Bondbloggen – Sida 190

Den flytande Ankan

Nytt år och nya utmaningar. Ja, den här senaste veckan har varit en enda stor utmaning vad gäller förbindelsebåtstrafiken. Från och med årsskiftet har vi nämligen haft en ”ny” förbindelsebåt, Nordic Duck. Ny är ett relativt begrepp, hon är nämligen från 1960 och är troligen den äldsta förbindelsefartyget som används (har inte kollat upp det, men det där årtalet är nog svårt att klå).

Hur har vi fått hit en sådan gammal plåthög? Ett ord; konkurrensutsättning. Visst sysslar vi själva med det också på vår gård genom att jämföra priser på t.ex. kraftfodret. I de flesta fall brukar vi nog välja det billigaste alternativet men det är ingen självklarhet. Om en leverantör klarar av att erbjuda bättre service än den andra och prisskillnaden inte är oöverkomlig så kan nog också det dyrare alternativet vinna.Huvudsaken är att helheten blir så bra som möjligt Det här skulle jag kalla för sunt bondförnuft.

Tyvärr saknas detta förnuft hos vissa instanser och i fallet med förbindelsebåten så är det pengarna som avgjorde saken. Ryktet säger att skillnaden mellan vår tidigare m/s Viken (som alltså förlorade) och ”Ankan” inte skulle ha varit stor. Så i stället för att säkerställa en fungerande trafik med en pålitlig och för denna rutt planerad förbindelsebåt, så väljer NTM-centralen att lägga in en gammal båt som på inget sätt passar in i våra förhållanden. Sen är det ju också en sak för sig hur det över huvudtaget är möjligt att en båt som måste grundförbättras kan vara billigare i drift än en båt som är s.a.s. färdig…

En vecka har hon alltså varit i gång och hon har varit just så usel som vi befarat. Det har varit problem med hydrauliken,elen, styrningen, ljudisoleringen i passagerarutrymmena och p.g.a. hennes konstruktion har hon haft extremt stora svårigheter att ta i land i bryggorna. Vi har här på Heisala en, som jag skulle klassa det, lätt brygga att ta i land i. Ändå tog det henne som värst 5 minuter att ta i land här.

Nå väl, vi må nu ge henne en chans eftersom vi troligen sitter fast med henne de kommande tre åren och igår klarade hon faktiskt av att hålla tidtabellen. Vi väntar dock med fasa på första riktiga stormen och den eventuella isen.

Vi och alla andra som bor här är milt sagt besvikna eftersom vi är beroende av en fungerande förbindelse. Vi har t.ex. mjölkbil varannan dag och kalvbil, slaktbil, foderbil och diverse transportbilar måste komma fram till oss då när det behövs. Under Vikens tid behövde man nog inte oroa sig över om de gjorde det, för då kom de nog fram. Klart att Viken också hade sina problem nu och då, vilken teknik går nu inte någon gång sönder? Men ett fartyg som skulle vara antingen skrotat eller museiregistrerat om det vore en bil, kan man helt enkelt inte lita på.

Woki woki

Har din kinakål tappat knastret i bladen? Känner du för någonting lätt och gott till kvällsmål? Har du tröttnat på snabb mikromat? Varför inte pröva att woka kinakålen som ligger där någonstans i kylskåpet? Det är snabbt, enkelt och gott. Det enda du behöver är en inhemsk kinakål, lite olja till wokpannan/stekpannan, lite soja och en god chilisås… om du har, annars kan du krydda med lite vad som helst…

Jamen visst låter det vackert 😉 Egentligen låter det såhär:

Ta en kinakål, slajsa upp den i ca cm breda skivor, sätt det i en stekpanna, fräs, sätt i lite soja och … vad du hittar i kryddskåpet, rör så allt blandas, låt det fräsa en stund till och wolla, färdigt! När man som kinakålsodlare tröttnat på att äta kinakålssallad ( det blir rätt ofta… ) måste man pröva att göra någonting annat av den. Man har ju alltid mat/sallad hemma, det gäller bara att variera resultatet av råvaran man har. Så kom det sej att Dånömatte började Woka kinakål. Det går fort att laga, blir rysligt gott, har man lite dittan och dattan ( smältost, kryddor, och såser av olika slag ) att tråtta med ner i pannan blir det ännu bättre, och så simsalabim så har familjen mat den kvällen också även om ingen hunnit handla den senaste veckan…

Fördelen med att woka kinakålen är att man får användning av kålen även om den tappat spänsten lite. Halvmossig kinakål är det inget fel på, men nog är den som smarrigast till sallad när den är spröd och spänstig i bladen.

Här fräser jag lite kål åt mej själv, det som finns i panna är alldeles lagom portion åt mej, när vattnet dunstat blir det inte så mycket kvar, så det gäller att ta till ordentligt om man är flera vid matbordet 🙂

11 dagar

11 dagar – så länge höll mitt gamla bilinnerdäck tätt. På fredagen hördes igen ett bekant strilande från vattenkoppen. Nu var det dock betydligt lämpligare tid på dygnet och betydligt varmare så jag kunde åta mej att göra en lite ordentligare reparation. Eller ordentlig och ordentlig, jag plockade bort träkilarna och fixerade istället vattenkoppen med en burk polyuretanskum. Inte precis som på Strömsö, men jag tror det duger.

Märkligt nog fick jag nu den nya packningen att täta, så mitt påstående att det var en spricka i gjutgodset kom på skam. Jag har faktiskt ingen aning om varför det vägrade fungera den där natten, kanske det bara berodde på mina frusna fingrar som var lite för fumliga. Teorin om att det gått hål på innerslangen visade sig däremot hålla tätt, det fanns ett litet hål som släppte igenom behövlig mängd vatten.

Polyuretanskum måste ju för övrigt vara det närmaste man kan komma ondska på burk. Det låter så bra på pappret: ett spraybart skum som utvidgar sig och fyller ut vilket utrymme som helst, fixerar, isolerar och går att forma med kniv. Verkar finemang ända tills man har det kladdiga eländet på händerna, kläderna, i håret o.s.v. Jag slår vad om att det står ”Made in Gehenna” nånstans på burken om man skulle orka läsa det finstilta. Tur att det var i ladugården man höll till… 🙂

Hursomhelst, koppen sitter stadigt som vore den bultad i urberget och den håller tätt. Ordningen är åtminstone härvidlag alltså återställd.

Work-out

Den här tiden på året är det rätt många som bokar in ett par extra löprundor eller gymbesök för att förbränna julmaten. För egen del har jag inte planerat några större insatser (därmed inte sagt att de inte skulle behövas) men korna sköter ju den biten åtminstone till viss del.

När jag drog ut gödsel ur ladugården på torsdagen noterade jag att Damona hann smita ut genom dörren. Det händer sig ibland att nån ko eller (vanligen) kalv smiter, men de brukar inte gå så långt. Kor är flockdjur och ett ensamt djur vågar sig sällan några längre sträckor, de ser sig omkring lite och sen återvänder de blixtsnabbt till ladugården. Damona verkade dock ha gripits av nån sorts individualistisk eufori eller behov av att självförverkligande och satte av runt hörnet med svansen rakt upp i luften som en radioantenn. Att korna har svansen i den positionen är inte ett bra tecken, det brukar nämligen innebära att sunda förnuftet rätt långt är urkopplat.

Innan jag tog upp jakten på Damona riggade jag ett par fällor; jag öppnade två dörrar in till ladugården samt grinden till övningshagen bakom fähuset. Att fånga henne lyckas garanterat inte, hon måste luras i nånstans där man kan stänga in henne och med tre öppna portar borde nyfikenheten ta överhanden i nåt skede.

Trots mina goda förberedelser fick jag förfölja henne tre varv runt gårdstunet innan hon gick i fällan. Hon körde konsekvent rutten gödselplattan-gamla mjölkkammarn-gungställningen-kohagen-gödselplattan- o.s.v. Jag lunkade efter och försökte schasa henna mot nån av mina ”fällor”, men hon var envis och vägrade låta sig luras. Snödjupet är ungefär 40-50 cm och vi har skare på ytan så det blev länk med höga knän för min del. Damona skred däremot fram som en älg, det är inte klokt hur snabba de är då de vill. Svettigt? Jo tack, lite.

Till sist förirrade hon sig dock in i övningshagen och jag kunde dra igen grinden efter henne. För att slippa skrämma henne ännu mera beslöt jag att inte driva in henne i ladugården direkt. Istället öppnade jag dörren och släppte ut alla andra djur också. De sprang runt ett tag, hoppade, skuttade och stångades i snön så det stod härliga kring. Till sist gick alla in igen i samlad tropp, inklusive Damona som då kom in utan att jag behövde jaga henne desto mer.

Händelsen gav dock inspiration till en företagside så här i julbantartider; borde man satsa på nån sorts ”Farmer’s Work-out”-verksamhet? Som pulshöjare får man jaga förrymda kor i djupsnö, muskelträningen består i att mocka gödsel i kalvavdelningen och koordinationsförmågan tränas genom att försöka fösa tio småkalvar i en förutbestämd riktning (det tränar också reaktionsförmågan, kan jag meddela).

Eller finns det bättre förslag på träningsmoment? 🙂

2012, Hur va de egentligen?

Gott nytt 2013 alla därute!

Ja, de va de de… Swisch sa det så kom och for 2012. Men, nytt år, nya möjligheter. Men vad hände förra året? När jag tänker tillbaka fylls minnet av… tomhet. Förra vintern knallade på, men vad jag riktigt gjorde måste jag gå genom telefonens bilder för att hjälpa mej minnas tillbaka.

Vad hände egentligen, allt gick så fort och vintern var kort. Jag brukar vara den enda som tycker att vintern alltid är för kort, men kanske det finns någon till, många är vi ändå antagligen inte…

Januari flöt på, sådär som den brukar, det där normala, utejobben med att mata får och hugga lite, innejobben att fortsätta med vinden, jag lärde mej lägga laminat och jag fick äntligen trappan till vinden på plats. Isen la i slutet av månaden den 18.1 såg det tydligen ut såhär

Bilden är tagen på Kirjais sidan mot Ytterholm. Några dagar senare blev det menfört och sen blev det småningom is, men med många krusiduller och krumbukter. Isen var inte bilduglig mer än typ en månad enligt mitt halvkassa minne. Vinterns stora leksak invigdes efter X antal månader i pafflådsförvar, Logosol sågen. Det sågades plankor och grövre virke av olika slag och valörer, brokiststockar kantades upp och dagarna for snabbt iväg, tiden går som bekant fort när det är roligt 🙂

Lamm. Och bland dem, lilla specialaren, någon som minns Hagge?

Det lilla knyttet som satte så många funderingar i mitt huvud. Han var något alldeles speciellt, en liten personlighet som man kanske inte möter fler gånger i sitt liv. Men som det kan gå ibland orkade inte Hagge med hela sommaren. Varför han dog har jag ännu inte riktigt på klart, det är numer bara att konstatera som Mathias 5år, ”-Hagge for till himlen han och han kan inte komma ner, men de gör inget, han har det bra där”. Ibland är barn så kloka och Mathias tog det hela rätt bra, även om han ibland kan fundera lite på Hagge och allt vad det var med honom.

Så blev det vår och vårbruk

Här är det skitspridning i grönsakslandet, men det finns ju ”viktigare” vårbruk också. Hos mej är det inte så avancerat, det handlar mest om gödselspridning och lite harvning och sådd. Men på något vis fylls dagarna ändå, mer vårbruk är det på Dånö, där inleddes vårbruket så fort det gick i april och höll på ända till … ja, midsommartagen? Kanske lite sent blev det, men dit kom allt i alla fall. Mycket som ska i jorden på en gång.

Sommar och ensilage, men då det bara regnade… Jag var relativt snabbt ute med att skörda första ensilageskörden, (ca 6-10.6 ) och tur var det, sedan dess har det bara regnat tror jag. Andra skörden tog jag rätt sent, mellan skurarna. I övrigt gick sommaren lite sådär som den ungefär brukar. Det som inte hör till vanligheterna var att jag fick prata sommarprat i radion en liten timme, det var roligt. Resan vi gjorde upp till Vasa-trakten hör verkligen inte heller till vanligheterna. Det var nog SÅ roligt att träffa sina bloggarkollegor ”live”. Eftersom vi var så nära Replotbron som vi var, passade jag på att fara och kolla om den sku lossna… det gjorde den inte… den satt nog stadigt där… Vad jag skulle med den till? Ja, vad som helst, VAR som helst!!! Den var fin!

Nöjen nöjen, men jobb också… även om jobb och nöjen ibland flyter ihop…

Vi som bara skulle ha lite att salta och steka… Men, vi tog vara på varendaste en, förutom dom vi råkade trampa på. Det tog sin dag… ”-Man veit aldär va man får, å he e he som e he roliga” 🙂 Brukar min mommo säga, som för övrigt står närmast kameran till vänster. Det är full fart på dom fingrarna, även om gumman är en bit över 80 år så är hon alltid med i stranden när det kommer iland bragder.

Fort gick sommaren och andra ensilageskörden kom emot. Jag brukar inte ta mer än två ensilageskördar, med det får jag foder vad jag behöver, gott och väl, och den lilla hektaren med havre som jag envisas med att så och tröska varje år ger havre vad jag behöver.

Höst och vatten, och vatten och vatten… fantastiskt vad mycket vatten det finns ibland! Nedsjunkna traktorer, potatis som ruttnar bort, kinakålsplantor som simmar och… ja, listan kan göras lång… Ingen munter avslutning på ett i övrigt bra år. När allting växte så bra, allt höldes i liv och ingenting torkade bort, ja, då skall det regna bort istället. Nej, en bonde blir aldrig nöjd med vädret. Det bara är så, kanske är det som stadsbor med snöplogningen? Det blir aldrig bra.

Höst med skörd och slakt. Och sen snö på det, med allt vad det innebär. Allt går och rullar på som i ett tåg och simsalabim så hadd vi julafton igen.

Så hur var året? Många plus, men många minus också. Vänner och bekanta som gått ur tiden, men också nya bekantingar. I kirjais- Ytterholm regionen har det fötts flera barn under 2012 och det ger en sån positiv kick åt allt och alla som bor här i trakten. På Ytterholm bodde det en tid 4 äldre pensionärer och ingen trodde att någon någonsin skulle välja att bo här på holmen mer. Lite smådystert såg de hur allt växte igen och deras egen kraft sinade. Nu bor här 6-10personer, lite beroende på vilken vecka, vilken årstid man pratar om, men alla har ett eget klädskåp här om man säger så 😉

Det blev långt det här, men om man skulle sammanfatta året i bara 10 punkter skulle det kanske vara 1.Vatten (talar för sej självt…). 2.Sorg (flera tunga avsked under året). 3. Barn (Mathias fick en kusin till under 2012 🙂 ) 4.Valle + mp lift ( en ny arbetskamrat, som dessutom fick lastare samma år – kanske ingen sensation, men den kommer att underlätta mycket av jobben framöver, ett steg i rätt riktning för att utvecklas) 5. Nya erfarenheter ( man samlar på sej lite hela tiden tills man blir en gammal klok gumma 😉 ) . 6.Nya bekantskaper ( vänner och bekanta får man aldrig för många av) 7. Blogg ( det verkar inte bli varken tråkigt eller jobbigt att blogga, bara roligt 🙂 ) 8. snö (aldrig upplevt så mycket snö i december förr! ) 9. Konstant sysselsättning (nonstop, hela tiden, fåren, fiske, slakt, skogen, åkrarna, husen, har ännu inte haft en dag när det inte skulle finnas att göra, på gott och ont ) 10. Mera vatten… 😉

Ja, det var året 2012 hoppas 2013 blir lika snurrigt, roligt och äventyrligt. Som avslutning skall jag sätta en bild som trots att det ”bara” varade i 4 timmar satte guldkant på hela året, Bruce i H.fors

Aprilväder i januari.

Inledde det praktiska skogsarbetet idag. Hittils har ”skogsarbetet” rört sig om att köra upp spår, söka julgranar och dylikt men idag blev det att ”brumma” med motorsågen. Rågrannen har lite gallring på gång och råarna börjar bli lite svåra att skönja så med gemensamma krafter håller vi nu på och hugger upp dem. För att råarna bättre skall hållas öppna anlägger vi nu också drivningsstråk i dem. Så framledes borde det inte vara problem med att hitta rätt.

Snön har ju regnat bort ur träden så sikten är bättre men de är ändå fulla med vatten så man får bereda sig på en liten dusch för varje träd man fäller. Håller man god fart så är vätan inte något större problem men blir det någon längre paus blir man lätt kall och då borde man byta till torra kläder. Fick besök av en journalist från radio Vega i skogen så det blev en liten paus, passade på att dricka kaffe och byta till torr jacka efter att hon åkte. Vad vi pratade om får ni höra i radion i morgon. Hon tog en bild av den våta skogsarbetaren också så jag sätter inte in någon bild i detta inlägg ifall den läggs upp på Vegas sidor.

Vädret påminde nog mera om april än januari idag och de nya huggarbyxorna jag köpte efter att mina gamla brann är riktigt eländiga de suger i sig vatten som läskpapper. De vägde säkert 10kg mera i kväll än i morse och de torkar knappast upp innan arbetet tar vid i morgon. Det har utlovats torrare och kallare väder till i morgon så de fuktiga byxorna fryser väl till is om jag inte snabbt får upp värmen. Får väl nog lov att investera i ytterligare ett par byxor och växelanvända om vädret fortsätter på detta vis. Finns ju allehanda GOREtex kläder för fritidsbruk men vad gäller arbetskläder verkar det inte vara så noga med användarvänligheten, eller har någon av bloggföljarna tips på bra huggarbyxor till överkomligt pris?

Marcus på Kvanthopp brukar ju hålla reda på NAO index och dylikt och spådde i oktober en kall och tidig vinter. Vad gäller decembervädret stämde det väl ganska bra men nu ser det ut som om det kommit av sig lite, eller? För egen del så tror jag att vi har haft vår vinter för en tid i alla fall, jag tror på en mild januari med omväxlande tö och snöväder. Men det är bara min fingertoppskänsla, den baserar sig inte på några vetenskapliga utredningar 🙂