Kategori: Bondbloggen

Vadå, köttproducent?

Eftersom jag inte håller på med djuruppfödning hade jag tänkt avstå från att kommentera ”hästköttskandalen”, den har ju stötts och blötts en hel del i media, men en del saker retar mig så pass att jag måste ”skriva av mig”.

I början av skandalrapporteringen såg jag en del noteringar över att köttproducenterna fuskat med märkningen. Vadå köttproducent, det är ju i förädlings (fördärvnings-) skedet som fusket pågått! Ingalunda produceras kött av mellanhänderna utan av djurbönderna och de har så vitt jag vet inte deltagit i fuskandet!! Joo, jag har hört att man gör försök att producera kött articifiellt -kanske var det dylikt ”kött” i det isländska fallet?- i så fall kan väl köttillverkaren kallas för köttproducent.

Sen har jag undrat varför hästköttsproduktion inte underställs samma övervakning och kontroll som annan köttproduktion? Det verkar ju vara rena vilda västern med djurförsvinnanden och transporter hit och dit.  🙁

Verkar som om det mesta av fusket bedrivs av stora certifierade företag och då borde ju handlingar och dokument motsvara kraven i certifieringen och partiernas härkomst och innehållsförteckningar därefter. Också vi växtodlare har av handeln fått krav på certifiering av våra produkter och produktionsmetoder enligt alla möjliga ISO och GAP standarder. Men jag undrar till vilken nytta dylika certifieringar skulle vara annat än att få några mappar i hyllan och en några tusen euros räkning i postlådan?

Nää, etik och moral är nog vad som fattas!! Har själv sett hur man kört ”gårdagens” maletköttförpackningar på nytt genom kvarnen tillsammans med lite is för att få ”fräschare” färg …… på med ny datummärkning och ut i disken bara. Huvadå!!  Man undrar nog ibland hur väl de färdigförpackade köttbrickorna / halvfabrikaten motsvarar innehållsförteckningen. Hade butikerna kvar kvarnarna kunde man kanske be dem mala någon file på ort och ställe? Blir kanske ett annat pris men………. Och det är väl just girighet och pris som är felet. Man får det man betalar för, om ens det, eller?

Allt verkar liksom i fallet ”de svarta lådorna” vara frågan om att hålla konsumenterna ovetande om ursprung och innehåll…….. Bra att också myndigheterna vaknat och börjat kräva bättre märkning.

Mitt råd är att undvika handelns egna ”private labels” med ”tillverkat för”-noteringar från någonstans långtbortifrån.

Blev lite råddigt det här nu men det känns lite bättre nu 🙂 God fortsättning på veckoslutet!

Uppblåst

Igår kväll då jag gick in till kalvarna kunde jag konstatera att Kix var uppblåst, hon hade fått trumsjuka ihop med sig.  Magen var riktigt uppblåst och hon bara stod stilla. Djuret drabbas av trumsjuka då gaser inte kommer bort från vommen, utan de blir kvar där och börjar ”svälla”.

Som första hjälp brukar vi ge matolja och sedan gnugga på magen på vänstra sidan för att få gaserna i rörelse och kalven att rapa och prutta ut dem. Vi gjorde detta också med Kix, men av någon anledning blev hon inte bättre. Lite gas kom ut, men hon bara stod och tittade på mig. Jag försökte få henne att gå omkring i kättan, men tydligen tog det redan så sjukt att hon inte klarade av att göra det.

Då hon efter en stund började skaka på bakbenen, tyckte jag att jag inte hade något annat val än att sticka hål i sidan på henne för att få ut gasen. Det kan låta hemskt, men nu var det frågan om en liten nål jag stack i vänster sida och via den började gasen läcka ut och svullnaden lättade. Efter en stund började hon igen tassa omkring och i morse var hon helt återställd.

Det var bara andra gången på snart 8 år som jag har behandlat trumsjukan genom att sticka en nål i sidan och båda gångerna har det slutat bra. Kix är föresten en blandning av kyyttö och jersey . Vi brukar nog seminera våra renrasiga finnar med deras egna ras, men Asteri blev inte dräktig trots många försök med kyyttö, så därför valde vi att pröva med jersey. Namnet har hon fått efter sin far Jix och eftersom hon är rätt så spänstig misstänker jag att det kommer och bli en och annan kick från henne bara hon blir stor 😉

Skolbänken kallar

En gång i månaden, för att vara exakt. Jag började på veckoslutet en kurs inom landsbygdsturism som ordnas i Kuggom. Meningen är att jag/vi skulle få lite ideér om hur vi kunde utveckla vår gård. Mjölken är och förblir grunden för verksamheten, men utöver det kunde det vara bra att ha lite annat också. Med tanke på att man inte vet vad framtiden hämtar med sig, känns det bättre om man hade inkomster från lite olika håll i stället för att satsa allt på ett kort.

Helt utan baktankar är vi inte, utan vi har nog lite funderat på vad vi kunde börja med.  I fjol köpte vi gamla folkskolan här på Heisala och nu är vår tanke att vi ska hyra ut den, antingen som så eller genom att öppna en Bed and Breakfast. Ett annat alternativ är att vi börjar tillverka glass och ett tredje att vi börjar med någon form av gårdsturism.

Som sagt, vi är öppna för nya ideér och därför började jag på kursen. På agendan detta veckoslut fanns förutom föreläsningar också snöskovandring och ett besök hos en alpacka-/kursgård.

Skogspartner.

Det sägs att man helst inte skall jobba ensam i skogen men det har jag nog gjort för det mesta, speciellt nu sen Erik kom bort. Efter att han började köra processorn brukade han komma ut till skogen vid 15-tiden då han avslutat morgonskiftet för att titta till vad jag höll på med. Oftast lastade han på det jag huggit under dagen så att jag kunde åka hem direkt efter avslutat arbete, det uppskattade jag för att svettig sätta sig i en kall traktor är ju inget vidare.

En annan ”partner” som jag alltid haft med mig är motorsågen av just märket Partner för att nu följa rekommendationerna om en partner i skogen 🙂 Egentligen hade jag till och med två men den ena (reservsågen eller egentligen Eriks såg) förlorade jag i branden, den andra som jag har kvar råkade jag ha i skogen vid brandtillfället. Den har nu något år på nacken och börjar få en och annan ålderskrämpa så jag har börjat fundera på att pensionera den. Det flesta ålderskrämporna är egentligen småsaker som relativt enkelt kan repareras. Men ett problem som jag haft på sistone och som gör skogsarbetet väldigt riskfyllt är att förgasarspjället fastnar i nästan fullgasläge vid gaspådrag i liggande (fällskärs-) ställning. Man vill ju helst att sågen går ner på tomgång så att kedjan stannar när man släpper gasen. Har försökt se över förgasaren men inte hittat nåt fel men på något vis kärvar spjället, kanske kunde returfjädern spännas på något vis eller så borde hela förgasaren bytas ut. Inte en helt oöverkomlig utgift det heller förstås, men sågen börjar som sagt bli gammal så vem vet hur länge den håller.

Dom gula Partnersågarna är som sagt dom jag hållit mig till och varit relativt nöjd med, sällan har dom krånglat i övrigt. Men så har dom ju också gjorts i Sverige, men där görs dom inte längre och dom är inte heller så allmänna i handeln numera. Så därför har jag funderat på att byta märke. Funderar om bloggläsarna har några egna erfarenheter av de olika märkena som säljs idag?

Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig.........
Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig………
....... lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt :)
……. lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt 🙂

 

Pruta på maten?

Skämten om ”hästkött skandalen” fortsätter dugga tätt på min facebook. Det ploppar dagligen fram nya kommentarer om detta. Alla har en åsikt, så även jag.

Att äta hästkött är för mej ingen katastrof, det är inget ”HERRREGUDUSCHAMEJVAOBEHAGLIGT!”

Hästkött ha det väl ätits i alla tider. Att äta häst är kanske inte det jag först väljer, men visst må det gå det också… Om jag vet om det, om jag har möjligheten att göra ett val och inte bli lurad. Men, det jag är mer fundersam över är kontrollen på alla karensdagar och sånt som strikt måste följas för djurägare i dagens Finland. Därifrån detta omtalade hästkött kommit, är det någon som vet hur mycket karensbelagda medikamenter hästen ätit dagen före slakt? Det som ännu till känns för jäklot, är att det sitter någon pamp någonstans och gör grova pengar på detta. Ta betalt för att slakta hästen, prångla in köttet och stoppa det i någon välgräddad lasagne, klistra vacker etikett på, och så sälja DYRT!

Halvfabrikat, helfabrikat…

Detta otyg som kan innehålla nästan allt annat än vad det borde. De är bekväma, ja, och visst händer det att även jag som är ”allergisk” mot halvfabrikat, i stressen köper en ”färdigpizza” att kasta i mikrougnen, eller en smaklös och överkokt makaronilåda, men, det händer kanske en gång i månaden på sin höjd. Att leva på halvfabrikat anser jag vara ren idioti ur fler än en synvinkel. Det är dyrt och någon gör pengar på din lathet, okunskap eller tidsbrist. De är ofta ohälsosamma, fullproppade med siffror och bokstäver och inte enbart gjort på ingredienser, som man kan uttala utan att vrida tungan i krumbukt. Även om det nu för tiden är noga kontroller på allt som rör livsmedel, så funderar man nog hur fint och rent det är i t.ex. en margarinfabrik. I vårt västra grannland var katastrofen ett faktum efter att bilder läckt ut hur det såg ut runt några margarintunnor.

Vad margarin egentligen är försökte jag ta reda på, men det va inte så lätt… Smör, det är inga konstigheter, man mjölkar en ko och så kärnar man – det blir smör. Punkt. Margarin – det kokar man tydligen ihop som en häxkärring. Man tager lite palmolja, ister och talg, kokar och blandar till en salig sörja, och vid själva tillverkningen hittade jag i texten ord som natronlut, fosforsyra och aceton. Ja, det var en invecklad process de där med margarin. Blir nog inte full läst på det ämnet i en hast men det vet jag, det kommer inte in ett paket margarin i detta hus mer!

Men hur blev det så här illa? Var spårade det ur? För det första handlar ju det mesta i den här världen om pengar och så tror jag det blivit så att ”jorden snurrar för fort” för många. Press, tick tock, klockan går och man SKA hinna göra så mycket, så man måste pruta på nånting. Men vad ska man pruta på? Maten? Nej nej… säger någon. Men, om man tänker sådär över lag, har folk inte prutat på maten? Inte du som läser och jag förstods, men många andra? En av de viktigaste byggstenarna i våra liv?

Man hinner inte laga mat. Man hinner inte, eller tar sej inte tid till att läsa på förpackningen vad det egentligen är man håller i handen, bara det är billigt och går att äta så är det OK. Man kanske inte tar sej den tiden det tar till att besöka gården och se varifrån köttet/äggen/mjölken/salladen … allt kommer, och hur det är uppfött eller var har det odlats. Det är lättare att kasta in en färdig lasagne i mickron, och voila, lunchen är serverad, men, vad är det?

Och är det värt det?

Aceton bland med margarinet, hästkött i nöt-lasagnen, 2,5 kg vildfisk för att tillverka 1 kg odlad lax, 43 ingredienser i en äppelkaka, veckolånga djurtransporter genom europa, 4000 euro till semesterresan, men när mjölklitern närmar sej 1 euro är det skandal… Jag säger som fredagsunderhållningen, vart är vi påväg…

 

Blött månadsskifte, igen!

Verkar som om vinterns månadskiften går i tövädrets tecken. Min väderprognos för februari blev inte riktigt lika lyckad som januariprognosen. I början av månaden blev det något kallare och nederbördsrikare än vad jag väntat men ändå inte riktigt långt ifrån vad jag spådde 🙂 Den kalla veckan i slutet av månaden kom däremot helt på skam………. kanske var det ett önsketänkande att det skulle bli för kallt för skogsarbete så att jag utan abstinens skulle kunna koncentrera mig på skattedeklaration. Rikligare nederbörd spådde jag till pågående månadsskifte och det stämde ju ganska bra även om jag nog väntade mig den mera som snö än som regn. Förövrigt ser det ut som om den kalla veckan skulle komma först nu till veckoslutet men den blir väl ändå inte så kall som jag spådde.

Vad gäller prognos för mars så nöjer jag mig med att  konstatera att vi går mot vår 🙂

 

Skattedeklaration

Deklaration hade jag planerat att göra klar i god tid i år men spysjukan tog alla mina krafter i närmare en veckas tid och är man ur slag så lämnar också annat på slarv. Så det blev knappt om tid även i år men jag hann i alla fall få in pappren med närmare en timmes frist till stängningsdags 🙂 Årets deklaration var ändå lite lättare, kanske närmast på grund av att vi inte haft några större projekt på gång under senaste år. Störst huvudbry var det att få till det med återanskaffnings- och utjämningsreserveringarna då det ekonomiska resultatet inte riktigt blev vad man hoppats på i fjol 🙁

Solen som annars lyst med sin frånvaro i vinter tycks hålla sig på god fot med beskattaren. Kanske det skall tas som ett tack för slitet med deklaration?
Solen som annars lyst med sin frånvaro i vinter tycks hålla sig på god fot med beskattaren. Kanske skall det tolkas som ett tack för slitet med deklaration?

Numera är det möjligt – och det rekommenderas också från skattemyndigheterna – att anmäla deklaration elektroniskt vilket jag också gjorde vad gäller energianvändningsanmälan. Jordbruks-, skogsbruks- och momsblanketten lämnade jag dock in på gammaldags vis i pappersform till skattebyrån närmast på grund av att jag ändå är tvungen att lämna in sonens deklaration i pappersformat då jag inte skaffat nätbanks- eller Katsokoder åt dödsboet.

Det är inte enbart skattedeklaration som hållit mig sysselsatt vid skrivbordet på sistone, idag skulle också odlingsplan för växthusodlingen in. Den blanketten har dock tack och lov sett nästan likadan ut under hela EU-tiden så den är lätt att fylla i, speciellt om man odlar samma växter som tidigare år. Annat som hör till den här tiden på året är finslipningen av de övriga planerna inför odlingssäsongen och en del årsberättelser med mera. Därför har det blivit lite glest med blogginläggen på sistone……. sen ”måste” man ju hinna med lite skidåkning också om inte annat så åtminstone lite soffidrott under pågående VM 🙂

 

Snö och tjälmätning

Precis som under de två de senaste månadskiftena inföll en töperiod lämpligt till snölinjemätningarna. Tidigt på morgonen lyste solen en stund och det skulle ha varit angenämt att vandra längs linjen då men jag var tvungen att slutföra deklaration till först. Sen på förmiddagen regnade det och jag befarade att det skulle återigen bli en våt historia att få mätningarna gjorda men blåsten och uppehållsvädret på eftermiddagen gjorde att skogen hann torka lämpligt innan jag gav mig iväg. Snö- och tjälsituation i skog och mark hade som väntat inte just ändrat sen senaste mätning så får vi inte en kall mars månad kan vi nog räkna med att våren kommer tidigt. Tyvärr betyder det också att skogsföret snart tar slut och jag har ännu en hel del dikeslinjer på mossmark att röja innan våren så det blir nog första prioritet de närmaste veckorna. Så jag hoppas att den nu utlovade köldperioden håller i sig ett tag………