Hjul under hjulet II

En idé är ännu inte till någon nytta – den måste också förverkligas. I Hjul under hjulet funderade jag på en hjulmonteringsvagn och här ser ni resultatet efter litet borrande och svetsande.

I motsats till de dyra tjööpisvagnarna (köpta vagnar)  som väger 120 kg så kan en man lätt bära den här också med domkraften fastsatt. Genom att ta bort tre bultar kan vagnen dessutom vikas ihop (vilket tjööpisvagnarna inte kan) så den tar minimalt med utrymme då den inte används. Om man så vill kan dessutom domkraften skruvas bort (två bultar) och hela vagnen tas i fyra delar genom att man tar bort tre bultar till.

Det hade kanske gått snabbare att svetsa ihop vagnen i stället för att bulta ihop men jag vill ha maximal flexibilitet. Nu kan man lätt byta delar eller göra den större eller mindre mycket enkelt. Fyrkantrören hade jag hemma och jag behövde inte ens kapa dem. Hjulen kostade 56 euro. Domkraften är från en trasig verkstadsdomkraft (20 euro för en ny). Sedan gick det åt litet bultar (6 euro/kg) och svetspinnar förstås. Och en dags arbete. Om den fungerar som tänkt ser jag först nästa vår då dubbelhjulen skall monteras. Om man vill ha den lyxigare så kan man sätta in rullar mot hjulen ännu.

Väldigt vacker är den inte – men stark …

 

Fel man på rätt plats

På torsdagseftermiddagen förekom jag på skolbacken i Närpes för att utföra en säkerhetsbesiktning inför ett evenemang som hålls där över helgen. Ni har säkert hört om det i radion, det är någon sorts kulturkarneval som hålls där i dagarna tre. Vackert så, kultur är bra och kulturintresserade ungdomar är om möjligt ännu bättre, men det lämnar vi därhän för det är inte kulturfestivalen detta skall handla om.
Det var bara det att när jag såg ungdomarna i 15-18 årsåldern från hela svenskfinland som anlände med sina ryggsäckar och sovunderlag så kom jag att tänka på hur det var när jag själv en gång i tiden var riktigt riktigt felplacerad.
Vi skrev tidigt 80-tal, maj månad, i kalendern och jag skulle delta som delegat från Närpes Gymnasium i en sk elevriksdag i Pargas.

Tanken var väl god, man var ung och arg och skulle väl förbättra världen på egen hand. Det var bara det att redan på lördagsmorgonen blev det tvärstopp med den förbättringen. Jag ringde hem för att kolla läget och mamma upplyste mig om att pappa var på åkern och harvade. Vårbruket hade alltså börjat.

Här satt man då. I Pargas. På elevriksdag. Lyssnade på förmodligen välmenande människor som pratade om saker som jag var fullständigt ointresserad av just då. Propositioner. Inlagor. Insyn. Demokrati. Säkert underhållande för dom andra men i mitt huvud rullade ord som harvdjup, rullharv och utsädesmängder. Inte blev det heller bättre av att vi hade en för året ny traktor (Case 1390) som jag var nyfiken på. Vårbruket hemma var igång och min enda livlina dit var Strandlinjetrafiks buss som oförhandlingsbart vägrade ta hem mig före på söndagskvällen.

Resten av helgen var jag så uttråkad att jag ännu spänner mig när jag hör namnet på någon av deltagarna som var med. Vissa av dom har uppnått ganska höga positioner i Svensk-Finland och inget ont i det eller om dem, men just då var det nog mera värt i min skalle att intressera sig för konstgödsel än för budgetförhandlingar.

Hem kom jag förstås på söndagskvällen och den kvällen lovade jag mig själv att aldrig, aldrig mera åka någonstans när det var jordbrukstider. Speciellt inte till tråkiga ställen, och det löftet har jag naturligtvis inte hållit. Fast lika tråkigt som då har jag nog aldrig haft. Inte i 48 timmar i ett kör.

Det jag vill ha sagt är att så fungerade jag 1983 och så fungerar jag ännu idag. När vårbruket kör igång eller tröskorna börjar synas på åkrarna, då vill man vara hemma och hålla på med det man gillar mest av allt. Visst är det en gåva att få vara det då. Det har upprepade gånger hänt sig under åren att man i tider av total motgång, när man ligger i leran på en åker och försöker få fast en bogservajer, eller när man tömt ut 1 ton utsäde på backen och förbannar sitt läge, då har tanken på att jag i alla fall inte är på elevriksdag i Pargas, utan här hemma, fått humöret att svänga till det bättre.  

Och om någon som deltog i ERIK-83 i Pargas mot förmodan skulle läsa detta. Troligen har Ni har förträngt den sura Närpesbon som deltog utan att någon fattade varför. Er är jag möjligen skyldig en ursäkt!

 

 

Smör och LCHF

Jag tänkte kommentera Christers Smörbrist, men det blev så långt att jag skriver lite…

Smör och LCHF… Janå, varför inte…

Sedan en tid tillbaka började jag intressera mej lite för alla dessa dieter och koster. Så kom jag till LCHF. Kunde det verkligen vara så att man gick ner i vikt och mådde bättre av att äta mer smör, ägg, fisk, kött och skippa mjöl, majs och den heliga potatisen???

Skall man tro på vad de skriver i tidningarna, där den ena damen efter den andra står i ett par alldeles för stora byxor och påstår att hon haft den storleken? Hur skall man kunna tro på det i dagens värld med allt vad det heter gällande fotomanipulerande hit och dit? Så tänkte jag, enda sättet att få veta om det funkar eller inte är väl att prova. Jag kunde bra tänka mej att ta mer gräddsås och kött och byta ut potatisen eller riset mot grönsaker.  Sagt och gjort, men hur gjorde jag då?

Jag gjorde en lite egen variant där jag inte uteslöt någonting helt, bara lite småbegränsade somt och ökade somt… två skivor rejält rågbröd till frukost, med 6-7skivor ost, minskade antalet potatisar på tallriken, fyllde upp tomrummet från potatisen med kött och gräddsås istället, lite mer sallad, men då jag inte far och handlar så ofta kan jag erkänna att närmast sallad jag kom en del dagar var ketchup… Till kaffe och mellanmål åt jag max en bulle och så en frukt, pga mina allergier blev det mest apelsin eller morot… Till kvällsmålet åt jag någonting lättare, tex turkisk yoghurt, som inte är så god som den är, men med egen kokad sylt i, som jag vet hur mycket (eller inget alls) socker det är i den, blir det mums, lite ägg, någon soppa, fil, wokade grönsaker osv… Skippade sockret i kaffet, sätter istället en liten sked honung . osv…

Kort fattat skippade jag nästan ingenting helt, men drog ner på kolhydraterna som gömmer sej överallt. Jag blev helt enkelt bra för mjölkbonden och har väl varit en i ledet som börjat köpa mer smör och helt skippat margarinet. Jag blev också bra för köttdjursuppfödaren och grönsaksodlaren. Spannmålsbönderna … ja, vad skall man säga. Det är bra att inte alla är som jag då jag dragit ner på mjölanvändandet med ca 80%. Jag bakar bullar och kakor, men inte lika mycket som förut. Dock dömer jag inte ut spannmålen, till sådan här kost behövs ju fodersäd, men det är ju inte samma sak…

Jamen hur gick det då, och mår du bättre? kanske nån frågar sej…

Jag vet väl inte om jag mår så vansinnigt mycket bättre, men det är klart att snart -10kg gör ju sitt. Sätter man en 10kg säck på ryggen så vet man ju… Lättare att röra sej, kläderna sitter bättre och faktum är att även jag har för stora byxor i garderoben och fått göra extra hål i bältet. Lite småsnål är jag, så byxorna använder jag, men jag måste ha bälte, annars ramlar dom ner. Några större motionsansträngningar har jag inte heller gjort. Man håller en rätt bra grundkondition genom det dagliga arbetet och nu när vädret blir svalare och arbetena blir annorlunda är det dags att börja gå till gymmet de ljusa timmarna, de dagar man kan. Redskapsgymnastik. Redskapet heter Stihl och klädseln är inga mjukisbyxor utan rejäla skogsbyxor och skogsstövlar.

Trendigt jusst nu?

Nja, trend och trend… Stenåldersdieten som väl har en hårfin skillnad till LCHF, talar ju det sitt klara språk varifrån de kommit… Det har väl snarare blivit belyst med strålkastare än uppfunnits. Men visst, ett helt nytt för mej, mattänkande är det. Men, så länge jag mår, i alla fall inte sämre av det, äter gott och nyttigt, så varför skulle jag inte äta LCHF? Trendigt eller inte,  Mer smör!

Purjolöken skördad.

Så har vi igen glädjen att notera att ytterligare en produkt är färdigt skördad för säsongen. Den sista purjon skar vi in ikväll. Vi putsade de sista lådorna färdigt för försäljning, endast tvätt och paketering återstår, då vi räknar med att den går åt på ett par veckor.
Också morotsskörden nådde en milstolpe i dag då vi nu fått alla morötter på mulljordsåkern skördade, ännu återstår dock en del morötter på finmoåkern men dom får nog vänta tills vi fått palsternackorna skördade.
Lite kyligare och mera höstlikt har det kännts idag, kanske är vintern i antågande trots allt. Tyckte därför att det var på sin plats att flytta in växtskyddssprutan i varmare utrymmen för fryser den sönder kan det bli en dyr reparation. Växthusets värmesystem är det likadant med men dagen tog slut så det får anstå till en annan dag.
Kallare börjar det också kännas här inomhus, tillsvidare har vi värmen på endast i farstun, badrummet och Linnéas rum, termostaten i de övriga rummen verkar ha fastnat i stängt läge under sommaren. Får väl agera rörmokare så småningom, men det är så friskt med lite lägre temperatur i sovrummet så jag föredrar ett extra täcke tillsvidare. Man blir ju så lätt frusen under skördearbetet utomhus om man vänjer kroppen med höga inomhustemperaturer 🙂

Smörbrist.

Onsdagskvällarna är vikta för vattengymnastik tillsammans med hurtiga yrkesbröder och -systrar arrangerat av Folkhälsan, man måste ju röra på sig lite för att hålla sig i form :). Denna onsdagskväll blev det sålunda en tur till bassängen i Smedsby.
Frugan deltar också och på hemvägen menade hon att kylskåpet fordrar lite påfyllning så vi styrde in till den nattöppna butiken vid rondellen. Mjölk och smör hörde till det som behövdes men verkar numera höra till kategorin bristvaror. Nåjaa, 2 mjölkpaket fanns i alla fall kvar så mjölk till morgongröten fick vi men smörögat får jag nog klara mig utan i morgon ty inte ett enda smörpaket fanns kvar. På smörets plats fanns i stället ett meddelande från mejeriet där man beklagade att man på grund av råvarubrist inte kunde leverera smör.

Hur har det nu blivit så här? Börjar ju snart likna efterkrigstidens brist på varor? Det är ju inte så länge sen man ojade sig över det finländska smörberget. Minns också en diskussion några beslutsfattare emellan vid tiden för EG-anslutningen då mjölköverskottet skulle minskas genom att slakta korna, samtidigt var det brist på kalvkött så kalvköttsproduktion kunde man satsa på. Men HALLÅ, varifrån trodde man att kalvarna kom?

Många mjölkproducenter har hörsammat uppmaningen, däribland vår egen Bondbloggs-Mats, och jag förstår dem. Mats lyfte nyligen på hatten för oss trädgårdsproducenter i en kommentar men jag måste nog meddela att jag högaktningsfullt viftar med mössan åt djurproducenterna som dagligen, vardag som helgdag tar hand om sina djur.
Även om jag inte själv har kor så är dom inte helt obekanta för mig, mina föräldrar hade nämligen kor fram till 1978. Jag deltog ibland i arbetet i ladugården och även om Snövit, Majros och dom andra korna gav så mycket positiv respons på skötseln (välskötta kor har ju så snälla ögon) så behövs det också bra betalt för mjölken för att motivera till fortsatt produktion. För jag antar att det är därför som många mjölkproducenter avslutat mjölkproduktionen då ersättningen inte motsvarat de uppoffringar som krävts.

Nåväl, kanske det nu blir ändring på detta? Läste nämligen nyligen en notis om att Livsmedelsindustriförbundet aviserar förhöjda matpriser nästa år på grund av att råvarornas pris stiger. Och det är väl vi bönder som står för råvarorna och därmed borde få ta del av prisförhöjningen? Hur som helst så borde något ske snabbt för annars är det snart inte enbart mjölk och smör det är brist på, att höja produktionen är nämligen inte gjort i en handvändning!

Kanske blir man ännu tvungen att skaffa sig en ko för det tyckte också min mormor då hon vid ett besök i grönsakslandet förbarmade sig över alla växtrester som vi lämnade efter oss på åkern ”Noo sko ni behöv ha i koo tå ni har så de mytji maat”.

Rypsgris?

Nu skall jag börja fråga… Jag skulle handla, men …

Va e de här egentligen? Rypsgris? Majskyckling?

Jag kan sen bli iiiirrrriterad när jag tänkt köpa griskött och så står det som en ”slogan” och som någonting positivt, att dehär, de är minsann RYPSGRIS!!!

Jag vill inte ha nån rypsgris!!! Sorry, grisbönder, men så länge det görs reklam och tutas ut att det är rypsgris så får de va. Punkt. Jag vill ha riktig gris, inte något rypsblajsk som jag inte vet vad det är.

Men, vad är detta rypsgris? En gris som blivit itotad ryps hela livet? Kanske låter fint och bra, men i mina öron låter det löst och sladdrigt.

Samma sak med majskycklingen. Jag fick förklarat för mej en gång att det är kyckling som fått mer majs i sin kost och därför smakar bättre, har finare färg i köttet osv osv… Nu vet inte jag om det stämmer, och varför vet jag då inte det, jo, därför att paketen det står majskyckling på köper inte jag. Sorry alla majskycklinguppfödare, men, ”thats it”.

Varför är det så här då? Varför räcker det inte att det heter griskött och kyckling?

Är det för att det går att klämma någon euro mer av konsumenten om det låter tjusigt?

Fast det egentligen kan vara så att en rypsgris inte alls har en kost baserad på ryps, utan fått lite, lite extra ryps i maten, eller för att kycklingen fått lite, lite extra majs?

Jag vet inte? Någon som vet?