Bloggare: Nisse Husberg

Fornminnesföreningen

En av de trevligaste dagarna är Fornminnesföreningens årsmöte. Det är en ovanlig förening för alla som bor här är medlemmar och vi har ingen medlemsavgift. Det är i praktiken det gamla skifteslaget där alla hjälper varandra och gemensamt sköter om allmänningen (Lekstrand) och Hurtigs dragontorp samt bysmedjan.

Hindersby hade fyra skifteslag och ”vi” betyder huvudsakligen Hopenbackans skifteslag samt de som flyttade ut därifrån för hundra år sedan i skiftet (Mosabackan, Skäggasbackan och Sminnsbackan).

Årsmötet hålls vanligen på Nissas (egentligen Niss-Kallis) som ännu finns kvar mitt i Hopenbackan. Min farmors mor var från Nissas och annars också finns det en massa ludikusiner (följande släktled efter småkusiner) på årsmötet. I hundratals år har våra förfäder arbetat ihop och det fortsätter vi med. Man har sedan barnsben fått höra historier om dessa förfäder.

I sommar kommer man att sätta upp Brudvalet på Lurens sommarteater. Författaren, Sigge Strömberg, från granngården till Niss-Kallis som kallas Strömbergs (egentligen Niss-Ufferstu) var en mycket aktiv kulturpersonlighet och grundade också Fornminnesföreningen.

Speciellt formellt är ju inte årsmötet och kaffedrickandet och pratet är väl det viktigaste.

25 februari, 2010 av

Bos-Sestu i vårsolen

För att fira Bonnbloggens öppnande sätter jag in en bild av Bos-Sestu i vårsolens sken. Snart är snö och köld bara ett minne …

Bos-Sestu


Bos-Sestu finns i Hindersby som finns i Lappträsk som finns i Östra Nyland.

25 februari, 2010 av

Snö och elände

Skogsarbetet fick ta en paus. Flisen var slut och det blev en massa snökörande innan jag kom fram till flislagret som finns i en annan byggnad. På sina ställen var drivorna nästan en och en halv meter höga. Och kallt var det att köra den gamla skoptraktorn från 1960 för den har ingen hytt.

Och så gick en dag till reparationer. Gummans datamaskin krånglade så jag fick sätta en halv dag på att installera program. Men det var nödvändigt för snart blir det deklarationsdags. Sedan brast flisveven så man inte fick ned flis ur silon och den måste svetsas. Och aftonskiftet gick till att skruva upp skivor kring det nya flislagret. Det snöade ganska ordentligt så byggarbältets fickor var fulla av snö.

Den gamla flismataren har vi haft sedan 1983 – även om det mesta är ombyggt – men snart blir den pensionerad:

Det största problemet är att behållaren är för liten men den får inte vara större inne i pannrummet enligt förordningen. Så den nya flismataren kommer utanför pannrummet i luckan till höger. Arbete pågår …

24 februari, 2010 av

Kall födelsedag

I går firade vi min ”andra mammas” Edits 98-årsdag. Redan som liten femåring skidade jag dit för att leka med min bäste vän och bodde nästan där till hälften. Edit är i prima skick för sin ålder och bakar och sysslar hela tiden. Och har en fantastisk humor. Som nyssbliven tonåring fick hon börja arbeta som piga, bland annat hos oss – för omkring 85 år sedan.  I det lilla huset fanns det många syskon och det var välskött men mat var det knappt om. Då hon gifte sej till granngården så måste hon ensam sköta om ladugårdsbygget mitt under kriget då mannen var vid fronten.

Kallt var det och litet snö hade det kommit men som vanligt orkade stormen från Sverige inte hit utan det blev bara litet blåst och fem cm snö. I alla fall började jag igen bränna vete i värmepannan. Den har mycket mera energi än flis och man måste ställa ned matningen ordentligt. Enda problemet är att det bildas slagg som man hela tiden måste plocka bort från brännaren. Havre är bättre eftersom den inte ger slagg.

Just nu är vetets pris så uselt att jag bara förlorar omkring 80 euro per ton. Och tillsvidare bränner jag bara avfallsvete som annars måste komposteras. Det är helt sjukt med så dåliga priser och kan inte fortsätta länge mera. Visst är bönder sega men inte kan vi betala för att få odla …

Värmevärdet för vete är omkring 3,5 kWh/kg (olja ca. 11 kWh/kg och flis ca. 0,9 kWh/l). En liter olja väger omkring 0,9 kg så priset blir 70/0,9=78 cent/kg och för vetet får jag omkring 10 cent/kg men då måste jag ännu själv betala frakten. Då blir kWh-priset 78/11=7 cent och för vete 10/3,5=3 cent. Gissa om man är sur över vetepriset.

22 februari, 2010 av

Optofibersvetsning

Det blev en fibernätsdag i dag. Jag anslöt Thomas Antas till vårt fibernät genom att svetsa fast hans fiber till en kontakt och installera en konverter som ändrar lasersignalen till en vanlig Ethernetsignal som man kan koppla till datamaskinen. Förstås var det fel i dokumentationen (mitt eget slarv) men det gick bra med andra försöket. Ungarna var glada för nu blev Buu-klubben mycket mycket snabbare …

På tal om HP:s knappar så hade en liten tvååring lyckats plocka bort en stor del av dem från Thomas maskin och han skulle behöva små reservdelar för att få dem tillbaka. Men det går inte utan hela tangentbordet måste  bytas. Det är inget framsteg minsann – om inte annat så borde HP dela ut dessa smådelar gratis som PR.

Vi kör ju 100 Mbit/s i vårt fibernät sedan år 2003 då vi nästan blev den första byn med fibernät i Finland. Tyvärr gick fibersvetsen sönder så vi fick vänta en månad på reparationen och då hann en by i Österbotten fem dagar före oss. Hela fibernätet är heimlaga för på den tiden byggde ingen fibernät.  Numera handlar många på nätet (i Sverige, Tyskland, England och USA) och ringer med IP-telefoner samt ser på TV (Sveriges TV).

Nog blir man litet fundersam då samma rördelar kostar tre gånger mera i Finland än i Sverige. Då vi bytte värmesystem i fjol så köpte vi allting från Sverige över nätet och sparade omkring tusen euro. Det är bara att gå till http://www.prisjakt.nu och se på prisnivån.

I Lappträsk finns det över 80 anslutna till fibernätet och över 40 av dem i Hindersby. I början var trafiken inte så stor men numera jobbar många över nätet och annars bara blivit vana vid snabba förbindelser. Det finns ingen återvändo till långsammare nät mera utan nu är det bara frågan om när vi går över till Gigabits nät.

20 februari, 2010 av

Stark hjälpreda

Inte skulle det bli nånting av skogsarbetet utan min starka hjälpreda: Belarus 825 turbo med lastare och fjärrstyrd hydraulisk vinsch:

Lastare med vinsch

Lastare med vinsch

(klicka på bilden för att förstora den)

Weimers hydrauliska vinsch (Sverige) är radiostyrd och styrningen fungerar verkligen (jag var litet misstänksam förrän jag testat den). Vinschen är den svarta grejen på övre bommen och en vajer går via två block till nedre bommen – titta på kroken som hänger där till höger. Givetvis har jag själv byggt fästet til vinschen – av 15 mm järn så det håller nog.

Inget mera stönande och vippande så ryggen bryts av. Den här drar omkull träden bara man trycker på knappen. Men om det är hård motvind så skall man inte ens försöka – ett träd som är 30 meter långt far dit vinden blåser oberoende av vinsch och traktor …

17 februari, 2010 av