Bondbloggen – Sida 75

Jaha, hur ska jag göra nu då?

Får ska ha en lapp i vart öra!!! Ropar regelverket. Så… Hur ska jag göra nu då?

Dehär lammet har, typ ett och ett halvt öra… Ett öra är riktigt normalt, men det andra är bara som en liten tunn papperslapp i jämförelse. Där kommer det inte att gå att sätta fast någon öronlapp. Men, blir hon över ett år MÅSTE hon ha det… Vidare är hon också lite sned i huvudet, vid munnen, men hon klarar sej bra, äter och växer normalt. Hon har ett syskon också, och den är helt komplett och mår riktigt bra. Men, den här gumman kommer det att bli synd om, ifall man knipsar öronlapp i hennes båda öron som regelverket säger.

Nu är det ju så att hon ju naturligtvis inte ska var till avel. Det går ju inte. Men, egentligen skulle det vara intressant att spara henne tills hon blir äldre bara för att få höra och se hur regelverken fungerar… Måste man knipsa öronlapp i hennes båda öron, eller är det djurplågeri? Jag tycker ju själv att det skulle vara djurplågeri att sätta lapp i det lilla örat, men, jag vet också att till slakteriet får jag inte föra henne utan lappar… Och får jag granskning på gården och ett djur över ålder är utan lappar i båda öronen så får jag grälor och gudarna ska veta vad det får för följder… Så, hur ska man göra i såna här fall?

Regelverken fungerar hyggligt så länge inget oförutsett händer. Men när de gör det, då kastas allt omkull och man vet inte hur man ska göra. Enklast vore att slakta henne fortast möjligt, och visst kan det komma att gå så till, men, hon är frisk pigg och på alerten, så då tycker jag hon kan få leva. Iallafall ett tag, och helt utan lappar så länge hon är inne, man blandar ju inte ihop henne med någon annan, inte ens i misstag…

Hur bär Ni Er åt?

Jag vill göra en sak klar direkt från början. I mån av möjligheter handlar jag ALLTID lokalt och använder lokala verkstäder. Jag har sett så många exempel på vad ett stamkundsförhållande kan betyda när nöden är som störst så jag betalar gladeligen lite mera till en lokal handlare i de allra flesta fall. Dessutom vill man ha dom lokala verksamhetsidkarna i behåll även i fortsättningen, och även om priset ibland kan avskräcka så menar jag nog att det kommer tillbaks på ett eller annat sätt.

Då detta är klargjort övergår jag till undantagen från denna regel – något som vållar mig ständigt huvudbry.

Man hör ju och läser nästan dagligen (Nisses blogg är ett bra exempel) om hur enkelt det är att hitta information och billiga delar på Internet. Jag borde inte vara för gammal (hänvisning till Nisse igen) men jag får inte det att fungera trots många försök.

Visst har även jag handlat delar på Internet och hittat det jag sökt, men enkelt har det inte varit, och billigt har det inte blivit.

I höstas frös handtaget på Birchmeier tvättmedelssprutan sönder. En ganska enkel plastdel som dock inte tål nån köld alls, något som jag även provat förr. Då berättade lokala handlaren att det inte ens var ide att köpa en reservdel för den var nästan lika dyr som sprutan. Detta var något år sen och då tänkte man lite annorlunda så jag köpte en helt ny spruta för 400 euro. Nu tänkte jag ge mig den på att leta upp ett handtag på nätet och började förstås i Finland. Inget napp. Hittade dock delen i USA, Q-spray hette företaget. Handtaget kostade 18 euro så jag beställde två, för det lär ju komma minusgrader igen i höst.

Nu var det bara det att innan alla frakter och momsar och gud vet vad lagt på så kostade hela kalaset 118 euro, något som jag INTE tycker att är billigt för två plasthandtag, dock mindre än 400 för ett, så jag beställde i slutet på januari.

Paketuppföljningen fungerade bra, det sändes så småningom av i Arizona och låg i London i två veckor och fastnade sedan i Amsterdam. I torsdags kom paketet – det hade då gått 10 veckor efter beställning. Enligt paketuppföljningen var paketet fortfarande kvar i Amsterdam, men på själva paketet stod det att det var avsänt från Polen. Undrar just…….

Nåja, hur som helst innehöll det precis rätta delar så slutet gott allting gott, men inte billigt, inte enkelt och framför allt inte snabbt.

Sådär tycker jag det är med allting, det berättas om billiga traktordelar från Kina, jag hörde om en elfönsterhiss till en Honda personbil som kostade 190 euro i Finland och senare beställdes från Kina för 9 euro. Andra tycks hitta men inte jag.

Ett försök med att beställa skyddsskal till telefonen var visserligen billigt, men kvaliteten och passformen var så eländig att dom åkte i soporna nästan omgående. Sen köpte jag ett skal för 10 ggr mera på affär, det passade perfekt och håller bra ännu idag.

Sen handlar det ju också om att hitta delarna på nätet, något som jag inte heller tycker är speciellt lätt. Vissa saker har jag nog hittat, men det mesta som jag söker lyckas jag inte hitta. Ändå sägs det att ALLT finns på nätet.

Däremot måste jag erkänna att jag aldrig blivit dragen vid näsan, jag har alltid fått det jag beställt och det som överenskommits har åkt från kontot. Lite spännande var det dock 2007 när jag beställde två ljuddämpare till en renoveringsmotorcykel från Thailand och hamnade på förhör till tullen i Kaskö och misstänkt knarkkurir. ”Vem köper ljuddämpare från Thailand om det inte är något skumt inblandat” löd frågan från tullkillen. Dock ändå bra så, vem vet vilka pulver som kunde ha gömts i rören, något som också är en otrevlig baksida av denna globala handel som verkar gå så bra för andra och inte alls för mig.

I nästa blogg skall jag berätta om fler problem med Internet……

Om man ändå vore elektronikingenjör.

Brukar ibland tänka att lite av Nisses kunskaper skulle komma väl till pass. Som nu den senaste tiden då både kontakten mellan datorn och ventilationselektroniken krånglat och hastighetsregleringen till tvärbandet på lådvändaren inte fungerat som det skall.

Kontakten mellan datorn och ventilationselektroniken bröts i samband med att Windows körde nån automatisk uppdatering en natt för några veckor sen. Jag kunde sen inte komma åt programmet då felmeddelanderutan förhindrade vidare kontakt med programmets startsida. Det brukar gå att få det mesta i ventilationsprogrammet att fungera genom att göra en reindexering men nu kom jag som sagt inte åt den funktionen. Sände hjälpförfrågan till leverantören i Holland men hörde inget därifrån på flera dagar så jag försökte själv trixa lite. Genom att ställa musens kursor på platsen för öppnandet av reindexeringsfunktionen så lyckades jag efter ett otal försök hinna klicka och öppna funktionen innan felmeddelanderutan dök upp och förhindrade vidare åtgärder. Och visst, en reindexering fixade problemet. Så jag sände ett nytt meddelande åt supporten att ”bra karl reder sig själv” 🙂 Fick till svar att dom nog sänt information. Efter lite kontroll konstaterade vi att den inte gått fram då dom hade fel e-postadress. Nå, deras förslag skulle ändå inte ha fungerat. Helt utlämnad har jag ändå inte varit för det vore ju katastrof om inte kylningen fungerade under flera dagar. När jag lät konstruera elskåpet så bad jag elektrikern sätta in brytare med vilka jag manuellt kan styra så gott som alla funktioner för man kan aldrig helt förlita sig på den moderna tekniken.

Enklare underhåll som att löda in nytt batteri för minnesfunktionen i elektronikskåpet fordrar inte så mycket elektronikkunskaper, en stadig hand är vad som fordras mest 🙂

men här får man fundera lite innan man börjar ändra på något……..

….enklast är det ändå så här 🙂 Men inte speciellt automatiskt :/

Mitt andra problem har jag inte lyckats lösa….. ännu 🙂

Noterade igår morse att matningen från tvärbandet inte lät sig regleras för att få ett jämnt flöde av produkter genom tvätten så jag sände ett PM (privat meddelande) via facebook åt montören i England. Han förstod inte riktigt mitt problem så han ringde upp mig. Efter lite funderande kom vi till att det antagligen är potentiometern i hastighetsregleringsknoppen som gett upp och därmed inte gav rätt signal åt invertern. För att vi skulle få dagens morötter tvättade så gav han mig via telefon instruktioner så att jag kunde programmera om invertern till en lämpligare hastighet. Idag har vi kört lite lök och där är bandhastigheten avgörande för att få ett jämnt och lämpligt flöde genom topparen så jag provade att byta ut potentiometern som vi trodde krånglade till en annan. Bara för att konstatera att det nog inte är potentiometern som felar utan det verkar som om signalen inte går fram till invertern eller så är det invertern som krånglar. Jag laddade ner manualen till invertern för att lära mig hur hastigheten kunde regleras, den var ”endast” 418 sidor lång så det tog lite tid att läsa mig fram till hur man gör. Nå allt begrep jag nu inte men hastigheten har jag fått reglerad.

Det blir nog ett nytt samtal till England i morgon. Men tänk va enkelt allt skulle vara om man kunde lite mera om elektronik…… som Nisse 🙂

Sommartid.

Vet att det här med klockvridande delar folket och visst känns det lite underligt att ställa om klockorna. Själv använder jag ingen klocka då det är många år sen jag konstaterade att jag inte hinner med mera arbete bara för att jag vet vad klockan är. Så jag följer ljuset eller om jag ska vara ärlig så är det orken som bestämmer arbetstiden åtminstone så här under den ljusa tiden av året. Det blir oftast så att det är antalet timmar ljus som bestämmer arbetsdagens längd.

Men när det gäller de anställda så är det faktiskt lite nytta med sommartiden så jag sällar mig till dem som faktiskt drar lite nytta av klockvridandet även om jag helst skulle se att man justerade klockan lite tidigare på hösten. Det är speciellt under skördetiden som klockans läge spelar in.

Varma somrar föredrar jag att börja skördandet tidigt på dagen medan morgondaggen ligger kvar och grönsakerna är morgonfräscha, gärna klockan sex på morgonen och hade vi normaltid så vore klockan då fem. Och speciellt de yngre arbetarna tycker att det låter bättre när man säger att vi börjar sex i stället för fem, det är antagligen något psykologiskt bakom det där 🙂

Framåt senhösten däremot är det bättre om klockan vrids bakåt senast då när det börjar vara rimfrost i grödorna på morgonen medan det oftast går att skörda framåt sju-åtta-tiden på kvällen. Så gärna kunde klockan ställas om till normaltid redan i början av oktober så att jobbarna fick sluta en timme tidigare.

Vår i luften.

En dag som denna känns det inte rätt att skriva om skidåkning så jag lägger följetongen på hyllan.

För nu är det vår i luften!

Tofsvipan kom flygande på sitt kännspakt vingliga sätt och solen sken samt gav oss flertalet plusgrader. Jag satte sista handen vid anskaffande av grönsaksfrön under större delen av dagen men när det var klart måste jag bara ut för att kolla läget i jord och skog.

Här utanför gården har isen legat tjock på åkern så första kollen gick till rågåkern för att se om läget var lika kritiskt där, det är ju inget vidare om is och vatten ligger på åkern och kväver de till våren vaknande rågskotten. Så riktigt farligt såg det ändå inte ut då det inte behövs mycket värme till innan rågåkern befrias från istäcket men ännu kan ju mycket hända. Att rågbrodden blev gles i höstas då det var så torrt att sådden grodde ojämnt gör ju inte saken bättre……. men vi får se framåt maj hur det går.

Det som jag reagerade över vid tjäl- och snömätningsrundan i onsdags var att det i år fanns is överallt, också där marken lutar vilket kanske beror på att regn och smältande snö frusit fast på den kalla marken utan att rinna bort. Det finns nämligen en hel del tjäle speciellt på åkrarna den milda vintern till trots men så har det förstås varit väldigt sparsamt med isolerande snö. Och köldknäppen i början av november for säkert iväg med det mesta av den i jorden lagrade sommarvärmen. För den intresserade kan jag meddela att på plöjd åker låg tjälen 56 cm djupt och på stubbåkern 42 medan det i skogen varierade från 4 till 22 cm. Rikligt med is fanns det också i skogsdikena och många trummor var igenfrusna så smältvattnet sökte sig alternativa rutter ner mot vattendragen.

Frånvaron av ordentlig tjäle i skogen oroar mig lite för jag har en del virke liggandes som jag inte hann få ut innan resan till andra sidan Atlanten. De senaste dagarna har jag inte heller hunnit dit då det varit fullt upp med vårbestyren inför odlingssäsongen. Dessutom har jag besvärats av nån slags inflammation i axeln som gör vänstra armen orkeslös och då är man ganska hjälplös i skogen. Den håller som tur är på att bli bättre så jag tror jag försöker mig på lite skogsarbete nu i helgen då det i början av nästa vecka står en del möten antecknade i almanackan.

Om man nu kommer sig till skogen för byvägen är blöt och gropig och skogsvägen var rena isbanan idag, det var just och just att man tog sig fram med paketbilen. Ska man köra virkeslass borde man nog sätta på iskedjorna och det har varit ett stort problem under hela vintern för jag kan inte för böveln komma ihåg vart jag lade dem i våras när jag tog av dem. Jag har letat överallt men neäe dom finns inte att hittas på nåt av de ställen jag brukar sätta dem. Antagligen har jag satt dom på nåt ställe där jag säkert skulle hitta dem? :/

Långmossvägen (bygdeväg 17619) 17.3.2017. Vårvädret går hårt åt vår livsnerv…….

….. medan klingisen ligger tjock på skogsvägen.

Bilden ovan om någon illustrerar i alla fall att vi går mot ljusare tider 🙂

Gatineauloppen.

Rubriken i pluralis eftersom jag de facto deltog i 2 lopp under veckoslutet i Canada. Kanske lite dumdristigt att anmäla sig till två långlopp två dagar i följd men det råkade vara 20% rabatt på det andra loppet om man skidade båda och då jag nu ändå var där så……. och så råkade jag anmäla mig innan jag hade fått se banprofilen :/ Banorna i Gatineau råkade vara lite backigare än vad jag är van vid med en totalklättring närapå den i norska Birkebeinerennet. Här på plattlandet finns det liksom just inga möjligheter till att träna i så långa och branta uppförsbackar som dessa.

Jag låter en videolänk till Gatineuloppet beskriva loppen i övrigt och den som orkar se hela videon kanske förstår hur österbottningen kände sig i ”Penguin hill” efter knappa 20 km åkning i fristilsloppet på söndagen den 19 februari (~5:40 i videon). En av deltagarna i vår grupp härifrån syns parstakandes i slow motion under några sekunder vid ~9:30.

Det var förresten nära att vi missat hela skidäventyret för när vi skulle påbörja resan med flyg från Vasa till Stockholm så ställdes flyget in på grund av att planet vi skulle åka med hade fått tekniska bekymmer under en tidigare flygning och SAS hade inget ledigt plan att sätta in på rutten. Via alternativa arrangemang lyckades vi i alla fall med 15 minuters marginal ta oss till Arlanda och flyget till Chicago.

Väl framme i Gatineau som ligger i det fransktalande Quebec möttes vi som jag nämnde i mitt förra inlägg av snörik omgivning och soligt väder, och överaskande nog också av ett vänligt hjälpsamt folk. Det senare hade jag inte så stora förväntningar på då jag fått höra att man inte gillar engelsktalande personer men se där kom mina fördomar på skam. Vi råkade som exempel stiga av bussen en hållplats för tidigt på väg till hotellet men busschauffören kom efter oss på trottoaren och visade in oss i bussen igen för att ta oss ytterligare ett par hundra meter framåt. Också senare vid diskussioner med lokalbefolkningen blev vi vänligt bemötta och speciellt efter att dom fick höra att också vi som svenskatalande hörde till en språkminoritet i vårt hemland. Att vi finländare också gillar ishockey gjorde ju inte saken sämre heller. 🙂

Nåväl, ute i terrängen blev det inte så mycket prat då backarna kom emot så ersattes nog pratet av flåsandet men fina spår i en underbar terräng och ljusa förhållanden då solljuset gassade på i de nu lövfria lövskogarna.

En relativt pigg bondbloggare i mål efter 51 km klassisk skidåkning.

Efter det klassiska loppet på lördag kväll blev vi ”Worldloppet passport holders” inbjudna till bankett och jag hade bland annat nöjet att växla några ord med Pierre Harvey, pappa åt Alex som vann femmilen i Lahtis VM -fast det visste vi inte då- 🙂 En trevlig och ödmjuk man som faktiskt deltagit i både sommar- och vinter-OS eftersom han både cyklar och skidar. Ett annat trevligt återseende var att träffa Alain som skidade jämsides med mig uppför backarna i Österikiska Dolomitenlauf, året därpå hann han upp och kände igen mig i en backe halvvägs i Polska Bieg Piastov. I år mötte han upp när det återstod ett par kilometer av fristilsloppet för att heja på sin ”Finnish friend”. Så förutom trevlig samvaro med skidvännerna i gruppen så knyter man en och annan kontakt med likasinnade världen över. Det skadar nog inte med lite avbrott från det dagliga bondelivet emellanåt 🙂

Gatineauloppet överaskade positivt så jag hoppas att jag någon gång i framtiden har möjlighet att återuppleva trakten med lite mera backträning i bagaget.

NHL-ishockey.

Vi tog ut det maximala av vistelsen i Canada då vi förutom skidåkning och banketter också passade på att gå på ishockeymatch.

Snabbt insläpp trots stora köer till säkerhetskontrollen.

Ottawa Senators med svensken Erik Karlsson mötte Winnipeg Jets med årets ”Rookie” Patrik Laine och vi lyckades få tag på några biljetter till den så gott som slutsålda matchen. Hemmalaget förlorade med 2-3 men det kunde lika gärna ha gått till förlängning då pucken låg på mållinjen i motståndarbåset med en sekund kvar av matchen. Trots den jämna matchen där Laine valdes till ”kvällens lirare” tack vare 2 passningspoäng så förvånades jag något över att de lite på 19000 åskådarna höll sig så lugna, jag hade nog förväntat mig mera liv och rörelse på läktaren. Jag går sällan på hockey här hemma men det är nästan mera liv på en Sportismatch än vad det var här.

Vi satt som synes ganska högt uppe men platsen var inte alls dålig för det, man hade bra överblick över plan och pucken syntes bra trots avståndet.

Efter fyra dagar i Canada var det dags att ta sig vidare till nästa utmaning på vår resa………. fortsättning följer så ”stay tuned” 🙂