Kategori: Bondbloggen

Vinn Bondbloggenkalender!

Bondbloggskalendern 2011
Tolv månader med Bondbloggen.

På tal om kalendrar, så finns det en annan lantbruksrelaterad kalender som är ett riktigt bara-måste-ha: Bondbloggenkalendern! Du kan låta ögat vila på ett urval av bondbloggarnas vackraste fotografier varje gång du kollar dagarna.

Vi lottar nu ut fem kalendrar. För att vara med i utlottningen ska du ta och blicka tillbaka och berätta vad du bäst kommer ihåg från bloggåret som gått. Har Mats, Nisse, Sonja eller Kalle berättat något som särskilt gjort intryck på dig? Har du kanske till och med ett favoritinlägg?

Skriv ditt svar i en kommentar här nedanför senast den 17 januari 2011. Kom ihåg att skriva din e-postadress (ses endast av redaktionen), så vi kan kontakta dig när du vinner!

”Kalendern”

Nytt år tarvar ju en ny almanacka och för många jordbrukare innebär det att man skaffar årets version av Lantbrukskalendern.

Lantbrukskalendern är en sorts årshandbok för jordbrukaren, en almanacka med vidhängande information om och för lantbruket. Antalet sidor är c. 370 och av det upptar almanackan endast  c. 100 sidor, så den vidhängande informationen är större än själva kalendariet. Faktum är att åtminstone jag använder de övriga sidorna i betydligt högre utsträckning än almanackssidorna. Det finns många kollegor som helt struntar i almanacksdelen och köper kalendern endast för att få uppdaterad information om utsädessorter, maskintaxor m.m. Kalendern är en något av en klassiker i jordbrukarkretsar, faktum är att den faktiskt firade 90-årsjubileum i fjol.

I Lantbrukskalendern hittar man uppgifter om djurens foderbehov, spannmålssorters växttid, tröskelvärden för när bekämpning av olika växtsjukdomar är lönsam, statistik på entreprenadkostnader för olika arbeten m.m. Dessutom hittar man här också mer udda kuriosa som volymvikten på träkol, jakttid på sothöna och ekorre, verkningsgraden på träflis jämfört med olja och hur man räknar ut lämplig prisnivå vid terminshandel med spannmål.

Det är lite som Kvanthopp för bönder: ”det du inte visste att du ville veta”. 🙂

Det hemska heta året 2010

Om jag försöker göra ett bokslut för 2010 för min egen del så är det först och främst den hemska heta sommaren som blivit i minnet. Då jag låg i källaren på Ribackhuset mitt på dagen och bara försökte överleva – jag är litet överkänslig för hetta. Visst började året med riktigt ordentlig köld – liksom det slutade – men det går i alla fall att klä på sej om det är kallt.

Men allt var inte illa. Vetepriserna steg till rekordhöjder – bara ett par månader år 2008 har de varit högre. Och sista noteringen på Parisbörsen för år 2010 var hela 253 euro/ton – årshögsta. Och så fick jag äntligen den nya stora kalluftstorken färdig (nåja, färdig och färdig …). Och med en dags marginal kunde jag ta det nya flislagret i bruk. Och inte att förglömma så köpte jag äntligen ny såmaskin.

På det mera personliga planet så gifte sej pojken och flickan köpte hus. Så de tog ett steg framåt i livet också. Som julklapp fick jag dessutom höra att jag blir farfar – en ny viktig titel här i livet.

Så litet extremt väder har inte så väldigt stor betydelse i det stora hela. Gamla projekt är (nästan) avklarade men det kommer nya hela tiden så någon större fara för fritidsproblem finns det inte de närmaste 30 åren. Man skall inte ändra på nånting för då sätter man igång en kedja av nya projekt som aldrig tar slut.

Det är ganska optimistiskt vi börjar det nya året. Man vet aldrig vilka explosioner det kommer men det lönar sej inte att sörja på förhand. Fast som brorsan brukar säja: Det är bäst att sörja på förhand för annars kanske man inte får tillfälle till det.

Nytt år, nya fasoner

Första kalven för det nya året och det blev en kokalv!! 🙂 Vilma hade kalvat då vi gick ner till ladugården i morse. Kalven var då ännu ganska våt, så förmodligen hade hon kalvat någon gång under morgonnatten.
Vilma var inte seminerad ”normalt”, utan hon var dräktig med ett embryo från Kanada. Därför är kalven ayrshire.

Eftersom det nu är nytt år, har också bokstaven för vad namnen ska börja med bytt. I år är det bokstaven I som gäller.
Vilmas kalv får ändå ett lite annorlunda namn. Vanligtvis brukar vi döpa kalvar efter ”mina” kor till Heisala … af Kabböle. Men då det föds en kalv m.h.a. embryotransplantation, brukar vi döpa kalven som så att embryots hemställe blir ”förnamnet”. Jag ville ändå att kalvens namn på något sätt skulle ”dra heimåt”, så kalven fick heta Lagacé Irmeli. (hälsningar åt mamma) 🙂

Mildare dagar

Vädret har hållits rätt milt ett par dagar, vilket var mycket välkommet. Som jag tidigare nämnt i ett par etapper ställer kölden i sig inte till några större bekymmer i ladugården, det är inte hela världen att termometern nån dag går ner mot  -30. Däremot påverkar en sammanhängande köldperiod som vi hade före jul förhållandena i ladugården mer en tillfällig djupdykning.

Exempelvis skrapar jag ut gödseln ur ladugården med schaktblad. Normalt blir gången helt ren i.o.m. det, men när det är riktigt kallt fryser ofta en liten mängd gödsel fast varje dag vilket efter nån vecka kan bli ett flera cm tjockt lager. Likaså bildas isvallar kring vattenkopparna när korna klottar med dricksvattnet.  Ingendera är något problem, eftersom de flesta vintrar består av köldperioder avbrutna med ett par dagar mildare väder. Under köldperioderna byggs is och frusen gödsel upp men under de mildare dagarna tinar de upp och man hinner städa ur ladugården till nästa köldperiod. Sammanhängande köld utan varma dagar gör däremot att man aldrig riktigt får göra rent ordentligt. I december hade vi en mer än tre veckor lång köldperiod utan blidväder och därför är det väldigt bra vi nu haft några mildare dagar med städväder.

Med tanke på att  januari brukar vara den månad när vi har det ordentligt kallt, så det verkar bli en vinter med många kalla veckor. I princip är inte helt otänkbart att vi skulle kunna få en sammanhängande köldperiod på 7-8 veckor om det riktigt vill sig. I så fall blir det förmodligen att att knacka sönder isvallarna kring vattenkopparna med järnspett om de blir för stora, vilket i och för sig nog hänt tidigare också. Så länge vattnet hålls ofruset, korna har foder och halmförrådet räcker går nog det mesta att ordna.