Påsken börjar vara inne på sista varvet för i år. Den flöt som vanligt förbi utan några större sensationer. I min ungdom (för inte så länge sen alltså..) var det nästan lag på att man skulle fira påsken i Yttermarkgården och en gång i 16-årsåldern när jag var förhindrad härtill, var jag övertygad om att det inte fanns något liv efter påsk. Såna traditionsfester hör mer eller mindre historien till och det är länge sen det påskfestades på det sättet i Yttermarkgården.
I år som de flesta andra år firades påsken i stillhet med familjen. På lördagen drog jag ex tempore ihop en liten påskbrasa som eldades i sällskap med ett fåtal personer. Ändå blev brasan så nationell att där fanns folk från Helsingfors, Åbo, Vasa och Väster-Yttermark!
Söndagen blev en dag för reparation och rekreation. Jag tog ihop med vattenledningen som frös och som står att läsa om i avsnittet “händelselöst liv”. Det är en utmaning att få vattenrör som suttit ihop i över fyrtio år och speciellt i ett fd fähus* att sära på sig, men med massor av våld och en och annan liten svordom gick det till slut. Nu tror jag inte mer att det var frosten, utan åldern som tog ut sin rätt, hålet på baksidan av en krök såg mera ut som ett ålderstillägg än harm av Fader Frost.
Rekreationen bestod i att vi var ute på en biltur, bakom språkgränsen till Teuva, 20 km hemifrån. Det är ofattbart hur lite man vet om en kommun som ligger så nära inpå, man hittar inte där och man känner ingen där, och ändå ligger kommuncentrum ca 5 km från änden av mitt skogsskifte. Svensk-Finland är smalt!
Idag har det kännts som om våren var långt borta, +2 grader som bäst och nu mot kvällen började det komma ner något som liknade snö, få se hur det går med sommardäcken som jag tänkte lägga på i morgon. Det kanske är läge att ändra sig…
*= Det är nämligen så att husdjursskit gör att metall rostar i expressfart, och detta slutar inte gälla bara för att husdjuren flyttar ut. Det går inte att ha tex en bil i ett gammalt fähus om det inte är helrenoverat, för den rostar medan man tittar på.
