Nisse har redan avslutat skogssäsongen men hos oss pågår den ännu, låt vara att vi nog är inne på slutrakan. Det som avverkas nu får vi lov att köra ut senare i vår, menföret tillåter inget annat.
Det jag avverkar skall bli till egen brännved, inte till försäljning. I huvudsak handlar det om åkerrenar och strandbankar som skall snyggas upp.
Idag på förmiddagen hade vi möte i avbytarringen. En avbytarring består av ett antal djurgårdar som samsas om en eller ett par avbytare. Det innebär att man alltid har samma avbytare och inte behöver ”skola in” en ny person varenda gång man har ledigt. Det innebär förstås också att man måste ta hänsyn till de andra ringmedlemmarnas önskemål när man planerar in sin egen semester.
I vår ring har vi gått in för att träffas tre gånger per år och planera ihop våra ledigheter för de kommande fyra månaderna. Idag planerade vi alltså sommaren, fram till september. Sommarmånaderna brukar ibland fodra lite jämkande, eftersom nästan alla vill vara lite lediga när barnen har sommarlov, men i år gick det riktigt enkelt. De ringmedlemmar som inte kommer till mötet får ta de dagar som blir över, så har man specifika önskemål måste man se till att vara på plats .
På eftermiddagen började jag pumpa urin. Jag har två brunnar för urinlagring och såhär framåt vårkanten brukar den ena börja bli full och jag måste pumpa över en del i den andra. Eftersom det här inte inträffar så värst många gånger per år har jag inget fast installerat system, utan fixar det med skarvsladd, slangar och en dränkpump. Inte världens häftigaste system, men det räcker till.
Pumpen slängs i brunnen från kanten, och skall slängas så långt ut som möjligt för att hamna tillräckligt djupt. I nåt skede reflekterade jag över att det egentligen vore mest praktiskt att ha en liten båt i urinbassängen och ro ut pumpen på djupet, men brunnen ligger så nära byvägen att jag helt enkelt inte täcks. Det finns enklare sätt att komma in i Byfåneföreningen. 😉
Mats berättade i ett inlägg om sin trotjänare. Här är våra motsvarigheter till den:
Med Casen kör vi upp på kornas foderbord och snittar fodret direkt på bordet. Detta gör vi varje dag, två eller tre balar åt gången.Tidigare snittades fodret i foderlagret, varifrån det sedan kördes med Schäffern upp på foderbordet. Nu när vi kör direkt, sparar vi ganska mycket tid då ett arbetsmoment blir bort. Dessutom hålls fodret fräschare. Här en närmare ( och lite suddigare) bild av snittarn:
Casen är nog lite ”lätt i näsan” då man har en tung ensilagebal i snittaren, fastän där finns frontvikter på den.
Med Schäffern kör vi sedan upp foder på ”kvigbordet”. Beroende på vad de olika djuren vi detta bord ska ha, så kör vi ensilage från kobordet eller splitar(river) upp hö- eller halmbal åt dem. Det går nog bra att riva upp balarna, sen när man kommer på tekniken. 😛
Schäffern är också ypperlig att lasta med i trånga utrymmen eftersom den är midjestyrd.
Som svar på Marianns fråga om naturvårdsåker i Man får skörda vad man sått måste jag skriva ett helt inlägg. Vi får nämligen flera luntor på sammanlagt flera hundra sidor text som vi måste läsa igenom då vi gör stödansökan. Till all tur kan jag hoppa över de delar som berör djuren (stackars djurbönder !) och ”bara” läsa om växtodlingen. Det är en ren djungel av paragrafer.
Byråkraterna har hittat på massor av olika sorters områden som alla skall skötas olika. Men för att bara ta upp naturvårdsåkrar som Mariann frågade om så finns det fyra olika sorter:
1. flerårig vall
2. ängsvall
3. landskapsvall
4. viltåker
Jag kan inte ta med allt som finns i stödguiden men kort sagt är flerårig vall gräs och högst 20 % klöver (kvävefixerande växt). Ängsvall måste ha minst en flerårig ängsväxt som prästkrage (inte klöver). Landskapsvall måste ha minst två växter från en lång lista – bland andra solros, blåklint och kornvallmo och får innehålla högst 30 % vallväxter. Viltåker måste ha minst två växter från en lista med bland andra spannmål, rybs och oljelin.
Ängsväxterna har den allra dyraste blandningen. Jag räknade ut att det kostar kring 280 euro per hektar att så dem. Nu då naturvårdsåkrar blivit pop så har priserna på fröblandningarna skjutit i höjden radikalt.
För mej är viltåker förmånligast eftersom jag har eget utsäde – och så står älgarna och äter på vår skogsåker i alla fall så det verkar vara naturligt. Man får inte bespruta alls men får skörda. Det är viktigt för då hålls åkern i bättre skick.
Naturvårdsåker få man ha på högst 15 % av arealen men därutöver sår jag vallväxter på 50 % som då kallas ”gröngödsling” och måste plöjas upp efter senast två år. Där måste klövern vara MINST 20 % av fröblandningen. Det är ju samma blandning som naturvårdsvall men det är viktigt vad man KALLAR det ….
Tro nu inte det är så enkelt – det finns massor av tvärvillkor och annat som man måste beakta. Vi är inte växtodlare mer utan paragrafodlare. Missar man nån paragraf så kan man förlora stödet. Om paragrafen är förståndig eller inte har ingen betydelse. Våra förtroendemän får jobba hårt hela tiden för att få bort de mest vansinniga påhitten. Tjänstemännen vill jag inte klaga på – vi har flera bondpojkar från vår by på ministeriet som nog är med i jordbruket rent praktiskt också.
Men jorden är besvärlig. På vissa åkrar kan man göra sådant som absolut inte fungerar på andra. Liksom bönder är åkrar ytterst individualistiska och ibland nyckfulla. Våra lerjordar är sådana att de gamla brukade säja ”våårplöjjand mootarbeitar liggvext” – vilket betyder att det inte växer nånting ifall man plöjer på våren vilket en del vurmar för. Vårplöjning kan vara bättre på vissa jordar men absolut inte här. Så det är ytterst vanskligt att hitta på paragrafer som alla skall följa.
Med jämna mellanrum ställer jag in en halmbal åt korna så att de som inte ännu vant sej med att sova i bås skall få en torr sovplats. Trisse brukar ta hand om sönderdelningen av balen och det kan ibland se rätt kul ut. Den här gången råkade jag dels väcka honom i middagsvilan, dels förstod han sig inte riktigt på varför jag filmade så han var lite trög i starten. Först på tredje uppmaningen började han jobba lite. Men gammal man blir fort trött, vilket också märks i slutet av klippet.
På bilderna ser man också att han är mörkare på bakkroppen än på framdelen. Det handlar inte om nån naturlig färgvariation, utan om att han håller på att tappa vinterpälsen som är tätare, längre och även lite mörkare än sommarskruden. Baktill har han ännu vinterpäls, medan framdelen är redo för Beach 2010.
Se när Trisse stångar höbalen på YLE Arenan
I går började vägen bli så dålig att det är slut på körandet. Största delen är ännu i tjäle men det börjar bli obehagliga gropar som verkar vara bottenlösa. Så nu förklarar jag officiellt skogssäsongen för avslutad.
Det var en besvärlig vinter. Massor av snö som visserligen var lätt men djup. Kölden tog också bort flera dagar från skogsarbetet liksom snöröjandet. Och så kom jag åt att börja fälla först den 24 januari för fram till dess jobbade jag med traktorerna i verkstaden.
Egentligen vara planerna att såga ned dubbelt så många träd men på grund av ovan nämnda orsaker så blev det betydligt mindre. Märk väl att det var STORA träd – de flesta var överåriga och borde ha avverkats för länge sedan. Det normala var att få fyra korta stockar (430 cm) eller tre långa (520 cm) plus litet massaved. Då de skulle fällas inne i en alltför stor småskog så var det besvärligt och krävde ofta att man skuffade omkull dem med lastaren eller drog med vajer för att få dem att slå sönder så litet ungskog som möjligt. Och det tar tid.
Dåligt samvete har jag för att ha svikit alla som trodde jag skulle ha sågat ned över tusen träd. Så effektiv är jag nog inte. Om jag hade börjat redan i november och det hade varit perfekt väder och bara raka tallar utan grova kvistar och vinden alltid hade blåst år rätt håll så hade jag kanske hunnit med 600 men tusen behövs det nog en processor för. Men jag skall försöka skärpa mej till nästa vinter …
Gitta hade gissat nästan exakt rätt. Gratulerar ! Själv visste jag inte hur många träd jag hade fällt förrän i går kväll då jag räknade dem riktigt noggrant. Nu blir det inressant att se hur många kubik det är men eftersom det är fabriksmätning så måste jag vänta flera månader. I fjol kom sista mätbeskedet först i december.
sista lasset 
årets virke 
de sorgliga spåren …
