heller för då försvinner värmen för snabbt också. Medan elden brinner bakas degen till bröd och läggs på långa skivor.

Bilderna: 1) bakandet, 2) eldning, 3) ugnsluckan, 4) karand, 5) svipand, 6) brödet läggs in, 7) inne i ugnen.

Då elden brunnit ned skall kolen dras ned i kollådan framför ugnsluckan med ”karun”. Man ”karar neer” kolen i kollådan som är en del av ugnens rökgång. Där får de brinna färdigt och bli aska. Sedan skall ugnens botten rengöras med ”svipun” som urprungligen skulle vara av tallris men vi har fuskat och använder en borste av naturmaterial – plast får man absolut inte använda i ugnen. Men visst har vi den ursprungliga svipun kvar.

Ugnen är flyttad och ommurad 1930 – före det stod den i stugans hörn som det brukades. Enda förändringen är att jag satte kakel i stället för den buckliga plåten år 1980 då vi flyttade tillbaka till Hindersby.

Som en språklig parentes kan jag påpeka att ”karu” och ”svipu” är gamla ord som bildats enligt fornsvenskans regler med den gamla substantivändelsen -u. Man tar helt enkelt en verbstam och sätter till ett -u. ”Att kara” är ett fornnordiskt ord som betyder ”skrapa” och ”svipa” är numera ”svepa”. Så det blir ”karu” och ”svipu”. Likaså är den potatis som man sätter på våren en ”setu”. Vi använder fortfarande massor av ord på -u.

Då ugnsbottnen är ren och fin så gäller det att sätta in bröden med ”brööspadan” och det kan vara en känslig procedur. Helst bör allt karlfolk försvinna utomhus i det skedet så de inte får spadaskafte i huvudet (jag tog bilen och for till Helsingfors). Det skall läggas in 20 bröd i ugnen och ganska så kvickt. Det är inte roligt om ett bröd faller av spaden.

För att få fin glasyr skall bröden tas ur ugnen och penslas – helst flera gånger. Sedan gäller det att vakta på när bröden är färdigt gräddade och då är en modern pannlampa med lysdioder ganska bra att ha.Den lämnar ju bägge händerna fria.

Jag var tvungen att köra till H:fors för att köpa reservdelar – annars hade jag kunnat ta en fin video av bakandet. Men jag fick ett brådskande telefonsamtal: ”Var är pannlampan ?” Till all tur har vi ett helt lager med pannlampor för de behövs minsann i dessa mörka tider för alla arbeten. Då jag kom hem på kvällen så var allt lugnt och de färdiga bröden låg på skivorna för att svalna. Allt hade gått bra och det blir en mumsig jul …

Mot midvinter

Det blev alltså en tidig vinter. Jag bygger fortfarande på det nya värmesystemet som blev ganska provisoriskt uppställt för ett år sedan. Sommaren hade andra brådskor och det fanns ingen tid att pyssla med flisvärme då. Den långa hösten skulle jag nog hinna – trodde jag. Nu är dagarna väldigt korta och man hinner knappt tänka på att ta en bild förrän det är mörkt. Men jag hann ta en bild just innan solen gick ned – klockan tre på eftermiddagen.

En decemberdag

Snön är verkligen vit i år – troligen på grund av kylan. Det har inte varit plusgrader en enda gång sedan kölden kom. för en månad sedan. Och det tycks bara förbli kallt. Inte för att jag bryr mej om något lågtryck som kommer med mera snö – vi har redan en halv meter och det räcker tilll.

Byggandet går an eftersom jag nu är inomhus så blåsten stör inte. Besvärligt är det för att man måste planera noggrannt hur man skall bygga utan att driften av värmeanläggningen störs – det är inte så roligt i den här kölden. Det blir en hel del jobb vid datamaskinen med CAD-programmet för att få allt att passa ihop. Riktigt färdigt är inte ytterskalet heller. Jag måste ha en presenning eftersom luckan ännu är ofärdig. Men snart, snart …

Sällskap har jag haft av småkatterna som härjar omkring så snön yr. De är väldigt nyfikna – särskilt Pricken – och man måste vara försiktig för de skall leka med allting och en del verktyg kan vara farliga. Försöker man gräva en grop så är Pricken garanterat ned i groppen och skall leka med skyffeln. Hobbe (vår lapplandsvallhund) och Pricken kommer väldigt bra överens. På nätterna delar de filt och jag försökte ta en bild då Pricken låg med huvudet på Hobbes tass men den såg förstås upp genast då jag kom.

Hobbe och Pricken

Alldeles för varmt väder …

I går grävde jag en grop vid det nya flis(mellan)lagret. Det var -15 grader men svetten bara rann – och blev till istappar på mösskärmen. Det är ingen sinekur att gräva i vår lerjord då den är frusen. Den är inte bara hård utan dessutom seg. Med en korp hackade jag först loss små bitar som jag sedan skyfflade upp.

Naturligtvis borde jag ha grävt gropen förrän det frös på. Och jag grävde faktiskt en djup servicegrop (så man kommer under flismataren och kan skruva loss motorn) just före kölden kom men jag blev tvungen att ändra planerna litet och flytta ingången så det behövs en grop till. Och så trodde man (och hoppades) att den här kölden bara var tillfällig – normal medeltemperatur är ju bara kring -3 grader.

Tji fick jag så nu hackar jag i den frusna leran. Det går dessutom inte att vila sej då man en gång blivit svettig utan det är bara att arbeta så länge man orkar lyfta korpen. Korpen är alltså en stor dubbelhacka som har en spetsig sida och en flat sida. Där det är riktigt hårt och finns stenar så måste man använda den spetsiga delen. Ett synnerligen effektivt verktyg och bra motion får man.

Sedan då man inte mera orkar svänga hackan så är det bara att snabbt gå in och byta den genomblöta skjortan till torr. Att stå ute i kölden med våta kläder är inte alls bra.

Men annars är det riktigt trevligt att få svänga hackan och syssla med kroppsarbete. Annars blir det mest skruvande i verkstaden på hösten och konditionen går nedåt vilket är illa då man skall börja med skogsarbetet. Men jag kommer inte att skämta om kommunalarbetare som står och hänger på spadskaftet. Skämtarna borde sättas på straffarbete med korp och spade så får de se hur många minuter det tar innan de flämtande hänger på spadskaftet själva …

Och nu är det vinter …

Då man inte mera orkar sopa eller skyffla undan snön för hand och kättingarna är satta på traktorn – då är det officiellt vinter här. Och det var i dag det. Drivorna började gå över 60 cm så det hjälpte inget annat än att sätta på kättingar och koppla fast schaktbladet. Snöhoparna bredvid dörrarna var redan långt över en meter höga.

Men kättingarna börjar vara slutkörda. Farsan köpte dem begagnade för 40 år sedan så det är inget under. Nu blev det i alla fall riktigt många lappningar innan jag fick på dem. Och de tvärked som ännu hölls fast var riktigt på gränsen att gå av. Så det blir mycket lappande den här vintern och det blir nödvändigt att se sej om efter nya ganska snart.

Och det kommer mera snö i morgon. Kallare blir det också så vi får räkna med att den här snön ligger ända till våren. Tyvärr så hann marken inte frysa förrän det kom snö så det blir att köra spår i skogen för att få skogsvägar. Kanske vi får en likadan vinter som i fjol. Kommer nån ihåg de åren då det nästan inte var vinter alls ? Just nu verkar ett varmare klimat ganska så avlägset. Men det sörjer jag inte över. En kall vinter tar livet av en massa ohyra (även om den lösa snön isolerar för bra).

Stackars H:forsare

I går körde jag in till Runebergsgatan för att träffa gamla studiekompisar (den utvidgade fysikerklubben brukar träffas ibland). Men vilka hemska gator ! Så dåliga vägar har vi inte haft i Hindersby sedan snöstormarna på 50-talet då vi måste ha caterpillare att köra upp vägen. Det var rent livsfarligt att köra på gatorna med frusna spår och massor av knölar som slängde bilen hit och dit. Och måste man stanna för rött ljus så var det frågan om huruvida man kom iväg då det blev grönt för bilarna hade slipat gatan till rena isbanan.

Och att parkera bilen var ju bara hopplöst. Insnöade bilar överallt och där det fanns nån lucka så var den full av snö och frusna vallar. Man tyckte riktigt synd om de stadsbor som hade bilar. Men jag klarade mej ganska bra för jag hade ordentlig utrustning i bilen. I det här vädret får de parkeringsplats som har den största skyffeln och de bästa stövlarna. Och här i Hindersby är det bäst att sätta stora aluminiumskyffeln i bilen så man kan gräva sej genom snödrivorna då plogen inte har hunnit köra.

Visst är det ibland besvärligt att bo här i de djupa skogarna men med ordentlig utrustning så får man bort snödrivorna mycket bättre än i storstaden. Med snökättingar på traktorn och schaktbladet kör man relativt snabbt upp riktigt fina planer och vägar. Något sådant elände som jag såg i går i storstaden har vi sällan haft.

Det är synd om de stackars storstadsborna :-).

Snö

Vardagen just nu handlar om snöarbete. På morgonen då man skall hämta tidningen så måste man först sopa/skotta snö så man kommer ut. Då man fyller på flis skall det först skottas snö, då bilen och traktorerna skall ut skall det skottas snö, osv. osv.

Personligen föredrar jag högtryck och kallt framom varma lågtryck med snö. Det går en hel del tid till snöarbetet så man inte får mycket annat gjort. Och så har jag mitt vinterbygge då skivor skall sättas upp i snövädret. Men barnbarnen som är här just nu har roligt i snön … Och småkatterna som härjar omkring så snön yr – men sedan vill de in och ligger på soffan och sover i värmen.

Få se om det skall bli en likadan vinter som i fjol ?