Det pratas och ratas telefoner här på Bondbloggen. Trots att våra dagars telefoner närmast försnabbar mitt mentala förfall så skall jag – i brist på bättre rubriker – ge mig in i pratet.
Detta närmast för att det inte händer någonting annat just nu. Det närmaste jag kommer en traktor är att ta ett varv runt den och störa vintersömnen genom att sparka lite på däcken. Det börjar gå så långt att jag funderar på ren nöjeskörning, men riktigt dit har jag inte kommit än.
Till saken. Jag har haft förmånen att var med och se hela evolutionskedjan gällande mobiltelefoni. 1983 såg jag mitt livs första mobiltelefon – en Ericsson som satt fast monterad i en buss. 1985 började jag förekomma i ambulanser som dåförtiden var utrustade med fasta Siemens NMT telefoner. Dessa hade den egenheten att täckningen var ca 60% av riksvägen och Närpes centrum och thats it. Svängde man tex på en utryckning ner mot Kalaxhållet miste man telefonsignalen vid brädgården och sen kom den igen när man närmade sig Malax.
Min första egna NMT (Mobira 3000) köpte jag 1991 och den anslutning och det nummer jag fick då har jag varit trogen ända till dags dato och långt in i framtiden. Gällande operatörer har jag bestämda uppfattningar men det börjar jag nu inte gå in på här.
Resten är väl egentligen historia om man säger så. Från början var jag på framkant både gällande tekniken och användningen, jag kan tex brutalskryta med att jag ägde den första GSM telefonen som jag överhuvudtaget sett och så vidare. Någonstans i samband med smarttelefonerna intrång på markanden föll jag dock av pinnen – jag tror det är åldersrelaterat och upp tillbaks till den pinnen har jag inte kravlat mig ännu. Jag har alltså gått från proffs till amatöranvändare på 10 år och det skäms jag lite över.
Däremot råder det ingen brist på apparater i mitt liv. Jag har telefoner lite som ogräs – en för varje ändamål och att jag sedan i jobbet är tvungen att hantera både VIRVE nätet (med sin egna apparat) och ta mot en massa GSM larm gör saken värre och inte bättre.
Vad har jag då för åsikt om dagens telefoner och operativsystem. Jo, enligt följande:
Jag har erfarenhet av sgs alla märken och system och precis som Nisse skriver så finns det inget som är bäst. Alla har för och nackdelar. Det jag däremot tycker mig ha märkt är att om telefonen skall användas till något så gammalmodigt som att ringa är Lumia modellerna överlägsna. Bra telefonbok och bra ljud både på in och ut gör att jag idag använder Lumia både som ”vardagstelefon” och arbetstelefon.
Med Samsung tycker jag det är precis tvärtom. Där håller jag mig med en 5S eller vad den nu heter. Allt är bättre än på Lumian – utom just själva telefondelen. Dåligt ljud och de man pratar med brukar också klaga. Jag har utfört en empirisk undersökning på detta och tycker jag att den jag talar med låter illa brukar jag fråga om hen använder Samsung – och svaret brukar vara ja.
Iphonen är jag erfarenhetshandikappad på. Jag har aldrig haft någon och inte provat nån heller men jag dömer ändå ut dom eftersom det verkar vansinnigt att betala 6-700 för en apparat som håller 1-2 år och ändå inte är speciellt mycket annorlunda än konkurrenterna.
Det har också skrivits lite om CAT telefonerna här. Jag har även haft en sån och den var jag nöjd med ända tills den havererade nära sin tvåårsdag och jag bytte till tvillingen Insmat. Bättre på allt utom att den är tyngre. Catten hade trög display och var annars också lite halvfärdig. Insmaten använder jag under mina jourveckor för att man kan lägga in två SIM kort i den och till det användningsändamålet är den helt fantastiskt, men lite väl tung och stor till vardagsbruk. Storleken har nog en fördel också eftersom det blir behagligare att prata i den då.
Den sista apparaten som jag har kvar i bruk är en Nokia 37-nånting, en gammaldags knapptelefon som egentligen är den enda telefon man skulle behöva om man inte skulle vara så infernaliskt bortskämd och vilja ha lite häftigare grejer. Nokian är en riktigt bra telefon att ringa med, den har högsta ringsignalen av alla ovannämnda, där finns en nödkamera och en MP3 spelare, man kan räkna och göra noteringar i den, det finns en riktigt bra ficklampa och framför allt; man behöver nästan aldrig ladda den. Den kan stå med en vecka utan att behöva laddas. Jag har faktiskt hamstrat telefoner av den modellen så två fabriksnya ligger i skåpet och väntar på sin tur. Om jag bara fick ha EN telefon skulle det nog bli den gamla knapp Nokian.
Hur använder jag då min pokerhand med telefoner. Jag har sk Multi-SIM abonnemang så jag har två SIM-kort med samma nummer och kan alltså köra två telefoner parallellt. Båda ringer samtidigt och man svar i den man nu svarar. Mycket praktiskt.
2 Lumior är vardagsapparaterna, den ena är en jobbtelefon och dessa använder jag främst när jag behöver en telefon. Sen kommer trotjänarn, Nokian som jag använder höst och vår under arbetstopparna. Den håller att tappas ner i såmaskinen eller dammas ner i torken och framför allt behöver man inte stå strömlös när apparaten behövs.
Samsungen är söndagstelefonen som är bäst på nästan allt, lättfattlig som en enrummare och fantastisk kamera, men tyvärr som sagt, dålig telefon
Sist ut Insmaten som har Androidsystem och dubbla SIM platser och vackert så, det är bra när man behöver det. Kameran är inget att hurra för nån annanstans än i Samsungen.
Något som jag också använder mycket är MP3 spelaren och den funkar väl helt bra i alla telefoner. Ännu har jag inte riktigt vant mig med att över 3000 låtar ligger i fickan när man ger sig ut på åkern. Något som jag ock vill jag slå ett slag för är Peltors bluetoothhörselskydd som bara är helt fantastiska. Kan inte berömma dom tillräckligt. Inga sladdar, men stabil kontakt mot telefon, inga sladdar och riktigt riktigt bra ljud i såväl radio som MP3 och framförallt i telefonen. Dom slår vilken telefon eller annat handsfreejox med hästlängder.
Så Christer, skaffa ovanstående apparater och kombinera med Peltor och du kommer att var nöjd i flera månader. Vilken som är bäst – det har jag dock ingen aning om.
