Händelselöst liv

När jag läser Era bloggar slås jag av hur öde min gård ligger just nu i sin avsaknad av husdjur. Ja tom våra 4 katter verkar leva helt odramatiskt just nu. Jag har slitit med kölden och snön hela vintern. Snön erkänner jag villigt, det är slarv från min sida. En massa saker blev under snön och snöröjningsgrejerna är inte i toppskick eftersom tron på snövintrar även här gått i stå. Kölden däremot är ett reellt problem som går fram som liemannen över egedomen. Saldot hittills är två frusna ackumulatorer, och en räjäl vattenskada i rummet där jag förvarar fryskänsliga saker. Det hade gått ner under noll och så frös en vattenledning. Den tinade förstås följande dag och så stod vattnet som spön i backen över varmvattentvätt och bekämpningsmedel. Gissa om jag var grinig. Jag brukar säga att när det regnar går man under tak, skydd från blåst får man i lä och skuggan skyddar från värme. Men vart går man undan köld. Den finns överallt.
Verksamheten har alltså legat nere totalt i vinter, i lördags dök dock en köpare upp och for iväg med en gammal skogsvinsch som vi haft i huset sedan pappa var bonde. I stället köpte jag en kombinerad vinsch och lunningsgrip som jag fått hem men inte varit i tillfälle att pröva ännu. Men…vintern skall ta slut, det har jag bestämt!

Farligt

Jag läste på nätet att en man från Alajärvi blivit ihjälstångad av en tjur. Hans bror är skadad med överlever.

Såna händelser stämmer till eftertanke. Djur är oerhört intressanta att arbeta med, men man kan ändå inte räkna med att veta var man har dem i alla situationer.  Speciellt tjurar i “tonåren”, vilket det här torde handla om, kan vara helt oberäkneliga. Egentligen är det inte alltid säkert att de vill nåt illa, men när en uppspelt tjur på 500 kg vill “skoja och buffas lite” kan en 90 kg:s karl skadas rejält.

Häromveckan träffade jag en kollega som för nåt år sedan blev anfallen av en tjur med lynnesfel (han var alltså onormalt aggressiv). Resultatet var om jag minns rätt hål i huvudet, 10 knäckta revben, två spruckna ryggkotor, brutet käkben, krossad armbåge, ett hål i halsen (hornet missade tack och lov halspulsådern) och rejält med skador i ansiktet. Enligt läkaren hade bonden knappast överlevt om han varit 5 år äldre eller haft sämre grundkondition.

Djur är härliga att jobba med men kräver att man är uppmärksam. Å andra sidan går det inte att hålla på med dem om man skall gå och vara rädd hela tiden.

Vatten in i huset

Is på taket har nu lett till att det rinner vatten in i huset. Vi har en värmefläkt på för att torka väggen i hörnet men det droppar bara hela tiden. Troligen finns det is i mellantaket som långsamt smälter. Så i dag rev jag bort tapeten och skivan i hörnet som var helt genomblöta.

Sådant är livet på landet. Vill man prata med gårdskarlen så är det bara att gå fram till spegeln, likaså disponenten, byggkarlen mm. mm. Att börja beställa hit nån för att fixa eländet är bara inte att tänka på utan det gäller att kavla upp ärmarna och göra det själv.

“Djär e sjölv” som det heter på ärans och hjältarnas språk …

Det var en av dessa dagar för motorsågen vägrade att gå och jag måste använda den tunga reservsågen i skogen. Så nu är jag ganska slut inför aftonskiftet (skall göra hål i väggen till pannrummet genom 55 cm tegelvägg). Det är den nya flismataren som skall installeras i det nya flislagret. Det är inte så illa för det är bara -8 grader nu och det går bra att arbeta utomhus – jämfört med -23 grader i går kväll.

Flislagret är också heimlaga, av egen konstruktion även om själva flismataren är “tjööpis”  – men begagnad förstås. Den gamla flismataren var inköpt också men den var jag tvungen att bygga om så det är inte mycket kvar av den ursprungliga annat än själva lådan. Och så brännhuvudet vilket inte är illa för det är  27 år gammalt.

Vissa saker lönar det sej inte att göra själv – speciellt om man kan köpa billiga begagnade. Litet harmar det förstås då man har principen att allt skall vara heimlaga men tiden räcker inte till för allting. Ibland skulle man nog ha sparat tid för en del prylar är så dåligt konstruerade att det går mera tid till att bygga om dem än att konstruera allting själv …

Allt virke går åt

I dag skrev jag fullmakt åt reviret om försäljning av virke. Det tycks gå åt allting – utom björkstockar. Ganska snabbt har lågkonjunkturen svängt och nu behövs virke för de fabriker som startat på nytt. Problemet är bara att det inte går så snabbt att få ut mera virke om det inte alls är planerat.

Och så vet man aldrig med vädret, Alla maskiner till trots så är vi ännu beroende av vädret i hög grad. Visserligen går det att hugga i alla väder men det kan vara besvärligt, långsamt och dyrt.

Men i dag var jag nöjd med vädret – det var kring -13 hela dagen och nu har det blivit ännu kallare. Kläderna var torra och man fryser faktiskt mindre än då det är varmare och man blir genomblöt.

Men nu skall vi se om eposten går fram till bloggen … (2)

Is på taket

Det började komma in vatten i huset och orsaken blev snart fastställd – det hade blivit 20 cm is vid takkanten och bakom isbarriären låg det vatten. Vi har ju ordentlig lutning på taket men om det blir vatten liggande så läcker det nog. Problemet var förstås måndagens varma väder – närmare noll.

Det var ingen lätt sak att få bort isen. Inte vågar man slå på den för då slår man hål i taket och en värmefläkt var alldeles för usel. Så jag måste ta den pneumatiska borrmaskinen och en stenmejsel och ta bort små bitar i taget. Det var inte heller ofarligt för de föll ganska nära fönsterrutorna i nedre våningen.

Nästa sommar skall värmekablar installerar på taket så man får en öppning att vattnet kan rinna bort.

Isbarriären

Snörik vinter

Den snörika vintern förorsakar en del intressanta situationer och då menar
jag inte bara för VR. Idag skulle jag hämta balar från ett skifte en bit
hemifrån. Skiftet ligger alldeles bredvid landsvägen, så det är plogad väg
ända till åkerkanten. När jag kom fram upptäckte jag dock att landsvägsdiket
var helt igendrivat och snön hårdpackad av all snöplogning. Det var helt
omöjligt att hitta vägtrumman där man skall svänga in på åkern trots att jag
plumsade runt ett bra tag. Jag vet att diket är rejält djupt, så att chansa
på att svänga in i blindo var inte att tänka på. Hade jag kört ner med
traktor och vagn och missat trumman hade jag garanterat inte kommit upp för
egen maskin.

Det var bara att ta skeden i vacker hand och ändra planerna. Jag fick hämta
foder ett annat skifte i närheten. Detta kändes lite dumt eftersom jag var
inom 20 meter från balarna, men ibland är man tvungen att anpassa sig efter
de förutsättningar naturen bjuder.