Kategori: Bondbloggen

Ett år sen katastrofen.

Motsvarande söndag morgon för att år sen (25.7.2010) vaknade jag vid 8-tiden av frugans rop ”Herregud, heila hallin brinder”. Jag rusade ut i bara kalsongerna med tanken att var har jag den kraftigaste släckaren, mötte värmen vid ytterdörren och förstod att det var för sent att fundera på släckningsförsök. Återstod att rädda vad som räddas kunde och alarmera brandkåren. Av sonens bilar stod redan Corollan i ljusan låga och det var alldeles för varmt att utan kläder nå Celican och HiLuxen som var parkerade intill.

Hallen efter att jag flyttade paketbilen, brandkåren kom några minuter senare.

I kontorsutrymmet hade jag gårdsdatorn med en månads försäljning ofakturerad så den kändes viktigast just då. Där var det ännu inte så varmt även om byggnaden skakade av explosioner från traktordäcken och höll på att fyllas med rök. Under tiden som jag lösgjorde datorn från skrivare och dylikt försökte jag ringa nödcentralen, väntade 6-7 signaler men fick inget svar och började tro att jag i hastigheten slagit fel nummer. Försökte på nytt och fick då efter några signaler svar men hann inte säga mer än namn och att det brinner innan samtalet bröts på grund av att ledningarna brann av. Tog datorn under armen och rusade ut ur hallen och in till bostaden för att hämta mobiltelefonen då jag var osäker på om nödcentralen uppfattat vad det var frågan om. Också nu var det problem med att komma fram så jag slängde över telefon till frugan för att på nytt ta mig in i hallen efter nyckeln till paketbilen. Nu var hallen fylld av rök så att det inte gick att andas och det sved i ögorna så det gick inte att se men jag visste ju exakt var jag hade lagt nyckeln när jag kommit hem på morgonnatten. På väg ut från hallen var jag nära att träffas av kabelhyllor och lysrör som ramlade ner ur taket och jag brände mig på droppande plast och heta kablar som hängde i min väg. Kunde nå paketbilen tack vare att den var så hög att den skyddade mig från värmen och kunde också rädda sonens crossmotorcykel som stod parkerad intill. Ett par minuter efter att jag hämtat nyckeln till paketbilen föll mellantaket in och det var inte längre möjligt att rädda något. Har många gånger tackat den skyddsängel som förhindrade att jag träffades av kabelhyllan ty hade den knockat mig hade jag nog inte kunnat ta mig ut. Märkligt nog skar jag inte heller sönder mina fötter trots att det låg glassplitter överallt då jag barfota rusade runt i hallen.

En bränd arm och hand vittnar om hur nära det var att jag blivit kvar där inne.

Allt gick så snabbt och det kändes som en evighet innan brandkåren kom trots att det tog dem bara några minuter att köra hit efter att de fått larmet. När de kom fanns inget annat att göra än att säkra omkringliggande byggnader och skogen bakom hallen. Det kändes som om närmare 20-årigt byggande gick upp i rök på 20 minuter. Jag hade kvällen och natten innan jobbat med bevattning på åkrarna i kyrkbyn. Kom hem därifrån lite före 4 på morgonen och kollade grönsaksbeställningarna till måndagen på datorn och läste (på Vasabladet?) en artikel om en kinesisk yngling som tagit sitt liv då han inte ansåg sig kunna leva upp till de förväntningar som ställdes på honom. Fällde en tår samtidigt som jag undrade om det också kunde ha varit orsaken till min son Erik’s bortgång. När jag så vid halv 5-tiden gick in för att lägga mig hade dagen redan grytt och några regnstänk kommit så jag lämnade min normala runda runt gården därhen. Tänkte att allt nog är i sin ordning och att jag gott kunde unna mig sömn till 9-tiden på söndagmorgon. Ångrar så idag att jag inte gjorde min rutinrunda då jag tror att någon störning skulle ha kunnat observeras i så fall, det var ju trots allt bara 3½ timme innan hela hallen stod i ljusan låga.

Rester av den äldre halvan av hallen.
Resterna av den yngre halvan av hallen. Det som liknar en bunker mitt i bild är pannrummet.

Målfärg?

Återuppbyggnaden av produktionshallen har nu framskridit så pass att det börjar vara dags att sätta lite färg på ytterväggarna. Problemet är bara att välja rätt färg, alltså typ av färg inte kulör. Tycks finnas lika många förslag som antalet personer jag frågar om råd.

Förra hallen hade jag grundat med en blandning av Teho + fernissa + terpentin  samt övermålning med Teho enligt rekommendation av svärfar. Vissa delar hade inte ens övermålats och trots det hade färgen hållit väldigt bra förutom en burk av äldre årgång som blev blåaktig efter ett par år. Nu säger dock målaren att Teho inte är vad det varit och att mögel hotar då svampmedel inte längre används vid tillverkningen. 

Tänkte rådfråga Lördax’s byggexpert i dagen sändning men kom inte fram då det tydligen inte gick att köa i växeln och jag hade inte heller tid att försöka flera gånger på grund av brådskan med grönsaksskörden. Har också slängt fram motsvarande fråga på facebook och där var Ultra ett populärt förslag men drog mig till minnes en artikel i Vasabladet för något år sen där mögelproblem med Ultra beskrevs.

Frågan om rätt färg får nu gå vidare till Bondbloggens läsare, bräderna är finsågade och grundmålade vid leverans med för mig okänd färg. Kulörerna är röd och vit (vad annars på en österbottnisk byggnad). Tacksam för tips!

Hamstern har vaknat!

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, ”det bara blidde så…”

Men det är väl ett ”holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?

Lätt vattenskada

Vi begåvades häromnatten med ett sommarregn på dryga 20 mm. Det gör att den fuktiga våtmarken där korna betar nu är ännu lite fuktigare än vanligt, vilket jag blev varse i samband med dagens kontrollrunda. Det är helt normalt att vada i decimeterdjupt vatten på ett par ställen i hagen, men idag lyckades jag hitta ett hål och sjönk ner i vattnet till strax över knäet.

Egentligen kunde det här vara ämne för en Bondbloggen-tävling. Gissa om Mats fick vatten i höger- eller vänsterstöveln?

Fast det kanske är lite för enkelt? 🙂

Och den där flyghavren!!

Är rätt så arg och trött på den inte önskade växten – flyghavren! Nu har det promenerats omkring på åkrarna i två veckors tid, så gott som alla kvällar och då har det bara kollats 1 varv. Det betyder att då vi fick allting genomgått i kväll så får vi börja om på nytt där vi starttade för två veckor sedan, munttert 🙁

Nisse skrev tidigare om åskvädret som gjorde liggsäd. Har bara bett om att inte något sådant skulle komma hit på några dagar, för det är så gott som omöjligt att hitta någon flyghavre i liggsäd. Nu har de lovat åska med riklig nederbörd så vi får se hur det går.

För två veckor sedan då Lördax ringde upp mig frågade Stan om det känns bittert med flyghavre, kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade då men idag har jag ett klart svar – JA, det känns bittert. Efter att man jobbat en normal arbetsdag ännu skall ut och checka den ovälkomna grödan så då känns det bittert. Istället för att sätta ner sig i trädgården och njuta av sommarkvällen så är det bara att ta långbyxor på och några sopsäckar runt midjan och så ut på fältet. Det har blivit mycket sena kvällar.

Det verkar som om flyghavren har haft ett mycket gynsamt år. Senaste odlingsäsong hade vi inte mycket att plocka men nu var det något helt annat. Beslutet att börja ta kemisk besprutning med in programmet är lätt att göra.

Vad som gläder mig är att besprutningen mot växsjukdomar gjorde sin sak och beslutet var rätt. Vid besprutningen lämnade jag en liten vik osprutad bara för att se skillnaden. Det var skrämmande att se vilken nytta en besprutning kan göra. På det obesprutade området såg man helt tydligt att grödan var sjuk. Då jag gick ikväll över det obesprutade områden så kunde man redan höra skillnaden, grödan prasslade, som torrt, dött, sjukt gör då däremot den friska grödan som var besprutad var fuktig grön och flaggbladen felfria.

 

Ändrade planer p.g.a. regn

Håller på med plantering av de sista större plantomgångarna mellan varven med skördevagnen. Plantorna växer fort nu och optimal plantstorlek har man bara ett par dagar så det är viktigt att allt går enligt planerna.

En stor osäkerhetsfaktor i planeringen är regnskurarna som nu när vi närmar oss fruntimmersveckan och rötmånadstider kan vara väldigt nyckfulla. Luftfuktigheten har varit förhållandevis hög och det borgar ju för stackmoln och åskskurar som meteorologerna har svårt att förutspå.

Har förövrigt konstaterat att prognoserna ändras radikalt när skiftesbyte sker på Fmi (Finlands meteorologiska institut). Det har föranlett mig att prata om regnvädersmeteorologen och solvädersmeteorologen ty man ser tydligt när de avlöser varandra. Regnvädersmeteorologen som jobbade i morse utlovade närmare 40 mm regn inkommnde vecka medan solvädersditon nu på eftermiddagen anser att en 7-8 mm räcker.  Har också noterat att prognoserna inför veckosluten så här i grilltider har tendens att vara väldigt optimistiska, man undrar ibland om bryggerierna och charkuterierna har något finger med i spelet? 🙂

Nåjaa, det är ju alltid fritt fram att göra egna prognoser och det gör jag också men visst konsulteras diverse institutsprognoser flitigt speciellt så här i säsongstider.

Planerna för veckoslutet var att efter fredagsmorgonens skördepass ta itu med sallatsplanteringen för att få den gjord innan regnet natten till lördag började. Fick dock några tilläggsbeställningar så skördandet tog ett par timmar längre än beräknat. Blev också något försinkad av asfalteringsentrepenören som kom för att se på objektet. Vi planterade i alla fall mot kvällsidan och hann få litet över hälften planterat innan regnet kom vid 22:30-tiden. Regnmängden blev inte större än 4,7 mm så det hade väl kanske gått att fortsätta vid 10-tiden om inte en ny regnskur om 1,5 mm hade kommit. Meddelade planteringsgänget att vi planterar om en timme men då kom ett rejält regn om 10 mm så nu är nog dagens plantering struken från agendan.  Det nyplanterade och den direktsådda kinakålen gillar ju regnet (om det nu inte kom så hårt att det bildas skorpa på jordytan) så visst är det bra med regn också. Inte behöver jag heller vattna på ett par dagar. MEN det kunde ha kommit några timmar senare! Kan i alla fall konstatera att stråförstärkningen av kornet verkar ha hållit kornet stående. 🙂

 Planteringshjälpen åkte till ”slakthuset” för att packa kål, frugan tog itu med diskberget och jag skrev ett inlägg (som  säkert späder på talesättet om att ”bönderna aldrig är nöjda med vädret”). Överväger att nu betala lite räkningar om pundet fallit lite i kurs gentemot euron, så sysslolös blir man inte trots ändrade planer……..