Kategori: Bondbloggen

Katastrof!

Media är nu fullt med reportage och bilder från översvämningarna här i Österbotten och katastrofen är ett faktum för många som fått åkrar, hus och hem under vattenmassorna. Själv har jag klarat mig ganska bra även om det inte var långt ifrån att också våra grönsaksfält översvämmats, en 10-20 cm:s marginal var allt som fattades. Däremot har min bästa vän och kollega råkat illa ut då hälften av morotsarealen nu ligger under vatten, utsikterna för att morötterna skall gå att skörda är nog tyvärr små även om vattnet nu snabbt skulle dra sig tillbaka. Det tar tid för åkrarna att torka så att de kan skördas med maskiner och nu torkar jorden väldigt långsamt då det är så pass sent. Jag är nog illa rädd att vintern hinner före 🙁

En bild från kollegans översvämmade morotsfält, ingen vacker syn 🙁

Kollegan meddelade att i lager finns skörd för några veckors försäljning så fås inte mera skördat blir det att spänna till svångremmen tills nästa säsong. Detsamma blir det antagligen för hans packeripersonal också då han omöjligen kan hålla dem i arbete om inget finns att tvätta och paketera.

 

Fem före i den egna odlingen.

Som jag nämnde så klarade jag mig bättre, inga direkta skador men åkrarna är nu för mjuka för att det skall gå att skörda maskinellt så det blir nog att inleda veckan i samma anda som vi avslutade förra veckan, med handarbete………

Så här nära var det i den egna odlingen……….
………. rådiket vattenfyllt och halva vändtegen under vatten, en 10 cm högre vattennivå och vattnet hade runnit in i odlingen 🙁

 

Inga exceptionella regnmängder.

Några rekordstora regnmängder är det ändå inte som fallit, här rör det sig om 70-80 mm under de senaste 4 dagarna. Jag har nog upplevt flera regn på över 100 mm under en veckas tid tidigare. Så varför blev det nu så här denhär gången? Största orsaken är nog årstiden och det faktum att marken var ganska vattenmättad från tidigare efter en lång period med låg avdunstning. Jag gjorde en hastig granskning av de lokala vattendragen på lördagen och kunde konstatera att en hel del vägtrummor nog är underdimensionerade trots att de inte är alltför gamla. Undrar om det är en beräkningsmiss bland planerarna eller en medveten kalkylerad risk för att hålla kostnaderna nere vid förnyandet av vägtrummorna?

En annan sak som också bromsar upp vattenmassorna är de buskar och träd som tillåts växa på slänterna. Erkänner att jag nog själv också är medskyldig därvidlag men har beslutat att det skall bli ändring på den saken framöver. Vissa slänter som jag haft möjlighet att åtgärda i sommar har jag redan fixat till efter att jag skaffade slyröjaren.

På slänterna närmast i bild har slänterna fixats till i sommar, slänterna högre upp på bilden står i tur så fort tillfälle ges.

Buskagen på slänterna har nog blivit betydligt vanligare sen skyddsremsorna infördes i samband med EG-anslutningen. Minns att jag vid ett besök till Holland i slutet av 90-talet förundrades över att dylika skyddsremsor inte fanns längs de holländska kanalerna utan allt plöjdes som gick att plöja. På förfrågan fick jag till svar att odlarna bötfälls vid kanalsyn om inte växtligheten tuktas. En australiensisk jordbrukare som besökte oss i augusti förundrades över den frodiga växtligheten på dikesrenarna härstädes. Då jag förklarade att vi har si och så många meter breda skyddszoner beroende på vilka bekämpningsmedel vi använder började han räkna upp vilka medel som dom kunde använda för bekämpning av ogräs på dikesslänterna. Så olika vi kan se på miljöfrågorna här i världen………

 

 

Golf?

Någon som golfar? Helt tydligt att någon golfat nära mina åkrar…

Jag gjorde ett fynd här om dagen när jag rensade och städade ut skit från fårhuset. Jag använde Jonte och ”krabben”. I ett skede skulle jag gå ut och söka handgrepen för att få bort de sista lilla som blivit lämnat lite här och där, när jag kom på returen mot traktorn fick jag i ögonvrån syn på någonting gult, jag såg lite närmare och kunde konstatera att det var en gul golfboll.

Golfboll i fårskiten

Av allt man kan hitta hos fåren, så, en golfboll! Vilken resa den haft, bli slagen, landat i gräset, klarat slåtterkrossen… eller, egentligen kanske det är så att jag har klarat att den klarat slåtterkrossen, för tänk om en golfboll skulle få svung av slåttern? Skulle den gå sönder eller komma som en projektil? Sedan har den blivit balad och utfodrad åt fåren, men blivit ratad och sedan ramlat ner och blivit påtrampad ner i halmen och så legat där X antal månader tills jag kommer med stora krabben och råkar köra in spjuten och lyfta bort skiten, just så att bollen syns.

Att jag inte har sett den tidigare… Nåja, glad är jag att inget får försökt äta den så att de skulle ha fått den i halsen, eller att den skulle ha blivit i magen.

Golfbollar i fodret har jag inte hört om förut, däremot aluminiumburkar! Dessa otyg! Eller ja, det är ju inte burkens fel att den hamnar ute på en åker och att den blir sönderslagen av slåttermaskin, balad och sen utfodrad. Men, den ko eller får som äter krossad aluminiumburk, kan säga tack och gonatt till det som varit. De vassa kanterna river sönder både ett och annat när det kommer på insidan, och det enda som finns att göra i sådana fall är att försöka förkorta djurets lidande så mycket som möjligt.

Sådana historier är inget jättevanligt, men det händer! Och att det händer en gång är redan det en gång för mycket.

Det finns en poäng här, om det är någon som inte har insett den så kommer den här: Ge blanka 19 i att kasta och hiva omkring saker som inte hör naturen till!!!

Om inte på ett sätt så på ett annat……..

……fortsätter skörden. Behöver väl knappast meddela att det inte riktigt går som planerat just nu men det vill sig inte riktigt med skördandet. Men för att se positivt på saken så är det ju en tröst med brett sortiment….. går det inte att skörda det som växer under jorden så är det lite lättare att få in lite av det som växer ovan jord, speciellt om man gör det för hand. Lite harmar det att sådana grödor som man försökt mekanisera också verkar att bli ett handarbete, handarbete har jag ju tillräckligt av från förut så jag hade sett fram emot att få skörda lite från traktorsitsen också.

Till de grödor som jag försökt mekanisera hör löken. Löken växte länge i år då sommaren varit sval men den sena lossningen efter att blasten lagt sig efter stormen lyckades riktigt bra men sen blev det lite väl fuktigt för att den skulle torka så pass att den kunde ”rulla” igenom potatiströskan. I början av förra veckan blåste det upp så jag beslöt vända löken och den torkade så pass att den borde ha gått att skörda. Tyvärr blev det att tröska lite havre efter vändningen och under tiden började det regna, hoppades att det inte skulle regna så mycket att det skulle försvåra lökskörden. Försökte faktiskt köra upp lite, bra gick det inte men största problemet var nog att löken blev så smutsig. Hoppades på en ny torr dag men någon dylik verkar det nu inte bli. Nu har löken legat så pass länge ute på åkern att jag befarar att den skall börja fara illa, så ska den tas tillvara är det bäst att börja på om det sen så skall ske för hand.

Går det inte med maskin så får man försöka för hand…… tar ju bara lite mera tid.
Sen in med löken på torkgolvet och fläkten på så att ytfukten fås bort.

 

…. eller på ett tredje…

Igår eftermiddag blev det till och med för vått för handskörd av löken, men stor efterfrågan på inhemsk broccoli sände oss ut på broccoliskörd då vi ännu har ett par sena planteringar av broccoli kvar.

Tack vare det relativt varma vädret växer broccolin fortfarande 🙂

 

…….. fortsätter skörden.

I dag stod skörd av stjälkselleri och kål i tur då regnet ytterligare förvärrades och det nog inte ser ut att bli någon morotsupptagning de närmaste dagarna. Stjälksellerin skördades till stor del under tiden som jag lämpligt fick orsak att lämna den blöta åkern för att sätta mig i den torra och varma YLE studion tillsammans med Agneta och Jacke för att ventilera ett och annat aktuellt i fredagsklubben. På eftermiddagen fanns inga godtagbara undanflykter så det blev att ta på regnkläderna igen och hjälpa till med kålskörden.

Glada vi till kållandet gå…….

 

Bränn oljan. Eller så inte?

Jag minns det klart och tydligt. Året var 1989. Jag och min far satt hos dåvarande Lantbrukssekreterare Joel Nordström och gjorde upp kalkyler. Byråkratiska kalkyler för generationsväxling. Kalkyler som bara var i barnskorna jämfört med vad dom tydligen är i dag, men det är en annan historia. Plötsligt sa Joel: ”jag tror inte vi ids ta upp brännoljan i denhär kostnadskalkylen för det är ju inget som blir till några utgifter i alla fall”

Idag har vi då 2012 och jag sitter och stirrar på en faktura på årets brännolja till torken och kan konstatera. Lika rätt som Joel hade då, lika fel har han idag.

Brännoljan idag är en verkligt tung utgiftspost för oss lantbrukare. Även för andra förstås, men jag inbillar mig att där är alternativen fler. Att börja driva torken och traktorerna med något annat drivmedel är tillsvidare bara en utopi på utveckling. Säkert kommer det men inte idag eller i morgon.

Vi skall bort från fossila bränslen, och bra så men tillsvidare lever vi i en realitet där vi inte sådär bara kan avskaffa dom. När Koneviesti testade alternativa bränslen till torkarna för något år sedan kom dom fram till att fjärrvärme var det mest ekonomiska alternativet. Jo, det är klart men hur skall den fjärrvärmen fås hit. Ok, om man kunde skicka den som returgods i avloppsledningarna löser det sig enkelt, för när vi skulle få (köpa) kommunalt avlopp var inte en rörlängd om 20 km något som helst problem.

Ett annat alternativ skulle vara flis, men det är inte heller så bara. Värmevärdet på det som skall torka spannmålen bör vara högt, det bör producera värme snabbt och det bör kyla ner snabbt. Det gör förstås flisen, om den är torr, men då skall den också tillverkas, torkas och lagras samtidigt som pannrummet bör byggas om för många pengar. Vedeldade torkar har jag upplevt som barn, där satt man nätterna igenom och blev det strömavbrott brann torken upp. Inge bra alternativ.

Återstår – brännolja. 19 penni litern kostade den 1990. Idag var priset 6,42 omräknat i samma valuta. Det blir endel i procent.  Undrar om det finns något överhuvudtaget som stigit med motsvarande procent i modern tid.

Jag skulle personligen väldigt gärna lätta mitt miljösamvete och kunna köra traktorerna på luft och torken på vatten, men det är inte en realitet ännu på länge. Att investera 50000 euro för att installera ett system som kanske inte ens är rätt om fem år känns inte heller attraktivt. Så vad är alternativet; Jo, betala och gnälla!

Oxberg.

De som skidat Vasaloppet kanske vet vad jag talar om? Det är i alla fall så man börjar känna sig nu, det vill säga när krafterna börjar sina och det är lite för långt kvar för att en sista kraftansträngning skall ta en över mållinjen.

Efter att nu ha skördat mer eller mindre varje dag i närmare fyra månader så börjar det ta emot och ännu har vi bara hållit på med skörd för försäljning, någon egentlig skörd till lager har vi inte ännu fått till stånd. Och det är det blöta vädrets fel. Nåjaa, lite lök har vi in men den som ligger kvar går inte att ta maskinellt för tillfället i alla fall. Åkrarna bär nog fortfarande hyffsat men allt blir till lervälling i maskin 🙁

Palsternackorna kommer nog upp men det ställs stora krav på rensning och tvättning innan man ser vad som döljer sig i lådan.

 

Steg för steg…….

Nu är det bara att precis som i ett långlopp försöka ta fasta på alla positiva signaler, varenda sak som fås gjord och slutförd för säsongen är som att ta in på skidåkaren framför eller avverka ytterligare en kilometer.

Några positiva signaler som jag kan meddela är:

Skörden av spannmålen avslutades med skörd av den sista havren senaste fredag 28.9.

De sista hektaren havre som inte hann skördas innan regnet förra tisdagen (26.9.) hade nog en helt annan fukthalt men vad hjälpte det, mera regn utlovades så det var bara att ta tillfället i akt och försöka få bort det som fanns kvar.

Årets sista blomkål skördades idag (tisdag 2.10.)

Det att sommargrönsakerna en efter en börjar vara skördade är väl egentligen lite synd nu då vädret fortfarande är varmt men ändå känns det skönt att få ett och annat avslutat så att man får börja koncentrera sig på lagerprodukternas skörd på allvar.

Med hopp om torrare väder……….

Glaset fullt

Någonting hände i torsdags. Det regnade. Men uppenbarligen var det inget vanligt regn utan det var just bägaren som fick droppen att rinna över. På tisdagen tröskade jag vete som var riktigt bra. Fukten var drygt 20% och åtta timmar i torken är helt ok, med årets mått mätt riktigt bra. Torsdagen regnade det som sagt, men på fredagen var det fint väder igen. Jag tvekade mellan kvickkrotsbekämpning eller tröskning, valet föll på tröskning. Växten såg bra ut men direkt märkte jag något illavarslande. Det kom mycket större volym i tanken än några dagar innan. Det betyder att kornen svällt och det är absolut inte bra. Ner med handen i tanken och känselsinnet talade sitt tydliga språk. Vetet hade förvandlats från bra till riktigt dåligt på två dar. Det amatörmässiga tuggprovet tydde också på att falltalet gått till Gud.

Det riktigt roliga började först då spannmålen skulle in i torken. Det hade då stått på vagnen i 13 timmar och vid kippningen hände – ingenting.  Alltsammans hade börjat ta värme, luktade jäst och rann inte av vagnen. Efter en tröstlös kamp med skyffeln tog jag denna bild. Vagnen uppkippad allt vad det går, men vetet – det är där det är.

Nu betyder ju inte detta att produkten är förstörd, det betydde bara 15 timmar i torken och att det inte gick att blanda med tidigare tröskad säd i silona eftersom detta kommer att gå till djurfoder, istället för ditt frukostbord. Dessutom var jag tvungen att förbruka 3 timmar av min ungdom på att få in eländet i torken, något som i vanliga fall tar 20 minuter och sköter sig själv.

Nu kan ju vän av ordning undra över om det inte hade varit bättre att låta växten vara kvar på åkern, och jo, det hade det varit förutsatt att ens något lite hade varit normalt. Ikväll skriver vi 1 oktober och ute regnar det igelkottar för andra dan i följd,så det känns nog oavsett vädigt bra att ha allt bärgat. Hur det sedan blir med plöjningen i år låter vi vara osagt.

Något som dock förblev en dröm var att så råg. Jag hade planerat rågsådd på 8 ha i höst men det fick nog läggas på hyllan, dels pga att direktsådd i vätan inte skulle ha fungerat, dels för att kalendern gått för långt framåt.

Hur gick det med slaskvetet i torken då. Jotack – dåligt!  Fukten och agnarna bildade en jordliknande hinna inne i rensen så den packade ihop. Att stå i hällregnet och krafsa bort våta agnar ur ett hål rakt ovanför huvudet är inte roligt. Men det var vad jag sysslade med i går kväll.