Kategori: Bondbloggen

Grusleverans!

Idag har jag varit in till stan med min pojkvän och besiktigat hans bil. På samma gång var vi till skolan och hälsade på en snabb sväng. Jag saknar mina klasskompisar så mycket och tror seriöst jag ska göra slag i saken och fara till skolan imorgon kväll. 🙂 Annars har det varit en ganska lugn dag. Jag var ganska duktig idag: jag städade klädskrubben och samlade ihop alla kläder som blivit för små från årens lopp.

Nu ikväll har vi fått ett lass grus till gården, som sen blivit utschaktat och tilljämnat. Det är dagens projekt – som fick ett bra resultat sist och slutligen. Och så fick vi ju lite användning för gårdstraktorn, en Ford 4610. Den är av årsmodell -82 men ändå i bra skick. Schaktbladet är hemgjort och myyycket äldre än traktorn. Det är min morfar som importerat traktorn från England och min farfar har varit med och tillverkat schaktbladet. Detta är gjort av en gamma tank som användes vid värmning av växthus på den tiden.

Nu har vi också bara två valpar kvar, då Baloo flyttade till Närpes i går. 🙂
I helgen kanske jag åker till Vörå och hälsar på Michaela. Yey vad det ska bli kul!

En liten pojkes önskan!

En liten pojkes önskan är att få åka traktor hem från dagis. Franz har nu påmint mig i dagar, veckor och månader – Mamma snälla, kan du inte hämta mig från dagiset med den blå traktorn idag. Alla dagar tills idag har jag svarat honom att jag hinner inte eller så har vi sprutan bakom eller något annat.

Idag blev det passligt att åka efter honom till dagiset. Körde igen ett lass med metallskrot till Karis och på hemvägen ligger dagiset passligt till så det är lätt att svänga in och söka honom. Det är en glad liten krabat som möter en i dörren och man kan inte undgå att märka att man förgyllt någons dag.

Åsp Ungdomsträff

Igår var jag ut och åkte buss runtom i Nagu och Korpo. Åsp, det vill säga Åbolands svenska lantbruksproducentförbund, ungdomsutskottet ordnade en ”resa”/”rundtripp”, vad man nu ska kalla det, för de Åboländska ungdomarna. Hur många vi var var det flera bud om under dagen, som exempel, 15 portioner mat beställdes, men när biffarna kom till bordet och alla hade fått sin plankbiff framför sej fanns det två kvar… servitrisen stod vid änden av bordet med de två extra biffarna och så rätt grinig ut, men ingen katastrof här inte.

Ta hit dem bara!!!       Nog får vi slut på dem också!!!!

Var budet hon fick, och med det så fanns det mat så även de hungrigaste blev mätta 🙂

Summa summarum, 15 beställda portioner – 2 extra portioner – en busschaffis = 12 ungdomar, och saken är biff…

Men vi började inte dagen med att äta lunch. För min del gick starten vid halv 8,  före jag for hemifrån skulle jag se till att småbaggarna hade mat, men sen bar det iväg. Bussen startade från Kimitoön vid 08.00 – tiden och kom sen med kvart över 9 färjan från Pargas  till Nagu och färjan till Haverö lade ut ungefär kvart före 10. Då var hela skaran samlad, en salig röra ungdomar, ( inom åsp/slc går den magiska gränsen för ungdom vid 35… ) alla så olika, men med intresse inom samma område, det jordiska.

Under dagen besökte vi 4 gårdar, alla lite olika och vi fick höra om köttdjursuppfödning, byggnationer, växthus, aktiebolag, nypotatisodling och en hel del annat… HaveröfärjanHaveröfärjan tuffar på, sakta men säkert. Det var en mulen och småruggig dag, så jag var glad att jag tagit vinterjackan på, även om vi skriver juni i kalendern…

Ko med kalvDagsfärsk tjurkalv 🙂

NypotatisodlingNypotatisodling, förknippat med vaknätter, frostbevattning och fiberdukar…

VäxthusTomatväxthus med otroligt goda tomater!!!

 

Efter besöken var det trivselkväll med bastu, grillat och nypotatis naturligtvis 😉 Mycket trevlig tillställning det hela. Det är passligt med endagsturer, start 08.00 tiden på morgonen och hemma igen vid 02.00, man träffa likasinnade, tittar lite hur andra har gjort sina lösningar på sina gårdar och så vidare. Men sådant här kräver en hel del organisering, telefonringande, omställningar i planerna för de man besöker, sponsorer osv. Så jag vill även den här vägen rikta ett stort tack till alla som gjort jobbet ”bakom kulisserna”.

TACK!  🙂

Jonte

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Jonte

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Jonte

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra ”vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

Såningsanmälan

Så var det igen dags för byråkratin i och med att såningsanmälan skulle sändas in. Valde även denna gång att göra den elektroniskt och hade väl hoppats att rusningen skulle vara lite mindre än vid tidpunkten för huvudansökan i april. Tyvärr var nog nätet ”trögt” även denna gång, blev också ”utkastad” och ombads logga in på nytt. 🙁
I övrigt så är nog den elektroniska ansökan en bra sak bara uppladdningen av uppgifterna skulle löpa snabbare. Gillar speciellt kartfunktion som är mer lätthanterlig än kartprogrammet som jag använder för skiftesvisa bokföringen.
Hade inte så mycket att notera i och med att sådd och plantering ännu är på hälft men tänkte i alla fall uppdatera arealuppgifterna på det som är klart. Tog mig sålunda in från fältet redan vid 22-tiden och uppskattade att jag skulle klara uppgiften på en ½ timme. Den långsamma uppladdningen medförde dock att jag just och just hann ändra det sista basskiftet innan tiden rann ut, det var först de 10 sista minuterna som det blev lite fart på systemet. Hoppas att uppgifterna noterats rätt ty jag hann inte kolla sammanfattningen innan tjänsten stängdes.
I och med att planteringarna fortsätter fram till slutet av juli så brukar jag bli tvungen att göra ytterligare korrigeringar ty det är ju inte alltid som odlingsplanen går att genomföra exakt som man planerat.