Kategori: Bondbloggen

Att sjunka genom jorden

Idag fortsatte jag gödseltransporterna i gott sällskap av Bruce Springsteen. Jag börjar så småningom ha kört en lämplig mängd till Skärviksliden och börjar sikta in mej på att köra ett par lass till Rånäset också. Eftersom Rånäset ligger på vägen till Skärviksliden hade jag studerat skiftet från vägen och sett att det började se torrare ut även där. Jag har nån gång kört fast just på Rånäset så jag aktar mej för att köra dit så länge det ser vått ut.

När jag körde eftermiddagens andra lass slog det mej att jag ju lika gärna kunde kippa ett par lass på Rånäset lite som omväxling när det nu ändå ser så torrt ut. Jag gav efter för impulsen, bromsade in och svängde av vägen in på skiftet. Några meter in på åkern var det tvärstopp, kärran sjönk ner och satt fast som  i ett skruvstäd. Alla försök att dra loss den gjorde bara att traktorn grävde ner sej istället. Inga problem, det är bara att kippa av lasset. När flaket är tomt brukar kärran nog komma loss. Men icke. Trots tomt flak satt den lika obönhörligt fast. Inga problem, då är det bara att haka loss traktorn, flytta den till stabilare mark och sedan dra loss kärran med en lastrem. Koppla ur hydraulslangar och elsladd, öppna dragkroken och kör loss traktorn. Sen tar man remmen som ligger bakom traktorsitsen…. Var är remmen?? Just det ja, hemma.

Det var med andra ord bara att åka hem en runda, som tog c. 15 minuter i vardera riktningen. När jag ändå var hemma passade jag på att plocka med lite andra grejer som kunde behövas. Så nu har jag bl.a. tre remmar, spade, hylsnyckelsats (för att efterdra hjulbultar efter förra veckans punktering), en hydrauldunk, en rörstump och diverse annat intryckt i hytten. Behovet av hydrauldunken är i ärlighetens namn lite dunkelt även för mej själv, men de brukar kunna behövas. Rörstumpen har däremot många användningsändåmål; förlängningsskaft, brytjärn, hammare och terapeutiskt instrument (läs: nåt att avreagera sig med) för att bara nämna några.

Väl tillbaka fick jag så småningom dragit loss kärran och kom upp på vägen igen. Orsaken till att jag missbedömde bärigheten på åkern var antagligen att jag stubbharvat den i höstas. Det var egentligen inte så rasande vått, men jorden var så pass porös att hjulen ändå sjönk ner. Hade ytan varit obearbetad hade det antagligen gått bra.

Tyvärr finns inga bilder från själva händelsen. Adrenalinnivån gjorde att framtida blogginlägg inte direkt var det första på prioriteringslistan. 😉

Tävling – vem sår först?

Tävlingen är avslutad – Kalle har sått (10.5)! Fyra personer vann varsin keps.

Är du ledsen för att du inte har nån Bondbloggen-keps nu när solen äntligen börjar titta fram? Misströsta inte – nu är det dags för en ny tävling och nya vinstchanser!

Den här gången gäller det att lista ut vem av bondbloggarna som sår först – och när. Vi söker alltså ett namn och ett datum. Den eller de som träffar mitt i prick – eller närmast – utgår med segern.

Är det Mats i Östensö som sår först?
Eller Kalle i Yttermark?
Hinner Sonja ut först på åkrarna i Pernå (märk – inte i Heisala!)
Eller får Nisse i Hindersby ut sina rullande antikviteter och utsädet före alla andra?

Kalle, Sonja, Nisse och Mats har alla gett lite vinkar i sina inlägg här de senaste dagarna. Läs dem så får du lite hjälp på traven.

Du kan som vanligt delta i tävlingen genom att skriva ditt svar i en kommentar till det här inlägget (kom ihåg att ange din e-postadress så att vi kan kontakta dig när du vinner! Adressen syns inte utåt.), på Facebook eller genom att mejla till bonden.blogg@yle.fi.

Tävlingen pågår ända tills den första bloggaren meddelat att sådden är på gång!

Det kliar i fingrarna

Nåja, nu ska jag då med min 4,5 års erfarenhet som riktig bonde berätta lite om vårsådden hos oss. 🙂 ( Jmf med Kalle , Nisse och Mats)
Här på Heisala så har vårbruket redan sparkats igång genom spridningen av konstgödsel på vallarna.

Men heim i Pernå är det ingen brådska ännu. Då jag ringde och pratade med ”spekan” (pappa), så menade han att det säkert går en dryg vecka ännu förrän vi kommer ut på åkrarna. Vilket ju blir passligt för min del, för då har vi avbytare hit.

Vi plöjer största delen av åkarna redan på hösten, en del p.g.a. att de måste plöjas då och andra bara därför att man ska ha lite mindre att göra på våren. Likasom Nisse, så har vi en del åkrar som är så leriga att man helst inte ska plöja dem på våren. Leran blir då till sådana klimpar, att det är omöjligt att jämna ut dem med harven (i vissa fall inte ens med välten).
Det som blir oplöjt är dels vall och dels sådana åkrar som inte går att plöja upp på grund av miljöstödsförbindelsen. Förr då vi hade djur så måste man ju se till att man hade så mycket oplöjt till våren att man hade någonstans att sprida ut gödseln.

Vi kör alltså med den traditionella stilen; plöjning, harvning, sådd och vältning. Själv har jag minst erfarenhet av sådden, det har bara blivit så att det är papsen som sköter det arbetsskedet. Men nog har det grott även på de åkrar jag har sått! 😉

I år kommer vi att så vete, lite NVÅ (alltså viltåker) och vall. Förr sådde vi också havre för korna, men nu sår vi det endast åt älgarna. Inte för det, nog tog dom minsann åt sig då också när vi odlade det åt korna!

Så nu är det bara att vänta. Om allt går bra, det ska alltså inte regna, så får man snart igen sitta i traktorn och titta på måsarna som strider över maskarna som harven dragit upp från jorden! 🙂

Vårbruket närmar sig

Kalle och Nisse skriver om sina vårbruk och hur de är upplagda. Min strategi för de närmaste veckorna ser lite annorlunda ut, eftersom vi har rätt olika förutsättningar.

Kalle och Nisse höstplöjer sina lerjordar. Jag har nästan inga lerjordar alls, hos mej dominerar fin och grov mo. Mojord är grövre än lera och beter sig lite annorlunda. Fenomenet att jorden blir för hård och torr vid vårplöjning finns inte alls, tvärtom är vårplöjning till fördel eftersom det gör att jorden torkar upp snabbare. Höstplöjning är ingen nackdel, men inte heller nödvändig. Jag höstplöjer en del men sparar oftast merparten till våren.

Nisse kör med plöjningsfri odling på vissa åkrar och det är en rasande intressant metod, som jag dock inte sett som nåt alternativ för mej. Dels är mojord inte riktigt lämpade för plöjningsfritt, dels tenderar plöjningsfri odling att ge mer rotogräs. Så för en ekoodlare på mojord känns plogen fortfarande som det säkraste alternativet.

I jordbearbetning brukar man tala om en optimal bearbetningstidpunkt, då jorden är lätt att bearbeta och resultatet blir bra. På lerjord är den tiden kort, i vissa fall bara en eller två dagar, sen är jorden stenhård. Mojord är betydligt mer tillåtande, speciellt när den som mina marker innehåller mycket mull. Optimala såtiden är ledigt en vecka lång så det är inte lika kinkigt att med timingen.

Efter plöjningen får jorden torka upp innan harvningen. Jag kör med vanlig S-pinnharv och ibland rullharv före den. Rullharven behövs normalt inte på mina jordar, men den myllar in gödsel och valltorvor rätt bra så ibland är den nödvändig.

Själva sådden brukar infalla nån gång mot slutet av maj, när jorden blivit ordentligt varm och torr. Sår man i kall jord försenas groningen och ogräset hinner växa sig för stort. Konventionella odlare kan så tidigare eftersom den lättillgängliga näringen i konstgödseln kompenserar för den något kallare jorden, men som ekoodlare är det bara att vänta ut värmen. Blir sådden av före 20 maj är det nästan läge för kors i taket och tårtkaffe. Det är inte ovanligt att det går en bra bit in i i juni. Speciellt rybs som måste sås i ordentligt varm jord kommer garanterat att sås först i juni.

Vårsådden på Bos-Sestu

Det är busväder i dag men snart skall väl vårsådden börja i alla fall. Nu börjar det vara regnet som bestämmer. Ett ordentligt regn kan skjuta på sådden en vecka. Sällan sår vi före 1 maj men det har nog hänt. Och sällan sår vi ännu i juni men det har också hänt.

Jag måste presentera vårt system för det är litet ovanligt. Jag sysslar med så kallad frässådd där såmaskinen är kopplad till en jordfräs (av den större sorten):

Frässådd 2009

Fotografiet är taget i fjol men det ser likadant ut i år. Såmaskinen är från 1975 och ganska sliten men jag har inte vågat satsa på en ny maskin med de priser vi har i dag. Så den lappas ihop ett år till igen. Den fungerar nog men har för små lådor så man måste fylla på ofta. Och då jag kör hem och fyller på direkt från silon så tar det värdefull tid. Dessutom har den alltför dåligt tryck på såbillarna så utsädet ibland blir liggande utanpå. Och det är alls inte bra.

Jordfräsen är en italiensk Pegoraro som fungerat fantastiskt bra. Jag har inte behövt byta en enda pinne på 20 år trots att jag kört på sten så att traktorn hoppat till. Fräsen behövs för att slå sönder kokorna på våra styva lerjordar. Men den kräver en hel del effekt. Vi harvar med en urgammal Kongskilde lätt fjäderharv men det är bara för att jämna ut åkern. Fräsen finfördelar nog jorden men den jämnar inte alls.

Men jag måste så en vecka efter alla andra med det här systemet. Det är ren katastrof att köra på en alltför våt lerjord. Då blir åkern som asfalterad. Men om det torkar för mycket så orkar inte ens fräsen slå sönder kokorna. Och man får köra på krypväxeln. Då såmaskinen kommer genast efter fräsen så hinner åkern inte torka upp efter bearbetningen som vid normal harvning utan den måste vara tillräckligt torr för att sås förrän man alls börjar köra. Det är ett system som kräver goda nerver.

Så det är en fördel om man inte har allting i ordning för tidigt. Då KAN man inte köra ut på åkern utan måste hålla till i verkstaden :-). Förr satt alla och väntade nervöst på att börja och en av gubbarna sa åt vår granne  Nyströms Nils som alltid var bland de först: ”Tu ska akt de ti far uut opa ååkärn för tiiditt för tå pradajar vi til allihoop !”  (Akta dej för att köra ut för tidigt på åkern för då drar vi till allihopa – ”pradaja” kommer troligen från ryskan även om det där betyder ”sälja”).

Clara, Färdiga…….

Det är första maj. Det regnar visserligen och är gråhängigt men husbonden står likaväl i startklossarna – eller vad det nu heter på idrottsspråk. Det mesta börjar vara klart genomgånget och jag skall visa checklistan över saker som skall gås igenom varje år före sådden kan inledas.

Nuförtiden är det ju så(!) att man kan jordbruka på så många olika sätt, det finns plöjningfritt, lättbearbetat, vårplöjning,direktsådd, ekologiskt, idiotiskt och många andra sätt. Detta gör att startskottet inte går samma dag för alla bönder på samma sätt som det gjorde förr. På 70-talet var säsongen ca två veckor och lika för alla, numera är den över en månad lång och utspridd som askan från Island.

Själv är jag Påvlig i frågan. Dvs stockkonservativ! Jag plöjer om höstarna, vårplöjning har visat sig omöjlig på mina jordar. Jorden blir som takplåt på sex timmar. En grannbonde sa en gång att våra jordar är ungefär som ett stenröse utblandat med EriKeeper. Alltså höstplöjning!  På våren harvning-sådd-vältning då jorden känner sig mogen för det. Alla år gör jag dock något experiment, årets experiment går ut på lättbearbetning. Jag lånade en tallriksharv i höstas och körde 10 ha med den i stället för att plöja. Roligt var att spara 8 timmar jobb, mindre roligt att se resultatet. I höstas såg det ut som en landningsbana för utomjordiska jordfräsar jämfört med den fint plöjda åkern bredvid. Över vintern har det dock tagit sig och verkar ganska lovande nu.

Vetet skall ut först. Så tidigt som möjligt men inte för tidigt! Balansgång där igen. Normalt brukar jag vara ca en vecka senare än dom snabbaste i Närpes, och än jag inte sett en enda traktor på någon åker. Dock borde man få ut vetet innan 10 maj, även om det jag sådde den 13 blev bäst i fjol.

Åter till checklistan. Detta är en översikt av de saker som direkt hänför sig till sådden. Det finns också en hel massa annat som tex hänför sig till trädgårdsjobb eller fastighetsunderhåll men det viktigaste är:

– Smörja traktorerna och byta motoroljan (Gjort)

-Gå genom batterierna och ladda dom (Gjort)

-Böka ut alla maskiner som är inträngda bakom varandra i lagerhallarna (Gjort)

-Gå igenom såmaskinen och byta slitdelarna samt reparera det som var sönder i fjol (Gjort)

-Kolla slitdelarna på harven och byt vid behov (Gjort)

-Reparera frontlastaren (Gjort)

-Ta jordprov och föra till Markkarteringen (Gjort) Det handlar om mätning av lösligt kväve som är en del av miljöprogrammet

-Uppgöra myndighetsenlig odlingsplan (Gjort)

-Rensa utsäde (Ogjort) Utsäde man producerat själv skall sorteras för att dåliga exemplar avskiljs.

-Erhålla det beställda kvalitetsutsädet. (Delvis gjort) Rypsen från Agri-Market har jag fått men Keskos logistikavdelning sover ännu. Kesko har det bästa veteutsädet (Zebra) men deras leveranser funkar som om dom skulle leverera med snöskoter på sommarn

-Stänga dräneringsbrunnar (Gjort)

-Lämna in dom elektroniska stödblanketterna före 30.4 (Gjort)

-Montera ihop högkippvagnen (Ogjort)

-Kolla och komplettera reservdelslagret. (Gjort) Där skall finnas extra billar och fjädrar till såmaskinen, harvbett och S-pinnar, extra hydraulslangar, kedjeskarvar, hydraul- motor- och transmissionsolja. CRC- och kontaktspray samt extra tappar och sprintar av olika modeller. Ståtiden pga reparationer i vårbruket får i princip inte förekomma. Ändå händer det varje säsong något man inte förberett sig på. Det stod i senaste Koneviesti att en jordbrukare enligt statistik löper 50% risk för ett större maskinhaveri per år. Gällande skördemaskiner var risken 75%, dåliga odds alltså.

I går och idag har det regnat, något som dock bara är bra och en dålig Valborg och dålig första maj bådar en fin sommar! Nu skall åkrarna bara torka upp så mycket att det inte fastnar jord på traktordäcken när man kör där. Sen smäller startskottet…..GÅ!

TREVLIG FÖRSTA MAJ ALLA BONDBLOGGENS LÄSARE!