Kategori: Bondbloggen

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra ”vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

Jag odlar 8 ha på Anisor, ”grannholmen”dit är det ca 3,3 km. Att ta sej dit och därifrån är inte gjort i en handvändning. Så här såg det ut för några veckor sedan när pråmen lastades med diverse redskap för jobben på holmen.

Ombord är 1 och en halv pall gödsel och konstgödselspridaren. Jag använder mej bara av gödsel i 40kg säckar för jag har lite knepigt att alla gånger ha flera traktorer där bara för att lyfta storsäckar med. Grävmaskinen kunde också användas till att lyfta storsäckar med, men den har jag inte alltid tillgång till då den inte är min. Men, man får se det från den sidan att man inte behöver gå på gym 😉 Tungt är det, ja, och min spridare är en förhistorisk trattspridare, den är ganska hög och med mina 160cm  betyder det att säckarna skall lyftas upp till axelhöjd när man skall tömma ur dem… Men positiv skall man ju vara,  risken för att man skulle gödslar för mycket är utesluten. Man lyfter nog bara den mängd säckar man verkligen behöver…

Med i lasset finns också balgripen för att lyfta ensilagebalar med och pallgafflarna för att bära iland gödselpallarna. Bakpå traktorn är välten. Jag har första gången under min historia plöjt en av åkrarna ute på Anisor, så såmaskinen har varit dit en sväng och kommit hem igen och sen skulle det vältas, så det var egentligen därför som det bar iväg, men eftersom man inte gärna kör så många onödiga resor blev det att tänka till lite och plocka på pråmen det som rymdes och skulle dit förr eller senare.

Eftersom allting som odlas på Anisor skall fraktas har det blivit så att jag skördar ensilage från alla (förutom en i år) åkrar där. Det är enklast så, jag har balmaskin/plastaren att stå där året runt. Slåtterkrossen tar jag däremot hem till Ytterholm en gång per sommar när det är torrhötider. Torrhöet balar jag med en småbalare så jag har den maskinen hemma året runt.

Vacker sommarkväll, efter pråmen hänger Flippersnurran på släp ifall någonting strejkar. Det investerades i en annan maskin till pråmen i våras och eftersom vi inte riktigt känner den ännu är det bättre att vara mer försiktig.