Kategori: Bondbloggen

”Svinhugg går igen” säger ju ordspråket. Ett märkligt ordstäv som i sig själv väl inte betyder nånting, man har gått betydelsen att dumheter man gör får man äta upp – dom kommer igen.

Så blev det förstås för mig också. Ni som följer Bloggen har ju fått till livs att den gångna vintern inte var någon höjdare för min del, det blev ingenting gjort. När sedan vårsolen lyckades väcka mig så var jag mer än lovligt på efterkälken och började med vinterns vedjobb i mitten på april. Nåja, hur som helst, det betydde att det var mycket som skulle springas fast och det har jag väl sysslat med nu då i en och en halv månad – på bekostnad av Bloggen. Det har liksom helt enkelt inte funnits tid att skriva hur gäna jag än har velat, och ämnen har inte heller saknats. Nu idag är vädret sämre och lockar till inomhusjobb så vi skall väl försöka reparera skadan med någon slags sammanfattning.

Best Of Vårbruket 2016 alltså:

En av mina större väderfarhågor inträffade i år. Valborg och första maj var jättefina. Enligt den prognosmodell som jag hittat på alldeles själv så betyder det att sommaren blir dålig. Den som lever får se det, men mera handfast betydde det att vårbruket startade tidigt. Jag fick ut rapsen -som jag provar första gången i år- redan den 3. maj och samma kväll tänkte jag skriva en blogg med rubriken ”Det går bra nu”

Jag borde inte ens ha tänkt tanken för dagen efter upphörde det.

Som någon kanske minns hade jag ju i både experiment- och ekonomisyfte lämnat 80% oplöjt i höstas. Något som borde vara odlingstekniskt självmord i mina jordar, men allas vår Fader EU ville ju ha det så och betalade för sig, så varför inte? I skrivande stund är nog frågan mera ”varför”? Nyss nämnda raps såddes på det område som var höstplöjt och där var som sagt inga sorger. Dom började sen.

Följande projekt var vetesådd. Vetet skulle då sås i obearbetad kornstubb där halmen hade tagits bort i fjol. Planen var tallriksharvning och s-pinnharvning, sen sådd. Tallriksharvningen gick riktigt bra.

Här är en bild av den från i fjol orörda marken med kornstubb. Bilden ovan visar bearbetningsredskapet.

Bild på marken efter bearbetning med tallriksharven. Ser bra ut men ändå ingenting jag vill använda som såbädd. Således väntade jag en dag och åkte iväg ut med Väderstad NZ S-pinnharv. Om det är någon som tror att en Väderstad harv inte kan packa så kan jag bekräfta motsatsen. Det enda vettiga harven fick utfört var att A) packa och B) Dra upp precis all halm som var nervänd av tallriksharven. Det gick att ta sig 20-30 meter och sen var det packat i pinnarna igen, och resultatet var så vansinnigt bedrövligt så jag kom mig inte ens för att ta en bild av eländet.

Efter detta körde jag sönder grävmaskinen som jag lastar såmaskinen med, och en liten stund senare körde jag sönder en 650 kg gödselsäck. Hej och hå

Det verkliga eländet började dock när jag skulle så vetet i halmbädden. Eftersom det var fullt med halmstickor som en matta över hela området hade jag inte en chans att ser var det var sått eller inte. Varken körmarkörerna eller själva maskinen förmådde visa tidigare körspår så det blev en gissning av hela såprojektet. Om det är någon som tror att en Simulta med dubbla skivrister inte kan packa så kan jag bekräfta motsatsen.  Sen hoppade även drivkedjan av på såmskinen och det gav upphov till följande följdsjukdomar. A) När har maskinen slutat så? och B) var är kedjan?  Efter endel travande i åkern hittade jag kedjan och tror mig även kunna räkna ut var själva haveriet skett så jag kanske fick det korrigerat.

Härvid började jag bli ganska trött på mitt vårbruk.

Dagen därpå började alla mina grannar köra runt på åkern. Jag började skruva såmaskin. Kedjan kom på igen efter diverse svordomar och ett samtal till Junkkari. Därifrån fick jag på mail ett schema över kedjorna, och med hälp av det kunde jag sen börja så igen.

Tills kedjan hoppade av igen. Och igen. Och igen. Efter endel uppgivna stånkanden kom jag på sambandet. Den hoppar av bara när jag backar. Alltså blev det att planera om sådden och fyllandet av maskin så att det inte behövde backas något mera denna dag. Gissa om jag var glad över att ha stora fyrkantiga skiften.

Även utan kedjeproblem hade det varit lite irriterande för eftersom grävmaskinen tackat för sig och tagit ut sjukledigt så var jag tvungen att fylla med samma traktor som jag sådde med. Ergonomi nolla.

På något sätt blev ändå (hel)vetet sått i god tid i år.

Nästa projekt var korn i rypsstubb.

Det var nu det började bli intressant. En liten del av åkern hade vårvete som förfrukt, och det var tallriksharvat i höstas med unket resultat.

Såhär såg det ut i närbild när jag påbörjade tallriksharvningen, dvs nästan oförändrat från orört växttäcke. Men här skedde underverk.

Samma åker som ovan, men körd en gång med tallriksharv och vi har oss en färdig såbädd. Detta var en häftig lärpeng, det spelar tydligen ingen roll hur det ser ut på hösten efter tallriksharven, det viktiga är att man har varit där och bökat med den. Detta gav upphov till nyfödd experimentlusta och i ett anfall av ”vild och galen” kom jag på att försöka direktså. Utan direktsåmaskin.

Alltså sådde jag korn totalt utan bearbetning i fjolårets rypsstubb med en Simulta 3000 T med skivristar både på gödsel och utsädessidan. Få vad det blir till? Jag vågade inte mig på hela åkern utan det blev en ca tre ha som testades. Hittills ser det riktigt dåligt ut, men å andra sidan är ingen tröskning aktuell ännu på ett tag.

Alltså, efter 25 odlingssäsonger har jag nu kommit fram till att:

1. Det går inte att vårploga leråkrar (Det visste jag förr också)
2. Det går inte att lämna spannmålsstubb orörd på hösten om man inte tänker direktså följande vår
3. Man behöver inte nödvändigtvis plöja på hösten, det räcker bra med tallriksharv eller kultivator.
4. Egentligen behöver inget av det ovanstående stämma.

Det är ju vad som kommer i vagnen i höst som talar, men just nu känns det nog som om EUs växttäckesjönserier skulle vara precis det man anade från början. Dumheter.