Bondbloggen – Sida 411

Solvärme

SMHI:s Lantbruksväder hotar med fortsatt hetta – åtminstone den närmaste femdygnsperioden. Men norrmännen (http://www.yr.no/) tror det blir betydligt svalare. Det är bäst för svenskarna att de har rätt för jag betalar dem för Lantbruksvädret medan yr.no är gratis. Jag skulle nog sätta en hacka på svenskarna med tanke på att vi har ett inlandsklimat här med heta somrar.

Just nu torkar jag fjolårets vete i kallufttork med solvärme. Vanligen torkar jag ned säden på hösten så den håller över vintern men förrän man kan sälja den måste den torkas ännu någon procent. En kall vinter kan fukten vara upp till 17 % utan problem men saluprocenten måste vara under 14 %. Inga problem på våren att torka för luften är mycket torr och speciellt nu så gör solen att torkluften går ned till 30 % och en torkluft på 60 % räcker bra till.

Jag använder hela det stora plåttaket som solvärmare (omkring 300 kvadratmeter). Med tre stora fläktar på sammanlagt 30 kW som suger in luft under taket och trycker den genom säden (genom en hålplåt) har jag aldrig behövt bränna en enda liter olja. Till och med regniga år har det gått bra att torka.

Nu kan man med det nya mätsystemet följa med över nätet hur torkningen går:

Här ser man hur jag satt på fläktarna klockan elva och stängt dem klockan fem. Då fläktarna började suga in luft underifrån taket så steg temperaturen på inluften. I lårarna sjönk temperaturen först eftersom säden var kall men steg sedan långsamt. Huvudsaken är att den luft som kommer från lårarna är kallare än inluften för då vet man att säden torkar. Då luften tar upp fukt så blir den nämligen kallare. Skillnaden klockan fem var ännu sju grader så torkningen var mycket god (men det kom litet åska klockan fem så vi stängde). Torkluftens fukthalt var under 40 % hela torktiden.

Det är inte litet olja och pengar man sparar med solvärmen.

Friska fläktar

På lördag eftermiddag premiärkörde jag och kollegan Jonas vinterns nyanskaffning, en fläkttransportör för spannmål. Kort uttryckt handlar det om en rasande kraftig traktordriven dammsugare, som suger upp spannmål t.ex. från ett golvlager och blåser upp den i kärran. Egentligen är det en onödigt dyr maskin med tanke på hur många timmar per år den används, men orsaken att vi ändå skaffade en är att det innebär att vi slipper bygga dyra spannmålssilos eller andra lager. Eftersom fläkten är flyttbar kan man lagra spannmålen var som helst där det finns golv, tak och väggar. Gamla ensilagesilos, stockrior, tomma ladugårdar eller obebodda radhuslägenheter går bra. Nåja, det där med radhuslägenheter är väl inte direkt vårt första alternativ, men bara väggarna håller duger vad som helst som lager. Dessutom kommer vi att köra på entreprenad åt andra i den mån det finns intresse.

Själva fläkten var hur enkel som helst att använda, men rören som spannmålen skulle transporteras i var lite lurigare. Uppställningen blev vinglig och ranglig och det blev en del improviserande med lastpallar och remmar innan vi fick det hela att stå stabilt. Nu är det inget unikt med den här fläkten, de används rätt allmänt och alla andra kan inte krångla som vi gjorde varenda gång de använder maskinen. Med lite efterforskningar skall vi nog hitta lösningar som ger stabilare konstruktioner. Totalintrycket var att vi har en del att lära, men det här kommer att bli en bra grej när vi rätat ut några frågetecken. Det är inte alla gånger man haft den känslan efter första provturen med en ny maskin. 🙂

Undrar om man måste tejpa igen brevinkastet till radhuslägenheten om man skall lagra spannmål där?

… men NU !

I dag började vi harva. Det är ojämnt och på leran låg det vissa ställen vatten i groparna men på mulljorden mot bäcken var det ganska torrt.

Det gick bara inte att vänta mera. Med närmare +30 grader i skuggan så torkar det snabbt. Huvudsaken just nu är att jämna åkrarna så att fukten blir någorlunda jämnt fördelad.

Högsommarhetta

Ur led är vädret. Från vinterkyla till extrem hetta på några dagar. Här börjar termometern gå upp mot 30 grader ! Det är ganska ovanligt före sådden och jag fasar för hur man skall överleva i glashytten för jag har inga kylaggregat i mina traktorer. En ynklig fläkt ändrar inte på mycket.

Väderleksprognosen lovar fortsatt hetta i tio dygn och den viktigaste raden är inte mer regnmängden utan molnigheten. I stekhettan är varje litet moln som för en stund skymmer solen en verklig lisa för både kropp och själ. Någon ynka millimeter regn torkar bort direkt och hinner knappt väta ned ytan.

Det är inte bra att ytan torkar för snabbt för då gror utsädet dåligt. Helst vill jag ha en litet svalare vår – men ifråga om vädret så hjälper det inte att vilja. Prognosen lovar litet regn men jag tror inte det blir nånting av det – utom ifall det kommer mer åska och det är inte alls bra det heller.

Om det här fortsätter så kommer man att livligt kunna föreställa sej hur det känns att rida på kamel under Saharas obarmhärtigt brännande sol.

Bofast

Till jordbrukandes karaktär hör att man är rätt så fast rotad i hembygden, åtminstone om man är finländsk bonde. På andra håll i världen är det inte alls ovanligt att man säljer gården och köper en ny nån annanstans, men det sättet att driva verksamheten har aldrig etablerat sig i Finland.

Min hemgård är ingen gammal släktgård, snarare tvärtom. Min farmors farfar köpte den i slutet på 1800-talet vilket innebär att vi brukat den i dryga 100 år och är en rätt kort tid i de här sammanhangen. Trots det brukar jag samma åkrar som de som bodde här för ett sekel sedan brukade, jag går längs samma vägar och ser ut över samma landskap genom samma fönster.

Att vara fast rotad i myllan innebär också en koppling över generationsgränserna. När jag växte upp bodde min farmor i samma hus som oss, vilket gör att jag hört gamla historier och berättelser som jag annars hade gått miste om. Idag bor mina föräldrar i ett grannhus, så sonen växer inte upp med farmor och farfar i samma hus men åtminstone i närheten. Han tillbringar nån timme varje dag efter förskolan hos dem. Idag gick han och farfar ner till ån och metade en timme, vittjade fiskekassen de lade ut i förrgår och kom hem med en gädda.

Det är livskvalitet, det.

Åska

Åska har aldrig varit trevligt men med dagens elektronik är det ofta en halv katastrof. Ju snabbare elektroniken blir desto lättare går den sönder. De “åskskydd” som man sätter i en kontakt är mest strunt. För att man skall få ordentligt åskskydd måste man ha ett grovskydd i elstolpen, ett mellanskydd i elcentralen och finskydd för varje apparat. Och de skall vara ordentligt jordade. Att sätta ett åskskydd i en ojordad kontakt är helt bortkastat.

Försäkringarna är ett annat problem. Även om man har “åskförsäkring” så bör man läsa det finstilta. Om det står att det måste synas att åskan bränt apparaten så är försäkringen helt värdelös för vanligen går elektroniken sönder utan att nånting syns utanpå. Ganska sällan slår åskan ned så att den direkt bränner sönder elektroniken.

I natt klockan halv ett söndrade åskan vårt datanät så hela förmiddagen gick till att reparera det. Hoppeligen blev det inte större skador men jag måste byta en växel.

Växeln är den svarta lådan längst uppe. De vita panelerna är där kablarna kopplas.

Tur i oturen var att åskvädret kom före sådden och inte mitt i den (men det kan ju komma fler åskväder …).