Förvånad? Ja!

Ett svensk företag brukar göra reklam med slogan ”plötsligt händer det”. Så sant så, för ibland händer det något som man inte riktigt räknat med.

Vad gäller ny teknik så är jag som känt snarare motståndare än medlöpare. Jag har aldrig fattat varför man behöver få sin mail till telefonen eller varför det är så viktigt att ha en GPS i bilen fast man bara kör på kända vägar. Samma sak gäller jordbruket, mycket av det nya som all världens GPS styrningar och Can-bussar hit och dit betraktar jag närmast som ett problem för mänskligheten eftersom dom dels är svårreparerade och framför allt begränsar den egna tankeförmågan radikalt.

Mot denna bakgrund var jag mycket tveksam till den nya lilla datorn som skulle göra mig sällskap i traktorhytten under vårbruket, dvs styrningen till såmaskinen. Jag beställde maskinen med dator därför att det var bara så man kunde få radmarkörerna att fungera smidigt. När datorn väl fanns var tilläggskostnaden för sprutspår bara en spottstyver så föräljaren övertalde mig att beställa dom också, närmast då för andrahandsvärdet. Jag tvekade, men beställde, helt inställd på att man inte behövde använda rackeriet bara för att det fanns.

När det nu då ändå fanns installerat blev det ju tvunget att prova det också. Dock inte på alla skiften för så bra kunde det ju ändå inte vara.

Nu sitter jag då här och ångrar mig å det grövsta för att jag inte gjorde sprutspår på alla skiften, för om något är en befrielse från problem och ett framsteg så är det just sprutspåren. Hittills om åren har man virrat på i åkern som en full Bambi på hal is och till sist inte vetat var man sprutat och icke. Till på köpet saknar jag ju genen som gör det möjligt att åstadkomma någonting rakt så spåren efter spruttraktorn i brodden har sett ut som ”gud sig förbarme”

Nu som slaget av en trollstav så stämmer allting. Till och med åtgången av medel och vatten blev exaktare då själva sprutningen kan utföras korrekt. När man sedan lägger till att det inte bara blir bättre utan är så mycket enklare, att jag tom kommit på mig själv med att sitta och tänka på annat medan jag sprutar, något som var totalt omöjligt förr. Sprutandet krävde en sådan total koncentration att det räckte med en mås som landade en bit bort för att få mig ur balans och köra vilse.

Om alla nya rackerier skulle vara lika roliga som sprutspåren, då skulle jag använda GPS när jag hämtar in ved och inte röra mig ur sängen innan jag var säkert uppkopplad för dagen och absolut inte klätt på mig före jag kollat på datorn vad det är för väder ute. Som tur är är det inte så

DSC_0096

Inte ens jag klarar av att fumla mig ur detta järnvägsspår. Tack för det Junkkari!

Inte helt tokigt

Nej, int blev de så tokigt.

Söderåkern
Söderåkern
söderåkern
söderåkern

Men mycket jobb återstår. Egentligen ser det för hemskt ut när man kryper in under de täta stora granarna för att söka upp de gamla dikena, men lite bättre har det blivit och mer ska de bli. Nu först lite får hit för att se till att det inte till hösten blir att börja från ruta 1 igen.

Små skott av sälg
Små skott av sälg

Kringom på åkern där jag tagit bort buskage av sälg och annan lövträd, kommer det nu upp miljontals med små skott. Får dom vara ifred har jag det snart att se ut dubbelt värre än vad det gjorde i vintras, men jag skall släppa ett 20-tal småbaggar på dem så är de snart ett minne blott. 🙂 Fördelen med att ha får, det lönar sej att hugga lövsly, får man bara får dit kommer de inte igen så länge fåren går där.

Dessa små raringar växer det också i en knut, önskar att det gick att skicka lite av dens underbara doft genom skärmen, eftersom det inte ännu går, så får ni hålla till godo med en bild av raringen och så önskar jag er en riktigt trevlig midsommar!

005

Ny bonde på Bos-Sestu

I dag kom det officiellt en ny bonde på Bos-Sestu. Den gamla bondlurken, dvs. jag, fortsätter i alla fall en tid ännu. Vi har haft som tradition att halva stället (det består av två registernummer) flyttar över till följande generation i ett tidigare skede. Min pappa hade också halva stället (gården) fram till år 2003. Det har i alla fall brukats som en helhet. Med på överlåtelsen var också följande generation:  Lovis Husberg som nyss fyllt två år. Här kommer de nya bönderna:

Henrik_Lovis_DSCN2245

Mamma var på jobb. Det är numera vanligt att inte bara en utan båda i en bondfamilj jobbar med annat. Henrik är också speciallärare i Kyrkslätt. Det är svårt att få det att gå ihop annars med de nuvarande priserna.

Man funderar på om det är bra eller illa att barnen vill fortsätta med jordbruket. Förstås är det trevligt att det finns fortsättning på en tusen år gammal bondgård (+ – 300 år) men hårt är det just nu. Ändå ser jag optimistiskt på jordbrukets framtid på längre sikt. Det sker stora förändringar som ökar efterfrågan medan odlandet har svårt att hänga med. Det borde öka på lönsamheten. Jag är så gammal att jag minns tiden efter kriget då det verkligen lönade sej att odla så mycket man orkade.

Och så ser jag positivt på själva arbetet. Det är annorlunda men inte sämre än stadsjobbena. Man måste vara mångsidig – specialisering passar inte en bonde. Rådgivarna må nu sedan prata vad de vill. Det är alltför dyrt att anlita andra så man måste kunna fixa en hel del själv. Det gör också arbetet mångsidigt. Helst borde man vara utbildad – förlåt, ha kunskap menar jag – på ett dussin olika områden.  Vara rädd för gyttja är olämpligt för ibland är man dränkt upp över öronen. Å andra sidan är det bara hälsosamt. Kroppsarbete bör man inte heller vara rädd för men man behöver inte slösa tid på gym. Bara man arbetar hela tiden så kan man ta ledigt precis när man vill. Pengar har man inte men behöver inte heller. Resor till södern bör man glömma men det är bara bra för jag avskyr sådana.

Nu är den nya bonden (nå, ny och ny – han har varit med sedan barnsben) vildmarksguide och bergsklättrare så månne han inte klarar den tuffare sidan av bondjobbet också. Gamla gubben (=jag) får hjälpa till litet ännu misstänker jag. Farsan var 86 år då han ännu plöjde. Pension – vad är det ? Man är bonde tills man dör.

Troligen kommer jag att stuffa omkring och krångla här på stället ännu en tid (20-30-40 år) ifall jag inte blir deporterad till Sverige. Det är inte så lätt med flera generationer på samma ställe. Redan verktygens placering brukar vara en källa till olika åsikter. I alla fall så bygger de unga om Ribackstuvun enligt eget huvud. Jag gav Henrik en kofot (en äkta Hultafors) till födelsedagen så han lättare kan riva det jag byggt upp. Men det är livets gång. Man måste riva litet för att kunna bygga om. Någon större skillnad syns knappast i morgon på Bos-Sestu men en stor förändring har ändå börjat.

 

Vatten inne och ute

Det har regnat en del så sprutandet har fått vänta – eftersom de lovat torrt till den här veckan. Det har inte varit speciellt torrt fastän det brukar vara det på försommaren här. Tvärtom ser man vattenpölar var och varannan dag. Visst har folk sprutat – det ser man på lerspåren på vägarna. Men jag har inte börjat än.

regn_DSCN2606

Det är också problematiskt då sprutning av flyghavre inte kan kombineras med ogrässprutning med de medel jag har. Vanligen är det problem med att flyghavren gror utmed hela sommaren men i år borde den ha grott redan eftersom det har varit så mycket regn. Så jag tror jag sprutar mot flyghavren först och senare mot ogräs. Nu har jag en del tistlar på åkrarna och då måste man spruta ganska sent.

Ogräsen har växt bra i år. De tycks inte lida av fjolårets problem. Vetet däremot har litet börjat gulna i svackorna på grund av regnandet. Vi har förstås inte så allvarliga problem som i Tyskland men speciellt nöjd är man inte. Experterna har förutspått en stor veteskörd men det lutar allt mer åt andra hållet.

Mest har jag sysslat med vatten inomhus. Då det kommunala vattnet kopplades in blev det provisoriskt kopplat till det gamla rörsystemet. Nu har jag bytt rören och kopplat om så vi har två rörsystem – ett för det kommunala och ett för vatten från vår egen brunn. Det är onödigt slöseri att vattna i växthuset och spruta med dricksvatten. Vårt eget vatten är inte dåligt men häftiga regn får ytvatten att rinna in i brunnen.

Jag kopplade på pumpen i dag. Den hade stått i närmare tio år. Och det kom vatten från brunnen nästan direkt … Visserligen var det ganska svart i början men det gör inget i växthuset.  Inte är rören än riktigt färdiga men i princip fungerar de bägge systemen nu.

vaturoor_DSCN2608

Det är en hel del pusslande att få alla rördelarna att ta ihop. De gamla rören (järnrören) sitter ihop stenhårt. Jag insåg kvickt att det var bäst att låta dem vara. Med hjälp av gassvetsen får man förstås isär dem om man gör dem rödglödande men det är en hel del jobb. De får vara ifred och dricksvattnet kopplade jag med nya plaströr och mässingsdelar. Viktigt är att lägga in massor med stängare så att det blir lättare att reparera och ändra i rörsystemet utan att man måste stänga av allt vatten.

Det är rätt tid att syssla med vatten nu. Det torkar upp snabbt och är ett litet svalare arbete. Det har inte varit lika stekhett  den här veckan som i slutet på maj men det är alldeles tillräckligt varmt ifall man skall gräva.  Flisveden borde ännu köras hem men regnet har mjukat upp vägarna så det får vänta litet. Medan man väntar på sprutväder så blir det mest byggande.

 

Fjolåret kastar långa skuggor

Det syns ännu spår av fjolårets elände. Markytan är så tät att den knappt alls släpper igenom vatten så åskregnet efter sådden fick till stånd sjöar och nu ser man att brodden drunknade i dessa.

groopar_DSCN2562

För övrigt ser brodden ganska bra ut även om det finns alldeles för gröna tuvor på vissa ställen. Bekämpningen av kvickrot misslyckades nämligen totalt i fjol. För regnigt, för kallt och för sent – det var bortkastade pengar och arbete,

kvickroot_DSCN2561

Men Zebran bildade i alla fall litet brodd trots usel grobarhet så något utsäde får jag väl i höst – om det nu blir en hyfsad höst.

Nu återstår det sorgliga arbetet med att köra den mögliga delen av vetet till skogs för att komposteras. Det har ett energivärde som är värt mer än brödvetets pris men det finns ingen marknad för energivete. Och en stor del av vetet är så lätt att det bara duger till foder. Fjolåret kastar ännu långa skuggor.

Vi åkte på lördagen till Malung och hämtade takplåtar för uthusen (pannplåtar av den gamla modellen). Jag är numera så misstänksam mot byggmaterial att jag inte köper nånting i vanliga affärer. Kvaliteten är urusel. De takplåtar jag satte på den nya torken är så svaga att man måste ligga på taket och rulla sej fram. Försöker man gå på dem så blir det stora bucklor. Likaså är all vanlig målfärg bara skräp. Byggandet har gått fullständigt åt pipsvängen numera.

I Medåker var broddarna ganska fina även om de i Sörmland var ojämna. Men det fanns osådda fläckar där det i april var sjöar på åkrarna så de hade också problem.

Bilderna är över en vecka gamla. Jag började skriva inlägget förrän vi åkte till Sverige men det krånglade och texten bara försvann ett antal gånger. Få se om det publiceras nu …

 

Skördesäsongen inledd.

Nu har en del produkter utvecklats så pass att de kan skördas och den egentliga skördesäsongen inleddes med skörd av frisésallat. Vi har visserligen redan skördat lite sparris och gräslök men nu först börjar det röra sig om större mängder produkter.

Värmen i maj och början av juni har lett till att vi nu skördar till och med någon dag tidigare än normalt trots att vi planterade lite på en vecka senare än vad vi brukar.

Dags för skörd en månad efter planteringen, det är nytt rekord för de tidiga planteringarna :)
Dags för skörd en månad efter planteringen, det är nytt rekord för de tidiga planteringarna 🙂
Visst är den fin Frisésallaten? Nästan så det harmar att sätta kniven i den :)
Visst är den fin Frisésallaten? Nästan så det harmar att sätta kniven i den 🙂