Hups…

Gödselkärran jag förevisade tidigare i vår verkar var otursförföljd den här odlingssäsongen. Mina små missöden med punktering och fastkörning kompletterades av bolagskumpanen Tomas som lyckades hitta en vägtrumma som blivit lite smalare under vintern. Vattnet hade gröpt ur vägbanken och försvagat den så pass att den gav vika för ett välfyllt gödsellass.  Vad kan man säga annat än att det sket sig? 🙂

Den här typen av missöden är faktiskt inte helt ofarliga. Kärran är mycket tyngre än traktorn och det är inte alls otänkbart att kärran drar omkull traktorn samtidigt som den välter. Denna gång gick det dock bra och efter lite uträtning av dragbom och diverse svetsande kommer vagnen att vara som ny. Eller nåja, kanske vi nöjer oss med att den åtminstone inte är så värst mycket fulare än den var före missödet.

O Du Heliga Enfald…..

När Maslow beskrev sin behovspyramid missade han ett element. Nämligen jordbrukarens behov att jordbruka. Det är en kraft som är svår att stå emot, även om man ibland tabbar rejält Det misstag som åtminstone jag oftast gör är att man inte har tålamod att vänta tillräckligt länge, man tror att alla dagar är den sista möjliga när det ändå oftast är bättre i morgon. Detta kommer allra bäst i dagen när ett skifte av någon anledning lämnar halvfärdigt. Det finns olika orsaker till att ett skifte kan bli halvfärdigt, oftast regn, kanske tidsbrist eller att mörkret gör att man måste sluta och så är det sämre väder dagen därpå.

I år har det varit ett ovanligt år såtillvida att regn stört bruket nästan alla dagar. En vanlig vår kommer det kanske ett regn under jobbperioden, men i år har jag nästan varje dag blivit tvungen att avbryta pga någon häftig åskskur som kommit från ingenstans. Åskskurar kan ju vara ganska lokala, eller låt oss sägs löjligt lokala, och om det handlar detta.

Fredag kväll sådde jag vete och höll på med det efter mörkrets inbrott. Det går i allmänhet bra men det allra sista varvet är bökigt att göra i mörker så det fick vänta till lördagen. På lördag förmiddag var det lite annat program och plötsligt kom åskskuren. Den var inte speciellt häftig uppe vid gården så några timmar senare bedömde jag att det gick att så. I början av skiftet var det helt OK men nu är skiftet nästan en km långt så det blev våtare efter ett tag, och våtare, och våtare. Ett par hundra meter från ändan var det så blött att vem som helst hade vänt och gett upp. Men icke, jag slet med Maslow och körde på. När jag kom ner till änden var det 10 cm jord på alla hjul och djupa spår i åkern. Såmaskinen såg ut som om det varit under jord och jag skämdes over min egen enfaldighet. 

Nåja, vetesådden gick i mål i år igen och nu är det bara att luta sig bakåt, ta några dagars paus innan rypsen skall i jorden. Då är den springande punkten värmen i marken och den borde ju komma i expresstågsfart nu om denna värme fortsätter.

Men, som sagt, när det år såtider skall det sås, och ibland faller hjärnan redan på första bocken när viljan och hjärnan löper 100 meter hinder i kapp!

Åskregn

Vi harvade och allt såg bra ut men så kom ett ordentligt åskregn. Slut för idag alltså. På kvällen måste jag ännu åka till Lindkoski och byta en UPS (reservström med acku)  i datanätsväxeln där. Nu satte jag in en bilacku och heimlaga strömförsörjning som är betydligt tuffare än de ynkliga UPSar som man kan köpa.  Nu borde växeln fungera i sex timmar efter strömavbrott. Och sällan är strömmen borta så länge. Och så borde växeln vara betydligt mer skyddad mot åska.

Min väderstation och mätsystemet måste jag också stänga av då det kom åska så det blev ett hack i kurvorna.

Få se om det kommer mer regn i natt …

Sådd på gång

Jag var i slutet av förra veckan heim i Pernå. Tanken var att vi skulle ha börjat med vårbruket. Alltid kan man ju tänka..! Vädret var varmt och vackert , men åkrarna fortsättningsvis våta. Pappa ytgödslade vallarna och dessutom gick det också att plöja lite av det som ännu var kvar. Men otroligt vått och framför allt ojämnt är det. Men, envis som jag är, så bara måste jag ändå ut för att pröva att harva. Riktigt bara för att se omifallomatt det ändå skulle gå 😛

Nå, det gick ju inte så hemskt bra. Nog kom jag igenom största delen, men nog måste jag lämna några våta fläckar orörda.

Så efter att det ännu regna några milli, natten till söndagen, så beslöt jag mig för att komma hem till Heisala och göra ett nytt försök med Kabböle-åkrarna i slutet av den här veckan.
Hit hade jorden torkat så mycket under tiden jag var borta, att Antte och Åke hade lyckats sprida ut såväl kalk som gödsel på en åker som skulle sås. Så på söndag kväll kunde de sätta igång med sådden.

Åkern såddes i två etapper. Först såddes havre och ärter. Efter den sådden vält(r)ades åkern. I dag sådde Åke sedan andra gången. Då var det dags för timotej, rajsvingel, ängsvingel, blålusern och persisktklöver. Det ska vältas också efter andra sådden.

Under normala förhållanden kommer vi att kunna ta två skördar i år från den här åkern med den här blandningen. Om allt går bra, övervintrar timotej, ängsvingel, rajsvingel och blålusern så att vi från och med nästa år kan ta ”normala” vallskördar från åkern.

Starten har gått

Idag gick startskottet för vårbruket för min del, jag körde igång med tallriksharvningen. Syftet med den är att bekämpa ogräs, för de egentliga odlingsväxternas del behövs den inte. När ogräset grott kommer jag att plöja den här åkern och sen följer helt vanlig harvning innan sådden. Egentligen är våren en ypperlig tid för sådan här  s.k. mekanisk bekämpning men det brukar inte alltid finnas tid för den.

Taget genom traktorns bakruta, därav lite suddigt. Dessutom är måsarna kvicka rackare...
Taget genom traktorns bakfönster, därför lite suddigt.

Jag är ärligen förvånad över hur våt marken var. Visserligen hade jag inte tänkt mej att jorden skulle vara redo för sådd ännu, men lite torrare hade jag allt väntat mej. Det visar än en gång att man inte skall låta sig luras av lufttemperaturen när det gäller vårbruk, det är jorden som avgör och inget annat.

När det ändå inte är nån brådska passade jag på att testa en redskapskombination jag inte använt förr, nämligen harv och vält. Välten är ett gammalt hembygge som tidigare användes i odlingen men på senare år mest fått packa skidspår på vintern. Jag skulle gärna ha nån sorts packning efter harven och blickarna har fallit på välten ett tag. Resultatet blev förvånansvärt bra, jag tror faktiskt den kommer att få komma med nån gång även i framtiden. Ekipaget blir långt och inte direkt nåt för små skogsåkrar, men på större skiften kan den säkert bli bra. Draget på välten skall byggas om lite, sen är det bara att åka.

Smidigt som en gravid elefant, men smidighet är inte allt här i världen.
Smidig som en gravid elefant, men smidighet är inte allt här i världen.

Solvärme

SMHI:s Lantbruksväder hotar med fortsatt hetta – åtminstone den närmaste femdygnsperioden. Men norrmännen (http://www.yr.no/) tror det blir betydligt svalare. Det är bäst för svenskarna att de har rätt för jag betalar dem för Lantbruksvädret medan yr.no är gratis. Jag skulle nog sätta en hacka på svenskarna med tanke på att vi har ett inlandsklimat här med heta somrar.

Just nu torkar jag fjolårets vete i kallufttork med solvärme. Vanligen torkar jag ned säden på hösten så den håller över vintern men förrän man kan sälja den måste den torkas ännu någon procent. En kall vinter kan fukten vara upp till 17 % utan problem men saluprocenten måste vara under 14 %. Inga problem på våren att torka för luften är mycket torr och speciellt nu så gör solen att torkluften går ned till 30 % och en torkluft på 60 % räcker bra till.

Jag använder hela det stora plåttaket som solvärmare (omkring 300 kvadratmeter). Med tre stora fläktar på sammanlagt 30 kW  som suger in luft under taket och trycker den genom säden (genom en hålplåt) har jag aldrig behövt bränna en enda liter olja. Till och med regniga år har det gått bra att torka.

Nu kan man med det nya mätsystemet följa med över nätet hur torkningen går:

Kallufttorkens temperaturer
Kallufttorkens temperaturer

Här ser man hur jag satt på fläktarna klockan elva och stängt dem klockan fem. Då fläktarna började suga in luft underifrån taket så steg temperaturen på inluften. I lårarna sjönk temperaturen först eftersom säden var kall men steg sedan långsamt. Huvudsaken är att den luft som kommer från lårarna är kallare än inluften för då vet man att säden torkar. Då luften tar upp fukt så blir den nämligen kallare. Skillnaden klockan fem var ännu sju grader så torkningen var mycket god (men det kom litet åska klockan fem så vi stängde). Torkluftens fukthalt var under 40 % hela torktiden.

Det är inte litet olja och pengar man sparar med solvärmen.