Starten har gått

Idag gick startskottet för vårbruket för min del, jag körde igång med tallriksharvningen. Syftet med den är att bekämpa ogräs, för de egentliga odlingsväxternas del behövs den inte. När ogräset grott kommer jag att plöja den här åkern och sen följer helt vanlig harvning innan sådden. Egentligen är våren en ypperlig tid för sådan här  s.k. mekanisk bekämpning men det brukar inte alltid finnas tid för den.

Taget genom traktorns bakruta, därav lite suddigt. Dessutom är måsarna kvicka rackare...
Taget genom traktorns bakfönster, därför lite suddigt.

Jag är ärligen förvånad över hur våt marken var. Visserligen hade jag inte tänkt mej att jorden skulle vara redo för sådd ännu, men lite torrare hade jag allt väntat mej. Det visar än en gång att man inte skall låta sig luras av lufttemperaturen när det gäller vårbruk, det är jorden som avgör och inget annat.

När det ändå inte är nån brådska passade jag på att testa en redskapskombination jag inte använt förr, nämligen harv och vält. Välten är ett gammalt hembygge som tidigare användes i odlingen men på senare år mest fått packa skidspår på vintern. Jag skulle gärna ha nån sorts packning efter harven och blickarna har fallit på välten ett tag. Resultatet blev förvånansvärt bra, jag tror faktiskt den kommer att få komma med nån gång även i framtiden. Ekipaget blir långt och inte direkt nåt för små skogsåkrar, men på större skiften kan den säkert bli bra. Draget på välten skall byggas om lite, sen är det bara att åka.

Smidigt som en gravid elefant, men smidighet är inte allt här i världen.
Smidig som en gravid elefant, men smidighet är inte allt här i världen.

Solvärme

SMHI:s Lantbruksväder hotar med fortsatt hetta – åtminstone den närmaste femdygnsperioden. Men norrmännen (http://www.yr.no/) tror det blir betydligt svalare. Det är bäst för svenskarna att de har rätt för jag betalar dem för Lantbruksvädret medan yr.no är gratis. Jag skulle nog sätta en hacka på svenskarna med tanke på att vi har ett inlandsklimat här med heta somrar.

Just nu torkar jag fjolårets vete i kallufttork med solvärme. Vanligen torkar jag ned säden på hösten så den håller över vintern men förrän man kan sälja den måste den torkas ännu någon procent. En kall vinter kan fukten vara upp till 17 % utan problem men saluprocenten måste vara under 14 %. Inga problem på våren att torka för luften är mycket torr och speciellt nu så gör solen att torkluften går ned till 30 % och en torkluft på 60 % räcker bra till.

Jag använder hela det stora plåttaket som solvärmare (omkring 300 kvadratmeter). Med tre stora fläktar på sammanlagt 30 kW  som suger in luft under taket och trycker den genom säden (genom en hålplåt) har jag aldrig behövt bränna en enda liter olja. Till och med regniga år har det gått bra att torka.

Nu kan man med det nya mätsystemet följa med över nätet hur torkningen går:

Kallufttorkens temperaturer
Kallufttorkens temperaturer

Här ser man hur jag satt på fläktarna klockan elva och stängt dem klockan fem. Då fläktarna började suga in luft underifrån taket så steg temperaturen på inluften. I lårarna sjönk temperaturen först eftersom säden var kall men steg sedan långsamt. Huvudsaken är att den luft som kommer från lårarna är kallare än inluften för då vet man att säden torkar. Då luften tar upp fukt så blir den nämligen kallare. Skillnaden klockan fem var ännu sju grader så torkningen var mycket god (men det kom litet åska klockan fem så vi stängde). Torkluftens fukthalt var under 40 % hela torktiden.

Det är inte litet olja och pengar man sparar med solvärmen.

Friska fläktar

På lördag eftermiddag premiärkörde jag och kollegan Jonas vinterns nyanskaffning, en fläkttransportör för spannmål. Kort uttryckt handlar det om en rasande kraftig traktordriven dammsugare, som suger upp spannmål t.ex. från ett golvlager och blåser upp den i kärran. Egentligen är det en onödigt dyr maskin med tanke på hur många timmar per år den används, men orsaken att vi ändå skaffade en är att det innebär att vi slipper bygga dyra spannmålssilos eller andra lager. Eftersom fläkten är flyttbar kan man lagra spannmålen var som helst där det finns golv, tak och väggar. Gamla ensilagesilos, stockrior, tomma ladugårdar eller obebodda radhuslägenheter går bra. Nåja, det där med radhuslägenheter är väl inte direkt vårt första alternativ, men bara väggarna håller duger vad som helst som lager. Dessutom kommer vi att köra på entreprenad åt andra i den mån det finns intresse.

Själva fläkten var hur enkel som helst att använda, men rören som spannmålen skulle transporteras i var lite lurigare. Uppställningen blev vinglig och ranglig och det blev en del improviserande med lastpallar och remmar innan vi fick det hela att stå stabilt. Nu är det inget unikt med den här fläkten, de används rätt allmänt och alla andra kan inte krångla som vi gjorde varenda gång de använder maskinen. Med lite efterforskningar skall vi nog hitta lösningar som ger stabilare konstruktioner. Totalintrycket var att vi har en del att lära, men det här kommer att bli en bra grej när vi rätat ut några frågetecken. Det är inte alla gånger man haft den känslan efter första provturen med en ny maskin. 🙂

Undrar om man måste tejpa igen brevinkastet till radhuslägenheten om man skall lagra spannmål där?

… men NU !

I dag började vi harva. Det är ojämnt och på leran låg det vissa ställen vatten i groparna men på mulljorden mot bäcken var det ganska torrt.

Det gick bara inte att vänta mera. Med närmare +30 grader i skuggan så torkar det snabbt. Huvudsaken just nu är att jämna åkrarna så att fukten blir någorlunda jämnt fördelad.

Högsommarhetta

Ur led är vädret. Från vinterkyla till extrem hetta på några dagar. Här börjar termometern gå upp mot 30 grader ! Det är ganska ovanligt före sådden och jag fasar för hur man skall överleva i glashytten för jag har inga kylaggregat i mina traktorer. En ynklig fläkt ändrar inte på mycket.

Väderleksprognosen lovar fortsatt hetta i tio dygn och den viktigaste raden är inte mer regnmängden utan molnigheten. I stekhettan är varje litet moln som för en stund skymmer solen en verklig lisa för både kropp och själ. Någon ynka millimeter regn torkar bort direkt och hinner knappt väta ned ytan.

Det är inte bra att ytan torkar för snabbt för då gror utsädet dåligt. Helst vill jag ha en litet svalare vår – men ifråga om vädret så hjälper det inte att vilja. Prognosen lovar litet regn men jag tror inte det blir nånting av det – utom ifall det kommer mer åska och det är inte alls bra det heller.

Om det här fortsätter så kommer man att livligt kunna föreställa sej hur det känns att rida på kamel under Saharas obarmhärtigt brännande sol.

Bofast

Till jordbrukandes karaktär hör att man är rätt så fast rotad i hembygden, åtminstone om man är finländsk bonde. På andra håll i världen är det inte alls ovanligt att man säljer gården och köper en ny nån annanstans, men det sättet att driva verksamheten har aldrig etablerat sig i Finland.

Min hemgård är ingen gammal släktgård, snarare tvärtom. Min farmors farfar köpte den i slutet på 1800-talet vilket innebär att vi brukat den i dryga 100 år och är en rätt kort tid i de här sammanhangen. Trots det brukar jag samma åkrar som de som bodde här för ett sekel sedan brukade, jag går längs samma vägar och ser ut över samma landskap genom samma fönster.

Att vara fast rotad i myllan innebär också en koppling över generationsgränserna. När jag växte upp bodde min farmor i samma hus som oss, vilket gör att jag hört gamla historier och berättelser som jag annars hade gått miste om. Idag bor mina föräldrar i ett grannhus, så sonen växer inte upp med farmor och farfar i samma hus men åtminstone i närheten. Han tillbringar nån timme varje dag efter förskolan hos dem. Idag gick han och farfar ner till ån och metade en timme, vittjade fiskekassen de lade ut i förrgår och kom hem med en gädda.

Det är livskvalitet, det.