Bondbloggen – Sida 155

Spagat & rova…..

……. gånger två dessutom.

Fick en handgriplig påminnelse om att vinterföre råder efter gårdagens och dagens snöfall.. Ett närmare 20cm tjockt lager med torr snö på glashal is är en kombination som bringar det mesta på fall inte bara fotgängare utan en del bilister lär också ha varit på glid. Och som i mitt fall till och med två gånger. Första gången när jag var på väg till åkern för att hämta in lite grönkål som vi fortfarande har ute. Benen åkte ut åt varsitt håll och rovan i snön var ett faktum. Tur i oturen var att jag i alla fall inte satte mig på kniven som jag höll i handen för då kunde de ha gått som för den som ”landa åp lian” (satte sig på lien), ”stretje he vort e kåsch” (sträcket blev ett kors) den gången. Andra gången inträffade bara en kvart senare när jag var på väg till Erik’s grav för att tända ett ljus. Där var det i alla fall plogat men det oaktat åkte benen ut och rovan var satt. Under tiden som jag kröp omkring på alla fyra för att samla ihop det som flög ur fickorna tänkte jag att blir det en tredje och sista gång som jag faller idag så är jag åtminstone på rätt plats.

När jag lite senare fått ljuset tänt och vandrade över till krigargravarna för att skänka dem som vilar där ett tack för vårt väl och ve slog mig tanken att min ömmande bak ändå är små plågor jämfört med de uppoffringar dessa män genomlidit.

: Ett stort tack till dem som i våra krig offrat liv, hälsa och ungdomsår!

Åka båt i vackert väder

De va en vacker dag i förrgår. Sjön låg som en spegel, och när solen hade gått ner beslöt jag mej för att fara en sväng ut me båten innan mörkret lade sej. Temperaturen låg kring noll, så värme var det inte, men med mycket kläder på, så de gick hur bra som helst. Det kan hända det var den sista dagen för att ”nöjjesåka” så jag kunde inte låta bli. Som vanligt när man filmar med en liten stackars telefon, i klumpiga handskar blir det allt annat än stadigt, men kanske ni får en hint om hur vackert det kan vara. Förra filmen jag lade hit var raka motsatsen. Då var det storm och gorm, och man hölls knappt på fötter i blåsten. Tänk så olika det kan va…

(Pssst… dra ner ljudet innan du trycker på play, de sprakar och dånar rejält i vinden 🙂 )

Här utlovades det stormen igen, men den har jag nästan inget märkt av, ja, förutom att vattnet kom upp med en väldig fart igår kväll, och vi här på holmen fick ta ett lite längre kvällspass i stränderna. Kolla båtar, göra extra förtöjningar och ställa en traktor på ramparna till pråmen så den står stilla.

Nu öser det ner nån form av blöt, plaskig snö. Blir det kallare, som ”förståsejpåarena” utlovat, kommer det att bli en ”lagom härlig” snöyra… Hoppas det inte kommer hela natten, jag ska på marknad imorgon och önskar inte snöstorm då. Lite snö är ok, i måttliga mängder, inte för så mycket annat, men för stämningens skull. 🙂

Önskar er alla en mycket trevlig självständighetsdag. 🙂

Hur många sockerkakor går i ett ägg?

Den klassiska frågan ställde After Shave & Galenskaparna i den klassiska revyn ”cyklar” redan på 80-talet. Detta i en parodi på Hamlet och livets stora frågor. Den repliken brukar poppa upp i huvudet när man funderar över lite större beslut i livet och just nu går jag och grubblar på ett sådant igen.

Det började som vanligt med en dröm om en ny maskin, denna gång var det harven som stod på tur. Inget uppseendeväckande i det för mina maskinaffärer är i allmänhet planerade ca 10 år i förväg och följer ett fast schema. Nu skulle då s-pinnharven bort och en ny komma istället. Den gamla Kvaernelanden (i detta fall Väderstad licenstillverkning) är av årsmodell slutet på 80-talet så speciellt förhastad kändes inte affären. Från början trodde jag i min enkla enfald att det bara var att välja mellan Multiva och Väderstad och sedan slå till, men först visade sig valet mellan dessa två inte vara så enkelt som jag trodde, och i takt med att beslutsångesten attackerade från hög höjd, började också nya främmande tankar attackera mitt huvud.

Först och främst handlade det om plöjningen. På mitt leriga hemman är höstplöjning ett måste, vänder man jorden på våren torkar den till obrukbarhet innan åkern är färdigplöjd. Däremot prövade jag att köra med enbart Carrier (tallriksharv) i stubben i våras och trots att det inte såg speciellt bra ut var inte resultatet så illa. Utöver detta suger plöjningen en massa bränsle och ännu mera tid. Alltså skulle det inte vara fel att åtminstone lite komma från den.

Plötsligt en dag så bara stod den där. En Väderstad Rapid direktsåmaskin på Agri-Markets gård. Och till salu var den förstås. Dyr så att änglarna gräto, men där var den…..

Sen åkte tankarna iväg. Med en sån maskin i huset skulle jag inte behöva byta harv, inte för att det kanske inte skulle behöva harvas men jag skulle bra klara mig med Kvaernelanden. Redan där skulle man spara pengar. Sen skulle man inte behöva plöja alls egentligen, men ändå kanske för säkerhet 1/3 av hemmanet per år, där skulle det sparas……150 liter per år. Kanske inte världens största inbesparing, men ändå. Då skulle man kunna direktså, lättbearbeta, obearbeta och odla konventionellt allt efter tycke och smak. Tänk vilken fröjd. Alla portar öppna. Efter att dessa tankar lagt sig bekvämt i huvudet började jag fundera över finansieringen och när jag hade räknat en stund var jag nästan inne på att en dylik apparat skulle betala tillbaks sig själv på några år.

Struntprat

Så är det naturligtvis inte. Maskinen är dyr som en jag vet inte vad, och den skall ändå bara användas några dagar per år. Dessutom har jag en bra såmaskin som visserligen skulle ha givit bra kreditering, men den är ju ännu inte betald utan ägs av banken så inte det heller sådär bara.

Fast ändå, den skulle ju tjäna in sig själv. Efter en mera saklig beräkning gör den nog det – efter ca 35 år.

Bränsleinbesparing ca 300 liter per år. Tidsbesparing ca 10 timmar per år. Minskad skörd (enligt rykten) 1000 kg per år. Kostnad 300 ton vete. Näpp den ekvationen går inte ihop.

Sen är det ju så att jag skulle klara mig med en traktor mindre utan problem, jag skulle inte behöva byta harv och inte heller (i princip) ha någon plog. Därför är inte den här uträkningen helt utan bak- och framsidor, men just nu blir det nog inte någon Rapid på hemmanet. Inte än i varje fall. Tror jag.

Full spinn…

i huvudet, fast det blivit höst. 🙂 Här följer ett utdrag ur min tankegång en helt vanlig förmiddag i slutet av november

Jaha, hur va de nu igen, vi körde då, så va det slakt den dagen och så for det följande dag till rökeri, då borde det vara färdigt… vänt nu, mailade jag skärandet? Och anmälde jag mej till marknaden? Jo, det gjorde jag väl? Eller? Nää, det gjorde jag nog inte, det var till den andra marknaden jag anmälde mej. Rackarns, telefonnummer…. Men vänta nu, hur va de, det borde vara färdigt på onsdag, kanske, måste nog ringa, sen är det ju körning igen på… vänta nu, vilken dag är det nu igen… Hur va de med klisterlapparna egentligen, dom ha nog fastnat i nåt jäkla datorsystem nånstans… Dom lär jag väl få till julaftonen, så jag inte behöver dom förrän om ett år. Suck. Nåja, det får väl gå det med, borde ha börjat redan i somras, men det fanns lite annat att fundera på då. .. Jamen tältet då, kom räkningen? Jo, där är den ju, lika bra att betala den på en gång. Kontot är snart tömt, men de ska väl räcka till de nya framdäcken och tältet … jodå, det gjorde det, 3000euro – poff, så var det borta. Håhhå… Nå, de ska väl vara en stund, både tältet och däcken. Undras om jag är kapabel att få upp tältet ensam… Kan bli svårt det. Måste fara och pröva sätta upp det någon dag. Men, om dom kör upp skinnen till Lavia nu snart, så borde dom ju komma på vårkanten, kanske får jag hem dem medan det ännu är is? Det sku ju va bra. Blir många fina fällar där, bara dom blir bra, undras om dom som jag klippte blir bra? Nåja, hur va de nu, anmäld hit och dit, bara att börja planera borden. Visst va det väl så att det fanns ett bord till i lastbilsskjulet, eller var va de jag såg det? Sku kunna ta iland där och kolla imorgon när vi far förbi. Dukarna va väl i skrubben. Måste hämta mer ved, elda elda elda… Köpte jag färg till systers skrivare förresten, joo, nog gjorde jag väl det? Joho, där är dom, då kan jag fara och ta ut lite bilder. Vilka bilder ska jag ta… hmm… Jamen, dom där öronlapparna förresten, gamla systemet, ska de då va giltigt nu att sätta ersättande nya lappar, men bara en så som gamla systemet, eller måst jag få åt mej nysystemslappar fast dom haft gamla? Äsch, måst ringa och fråga. Får jag int åt mej lappar, om inte dom jag redan beställt en gång duger, måst jag också ringa slakteriet och säga att de kommer två färre… Hade hon där tredje skruttan fått ny lapp, hon hadd ju bara en nu hon. Nya systemet, en lapp fattas, var va de man hittade den blanketten nu då, men jag måst dubbelkolla nummern. Kanske jag får frågar om hjälp med tältet av nån på marknaden sen… Vem månne ska dit? Hmm, nå, de reder sej. Växel måste jag ordna också. Har månne stormlyktorna rostat sönder förresten… måste kolla det, ifall jag behöver köpa nya. De får i så fall bli en Åboresa första veckan i december, före de hinner jag inte. Måst kolla däckdimensionen på mönkkiän också, så jag får åt mej snökedar om jag far in åt stan. Hoppas dom ha laga låssystemet bättre än dom jag köpte åt pappa. Och vem va de som ville ha grytkött? Det skrev jag ju nog upp en gång, men var… Fast hade jag inte upp dedär bordet till hallen? Vi hade ju skruvar och grejjer på det där en gång? Vad får man rum med på tre meter? Måste nog ta släpvagnen. Nä, nu är det nog telefontid, pappa sku hämta hem ensilagebalar och då ska de va färdigt ringt. Vart sku jag ringa egentligen? Oj va de ska bli roligt igen en gång med marknader. Kalla fötter, bränna tungan på skållhett te, och jag som har så svårt med huvudräkning, men oj va mysigt med jul, glada människor som planerar och funderar på julens alla ting, och jag som själv inte har en enda julklapp fixad. Nähä, där ljög jag, Mathias har jag två åt. Nej, NU, Fokusera !!! Öronlappar var det… Nämen titta, där är ju gräsklipparnyckeln, måste sätta tejp på den och sätta i nyckelskåpet. Får ta löst det där snöret jag lyckades få in bland knivarna i vår sen. Suck, vad lycklig jag ska bli när jag kommer på det när gräset redan är 10cm för högt. Nåja, akkun fick jag in i alla fall, alltid nåt. Nä, nu går jag ut, pappa borde vara iland snart.

Glömmer jag någonting? Helt säkert. Ibland blir det blackout. Då är det bara att sätta sej ner. Ta en kaffe, reda i huvudet och så ta ny fart. Det är nu det är A och O om det man gjort hela året blir till någonting eller inte. 🙂

Företagare och bonde!

Nisse lyfter upp flera intressanta infallsvinklar på det här med ”bondase” i sitt inlägg. Jag tänkte till först endast kommentera men väljer ändå att skriva ett eget inlägg för att ge min syn på saken. Väljer att byta ut ordet eller mot och i rubriken för jag anser att lite av båda behövs i dagens jordbruk.

Jag har gått flera kurser där det framhållits det här med företagstänkande i jordbruket och visst har jag försökt implementera en del av lärdomarna i vårt företag men fått konstatera att det inte är så enkelt alla gånger. Om inte annat så bevisar de omfattande Likvi-kalkyler som gjordes när vi köpte vår jordbrukslägenhet hur snabbt allt kan förändras, kalkylerna var inte mycket värda sen när EG-anslutningen kom på tal. Och man kan just inte annat än le då man nu senare plockar fram pappren. Gården jag brukar har vi förvärvat genom inköp och vi satsade i stort sett en miljon mark det första verksamhetsåret. Det var mycket pengar då det begav sig så visst kalkylerades det många dagar och nätter innan köpet blev av. Har senare frågat mig hur många arbetstagare som skulle vara villiga att satsa motsvarande summor för att skaffa sig en arbetsplats.

Mat behöver vi alla…..

Jag hade väl mer eller mindre dragit slutsatsen att ingen på allvar kanske ändå tänker sig att driva ett jordbruk helt affärsmässigt. Men ett besök av en investerare från vårt östra grannland fick mig faktiskt att konstatera att det finns folk som räknar helt krasst ekonomiskt på det här med jordbruksföretag. Besökaren hade gjort en hel del pengar inom personalrekrytering till storföretagen tidigare men eftersom recessionen lett till att efterfrågan på personal mer eller mindre försvunnit från agendan så tänkte man nu satsa på något som alla behöver, nämligen mat. Och så långt höll jag med, mat behövs oberoende om det är bättre eller sämre tider. Vi gick runt här på torpet och jag beskrev lite om odlingen och nödvändiga maskiner. Hela tiden fick jag frågor som” ifall man satsar si eller så i dylika förnödenheter vad ger det för avkastning”? Jag försökte förklara att det inte alltid behöver bli någon avkastning överhuvudtaget då det är många hinder på vägen från frö till skörd. Att alltid kan och bör man kalkylera men att utfallet ändå inte är garanterat. Det är ju inte som när metallverkstaden sätter in en ny svarv som spottar ut ett visst antal delar i timmen till ett bestämt värde. I det fallet är det ju betydligt enklare att kalkylera om investeringen är lönsam. I jordbruket finns så många osäkra svårförutsägbara faktorer att ta med i beräkningen. Vet nu inte om det ”gick hem” och har inte haft kontakt med besökaren sen dess så jag vet inte om det blev någon jordbrukssatsning där i österled.

….men behövs bonden?

Konstaterade här tidigare att mat behövs, men behövs bonden? Det frågades också i söndagens avsnitt av Pia & Peter där bl.a. bloggkollegan Nisse deltog. Av diskussion och kommentarerna att döma verkade alla ense om att bonden också behövs i framtiden. Och framför allt behövs nya bönder! Jag var kanske lite pessimistisk här för en tid sen när jag menade att grönsaksodlarna här i trakten börjar bli en åldrande skara. Men vid närmare eftertanke så kan jag konstatera att vi nog håller på att få en föryngring av odlarkåren. Jag har nämligen på sistone deltagit i en del producentmöten och visst börjar det finnas en hel del nya yngre ansikten i salarna till och med i styrelserna. Som exempel kan jag ta det lokala lantmannagillet som jag ledde nåt tiotal år. Där är nu dottern viceordförande och hon hör till de äldre av styrelsemedlemmarna och verksamheten tycker jag verkar riktigt livlig. Så trots att lantmannagillet är en bit inne på sitt andra sekel så ser det lovande ut vad gäller framtiden.

Deltog idag måndag i Kaalintuottajats styrelsemöte och fördrev en del av tågresan till huvudstaden med att surfa runt på nätet, hamnade bland annat in på nåt i stil med bondbloggens tyska motsvarighet www.agrarblogger.de och hittade en hel del bild och videomaterial. Bland annat följande som ”promotar” ung jordbruksverksamhet föll mig i smaken, se video! Den beskriver en hel del av det som livet på dagens jordbruk innehåller trots allt mer företagstänkande.

Företagsbonde?

Inte för att jag skäms för att presentera mig som bonde men har någon gång ”testat” med att presentera mig som ”företagare inom livsmedelsbranschen” och tycker mig ha märkt ett större intresse att fråga upp vad jag då riktigt håller på med. Varför är det så? Det är ju ändå i stort samma sak! Eller? 🙂

Får det vara 19 minuter slakt?

Hemslakt/nödslakt?

”Ibland, då måste man!” Sa Tjorven i Saltkråkan, och visst är det så, ibland, då måste man. Vare sej man vill… Eller egentligen riktigt kan?

För den som är intresserad av att se hur det kan gå till vid en hemmaslakt, så kan jag tipsa om att gå in på skargardensfarklubb.fi och där söka upp en videofilm som projektet Know sheep gjort. Gå in under rubriken ”kunskap och resurser”, sedan vidare till ”litteratur och film”, där hittar man den.

Videon är en jättebra film som visar hur man skall hantera, och göra saker och ting om man vill, eller behöver slakta hemma. Den visar utan förfinade krusiduller hur det går till att slakta får.

Man ska dock komma ihåg att man inte får slakta hursomhelst, det finns många regler och krusiduller som livsmedelssäkerhetsverket Evira stakat ut.

Oftast är en slakt välplanerad. Man vet vilket djur som skall slaktas, man planerar in en dag, förbereder sej någon dag innan osv, men, det är inte alltid en slakt blir så jätteplanerad. Ett brutet ben, ett rivet får, eller nästan vilken olycka som helst kan leda till att man som fårfarmare kan behöva göra en nödslakt. Har man aldrig slaktat ett får kan det bli mycket att fundera på, på en gång…

Många gör väl så kanske, att de ringer en bekant som kan ”ta hand om det”. Det är ju jättebra om man kan det, men finns ingen att ta till får man lov att göra det själv. Talesätten ”själv är bäste dräng”, och ”ska man ha någonting redigt gjort, ska man göra det själv”, ligger ofta i mitt bakhuvud. Sånt man kan behöva göra, ska man lära sej, förr eller senare. Pappa, som är van jägare och inte har tummen mitt i handen, kan och har varit med och slaktat diverse olika djurslag. Jag har efterhand lärt mej, jag har stått med ”näsan ovani” och sett på sedan barnsben hur man slaktar. Och drar mej inte för att ladda bultpistolen, smälla av och börja stå och kåra i ullen för att tappa blod skära, sprätta och kapa. ”Det går inte alltid som på strömsö”, men det mesta brukar reda sej. Man får inte vara så handfallen bara. Som tur är hör nödslakt till ovanligheterna. Men sådant händer, och kan hända närsomhelst.