9 mars, 2010 av Kalle

Fyrbenta gubbar

Eftersom jag inte har några fyrbenta flickor att skriva om (som Sonja) så skall jag istället få be att presentera mina fyrbenta gubbar. Dom är inga riktiga produktionsdjur, snarare konsumtionsdjur men dom ger ett stort utbyte på ett annat plan än det ekonomiska.

Först i raden skall Ture få säga hej.Han är för tillfället på bättringsvägen efter en konvalecens på nästan en vecka. Han har varit sjuk i ett bakben och hoppat runt på tre ben. Detta går rätt bra för en ”vanlig” katt men Tures problem är att han saknar lårbenet i det andra bakbenet.  Eller egentligen lårbenskulan. Den blev bortopererad på djurkliniken i Seinäjoki efter en oklar olyckshändelse för tre år sedan. Han har lärt sig leva med det och är detta till trots vår klart bästa råttfångare. (vid ett tillfälle kom han också dragande med en fullstor huggorm)

Tures problem är han blir tvungen att grovjobba i finkostymen. Han är som synes långhårig med drag av norsk skogskatt, och var från början nästan i utställningsskick, men det har han totalt sabbat bort genom hårt leverne.

Förutom ett okomplett benrangel så har han efter att bilden togs lyckats skada ett öra så det under läkningen rullade ihop sig och numera ser ut som en gammaldags filmrulle. Variga sår är vardag och pälsen får veterinären reda ut under narkos varje vår. Detta allt pga att han sitt snälla utseende till trots är en riktig slagsbult som bland annat fick husets enda honkatt, Bea, att ta sitt pick och pack och flytta till farmor (som bor i ett annat hus på samma gård)

Med folk är Ture dock snäll och social och bär sig åt som folk!

9 mars, 2010 av Sonja

Provmjölkning

Två månader går snabbt. Jag tycker att vi nyligen hade provmjölkning, men igår kom vår mjölkgårdsrådgivare ut för att mäta mjölken. Han kommer alltså varannan månad för att ta mjölkprov och skriva upp hur mycket korna mjölkar, så där officiellt.
Rådgivaren är inte med under mjölkningen på alla gårdar. T.ex. hemma hos mig gjorde vi så att vi varannan månad mätte mjölken och varannan tog vi dessutom prov. Där hade vi en båsladugård, så provmjölkningen var det ända tillfället då vi kunde se hur mycket korna verkligen mjölkade. Här har vi en lösdrift och mjölkar korna i en station. Från displayerna i stationen ser vi med det samma hur mycket kon mjölkar.

Mjölkstation

Likasom vi gjorde hemma, mäter vi här också varannan månad enbart mjölkmängden.

Man tar alltså ett prov från varje ko, där man blandar ihop mjölk från både kvälls- och morgonjölkningen.

Mjölkprov på väg till mejeriet

Proven skickas med mjölkbilen till mejeriet för analysering. Från provet får man reda på följande uppgifter:
-fett%
-protein%
-urea
-cellhalt

Cellhalten är nog det första jag ser på, då jag får resultaten. Från den kan man enkelt kolla hur juverhälsan är hos varje ko.

8 mars, 2010 av Nisse

Sofflocket

Det har skämtats friskt om karlar som ligger på sofflocket. Kronblomsoffa är ju ett begrepp. Och om kommunalarbetare som står och hänger på spadskaftet. Men den som har gjort kroppsarbete förstår precis vad det är frågan om. Efter en dag i skogen med motorsågen  i den här snön är man en SÅÅ  lugn karl på kvällen. Aftonskiftet avklaras på sofflocket.

Då jag läste Mats beskrivning  Midnattstimmar så var det mycket bekant. TV-redaktörerna må ursäkta men det finns inte ett så intressant program att ögonen hålls öppna i många minuter då man är fysiskt trött och kommer in i värmen. Inte ens den värsta ”action”-film kan hålla en vaken.

Jag måste gå ut på kvällen och fylla på flis. Den nya flismataren fungerar utmärkt men ”byttån” är ännu för liten så den måste fyllas på morgon och kväll. Det stora lagret bygger jag nog först på sommaren då det blir litet varmare. Det tar bara fem minuter att blåsa upp flis för natten.

Till sist en bild av min arbetsplats i skogen. Det ser inte så farligt ut men ett steg utanför vägarna och man sjunker ned i snön upp över knäna.

Hygge våren 2010

Hygge våren 2010

Bilden är från i går kväll för idag var det så mulet och mörkt att det inte blev någon hyfsad bild.

8 mars, 2010 av Mats

BääBääC

Den engelska lantbrukstidningen Farmers Weekly berättar att BBC gör en TV-serie om lammningen på en stor brittisk fårgård: http://www.fwi.co.uk/Articles/2010/03/07/120205/TV-show-following-lambing-to-run-for-next-five-days.htm Fem kvällar i rad får man följa med ”dramat om liv och död” som utspelas på gården.

Undrar om de fått inspirationen från videoklippet från Heisala där kossan kalvade framför rullande kamera? 🙂

7 mars, 2010 av Mats

Midnattstimmar

Häromkvällen gick det som det går ibland, jag slocknade framför tv:n. Så det var en bit efter midnatt när jag sömndrucket vinglade av mot ladugården för en kontrollrond innan jag gick och lade mej. (Att kolla korna är det sista man gör på kvällen och det första på morgonen.) Latheten sa att det hade det varit skönast att knyta sig direkt, men jag visste ju att korna fått foder tidigare på kvällen så det borde bara vara att göra en snabb runda och sen in igen.

När jag öppnade dörren kom en kalv emot mej på foderbordet. I och för sig är det inte hela världen, dikornas kalvar smiter ut hela tiden men det brukar gå enkelt att schasa in dem tillbaks. Nu var det dock en lite äldre kalv som smitit ut från ungdjursavdelningen och det råddade till saken.

Första alternativet var att få kalven att krypa in under nackbommen (”stängslet”) självmant eller med lite påhejande.  Det lyckades icke, kalven vågade helt enkelt inte trots att vi jobbade med det en god stund. Andra alternativet är min patenterade ”Sweep the Feet”-metod: att helt enkelt tackla omkull kalven, snabbt som blixten hasa den under nackbommen så att när den kommer på fötter är den redan på insidan.  Lyckades icke heller, kalven var alldeles för snabb i vändningarna.

Återstår alltså bara alternativ 3, att få ut den på gården och in igen genom sidodörren till ungdjuren. Kräver en del förberedelser: fösa bort alla andra ungdjur till en annan avdelning (vilket tar tid eftersom de nyfikna krabaterna förstås vill vara med där det händer och gör allt för att finta förbi mej), skotta bort drivsnön från båda skjutdörrarna (var katten är snöskyffeln?), öppna dörrarna, rigga avstängingsgrindar så kalven inte smiter (det hoppade jag faktiskt över med hänvisning till obekväm arbetstid) och avslutningsvis få ut kalven i nattmörkret och in igen. Och vad gör själva huvudpersonen när vi kommer till den sista fasen? Jo, kryper självmant in under nackbomen, alltså alternativ 1! Utan nån som helst form av påtryckning eller höjt röstläge från min sida.

Behöver jag påpeka att jag hann vakna till? 😉

7 mars, 2010 av Ingela

Att vara mjölkbonde på Heisala

Sonja och Santalahti gård har även tidigare synts i medierna. Ta en titt i Arkivet och hör familjen tala om mjölkpriser och hur det är att bo och arbeta på en liten ö när det råder sträng vinter.

Arkivet: Att vara mjölkbonde på Heisala