Maskiner

Först måste jag säga att det värmer upp en gammal punkarsjäl att få en låt av Lama som bakgrund på sin presentation. Tack Lasse Grönroos.

Tänkte skriva lite om maskiner och då förstås jordbruksmaskiner. Efter att ha läst Nisses presentation om sina klassiska traktorer och imponerande konstruktioner tänkte jag berätta lite om hur jag tänker och har det. Det är nämligen en filosofi som diametralt skiljer sig från hans!

Jag har aldrig varit nån uppfinnarjocke, bortsett från när man skall uppfinna föremål och beteenden som gör livet mindre ansträngande. Jag förlitar mig mera på det som kunnigare människor gjort och som man kan köpa i en affär. Jag är en rätt god reparatör men någon konstruktör har jag aldrig varit. Om jag svetsar ihop två järn som aldrig träffat varandra förr så blir resultatet garanterat något som inte ser ut som det var meningen.

Jag försöker alltså köpa jordbruksmaskiner och traktorer fabriksnya, men i gengäld behålla dom länge och sköta dom väl. Som dragare har jag idag en Zetor och en Valtra, såmaskinen är en lättbogserad Simulta från 1998, torken är en Antti från 1977, plogen en 4-skärig Kverneland vändplog från 2003 och övriga redskap är införskaffade mellan 1990 och 2008. Undantaget är tröskan, en Claas 48 som jag köpte begagnad för tre år sen. En ny tröska är en investering på nästan 100.000 euro, omräknat i vete så är det ca tusen ton och min gård producerar ca 80 ton per år, så räkna själva…

Det som Nisse skrev om elektronik håller jag i stort med om, jag var själv väldigt skeptisk när jag köpte min första traktor innehållande elektronik, detta skedde 2002, men den har gått jättebra, inget av det elektriska har krånglat. Jag har ingenting emot att ha elektroniska finesser, men jag är inte så tänd på när elektroniken börjar tänka åt mej. Jag har inget emot att ersätta veven på bilrutan med en knapp, men jag vill gärna bestämma själv när rutan skall öppnas. Jag har provat flera bilar med automatisk luftkonditionering, men inte en enda har fungerat lika bra som en manuell. Detta gäller också på åkern, jag har gärna dator i traktorn. men det är jag som skall bestämma hur plogfårorna skall se ut, inte datorn!

Jag hade tänkt starta upp en serie här på bloggen där jordbruksmaskinerna får presentera sig, och detta då med undantag av hö- och gräs- och allehanda ko-matsmaskiner som jag inte vet något alls om. Kanske Mats och Sonja kan hjälpa till där. Jag skulle med glädje lära mig hur man använder en sådan där höinplastningsmanick tex.

Jag skall börja  med några rader om gårdens blivande klenod, en riktig Tjeck!

Det är min första  egna traktor som jag köpte samma dag som jag blev bonde, 1990. Jag ville desperat ha en fyrhjulsdriven traktor, helst en Ferguson 3000 men dit räckte inte pengarna på långa vägar. En sådan kostade runt 150.000 mark då, så man fick bita i det sura gräset och köpa Zetor för 79.000 mark. Det har jag inte ångrat en dag!  Det blev en 60 hästkrafters liten Zetor, och mina vänner retade mig “Vad har du dragit på dig, skulle du inte ha en traktor” osv osv. Tji fick alla dom, för än idag är jag nöjd med min lilla röda traktor och kommer aldrig att släppa den. Den skall bo här så länge jag är bonde.

Med ålders rätt kallas har den dragits tillbaka från allt onödigt arbete men det mest prestigefyllda uppdraget, nämligen att dra såmaskinen, det har den kvar.  Jag har aldrig sett en tjeckisk häst, men dom måste vara stora för trots att Zetorn bara skall ha 62 hästkrafter drar den helt bra en fyrskärig plog, något som min förra väst-traktor, en Case på 80 hk fick stånka sig igenom.

I nästa nummer får Ni läsa om gårdens andra häst, aitoo suomalainen…..

Sagan om “Helge”

Sagan börjar i natt, då vi ( med ögonen i kors ) kollade från vår CowCam att 265:an hade kalvat. Hon såg pigg ut så vi bestämde oss för att fortsätta sova.
På morgonen då vi gick till ladugården visade det sig att hon minsann var pigg, så pigg att Antte inte kunde gå in i kalvningsboxen. Hon kom på. Och när en ko av den där kalibern kommer på är man ganska så liten kan jag berätta för er!
Kalven, som konstaterats vara en Helge, var stor och robust. Utah (265an) hade gått över tiden en knapp vecka, så vi hade också förväntat oss en tjur.

Dagen gick och på kvällen tyckte vi att det vore bäst att mata Helge från tuttflaskan, trots att han hade sugit från spenen.
Sagt och gjort, jag låste fast Utah i foderfronten, så att jag kunde vara i boxen i lugn och ro. Jag matade honom och tyckte att han var väldigt duktig. Stora tjurkalvar har en tendens att vara lite slöa med sugandet, men nu gick det bra.

Efter att jag matat Helge stod jag utanför boxen och såg på honom när han försökte “tissa” på Utah, som ännu var fastlåst. När han stod där och viftade med svansen, såg jag något underligt. Eller rättare sagt såg jag inget. Så jag gick och hämtade Antte, lyfte på Helges svans, krökte mig under Helges mage och konstaterade att han är en hon!!! 😀 😀 😀

Sagan med Helge har ett lyckligt slut: Helge blev Hutah. Nu väntar vi på att det kommer nästa (riktiga ;)) tjurkalv som är värd namnet Helge! 🙂

Utah ET och Heisala Hutah

Sista sucken

Nu var det definitivt slut – den gamla flismataren från 1983 (se Snö och elände) drog sin sista suck i går kväll och så var det inget annat att göra än att installera den nya. Vi höll på sent in på natten och så i dag på eftermiddagen började den nya värma. Litet svalt hann det bli i huset men solen värmde redan på dagen så det gick an.

Ny flismatare
Ny flismatare

Då värmen försvinner på vintern så är det bråttom. Därför ligger kablarna litet kors och tvärs men det skall snart fixas. Själva matarbottnen finns utanför i det nya flislagret eftersom man bara får ha 500 l behållare inne i pannrummet.

Den nya flismataren ger 80 kW så det tog inte lång stund att få upp värmen då den sattes igång. Påfyllningen går också bra – jag blåser upp flisen med spannmålsfläkten som ju står oanvänd på vintern.

Den gamla flismataren har jag byggt om flera gånger men nu fick det vara slut. Och man kan väl räkna med att den är amorterad efter 27 år. Priset var 9000 mark då den köptes (ny för en gångs skull) så den har kostat litet på 300 mark per år. Inte illa.

Närmat

Igår ringde en dam och vi pratade närmat, ekomat och allmän mat i över en halvtimme. Vi är ett par jordbrukare och andra som en tid har grunnat på olika lösningar kring närproducerade livsmedel. Ringaren undrade när vi tänker komma till skott egentligen och det börjar onekligen bli dags.

Det finns kunder som vill köpa närodlat, det finns producenter som har varorna men de här två grupperna möts inte. Det saknas en marknadskanal. Skulle den här kanalen finnas tror jag dessutom att utbudet av varor skulle öka. Det finns många lantbrukare som har idéer kring småskalig livsmedelsproduktion men avsaknaden av en enkel marknadskanal avskräcker dem.

Damen i andra ändan av telefonen lutade åt att det skulle behövas en matcirkel i Jakobstadsnejden och det ligger onekligen något i den tanken. Andra alternativ kunde vara en gårdsbutik, en webshop med hemleverans (t.ex. www.bondenara.se) eller kanske en butiksbil som kuskar runt i nejden (www.bondens.se). Eller kanske nåt helt annat som vi ännu inte kommit på.

En fråga är förstås om intresset för eko- och närmat är en tillfällig trend eller om det är en bestående förändring i konsumentbeteendet. Jag lutar mot det senare, det här kommer inte att försvinna i en handvändning.

Spännande grejer det här…. Är det nån som har en frysbil till salu? Eller recept på hemgjord korv?? “Bloggarbondens Bratwurst” låter väl som en hitprodukt?