Kategori: Bondbloggen

Koronainskränkningar – märks inget

Det är en förskräcklig veklagan över hur man skall orka sitta ensam hemma i och med de inskränkningar som införts på grund av koronapandemin. Jag märker inget alls – möjligen har det blivit litet mindre möten.

På morgonen stiger jag upp klockan sex och sätter på värmen till traktorerna. Sedan dricker jag te och läser eposten och bondbloggen samt The Guardian och Aftonbladet. Därefter klär jag på mej skogskläderna och fyller på bränsle och olja i motorsågarna samt filar sågkedjan. Och så iväg till gallringsskogen med traktorprocessorn.

I skogen fäller jag björkar och aspar som börjar hindra tillväxten av smågranar och kör dem genom processorn. Det blir mera motorsågsarbete med asptopparna som ofta har för tjocka grenar för den lilla processorn.

Mitt på dagen går jag hem på kaffe. Vi är i hemskogen så det är inte lång väg. Då kan jag läsa eposten och bondbloggen på nytt och följa med vad som hänt. Vanligen inte mycket annat än att koronaviruset spritt sej ännu mer och att det är ekonomiska problem.

I traktorn hör jag på Sveriges radio via SR:s app i mobiltelefonen. Som jag skrev så fungerar det förvånansvärt bra i motsats till radiohörlurarna där hörbarheten är usel och avbrotten är så många att man tröttnar nästan genast. Mest hör jag på P4 Örebro tills jag tröttnar på den hemska musiken (mest pipiga sånger i melodifestivalstil) och hoppar till P1. Där är Vetenskapsradion mycket bra men ibland så kommer det underliga ”kulturprogram” som jag åtminstone inte skulle kalla kultur utan närmast underliga flumåsiktssamlingar. Då byter jag till P2 och lyssnar till klassisk musik tills där kommer modern musik som gör att jag trots allt föredrar P4- skvalet.

Om nån undrar varför jag hör på P4 Örebro så beror det på att vi har ett hus i Medåker, Arboga som visserligen är i Västmanland men bara nån kilometer från gränsen till Närke och Örebro är ”stan” dit vi åker på uppköp. Så man känner igen alla ortsnamnen i programmet. En del program kan dessutom vara riktigt bra och roliga – utom musiken.

Så fortsätter det tills det blir afton och just nu är det klockan sju på kvällen. Då åker jag hem för det vill bli litet för mycket reparationer om man kör i mörker. Det är lätt att köra upp på en sten som man inte ser. Eftersom marken inte är frusen och det inte finns snö som jämnar ut så far hjulen djupt ned i alla gropar och det är dubbelt värre än en vanlig vinter.

Ibland träffar jag brorsan eller Henrik i skogen eftersom de kör ut virket men det torde inte sprida nån smitta för vi varken kramas eller pussar. Jag slutade med handskakandet för 50-60 år sedan och höjer möjligen handen på långt avstånd och säjer ”Morjens”. Mycket bättre än det löjliga ”skaka hand med armbågen” eller ”sparka på foten hälsandet ” som nån fjant hittat på. Det är bara bra att man förbjuder kramande och kindpussande. Jag har aldrig kunnat tåla eländet.

Här ser man att bondarbetet är det sundaste och att det inte behövs några inskränkningar alls för oss. Vi beter oss helt vanligt alldeles förnuftigt. Så det är litet underligt att höra på de långa utredningarna om hur hemskt det är att sitta hemma ensam. Fast jag förstår nog att det kan vara eländigt i en liten stadslägenhet. Här har jag ”suttit ensam” i närmare 20 år sedan jag slutade jobba i Otnäs. Och trivs utmärkt.

Men visst är det illa med koronapandemin. Nu har över 20 000 dött globalt och ännu fler ligger på sjukhus. Volvo och andra industrier får stänga fabriker för att de inte får delar i den globala ordningen som kräver ur hand i mun. Jag är inte alls emot internationellt samarbete – tvärtom tycker jag inte alls om gränser men man måste ha litet buffertar och nödlager. Här har vi det mycket bättre än i Sverige där man tagit bort allting sådant och nu har stora problem med att bygga upp folkförsörjningen på nytt.

Den här krisen kom mycket plötsligt men det är just så som det blir katastrof. Man har inte tid att käbbla om hur man ordnar systemet för att klara krisen utan borde ha färdiga nödlager. Det vet varenda bonde (utom möjligen de ”moderna”) att man måste ha samlat i ladorna så man klarar sej ett år till nästa skörd. Då det händer nånting likt den här pandemin så är det redan för sent att börja ändra systemet. Jag trodde redan att nutida generationer hade glömt kriget och problemen men de kanske bara inte ännu hunnit ta bort alla nödlager som byggdes upp efter kriget.

Så här ändras ingenting utan vi fortsätter som vanligt att gallra och köra ut. Nu börjar till och med vägarna över åkern torka upp (förutom ett par gropar) och med torrväder hela tiodygnsprognosen så blir det bara bättre skogsväder. Det börjar snart bli prefekt gallringsväder för det finns ingen snö. Jag hittade 40 cm höga stubbar från den tidigare gallringen men de är redan ruttna. Nu blir det inga stubbar alls. Och det kommer ut virke.

Gallringsvirke 2020

Det har blåst ganska ordentligt och jag börjar bli orolig för de långa smala granar som blir kvar. Troligen måste vi lämna en del björkar som vindskydd för björken har betydligt bättre rötter än granen. Men de som gnider mot granarna måste ju bort. I småskog som inte är så hög kan man däremot ta bort alla björkar. Björk är bra på många sätt och speciellt då det gäller att konkurrera med gräset men de kan fila sönder topparna på granarna som växer upp.

På kvällen kommer jag hem ibland efter klockan sju och då man ätit så ramlar man ofta omkull på soffan och så är den dagen slut. Det blir inte tid att syssla med annat. Fast man måste ju ibland köra flis så vi har värme i huset. Och ibland måste man ta en dag för reparationer. Just nu vill jag i alla fall vara i skogen för det har inte varit någon bra skogsvinter tidigare och det är nu eller aldrig.

Jag kan inte påstå att jag känner mej isolerad. Man har inte tid att fundera över sådant utan man måste koncentrera sej på skogsarbetet för annars kör man sönder traktorn eller sågar i en sten eller fäller en stor asp över traktorn. Så det är ett ganska spännande arbete med stora möjligheter till katastrofer. På kvällen är man inte bara fysiskt slut utan också mentalt eftersom man suttit spänd hela dagen. Så fort man slöar till så händer det nånting illa.

Men det har varit fint väder (utom blåsten) och man känner sej ganska nöjd med livet då man kör hemåt i skymningen.

Gallraren i kvällssol

Marskväll på väg hemåt

Skogskran reparerad.

Mågen fixade svetsningen på fredag och på söndag hjälptes vi åt med monteringen. Så idag måndag kom jag igång med utkörningen av virket i skogen.

Lite kallare och framförallt torrare väder de senaste dagarna hade gjort gott åt föret så det gick faktiskt bättre än väntat med körandet. Åtminstone vad gäller kran och lastningen, däremot fick jag lite problem med bränsletillförseln på traktorn. Det är så där när snålheten bedrar visheten, men det ska jag återkomma till i ett annat inlägg då jag känner mig lite trött i kväll och nöjer mig med ett kortare inlägg om hur vi löste kuggkransens reparation.

Som jag tidigare funderade så svängde vi om kuggkransen för att få de reparerade kuggarna framåt i den riktning som kran används minst. Det blev nu inte att konstruera nytt lyftcylinderfäste utan mågen valde att skära loss nedre delen ,svänga 180° och svetsa fast igen. Plåten inne i lådan var lite tunnare (3mm) så han förstärkte lite med ett par flatjärn för att vara på säkrare sidan.

Några bilder tagna av mågen får illustrera proceduren.

Kuggarna påsvetsade och ytbelagda med hårdmetallelektroder.
Kuggkransen lossskuren.
Hade förväntat mig att axeln skulle gå igenom bottenplattan men så här såg det ut.
Inpassning och riktande av kuggkransen.
Dito……..
Svetsningen klar.
Lite förstärkning av baksidan då sidan med tunnare plåt nu kom bakåt.
Tornet lyfts på plats med hjälp av gaffeltrucken.
Målat, smörjt och klart för provkörning.

Framåt middagstid hade jag så tagit mig till skogen efter att bland annat ha tagit bort frontlastaren av traktorn, monterat frontvikterna och letat fram iskedjorna för framhjulen. Det är ju inte direkt halt i skogen i år men ganska stenigt och en del berg i dagen där jag avverkat så greppet är nog mycket bättre med kedjorna på. Några lass hann jag få ut innan mörkrets inbrott.

Äntligen är skogsvagnen där den hör hemma.

Nu håller vi tummarna för att det håller, både vad gäller föret och reparationerna.

Verkstadsjobb även här.

Nisse är nu inte den enda som skruvar, det är nog ett mer eller mindre återkommande jobb på de flesta gårdar för trots underhåll så slits och söndras det som används. Så även här blir det nu som då lite jobb i ”verkstaden” eller närmare bestämt i hallen under tider då packeri-verksamheten ligger nere. En regelrätt rymlig verkstad ligger högt på önskelistan då det skulle vara mycket enklare och framförallt roligare om man kunde låta olika projekt ligga framme utan att behövas städas undan mellan varven.

Jag har nu gallrat en del i skogen, vilket jag skrev om här tidigare, men ännu inte kört ut ett enda lass på grund av de dåliga förhållandena och av att kran är i oskick. Våren kommer emot och det blir nog inte bättre skogsföre att vänta så jag beslöt ta ”tjuren vid hornen” och se vad som felas kran och hur åtgärda problemet. Har nu lyft av tornet med kuggkransen och visst var det som jag befarade att några av kuggarna brustit. Nisse hade ju ett liknande problem för något år sen som han försökte lösa genom att svetsa på nya kuggar om jag minns rätt? Har för mig att det inte lyckades speciellt väl heller så jag kollade upp vad nya delar betingade. Enbart själva tornet (som med kuggkrans hålls som komplett reservdel) kostade närmare 1500€ moms 0%. Byter man alla delar i svängen inklusive bussningar så blir kalaset att kosta ca 2700€ moms 0% och då börjar vi nog närma oss vad kran från 1986 är värd.

Tornet har lyfts bort och tapparna slagits ur.

Lite förvånade det mig att det var kuggarna rakt bak som brustit, i och för sig så används dom mest men ändå. Jag hade nämligen räknat med att det var den förra vinters bråkande med fastfrusna vindfall som var orsaken till felet och då arbetade jag mest med kran åt endera ena eller andra sidan om vagnen . Jag tror nu inte att jag, eller mågen som är svetsare, klarar av att svetsa kuggarna bättre än vad Nisse gjorde men jag tänker ändå för att spara kostnader göra ett försök. Men med den skillnaden att jag svänger om kuggkransen 180° så att de kuggar som i normala fall är framåt kommer bakåt. Det är nämligen väldigt sällan som jag jobbar med kran framför traktorn. På så vis kommer de svetsade kuggarna att användas sparsamt.

Två kuggar har brustit och även de vid sidan om de brustna uppvisar slitage.

Jag har nu inte vetskap om hur kuggkransen är fäst vid själva tornet men det verkar som om den sitter enbart i plattan i botten av pelaren. Övre fästet för huvudbommen sitter centrerat så jag tror att det är enklare att svänga hela tornet och konstruera ett nytt fäste för lyftcylinderns nedre punkt än att kapa loss kuggkransen och svänga enbart den delen.

Kuggstången på svängcylindern är hel men visst ser man spår av slitage även här.
Tornet i sin helhet.

Om hela tornet vänds så betyder det att nedre fästet (det silverfärgade) måste flyttas till andra sidan eller att man konstruerar ett nytt fäste där. Lite ombyggnad fordras också vid övre fästpunkten men själva kopplingspunkten behöver inte flyttas. Eller är det någon av bloggläsarna som har bättre förslag?

Fåren vet inget om Corona

Coronacoronacorona. Corona in the morning, corona in the evening… Ja, de är ju det som fyller … hela livet just nu. Men inte för inte, ve och fasa för epidemier av denna sort som drar med sej både unga som äldre. Men. Låt de inte stiga åt huvudet. Att hålla huvudet kallt i såna här situationer när hela världen cirkulerar kring corona, det är svårt, men, lite ”hakuna matata- feelis” tror jag inte skadar helt. Det har varit mycket prat om folks WC-pappers hamstrande, men, om lugnet hos folk sitter i WC-pappers- och konserv-hamstrande… låt gå. Själv är jag van med att ha lite extra WC-papper hemma, förarglig sort att vara utan…

Hit till holmen har inte nåt corona kommit ännu. Och att tillbringa tid i fårhuset är ganska avkopplande, fåren vet inget om nåt corona, däremot har de mycket för sej de också. Lamm har det börjat komma, endel dagar lammar ingen, andra dagar 5 på raken. Endel dagar blir normallånga och man får burra ner näsan i dynan runt 22 tiden, andra dagar hinner klockan bli 02 på natten. Men, de är ju så det är i det här yrket, ena dagen hit, andra dit.

Men, hur går de då? Nja.. Lite bortfall har det varit i år. Den vita tackan på bilden här ovanför, hon förlorade alla sina egna 4 lamm, men hon förbarmade sej över ett lamm, eller kanske i villervallan tog miste, eller rent av snodde ett lamm åt sej. Det var flera som lammade till lika och i kalabaliken, blev de som det blev, men, huvudsaken är att hon har ett lamm. Det är inte hennes, men, de behöver det inte vara, hon tar så fint hand om lammet, precis som om de va hennes eget, och de är ju det hon antagligen tror. Att lammet är hennes. Och lammet är nog lyckligt omedveten om att, om inte denhär tackan tagit hand om honom så kunde det gått riktigt illa för honom. Han skulle antagligen blivit en bortbyting som ingen velat ha. Så, några dödfödda, en som är sned, och så en hop med fyrlingar som behöver extra mjölk. ”Nappisracet” är i full gång, mjölk, mjölk, mjölk… Alternativen är att ge mjölk, eller se dem tvina bort. Valet är inte svårt, men, de är dyrt, arbetsdrygt, klottigt och .. ja, inte riktigt klokt egentligen, men, man tar sej den tiden. De små, små knyttena behöver hjälp, och hjärtat smälter som smör i en redigt het gjutjärnsplättpanna, när de määande kommer springande när de ser att man kommer med flaskan.

Va e de som händer?

Här ute på landsbygden går livet sin gilla gång, vi packar grönsaker för försäljning ur lagret, kör några motorsågstankar i skogen, förbereder oss för inkommande odlingssäsong, äter och sover. Skulle det inte vara för medias rapportering skulle man vara mer eller mindre ovetande om det kaos som råder runtomkring, så vad är det riktigt som händer?

Vill på inget sätt förringa hotet som coronaviruset utgör för hälsan för de som drabbas men man häpnas över de uttryck som oron verkar medföra. Det som jag mest förundrar mig över är denna hamstring av toalettpapper, det verkar ju vara mer eller mindre frågan om liv eller död om pappret tar slut. Jag skulle nog vara mer orolig över om det man stoppar i sig tar slut än om det som kommer ut, stoppar man inte in något så kommer det ju heller inte ut något, eller hur. Och tar nu pappret slut så finns det väl andra lösningar, man behöver inte ens vara speciellt kreativ. Eller är det så att det finns någon alternativ användning av pappret som jag inte känner till och som gör det så åtråvärt? Nåå, det lär också hamstras av det som man ska stoppa i sig, dottern rapporterade att det på Prisma rådde närmast julhandelsstämning igår och folk fyllde kundvagnarna till brädden varpå det blev glest i hyllorna. Och visst har vi också märkt att varor går åt i högre utsträckning än vanligt. Vi har fått lite tilläggsbeställningar och speciellt de större förpackningarna verkar gå åt.

Här i landet behöver vi ändå inte vara speciellt oroliga över att maten tar slut, tacka bönderna för det. Vi har relativt god självförsörjningsgrad på de flesta basvaror, det är lite sämre ställt i vårt västra grannland. Visst importeras det en hel del hit till Finland också men inte i samma utsträckning. Jag brukar få lite information om vad som erbjuds i Sverige och i senaste rapport var det mesta importerat. Frukt kommer ju på traditionellt vis från sydeuropa, Marocko eller Sydafrika men också stor del av grönsakerna är utländska. Gurka och paprika från Spanien, tomat från Marocko, purjo från Holland, vitlök från Kina och zucchini från Turkiet för att nämna några exempel. En del rotfrukter och kål menade man att till största delen var svensk vara under de närmste veckorna. Året runt odlingar av tomat, gurka och sallat är inte lika allmänna där som här i landet. Kanske kan viruseländet föra det goda med sig att man i ännu högre grad uppskattar att det finns inhemsk produktion som klarar av att försörja befolkningen i en krissituation.

Som sagt här på vår lilla arbetsplats jobbar vi på som vanligt så ingen orsak att hamstra grönsaker så länge som vi är friska och hålls på fötterna. Däremot verkar det mera problematiskt på större arbetsplatser och inom restaurangbranschen drabbas företagarna av att folk avbokar tillställningar. Också skolor och daghem kan likt i många andra länder bli tvungna att stänga för att minska på risken för virusspridning. Det här fick mig att fundera om det inte vore bäst att liksom under semestertiderna stänga allt utom de livsuppehållande verksamheterna för några veckor. Dagis och skolor tar sommarlov och lärare, tjänstemän och industriarbetare tar ut sommarsemester för att på så vis kunna ta hand om de lediga barnen. Det är ju en fin tid på året att umgås inom familjen man behöver ju inte nödvändigtvis isolera sig i hemmen framför datorer och tv-apparater. Man kan ju pyssla i trädgården, beskära träd och buskar eller röja i skogen eller överlag röra sig i naturen där det inte finns samma risk att smittas som om man rör sig i större folksamlingar. Njuta av vårvädret är väl bättre än att rikta misstänksamma blickar åt hostande medarbetare ute på arbetsplatserna och slippa oroa sig för att barnen tar hem smittan från skolor och daghem?

Det har uppmanats att man gör förändringar i sina vanor men jag hittade just inget i rekommendationerna att förändra så jag fortsätter nog som förr med lite grönsakspackning, maskinreparationer, skogsarbete och förberedande av kommande säsong. Det mesta gör jag ensam och jag har uppmanat mina arbetare att dom också håller sig inom familjen under sin lediga tid. Att noggrant tvätta händerna hör ju till rutinerna för oss som hanterar livsmedel så det är inget nytt. Vi hoppas nu att det hela ordnar sig och går över eller att man hittar vaccinationsmöjligheter och att sjuk- och hälsovård klarar pärsen.