Tillika som det föds lamm i fårhuset nästan alla dagar har min följeslagare sen 12 år, Smile, min New Foundland hund har gått ur tiden. När livet fylls av obotlig sjukdom, matlusten försvinner och krafterna sviker är livet som hund, inte längre ”okay”.
När man skaffar sej hund skall och måste man alltid ha i bakhuvudet att den dagen kommer när ett hårt beslut måste fattas och verkställas. Det visste jag ju, och det har alltid funnits i bakhuvudet på mej, men tidpunkten för när beslutet skulle bli verklighet var allt annat än bra. Det har varit en tuff och lång vinter, med många tragedier och motgångar för mej och många i min vänkrets, så att till på alltsammans måsta ta bort hunden känns, på ren svenska, för jäkligt!
Men, våren är ju på väg, jag som brukar gilla vintern mer än sommaren ser nu i alla fall fram emot ljusare och varmare tider med allt vad det innebär… Vårbruk, vitsippor, längre dagar, lamm, sommargäster, ensilage, liv och rörelse i en salig soppa 🙂
Vecka 8 var montörerna från fabriken här igen för att åtgärda några små brister. Vår installation ansågs krävande då vi har så många olika produkter som skall tvättas och sorteras och det har medfört att allt inte riktigt fungerat till min belåtenhet. Men fabriken har verkligen varit mån om att allt skall fungera så deras ”after sales” är jag mycket nöjd med. I och med att det var sportlov följande vecka hade vi det lite lugnare då många storkök var stängda så servicestoppet hade inplanerats med tanke på det.
Många gånger ställer man sig ju lite tveksam till att köpa utrustning lite längre ifrån och man försöker ju också gynna inhemska produkter så långt det är möjligt, det anses ju lättare att få service och reservdelar på så vis. I det här fallet fanns dock inga inhemska alternativ och när jag haft problem, som ju alltid uppstår när man tar nya maskiner i bruk, har servicepersonalen välvilligt hjälpt till även de gånger när normal arbetsdag tagit slut och dom gått till puben. Språket kan ju medföra lite problem men för egen del löper engelskan nästan bättre än finskan och deras försäljare för Norden är svensk så till honom kan man ju vända sig om det kärvar till sig. Min tidigare anläggning kom också från samma leverantör så helt främmande har det inte varit.
Komplettering av kontrollpanelen med några brytare.Modifiering av tratt
Lite finländsk matkultur har montörerna fått stifta bekantskap med i och med att frugan ordnat med lunch, förutom den finländska husmanskosten lät vi dem testa på lite specialiteter också. ”Wilkie” och Kevin har monterat anläggningar världen över och säkert fått äta både ett och annat men memma var en ny rätt som dom inte smakat tidigare. Till först undrade dom nog om det var någon form av vidareförädling av det slam som uppstår vid rotfruktstvättningen 🙂 Montörerna provsmakar memma 🙂
Tillverkaren tyckte att den lösning vi planerade i över ett halvt år var intressant och ville gärna presentera den på sin hemsida då det i Norden och öst-Europa finns efterfrågan på dylika anläggningar. I mellan- och väst-Europa är odlingarna mer specialiserade och betydligt större anläggningar efterfrågas där.
Presentationen på engelska hittar ni i följande länk: pressinfo
Tävlingen om vad Charlottas tacka Effis två små lamm ska heta är nu avgjord! Resultatet får ni höra i Lördax i Radio Vega nu på lördag, den 10 mars från och med klockan 10.03. Namnen kommer också att offentliggöras här på bloggen efter det.
Åsp, Nagu lokalavdelning har fått en ny medlem i styrelsen, nämligen jag. Klokt eller inte låter jag vara osagt, 😉 men jag skall i alla fall göra mitt bästa.
Sedan jag började min karriär inom det här jordiska så har jag varit medlem och fått inbjudningar till månadsträffar och olika program, mitt deltagande har dock lyst med sin frånvaro… Det är lite så, att alltid är det någonting man borde få gjort inne när kvällen kommer och man fått gjort det som skall göras där ute. Huset jag bor i har slukat kopiösa mängder timmar i renovering och så har jag varit ganska fast hemma när Mathias var mindre. Men nu börjar huset vara på slutrakan och gossen blivit större så kanske det skulle finnas mer tid för att engagera sej nu, eller… nu får det lov att bli lite mer tid att engagera sej… 😉 Roligt att bli ihågkommen är det i alla fall 🙂
En tacka har lammat idag, Amelia, hon fick ett lamm. Ifjol fick hon två. Den ena kom bra, men den andra kom med benen huller om buller och med rumpan före, precis så dom inte ska komma. Jag kommer ihåg att jag arbetade med hennes andra lamm i nära två timmar innan jag fick ut det. Då var det dött. Den mindre som överlevde fick heta Grubbel, han vägde 4, 5kg och lammet som dog var betydligt större, så, jag var förberedd på att det inte kommer att bli någon sparv i år heller. Men lammningen fixade hon själv i år.
Här är det kvällsmål på gångs och han är ca 5-6 timmar gammal. För att vara lantras är han ingen liten pluttus, utan ganska väl tilltagen. Vikten vägs på alla lamm vid tre dagars ålder, skall bli intressant att se om min lilla digi-köksvåg, som går upp till 5 kg räcker till, antagligen inte, får ta till den som går till 15kg istället tror jag.
Det är inte vanligt att finska lantrasfår får ett lamm, för mej är det nästan lika vanligt som att de får fyra. Tre och två är mer vanligt. Nackdelar finns det alltid, och nackdelen med att en tacka får bara ett lamm, och som i det här fallet, en bagge är att tackan kommer att få mycket ensamt och ledsamt den dagen när man måste skilja bort bagglammen från tackorna.
En annan sak är att om lammet inte kommer sej för att dia från båda spenarna blir juvret fort sprängfullt, därmed ömmt och lammet får sedan inte ens komma i närheten där för att det gör för ont. Det i sin tur blir inge bra…
Det här lammet har fått för sej att man diar på höger sida. När jag kom till fåren, och lammet kanske var 2 timmar gammal hade han endast druckit från högersidan. Jag brukar alltid kolla att det kommer mjölk ur spenarna, att lammen får början och inte bara suger och suger utan att det kommer något. Vänstersidan var då orörd, tre timmar senare när jag gick och kollade för kvällen var ännu mjölken i vänstersidan tjock gul råmjölk mot högersidas mjölk som såg helt annorlunda vit och ”senare” ut. Juvret var spänt som en uppblåst VM fotboll, så jag försökte mjölka ur lite. Vi grälade en stund, tackan och jag, om det var en bra ide eller inte… Kanske var det sjukt, men 2 dl senare stod hon snällt… Jag försökte bjuda in lammet att dricka ur den spenen också, men resultatet av det var ungefär det samma som att valla en katt, han gick sin egen väg. Var inte det minsta intresserad av att dia där… Antagligen kommer han nog att söka sej dit så småningom men tills dess blir det att hålla ett öga på vänster juverhalva.
Mat får han i överflöd, en verkligt beskyddande mor har han, stor är han från början, så, får han bara bra i fortsättningen också så blir han väl en bulldozer innan han är färdig. Nu skulle det då vara att komma på ett passande namn åt den lille, Hurrja, eller kanske Herkules…
……..men inte klar 🙁 eller rättare sagt så är jag inte riktigt nöjd med resultatet och kommer nog att gå igenom den på nytt och antagligen lämna in en rättelse. Hur som helst så är alla 861 verifikaten och 22795 posterna nu inmatade, vi började väl lite i senare laget som vanligt så det blev lite tajt. Rosmarie sköter här dagspasset vid datorn......... .......medan nattpasset föll på min lott denna gång.
För att alla i företaget ska få lite insyn i den ekonomiska situationen brukar vi hjälpas åt så att Eivor och Rosmarie sköter ”mappningen” av verifikaten. Tidigare matade jag in alla uppgifter i bokföringsprogrammet från handskrivna forsedlar och fakturor men sedan några år tillbaka går bokföringen av försäljningen via ett faktureringsprogram som Rosmarie och jag uppdaterar an efter som vi levererar. Faktureringsprogrammet, som naturligtvis kräver sitt under hela året, innebär att inmatningen nu klaras av på några dagar mot flera veckor tidigare. Trots att försäljningen nu med några klick flyttas från faktureringen till bokföringen så tar inmatning av verifikaten på inköpta förnödenheter en del tid.
I år var bokföringen lite krångligare än vanligt då en del utrustning till produktion köpts både inom och utom EU och momsredovisningen på så vis fordrade lite extra uppmärksamhet. Borde som sagt kanske börjat lite tidigare men det finns ju alltid saker att göra så det vill bli att börja först när det riktigt är ”måsta på”. De senaste dagarna har Rosmarie och jag turats om med bokföringen så att när jag lagt mig har hon börjat och tvärtom, datorn har inte fått vila många timmar per dygn.
Själva deklaration gör jag nog tillsvidare själv, även om Rosmarie suttit bredvid nu som då, det är ju mitt namn som pryder blanketterna så antagligen är det jag som buras in om det blir något fel 🙂
Vår bokföring är väl kanske lite mera omfattande än den på ”normala” gårdar, orsaken till de många posterna är att vi säljer många små partier och jag bokför alla produkter enskilt. Det här fordrar inte skattemyndigheterna men för att också själv ha lite nytta av bokföringen i utvärderingen av det ekonomiska utfallet så bör man nog bokföra lite mer preciserat.
En sak som jag undrat över varje år som jag bokfört är hur vi företagare ålagts att också sköta arbetstagarnas redovisning, skatteinnehållning, försäkringar och pensioner? Skulle jag vara löntagare så skulle jag känna detta som ett omyndigförklarande!
