Bondbloggen – Sida 184

Skogspartner.

Det sägs att man helst inte skall jobba ensam i skogen men det har jag nog gjort för det mesta, speciellt nu sen Erik kom bort. Efter att han började köra processorn brukade han komma ut till skogen vid 15-tiden då han avslutat morgonskiftet för att titta till vad jag höll på med. Oftast lastade han på det jag huggit under dagen så att jag kunde åka hem direkt efter avslutat arbete, det uppskattade jag för att svettig sätta sig i en kall traktor är ju inget vidare.

En annan ”partner” som jag alltid haft med mig är motorsågen av just märket Partner för att nu följa rekommendationerna om en partner i skogen 🙂 Egentligen hade jag till och med två men den ena (reservsågen eller egentligen Eriks såg) förlorade jag i branden, den andra som jag har kvar råkade jag ha i skogen vid brandtillfället. Den har nu något år på nacken och börjar få en och annan ålderskrämpa så jag har börjat fundera på att pensionera den. Det flesta ålderskrämporna är egentligen småsaker som relativt enkelt kan repareras. Men ett problem som jag haft på sistone och som gör skogsarbetet väldigt riskfyllt är att förgasarspjället fastnar i nästan fullgasläge vid gaspådrag i liggande (fällskärs-) ställning. Man vill ju helst att sågen går ner på tomgång så att kedjan stannar när man släpper gasen. Har försökt se över förgasaren men inte hittat nåt fel men på något vis kärvar spjället, kanske kunde returfjädern spännas på något vis eller så borde hela förgasaren bytas ut. Inte en helt oöverkomlig utgift det heller förstås, men sågen börjar som sagt bli gammal så vem vet hur länge den håller.

Dom gula Partnersågarna är som sagt dom jag hållit mig till och varit relativt nöjd med, sällan har dom krånglat i övrigt. Men så har dom ju också gjorts i Sverige, men där görs dom inte längre och dom är inte heller så allmänna i handeln numera. Så därför har jag funderat på att byta märke. Funderar om bloggläsarna har några egna erfarenheter av de olika märkena som säljs idag?

Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig......... — Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig………

....... lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt :) — ……. lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt 🙂

Pruta på maten?

Skämten om ”hästkött skandalen” fortsätter dugga tätt på min facebook. Det ploppar dagligen fram nya kommentarer om detta. Alla har en åsikt, så även jag.

Att äta hästkött är för mej ingen katastrof, det är inget ”HERRREGUDUSCHAMEJVAOBEHAGLIGT!”

Hästkött ha det väl ätits i alla tider. Att äta häst är kanske inte det jag först väljer, men visst må det gå det också… Om jag vet om det, om jag har möjligheten att göra ett val och inte bli lurad. Men, det jag är mer fundersam över är kontrollen på alla karensdagar och sånt som strikt måste följas för djurägare i dagens Finland. Därifrån detta omtalade hästkött kommit, är det någon som vet hur mycket karensbelagda medikamenter hästen ätit dagen före slakt? Det som ännu till känns för jäklot, är att det sitter någon pamp någonstans och gör grova pengar på detta. Ta betalt för att slakta hästen, prångla in köttet och stoppa det i någon välgräddad lasagne, klistra vacker etikett på, och så sälja DYRT!

Halvfabrikat, helfabrikat…

Detta otyg som kan innehålla nästan allt annat än vad det borde. De är bekväma, ja, och visst händer det att även jag som är ”allergisk” mot halvfabrikat, i stressen köper en ”färdigpizza” att kasta i mikrougnen, eller en smaklös och överkokt makaronilåda, men, det händer kanske en gång i månaden på sin höjd. Att leva på halvfabrikat anser jag vara ren idioti ur fler än en synvinkel. Det är dyrt och någon gör pengar på din lathet, okunskap eller tidsbrist. De är ofta ohälsosamma, fullproppade med siffror och bokstäver och inte enbart gjort på ingredienser, som man kan uttala utan att vrida tungan i krumbukt. Även om det nu för tiden är noga kontroller på allt som rör livsmedel, så funderar man nog hur fint och rent det är i t.ex. en margarinfabrik. I vårt västra grannland var katastrofen ett faktum efter att bilder läckt ut hur det såg ut runt några margarintunnor.

Vad margarin egentligen är försökte jag ta reda på, men det va inte så lätt… Smör, det är inga konstigheter, man mjölkar en ko och så kärnar man – det blir smör. Punkt. Margarin – det kokar man tydligen ihop som en häxkärring. Man tager lite palmolja, ister och talg, kokar och blandar till en salig sörja, och vid själva tillverkningen hittade jag i texten ord som natronlut, fosforsyra och aceton. Ja, det var en invecklad process de där med margarin. Blir nog inte full läst på det ämnet i en hast men det vet jag, det kommer inte in ett paket margarin i detta hus mer!

Men hur blev det så här illa? Var spårade det ur? För det första handlar ju det mesta i den här världen om pengar och så tror jag det blivit så att ”jorden snurrar för fort” för många. Press, tick tock, klockan går och man SKA hinna göra så mycket, så man måste pruta på nånting. Men vad ska man pruta på? Maten? Nej nej… säger någon. Men, om man tänker sådär över lag, har folk inte prutat på maten? Inte du som läser och jag förstods, men många andra? En av de viktigaste byggstenarna i våra liv?

Man hinner inte laga mat. Man hinner inte, eller tar sej inte tid till att läsa på förpackningen vad det egentligen är man håller i handen, bara det är billigt och går att äta så är det OK. Man kanske inte tar sej den tiden det tar till att besöka gården och se varifrån köttet/äggen/mjölken/salladen … allt kommer, och hur det är uppfött eller var har det odlats. Det är lättare att kasta in en färdig lasagne i mickron, och voila, lunchen är serverad, men, vad är det?

Och är det värt det?

Aceton bland med margarinet, hästkött i nöt-lasagnen, 2,5 kg vildfisk för att tillverka 1 kg odlad lax, 43 ingredienser i en äppelkaka, veckolånga djurtransporter genom europa, 4000 euro till semesterresan, men när mjölklitern närmar sej 1 euro är det skandal… Jag säger som fredagsunderhållningen, vart är vi påväg…

Blött månadsskifte, igen!

Verkar som om vinterns månadskiften går i tövädrets tecken. Min väderprognos för februari blev inte riktigt lika lyckad som januariprognosen. I början av månaden blev det något kallare och nederbördsrikare än vad jag väntat men ändå inte riktigt långt ifrån vad jag spådde 🙂 Den kalla veckan i slutet av månaden kom däremot helt på skam………. kanske var det ett önsketänkande att det skulle bli för kallt för skogsarbete så att jag utan abstinens skulle kunna koncentrera mig på skattedeklaration. Rikligare nederbörd spådde jag till pågående månadsskifte och det stämde ju ganska bra även om jag nog väntade mig den mera som snö än som regn. Förövrigt ser det ut som om den kalla veckan skulle komma först nu till veckoslutet men den blir väl ändå inte så kall som jag spådde.

Vad gäller prognos för mars så nöjer jag mig med att konstatera att vi går mot vår 🙂

Skattedeklaration

Deklaration hade jag planerat att göra klar i god tid i år men spysjukan tog alla mina krafter i närmare en veckas tid och är man ur slag så lämnar också annat på slarv. Så det blev knappt om tid även i år men jag hann i alla fall få in pappren med närmare en timmes frist till stängningsdags 🙂 Årets deklaration var ändå lite lättare, kanske närmast på grund av att vi inte haft några större projekt på gång under senaste år. Störst huvudbry var det att få till det med återanskaffnings- och utjämningsreserveringarna då det ekonomiska resultatet inte riktigt blev vad man hoppats på i fjol 🙁

Solen som annars lyst med sin frånvaro i vinter tycks hålla sig på god fot med beskattaren. Kanske det skall tas som ett tack för slitet med deklaration? — Solen som annars lyst med sin frånvaro i vinter tycks hålla sig på god fot med beskattaren. Kanske skall det tolkas som ett tack för slitet med deklaration?

Numera är det möjligt – och det rekommenderas också från skattemyndigheterna – att anmäla deklaration elektroniskt vilket jag också gjorde vad gäller energianvändningsanmälan. Jordbruks-, skogsbruks- och momsblanketten lämnade jag dock in på gammaldags vis i pappersform till skattebyrån närmast på grund av att jag ändå är tvungen att lämna in sonens deklaration i pappersformat då jag inte skaffat nätbanks- eller Katsokoder åt dödsboet.

Det är inte enbart skattedeklaration som hållit mig sysselsatt vid skrivbordet på sistone, idag skulle också odlingsplan för växthusodlingen in. Den blanketten har dock tack och lov sett nästan likadan ut under hela EU-tiden så den är lätt att fylla i, speciellt om man odlar samma växter som tidigare år. Annat som hör till den här tiden på året är finslipningen av de övriga planerna inför odlingssäsongen och en del årsberättelser med mera. Därför har det blivit lite glest med blogginläggen på sistone……. sen ”måste” man ju hinna med lite skidåkning också om inte annat så åtminstone lite soffidrott under pågående VM 🙂

Snö och tjälmätning

Precis som under de två de senaste månadskiftena inföll en töperiod lämpligt till snölinjemätningarna. Tidigt på morgonen lyste solen en stund och det skulle ha varit angenämt att vandra längs linjen då men jag var tvungen att slutföra deklaration till först. Sen på förmiddagen regnade det och jag befarade att det skulle återigen bli en våt historia att få mätningarna gjorda men blåsten och uppehållsvädret på eftermiddagen gjorde att skogen hann torka lämpligt innan jag gav mig iväg. Snö- och tjälsituation i skog och mark hade som väntat inte just ändrat sen senaste mätning så får vi inte en kall mars månad kan vi nog räkna med att våren kommer tidigt. Tyvärr betyder det också att skogsföret snart tar slut och jag har ännu en hel del dikeslinjer på mossmark att röja innan våren så det blir nog första prioritet de närmaste veckorna. Så jag hoppas att den nu utlovade köldperioden håller i sig ett tag………

Exil-blogg

Jag är placerad i Kuopio. Antar att detta är väldens första svenskspråkiga bondblogg som skrivs från denna stad som har den egenheten att härifrån är det långt till precis allting. Själv är jag hitplacerad på en dubbelkurs, och att dubbelkursa är aldrig fel.

Det är förstås mitt lönevärv som tillsynande brandbyråkrat som fört mig hit, men eftersom kursens gäller ”Lantbrukets brandskydd” så kan jag förstås suga i mig en massa information som man kan ha nytta av som jordbrukare också.

Bakgrunden är förstås den att det brinner lite för mycket fähus i Finland just nu. Sen kommer det förstås på köpet att eftersom nu i brukvarande anläggningar ju är multumstora så blir ju skadorna vid varje brand därefter. Alltså tröttnar försäkringsbolagen, kräver bättre tillsyn och där kommer räddningsverket in i bilden.

Under dessa dagar har jag bland annat blivit upplyst om att det fortfarande är elen som förorsakar de flesta ladugårdsbränderna (60%) Det skulle jag inte ha trott eftersom elen överlag förorsakar allt mindre och mindre bostadsbränder. Sk. ”heta arbeten” är också överrepresenterade i statistiken. Förebyggande insatser finns det dock gott om och det är väl det som jag skall börja åka runt till jordbruken och upplysa om nu då så småningom.

I morgon skall vi på studiebesök till ett fähus i Nilsiä och där skall vi uppenbarligen leka brandsyn. Efter det blir det hemförlovning.

Men nu till ärendet, en fråga som kom upp på en föreläsning idag och som det rådde delade meningar om. Vad säger Ni som känner till kor, och då närmast mjölkkors beteende. Är det så att det finns en klar ledarko och skulle det i så fall vara lönt att märka upp den på något sätt så att brandkåren vid evakuering kunde ta ut den först och sedan lättare få ut alla andra. Vår föreläsare menade att det är så, vissa i salen menade att det var bara struntprat. Jag låter frågan gå vidare till er som är ko-kännare.

I övrigt finns det ensak som är bra med att vara evakuerad i obygden. Nu har jag haft tid på kvällarna både att fixa deklarationen och så har också nästa års odlingsplan blivit så gott som klar. Vete, havre och korn i förhållandet en tredjedel var blir receptet på nästa säsong. Hoppas då bara priserna står sig som dom är nu.

Mors lilla Olle bland fåren gick…

Ja, vad är detta för nånting?

Den som är kännare av hundar kan säkert lätt se att den här filuren hör till den rasen som heter Pumi. Och vad är då det… Jo, det är ursprungligen en ”gårdshundras” från Ungern. De var menade och upptränade till att vara gårdens folk till tjänst och göra det som förväntades av den. Vakta gården, larma om det kommer någon inkräktare, och så valla gårdens får dit de skulle. Det finns berättelser om fårflockar som flyttats långa vägar från gårdscentra till marknader, på smala stigar/vägar där vetesfälten stod och frestade fåren på vardera sida, då var det pumins jobb att valla fårflocken genom de frodiga jordbrukslandskapen, utan att fåren fick det minsta smaka på läckerheterna som kunde finnas bara någon meter från där flocken drog fram.

Att föra får från en plats till en annan med frodigt gräs längs sidorna har man ju prövat på … med varierande resultat. Det brukar gå bra bara de inte ”biter fast sej”. Stannar en för att äta, stannar alla och då har farten varit för liten, allt stannar och sen kan man nästan glömma att flytta fåren vidare fören de ätit färdigt, är mätta och havren i ämbaret lockar mer än gräset, om man är ensam i alla fall. Mycket fart, en med havreämbar skenandes framför och en bakom som håller ihop flocken så de inte får chans att stanna, så då brukar det gå någorlunda. Jag vet hur fåren fungerar mellan öronen, men hur fungerar en pumi? Det återstår att se!

Jag kan inte påstå att jag ännu vet hur huvudet fungerar på ”mors lilla Olle”, men det ska nog ge sej. Det gäller att komma underfund med hur just Olles hjärna funkkar, sen löser det mesta sej. Nog har jag kommit underfund ganska långt med honom. Jag läst och studerat pumin, hur dom är funtade, men teori och praktik är ibland som måndag och torsdag – helt olika. Så långt har jag i alla fall kommit att han har vallandet i sej. Han vallar sparkstöttingen jättebra, likaså Mathias i pulkabacken. Nu gäller det bara att få honom att förstå VAD han ska, och får valla – får.

Vi har provat lite redan, jag skulle öronmärkeskolla ungfåren, och Olle va inte sen med att hjälpa till med att schasa ut fåren från stora fållan till mindre. Han fick vara i koppel så jag kunde hålla styr på honom. Några av ungtackorna var lite drygt närgångna och var mer intresserade av den lilla ljudliga krabaten än de hade respekt för honom. Olle var däremot morsk, och tog situationen på djupaste allvar, ända tills han hittade en ”nyvärpt” hög av fårpärlor… Smaskens, tyckte Olle… BLARG!!!! Tyckte och sade jag. Olle kom av sej, och vi fick börja om, sakta men säkert gick vi mot fårflocken och Olle skenade från sida till sida, hoppade, studsade och skällde allt vad han orkade. Själv gick jag koppel längden bakom honom och studerade hans sätt att hantera situationen. Roligt hade han medan vi gick där, nöjd var han när fåren gått ur fållan, och sluta ville han då verkligen inte. 🙂

Mjukstart…

… med stödansökningarna.

Det är fåren som ska räknas och kruxas, Blnr 107A.

”-Anteckna det sammanlagda antalet tackor för vilka stöd söks ____st. Stöd-/bidragsberättigade får är tackor som lammat minst en gång senast den 8.6.2013 eller får av honkön som inte har lammat och som har fyllt minst ett år senast 8.6.2013”

Så skall djurhållningsplatssignumen fyllas i, och tiden de är på djurhållningsplatsen och antalet djur på djurhållningsplatsen.

Vidare skall man fylla i om man säljer fårmjölksprodukter, eller inte. Man skall fylla i om man får LFÖPL-ålderspension, eller om maken får det, eller om ”-stödets söks av en sammanslutning eller av flera personer gemensamt, och minst en fysisk person som inte har fyllt 68 år och som själv bedriver jordbruk får inte LFÖPL-ålderspension.”

Vidare skall man kryssa i rätt ruta om man kommer att lämna in uppgifter om minst 3ha åker på blankett 102B senast den 30.4.2013, eller om man kommer att be om undantag från villkoret gällande kravet på innehav av 3 ha åker.

Under det står det ”Det skall finnas ett kryss i ruta A eller ruta B!”

Antar att det är någonting folk har missat tidigare…

Sedan finns diverse tilläggsuppgifter, undantagssituationer, som skall anmälas. Om man har ökat minst 1/3 av gårdens tackor, eller om man har börjat hålla tackor 2012 eller 2013 osv…

”Jag meddelar härmed att jag” … Diverse text….

På heder och samvete lovar man att anmäla alla födda och döda, man lovar hålla de tackor för vilka man ansökt om stöd för under den 100 dagar långa djurhållningsperioden, 1.3 2013 – 8.6 2013. Man lovar anmäla eventuella minskningar av fårflocken, under djurhållningsperioden, på blankett 124 till kommunens landsbygdsmyndighet. Om jag under djurhållningsperioden flyttar tackor till en annan djurhållningsplats än de jag uppgett i punkt 2B på blanketten, skall jag anmäla det på blankett 124 till landsbygdsmyndigheten i kommunen före flyttning. Osv osv…

Det är mycket som skall lovas och anmälas, kruxas och skrivas datumar… men egentligen inte. När man vet om allt det här, som ju inte kommit till för att det ska vara så besvärligt som möjligt för fårägare att söka stöd för sin fårhushållning, utan för att försöka hålla koll på läget och undvika fusk och fel, så är det inget man egentligen behöver fundera extra på. Bara att se till att man inte kruxar i alla rutor, men fyller i alla fält och får iväg ansökan senast den 28.2 2013… På ett eller annat sätt, man kan ju också gå in på nätet. Klickar sej till dit man ska och så, klick klick klick och swisch, så far det utan frimärke 🙂