Recept! Hösten är ju inläggningarnas och tillvaratagandets tid och recepthäftet är ständigt i farten, själva principen hur man gör har jag fått inpräntat i huvudet sen jag föddes, men mängderna skriver jag upp. I recepthäftet kan det stå: koka vatten, skålla, koka och krydda – mixa. Färdigt!
Så skriver jag recept, ett annat är: 2kg + salt. 4msk frön, kronor. 1kg socker, 2,5dl ättika.
Ja, vad ska det bli?
Återigen är skördeutsikterna över hela landet bättre än vanligt. Det är numera så vanligt att prognoserna är bättre än vanligt att man inte ens orkar uppröra sig över det, utan bara låter det rinna obemärkt förbi och koncentrerar sig på sina egna prognoser istället. Det är precis samma sak med dom, opålitliga intill det bittra slutet. Många år har man tittat på fina växter bara för att sedan märka att det gick till skogs på 15 minuter. Frost, slagregn eller bara en regnig höst kan förstöra mycket. Ibland brukar jag fundera över vad semesterfirarna som ondgör sig över regn på semestern skulle säga om samma regn dessutom skulle fara iväg med halva årsinkomsten. Det är en realitet för många bönder, men en självvald realitet förstås.
Om den gångna sommaren vet jag inte riktigt vad jag skall säga. Den har på något sätt smugit förbi utan större väderdramatik åt något håll. Det har varit regn ibland, värme ibland, skurar ibland och isande finländsk sommarkyla ibland. Precis så ser växterna ut – svårbedömda. Alltså får det vara obedömt, vi återkommer när spannmålen ligger i silosarna dit den förhoppningsvis kommer i år igen.
För två år sedan skrev jag i bondbloggen om att jag tyckte det fanns mycket kvickrot på åkrarna. Andras åkrar alltså. Skrattar bäst som skrattar sist, nu får jag också dras med den. Varför vet jag inte riktigt men speciellt i kornet har den fått riktigt bra fäste, detta trots höstplöjning och kemisk bekämpning vid behov. Kvickroten är ett irriterande ogräs, speciellt för att den belastar tröskan totalt i onödan med sin stora gröna växtmassa som förstås alltid är snäppet våtare än nyttoväxten.
Det syns kanske inte så bra på bild, men i verkligheten desto bättre. Kornåkern i Fållbäcken som har betydligt mera kvickrot än vad nöden kräver. Allt det gröna på bilden är kvickrotsmassa som man absolut inte vill ha där. Om hösten blir våt kommer detdär gröna eländet att åstadkomma mycken harm. Hur man sedan lämpligast skall få bort den – ja, jag är tacksam för tips
Kvickrot förresten, det är ett knepigt ord på Närpesdialekt. Än idag vet jag inte om den fått sitt dialektala namn efter sina kritvita rötter – alltså kvittrot, eller om det helt enkelt är samma ord som i högsvenskan – kvickrot. Det är nämligen helt omöjligt att höra en uttalsskillnad på dom två orden i Närpesdialekten.
Oavsett vilket så skall den inte vara där!
”Bonde söker fru” drar igång igen, på tv söker glada singelbönder den stora kärleken, och alla vill ju ha en egen bonde, de e ju så tussilulligt med kalvar, lamm, hö och öppna ängar… eller?
Ja, hur rolig är en bonde egentligen… Man kan ju se sej själv i spegeln, hur ser man ut egentligen.
Ja, vad ser man… hmm… Utanpå ser man ju ut som en katastrof emellanåt, alla dagar är det inte kort kort och linne som gäller minsann, och mina fårhuskläder är ju inte direkt några wunderbaums, eller ja, visst finns det doft i dem, men inte ”skogsfrisk” precis, snarare luktar de en kombo av svett, olja, ensilage, rök, mjölk, blod, fårskit, ullfett, jord, brännolja osv… listan kan göras lång… Men, jo, jag äger en bykmaskin som går varm, så man luktar ju inte allt detta helatiden, men inte doftar man rosor och violer precis… Vidare sätter jag själv i alla fall mer pengar på arbetskläder än andra kläder. Köper jag en arbetsjacka får den kosta 100e, en annan ”vanlig” jacka … tja max 50e. Senaste jackan jag köpte var sommarjackan som ännu är oanvänd, den kostade mej ca 15-20e på rea förra hösten. Samma sak med byxor, arbetsbyxorna får kosta 70e, om de sitter bra och håller några år att användas 5 dagar i veckan (2 dagar i bykmaskinen) året runt, medan jag söker vanliga jeansar så billiga som jag hittar. Nåja, summa summarum, kläder till jobb satsar jag mer tid och pengar på än andra kläder. Jo, nja ingen regel utan undantag, skulle på bröllop i somras, då valde jag klänning med omsorg! Den skulle vara ljus, sitta som ett smäck, och så måste den vara lång. Mina ben är den här årstiden fulla av rispor och repor, sådana går ju att dölja med strumbyxor, men eftersom jag anser att de är påhittade av självaste hin håle, så undviker jag dylika så långt det går. Det blev en lång, rosa, luftig och lätt klänning och folk kände inte igen mej. Inte ofta man drar på sej dyligt, men så var det också en mycket speciell dag 🙂
Vidare kan man ju se till en bondes prioriteringar som ju kan falla lite udda. En solig, vindstilla söndagsmorgon tänker man inte att oj vilken härlig dag, idag ska vi fara och hälsa på… vi kan ta en tur med båten till… vi kan picknicka i parken… Nej, tankarna för en bonde går snarare åt hållet ”-vilket fint sprutarväder!!!” Eller, yess nu är det fint tröskarväder, eller kanske som i mitt fall, yess nu ska fåren på någon holme äntligen få sin maskmedeldos och den dagen skenar och bökar man omkring bland får, fårskit och gräs. Och så behöver familjen inte se den bonden resten av den dagen, förrän han/hon kommer hem och luktar precis en kombo av två valfria förslag ovanifrån, + att bonden kan vara ”dränkt” i damm och skit som fastnar lite här som där, där den trötte drar fram, stolsdynorna förvandlas från rosablommiga till gråblommiga och i bykkorgen far allt lite huller om buller så man i alla kläder även efter tvätt kan hitta spår från hö/halm eller ngt liknande. 😉
Jag läste nyheterna här om dagen och stötte på den finlandssvenske bonden som söker fru. Där hittade jag raderna ”Du skall vara söt och snäll. Ha bra humor. Du skall våga ta egna beslut.”
Helt kort kan jag jag tro att det är rader som mången bonde skriver under på. I synnerhet ”våga ta egna beslut”. Att kunna tänka själv, att saker och ting fungerar utan att det skall till ett större rådslag och 5 telefonsamtal för småsaker, det är viktigt. Det finns mycket visdomsord därute, ett av dem är ”det är mycket värt om man har en där hemma som förstår”. = Stämmer! … Tänk på det lite någon gång, fruar till bönder, när nerverna skenar, middagen varit färdig en halvtimme, lasagnen blivit svart, men ingen bonde synes än…
Jag har en som förstår. Han är ju inte alltid hemma, men han förstår att jag inte heller står i givakt så fort det plingas i telefonen. Nog kan de vara lite långdraget ibland, vem har mer tid… Är det jag som får jämka med min tid och jobba ikapp några dagar när mathias får ”ledig eller dagis-vecka” eller är det han… Ibland kan man nog bli så 1.. 2…. 3…… men, man bara får ta sej i kragen och inte bara tänka på sej själv. Man skall inte ställa sådana krav på den andra som man vet att man inte själv kan uppfylla…
Nu har jag nästan öst ur mej så mycket negativitet som jag kan över bondefolket, men, det är mer fakta än smutskastning, do belive me, jag vet sådär i stort sett hur bönder fungerar. Men nu ska vi inte måla ”fula gubbar” på väggen. Bönder är oftast trevliga, snälla, pålästa, smarta, flitiga, jordnära, glada och, ja, det mesta i positivitet man kan komma på. För skulle man inte vara positiv, påläst och smart så blir man inte långlivad som bonde. Man måste vara ganska skarp mellan öronen för att hänga med i dagens jordbrukstider, eller så ska man kunna trolla med knäna för att få allt att gå ihop, för sådär överdrivet lätt är det inte… Nåja…
Önskar alla ”bonde söker fru” – deltagare, på tv eller inte, lycka till 🙂
Det har varit problem med kommentarerna här på Bondbloggen, vi beklagar det här!
Nu borde det vara i sin ordning och ni kan fortsätta kommentera!
Om det uppstår problem så kan ni mejla mig på mirjam.heir(at)yle.fi eller höra av er på fb-sidan.
Ikväll sattes de sista plantorna för säsongen och jag kan på så vis förklara vårbruket avslutat 🙂 Kanske blir de att sätta några jordgubbsplantor ännu, men det är en annan historia.
Det är alltid roligt att få komma igång med sådderna och planteringarna på våren men efter lite på 400000 plantor och en hundra timmar på planteringsmaskin känns det minsann roligt att få avsluta desamma också. Brukar försöka få ner de sista plantorna innan den 5 augusti, min far hade nämligen födelsedag då. Han skulle faktiskt ha fyllt jämna 80 år i går om han fått fortsätta sin vandring bland oss. Vi är sålunda någon dag sen nu och det syntes också på plantorna som var något vildvuxna. Planteringen blev inte så lyckad men efter lite extra handarbete är dom nu planterade enligt såningsanmälan i alla fall. Och händelsen firades med att jag tog ”vinterklåddin” efter avslutad plantering 🙂
Tanken var att sätta torken i skick att ta emot den nya skörden men jag ångrade mej. Orsaken var en svärm djeitingar (getingar) som byggt en stor djeitingpyllå (getingbo) under gångplankan. De är egentligen nyttodjur men i det här fallet fungerade inte samexistensen eftersom jag måste få torken tömd och städad. Så jag lånade gummans bidräkt och beväpnade mej med insektspray. Efter ett par sprutningar in genom boets öppning så blev det ganska lugnt och tyst och jag kunde sätta boet i en plastkass och bränna det i pannan.
Vi har inte haft så väldigt mycket problem med getingar. Förr var det mest bekymmer då vi hanterade veden för hand för där fanns alltid getingbon men nu bryr sej flistuggen inte alls om litet getingar – kusken sitter inne i en luftkonditionerad hytt.
Så nu blir det torkning av flis i stället. Men den börjar också vara torr. Det märks bra då temperaturfallet mellan inkommande och utgående luft blir mindre – torkluften tar inte mera upp så mycket fukt. Det går inte att torka och flytta säd tillika eftersom det behövs minst 22 kW för bägge jobben. Men vi har bara 63 A huvudsäkringar som klarar av max. 33 kW. Det blir för dyrt med större.
Torkningen är inte mera billig. Två fläktar på tillsammans 22 kW kostar ca. 4 euro i timmen om man räknar med ungefär 20 cent per kWh. Det är i alla fall betydligt billigare än att bränna olja för 1 euro litern (en varmluftstork drar ca. 20 liter i timmen beroende på storleken).
I våras torkade jag ned vetet onödigt mycket till mellan 11,2 och 12,9 %. Men då luften är torr och solen lyser på det stora plåttaket så kör man lätt för mycket med fläktarna. Man borde torka till precis 14 % men det är riskabelt att ha så liten marginal så det måste i praktiken torkas till omkring 13,7 %. Annars blir det dyrt om köparen börjar köra vetet genom en tork på nytt. Eller så kommer lasset tillbaka …
Nu har priserna gått ned då alla väntar på den nya skörden men ingen vet ännu hur det går. Om vädret slår om och det börjar regna så kan situationen ändras snabbt.
