Vi har under ett par års tid pratat om att köpa en ”ny” tröska. Igår då vi kom till Kabböle hade vi ändå inte för avsikt att köpa en. Men då en bekants bekant hade en som han inte behövde, köpte jag den! 🙂 Tröskan, en Sampo Rosenlew 500, är lite större och i bättre skick en vår förra, Sampo 360. Om vädret håller i sig, är det högst antagligen bara att börja köra nästa vecka!
På måndag kväll gick jag kvällsrond som vanligt. De flesta kor verkade ha sökt sej in i ladugården, jag tyckte mej höra nåt lågmält råmande från hagen men det var säkert kalvarna som sackat efter. Fast kanske man skulle gå en runda kring hagen ändå för att kolla att allt är ok. När jag sneddade förbi en liten skogsudde var det plötsligt nåt som brölade till ute i mörkret. Där låg Fideli mitt i kalvningen! Fideli är av rasen Aberdeen Angus och bokstavligt talat svart som natten, hade hon inte råmat hade jag gått rakt förbi utan att se henne. Kalvningen var på slutrakan, fötterna och nosen var redan ute så det var bara att nappa tag i klövarna och dra ut kalven. Hon hade förmodligen klarat det lika bra på egen hand, men när jag nu var till hands kunde jag ju lika gärna hjälpa till lite. Det var en kvigkalv som får heta Aftonstjärna, eftersom hon föddes halv tolv.
Mor och dotter var så bra skyddade inne i skogsdungen att jag inte brydde mej att schasa in dem i ladugården, de fick tillbringa natten där de låg. Följande morgon var Aftonstjärna redan på gång med att öva löpning och mot eftermiddagen slöt de sig till resten av flocken.
Notera Fidelis ”lockrop”. Det där lågmälda hummandet använder de nästan bara tillsammans med kalven.
Grisar,likasom hönor, får inte åka hem efter en utställning. Detta på grund av risken för smittosamma sjukdomar. I detta hänseende är nötkreaturen mindre känsliga. Därför fick inte heller Birssvinen o -hönorna återvända hem, utan de kom till oss. Grisarna, Helmer o Gunborg, blev idag Pernåbor. Vi kan nämligen inte ha dem i ladugården, eftersom grisar/hönor inte får vara i samma utrymme som korna. Hit har de bra att vara och papsen mår sig då han får pyssla om dem. 🙂
Mats sommarprat finns nu ute på Arenan och ligger kvar där i en vecka. Om du hellre trycker i gång den vanliga radion så går programmet i repris i kväll klockan 21.10.
Här kan du höra Mats berätta om nervositet, brist på taktsinne och vikten av moral och engagemang. Han spelar också sin favoritmusik.
I år har torkan gått hårt åt många åkrar. I de södra delarna av landet har den varit ett riktigt gissel, i mina trakter har vi klarat oss bättre men även här hittar man en del skiften som inte klarat sig. Ett av de misslyckade skiftena var min kornåker på Rånäset.
Skiftet är annars också torkkänsligt men i år har växten tagit direkt skada. Redan för någon vecka sedan var det tydligt att skörden inte blir nåt vidare, men nu är effekterna ännu mer uppenbara. Kornet har stampat på stället vilket gett ogräset fria händer att breda ut sig. Även om det senare kommit mer regn har kornet inte tagit igen skadan. Visst finns där kornax, men de är små och skörden kommer antagligen inte att betala tröskhyran. Dessutom är risken stor att kvaliteten blir dålig och det innebär att det här skiftet riskerar att sänka priset på resten av mitt kornparti. Slutsatsen blir att jag inte tröskar skiftet. Endera slåttar jag ner det och plöjer in grönmassan som jordförbättring eller så får det bli grönfoder åt korna.
Det här händer inte ofta, på mina hittills nio år som aktiv brukare är det andra gången jag kastar in handduken helt. Det positiva i sammanhanget är att jag sått en bottengröda av rajgräs och persiskklöver. Den har dels hämmat ogräset i nån mån, dels innebär den att grödan nu blir ett hyggligt grovfoder alternativ en bra gröngödsling att plöja in. Dessutom innebär en slåtter nu att jag kan stubbharva åkern redan i augusti och det är bra för att klämma åt kvickroten.
Ekonomiskt innebär utebliven skörd förstås en förlust men effekten minskas något av att jag samtidigt slipper betala för tröskning och torkning. I reda pengar förlorar jag drygt 650 € på det här skiftet, vilket är kännbart men inte heller så mycket att det skulle innebära nån direkt kris. Att tröska den här grödan hade förmodligen gjort förlusten ännu större och dessutom lett till mer problem med ogräset kommande år. Att vädret kan spela en ett och annat spratt hör också onekligen till spelets regler. Det är bara att snyta sig och gå vidare.
Nu fattar även jag vad det handlade om dethär med Lamborghini som ni skrev om för några dagar sedan. Det är ju så att HBL kommer med en viss fördröjning till utmarkerna som jag representerar.
Efter att ha läst ifrågavarande artikel så kan jag bara konstatera två saker:
1. Det där med att köpa en Lamborghini för årets vetepengar kan nog lyckas. Det fordras bara ett vetepris på ca 7500 euro tonnet för min del och det är klart hoppas kan man ju….
2. Jag tyckte hela artikeln var konstigt vriden. Jag är ingen nationalekonom men nog tycker väl jag att hela samhället borde må bra av att jordbruket går lite bättre. Dessutom har vi flera dåliga år bakom oss som skall lappas innan vi går ut i solen.
Förresten, jag vill inte ha nån Lamborghini. Det skall vara tre steg upp till en bra förarplats. Jag vill inte sitta i källaren och köra!
Nog rutet om detta!
