Kategori: Bondbloggen

Vetepriset sjunker – vetepriset stiger …

Vädret får tillsvidare finna sej i att komma på andra plats – nu kollas vetepriser. I Paris sjönk vetepriset först och sedan steg det igen. Vete småfåglarna var det här slutar … Våra egna vetepriser har gått upp med två euro per dag  men i Paris är (november)priset redan över 190 euro per ton. Hur mycket som är panik och spekulation vet ingen. Vetelagren lär räcka till årsskiftet men sedan borde Australien och Argentina kunna leverera tillräckligt och där finns osäkerhet.

Här i Finland börjar man skriva om en låg veteskörd. Inget under eftersom torkan på sina håll varit grym. Då kan priserna stiga ordentligt för vid import måste firmorna betala Parispriset PLUS transport (ca. 20 euro/ton) … Av dagens regn blev det inget – bara en halv millimeter. Och det börjar bli för sent för den här skörden. Vi får en massa förkrympta och brådmogna kärnor som varken ger kvantitet eller kvalitet. Den skörd  som såg bra ut för en månad sedan börjar bli allt sorgligare.

Där ser man hur det är att ta ut rekordskördar på förhand. Jordbruket är så osäkert att man kan säja om skörden blev bra först då man tröskat färdigt, sålt säden och slösat bort pengarna !

Blomningen på slutrakan

Rybsens blomning börjar sjunga på sista versen och fälten skiftar mer i grönt än i gult. Blommande rybs är otroligt vacker, utblommad är den däremot rent av anskrämlig. Dels är ju färgen inte alls lika tilltalande men framförallt börjar rybsen lägga sej mer och mer vartefter skidorna (som innehåller fröna) blir tyngre och det ser så erbarmligt ostädat ut. Spannmålen lägger sig ofta någorlunda organiserat men rybsstjälkarna hamnar mer huller om buller. Det ser ut som stormen Gudrun i miniatyr.

I spannmålen är liggväxt inget man vill ha, växten skall helst stå spikrak ända till tröskningen. För rybsens del är en lätt liggväxt däremot bara välkommen om man får tro en del rybsodlare. Det finns en liten risk för drösning (alltså att fröna skakas ur fröskidorna) vid tröskningen och det påstås vara bättre om växten lutar lite. I ärlighetens namn är jag inte säker på hur stort problem det där egentligen är, men ”kusinen” raps är faktiskt så pass känslig för drösning att det ibland räcker med en kraftig vind för att skaka fröna ur skidorna.

Trots att blomningen alltså är på avtagande finns det gott om insekter i rybsen. De är väldigt viktiga för pollineringen, det finns t.o.m. studier som visat att skörden ökar om det finns bisamhällen i närheten eftersom pollineringen blir bättre. Kanske man borde skaffa ett par kupor till nästa år. 🙂

Blixtnedslag i Pjelax, hagelfall i Yttermark

”Ett ca 700 meter brett bälte från Pottan till Strandkärret var helt vitt av hagel endel stora som ägg. Vår sagesman en 70-åring har aldrig sett något dylikt. Storm och hagelfall gjorde stora skador i Yttermark. Bla skörden till 75% förstörd. Strax efter klockan 18 i går kväll gick ett svårt hagelfall över norra Öster-Yttermark. Hagel och stormen förstörde delvis Alf Backas och Einar Lundells växthus. Enlada fullmed hö flyttades 1 fot. En annan lada som tillhörde Saxman brann ned. Mjölkbord revs upp samt 9 ladutak ströddes kring fälten. Hagel och isbitar krossade glasrutor. En ko tillhörande Elna Forsell träffades av blixten i den s.k. Hönsängen i Västra Yttermark. Pjelax bönehus förstördes i förrgår kväll av eld som var förorsakad av ett blixtnedslag. Endast förkolnade väggar återstår. Lösöret, bänkar samt ett nytt orgelharmonium hann räddas”

Nåja, åter till nutid. Den ovanstående texten är direkt återgiven ur tidningen Syd-Österbottens spalt ”för 50 år sen” och beskriver en händelse den 30.7.1960. Jag tycker den är interessant på två olika sätt. Dels visar den att det inte är något nytt under solen, märkliga väderfenomen har alltid funnits, och böndernas liv har alltid kunnat bli problematiskt på ett par minuter. Därutöver är det lustigt hur journalistiken ändrats på femtio år. Detaljrikedomen lokalt har fått ge vika för ett globalt nyhetsflöde. På gott och ont förstås. 

Måtte vi dock förskonas från hönsäggshagel, det låter inte kul

Ultra undersökning

Veterinären var på besök idag. På dagens agenda fanns avhorning och dräktighets undersökning med ultraljud. Totalt granskades 6 djur, av dem är 4 st med säkerhet dräktiga. 3 av dem bär vårt ”eget” embryo från spolningen i juni. Dessutom brände veterinären hornen på 3 st kalvar. Detta gjordes som vanligt under nedsövning och bedövning. Då jag var på väg från ladugården märkte jag att Sandra såg kalvfärdig ut. Å andra sidan har jag många gånger tidigare också varit säker på att en ko ska börja kalva,fastän den sen har kalvat först om ett par dagar.. Så få se, kanske vi får en kalv idag eller kanske inte! 😉

All ledighet indragen

I motsats till Mats och Kalle så är all ledighet indragen här hos oss tills torken är färdig att ta emot flisen för nästa vinter. Och det kan ta en tid för den är full av vete ännu. Det första lasset har inte heller körts bort så lastningssilorna är fulla – men nästa vecka lär det bli en kippningstid i Lovisa. Fast därefter skall ännu ett par lass köras bort förrän det går att flisa. Det tar litet extra tid eftersom det är första gången vi flisar i den nya torken så allting är inte färdigt än.

Vi bara bygger och bygger. Den nya luftkanalen har golv men inget tak och inga väggar än.  Det är litet problem också med vetekörandet för kanalen går tvärs igenom lastningsutrymmet …  Kanalen måste alltså byggas så att den snabbt kan tas bort då lastbilen kommer.

Dessutom märkte jag att den gamla huvudkanalen har spruckit. Det blir ganska stora krafter då man sätter igång tre stora fläktar samtidigt. Ett tryck på 100 mm vattenpelare verkar inte vara så stort men det motsvarar 100 liter vatten på en kvadratmeter – alltså 100 kg. Och på tio kvadratmeter blir det en kraft på 1000 kg.

Den gamla torken byggdes 1975 och då spikade man ihop allting. Huvudkanalen sprack därför att två fem tums spikar per meter inte räckte till att hålla i en batting (en batting är 5×10 cm). Nuförtiden skruvas det mesta och skruvarna håller drag mycket bättre än spikarna. Så det blir att borra hål och dra ihop  huvudkanalen men stora däckskruvar.

Byggandet har också gått långsammare än vanligt på grund av hettan. Nu på eftermiddagen börjar solen gassa på byggplatsen och det är bara att ta siesta tills kvällssvalkan kommer. Men i morgon skall det bli svalare … Så kanske man överlever den här sommaren också men visst väntar jag på vinter och snö.

Semesterns beredelsedag

Den här veckan infaller min sommarsemester. Jag kommer att få sex dagar avbytare den här sommaren, vilket är rätt så normalt. Det innebär att man behöver förbereda en del. Tanken är att avbytaren skall göra endast de absolut nödvändiga arbetena, så jag brukar t.ex. köra hem rundbalar på förhand så att det finns ett förråd som räcker hela den tid jag är ledig. Ett annat led i förberedelserna är att städa upp i omklädningsrummet. Det brukar tarva högtryckstvätt, men det är onekligen bra att tvingas röja upp där ibland. Förstås är det trevligt att ha rent och snyggt omkring sig och dessutom kan man göra intressanta upptäckter i samband med städningen. Förra gången hittade jag t.ex. ett par fullt kuranta arbetsskor jag glömt under ett skåp. Sånt är ju alltid roligt.

Det är lite gambling att pricka in tidpunkten för sommarsemestern. Jag är med i en avbytarring tillsammans med ett tiotal andra gårdar och vi brukar träffas redan nån gång i april för att komma överens om vem som tar semester vilka veckor under sommaren. Eftersom avbytaren endast sköter de nödvändiga rutinarbetena, innebär det också att om man t.ex. råkat lägga in sin semester precis i ensilagesäsongen får man glatt köra ensilage själv. Det åligger inte avbytaren. Taktikerar man fel kan man alltså sjabbla bort hela semestern redan i planeringsskedet. Det finns å andra sidan de som faktiskt uttryckligen vill ha avbytare under arbetstopparna för att då bättre kunna koncentrera sig på utearbetena. Jag har aldrig riktigt förstått mej på den tanken, men vi mänskor är ju som bekant olika.

Avbytarna är för övrigt en gravt underskattad yrkeskår. De är enormt viktiga för djurbönderna och att ha tillgång till en kompetent avbytare är en stor förmån. Många av dem tar sitt jobb på stort allvar och känner nästan ”sina djur” lika bra som ägarna gör. Visst finns det både bättre och sämre representanter också för det skrået, men åtminstone jag har haft förmånen att främst träffa på den duktiga typen. 🙂

Själv semestern kommer främst att märkas i form av rejäla sovmorgnar och utökat villaliv men nån liten tripp borde det väl också kunna klämmas in. Det blir som det blir.