Ska man eller ska man inte?

Ja, det är frågan som blivit bekant här på bloggen den senaste tiden. Vi kom igår till Kabböle med Antte, jag är fortfarande hit men Antte åkte hem redan idag. Han svetsade bl.a. på harven, så att “frun kan börja vårbruka”, som han själv uttryckte det. Frun skulle ju som hemskt gärna göra det, men då man inte blir klok på åkrarna i år! En teg kan vara riktigt torr, följande ganska våt och på den tredje så står det vatten.

Veta nu sen, men fem dygns prognosen utlovade uppehåll och varmt. Som det nu ser ut så har vi tänkt börja på lördagen, förutsatt att det faktiskt torkar i morgon. Åtminstone skulle man då på lördagen kunna harva över åkrarna så mycket att torkandet skulle bli jämnare.

I morgon måste jag i alla fall åka in till stan och skaffa bl.a. några spetsar till harven. Om inte åskan, som för tillfället bullrar ute på sjön, kommer upp så börjar papsen högst antagligen med att sprida konstgödsel på våra vallar. Vi har ännu också lite oplöjt, så eventuellt fotsätter jag med det då jag kommer hem från stan.

Det här är alltså planen, återstår att se hur det blir! 🙂

Karaktär

Karaktär är en vara som någon gärna kunde börja sälja i lösvikt. Fortsätter våren så här kommer jag att behöva åtskilliga kg mera än jag har i mej själv.

Jag genomgår ungefär liknande våndor som Kalle gjorde för en knapp vecka sedan. Just nu visar termometern 20 grader och vädret känns snarare som försommar än vår. Det gör också att börjar rycka i vårbruksnerverna och en liten pirrande känsla av brådska börjar infinna sig. Förnuftsmässigt vet jag att det inte är nån orsak att ha bråttom med starten. Jag skall odla korn och rybs i år. Kornet har den kortaste växttiden av våra spannmålsslag så det hinner garanterat bli klart och rybsen skall absolut sås i varm mark, ju varmare desto snabbare blir utvecklingen. Dessutom ger en liten fördröjning i vårbestyren ogräset mer tid att växa till sig vilket minskar ogräsförekomsten senare i sommar och den effekten blir ännu större nu när ogräset får ett sånt fenomenalt väder att gotta sig i. Alla fakta talar för att fortsätta ta det lugnt. T.o.m. de konventionella odlarna i nejden väntar, då borde jag ha förstånd till det samma.

Känslomässigt minns jag däremot alla vårar man fått välja mellan att endera så i för kall jord eller så för sent, “det rätta läget”  infann sig aldrig. Skulle man köra nu skulle det i bästa fall bli både tidig sådd och sådd i varm jord och det är ju bara för underbart. Likaså skulle det vara skönt att  kunna nicka när andra bönder kommande år talar om 2010 som “den där våren vi sådde såååå tidigt”.  Tidigare sådd ger i princip högre skörd, visserligen inte alltid men i princip funkar det så. Och tänk om det börjar regna nästa vecka och sen slutar det inte förrän i juni. Vilken kanonchans jag gått miste om i så fall.

Men tillsvidare regerar förnuftet. Jag har inga grödor som måste sås tidigt, fördröjning minskar ogräset och på mina mullrika mojordar är det inte lika livsviktigt att ta till vara vårfukten som på många andra jordarter. Jag skall skriva upp den här förra meningen på ett papper, stoppa det i fickan och ta fram det när jag börjar vackla i tron. Vi väntar, vi väntar…

Vårbrasa

I dag (klockan var halv två på natten) tog jag en bild av årets vårbrasa då vi brände kvistar från träd som vi fällde i vintras. En stor björk och en ännu större asp hotade falla över den gamla bastun så jag var tvungen att fälla dem. Det var inte små mängder kvistar det blev men nu är de uppbrända.

Vårbrasa 13.5 2010

Soligt – men tomt på åkern

Solen skiner och trastarna skränar men det är tyst i byn och åkrarna är tomma. Nu gäller det att hålla i sej och inte börja köra för det är vått ännu:

Tomma åkrer 12 maj 2010

Nog har vi plattland här också. Vi är i sista utlöparen av den stora Pockar-slätten på bägge sidor om riksväg 6. Men visst finns det en hel del  stenbackar.

Korta prognosen hotar med litet regn i natt men avdunstningsprognosen är negativ enbart för söndagen. Med sol och blåst så torkar det nog.

Avfallsförbränning

I grannstaden Jakobstad planeras en anläggning för avfallsförbränning och det har fått en del stadsbor att oroa sig för hur hälsosamt det är att bo bredvid en sån anläggning. Hur bra en förbränningspanna än fungerar kommer det att sippra ut en del tungmetaller och andra otrevligheter genom skorstenen. Röken beräknas påverka ett område med c. 10 km radie från skorstenen. Saken har uppmärksammats  bl.a. på Klimat-sajten och i ÖT.

Som boende i trakten är det förstås nåt jag funderar på, men vårt hus ligger utanför det nämnda 10 km:s området. Däremot ligger en hel del av de åkrar jag och många andra odlar faktiskt ligger inom avfallsanläggningens påverkningsområde. Det innebär att tungmetaller och liknande kan falla ner över mina åkrar och påverka dem för långa tider framöver. I princip tycker jag det är vettigt att bränna sopor istället för att gräva ner dem, eftersom förbränningen ju gör att man har nån nytta av skräpet. Om det å andra sidan påverkar närområdet negativt blir jag mer fundersam och om det riskerar att kontaminera odlingsjorden blir jag riktigt skeptisk.

Bevarande av odlingsbar jord är nåt som börjat engagera en del mänskor de senaste åren. All mark duger inte att odla i och vi handskas ganska vårdslöst med den lilla del som faktiskt duger till livsmedelsproduktion. Runt om i världen har miljontals hektar som hade kunnat producera mat istället blivit bostadsområden, köpcentra och industriområden. I Sverige finns en förening som heter Den Goda Jorden som jobbar kring just de här frågorna. Namnet till trots är det inte en förening för ekoodlare eller miljökämpar, deras fokus ligger istället på samhällsplanering och på att bevara åker som åker för att säkra livsmedelstillgången för kommande generationer.

Det drar igång så sakteliga

Kalle var först ut med sådden på Bondbloggen och även i Östensö med omnejd börjar det hända saker på vårbruksfronten. Åtminstone har antalet traktorer på vägarna ökat markant. Igår spreds den första stallgödseln och idag bongade jag tre plöjande traktorer på en gång när jag körde genom byn. De mest ivriga har harvat en del men tillsvidare har ingen börjat så. Lufttemperaturen är hög, men marken är fortfarande kall och egentligen är marktemperaturen viktigare än lufttemperaturen när det gäller sådden.

Själv blev jag klar med gödseltransporterna idag, nu är dyngplattan tom och gödseln ligger ute på åkern i väntan på spridning. Förutom en inledande punktering, en pinsam fastkörning och dagens reservdelsresa för att köpa en ersättare till en borttappad skyddskopp för ett hjullager har det gått riktigt bra. Nu skall jag fixa hem det sista utsädet och sen är det dags att börja tänka på plöjningen för min del också.

Att vänta med plöjningen trots att andra börjat på är faktiskt inte lättja utan en del i min ogräsbekämpning. De åkrar som skall plöjas i vår stubbearbetade jag i höstas. Det innebar att rotogräsens rötter skars av och myllades in ganska ytligt, vilket ger ogräset perfekta förutsättningar att växa snabbt nu i vår. Och hur underligt det än låter är det precis vad jag vill att de skall göra! När ogräsen skjuter upp använder de reservnäringen som är lagrad i rötterna. När de använt upp sina reserver och växt sig så stora att de just skall övergå till att bygga upp nya näringsförråd slår jag till och plöjer ner hela plantan. Ha, där fick de!

Exakt när det är bäst att sätta in stöten varierar från ogräs till ogräs, så det gäller dels att veta vilka ogräs man vill fokusera på och dels följa med åkern så man får tajmat plöjningen rätt. För min del är det kvickrot och mjölktistel som är huvudfienderna. Kvickroten skall plöjas ner när den har 3-4 blad och mjölktisteln när den har 5-6. För mjölktistelns del gissar jag att jag tvingas plöja lite för den optimala tiden, men om värmeböljan som utlovats nu till helgen blir långvarig kan det mycket väl vara att också mjölktisteln hinner utvecklas tillräckligt långt.