Döden

”Den där e död den! ” sa Mathias 4 år med runda ögon, och petade lite på det döda lammet med stöveln, mer nyfiken och intresserad än rädd!

Sant va det, ett dött lamm.

Själv har jag sett både det ena och det andra så det är mer ett ”jaha”, än en katastrof när man skall hantera döda djur. Redan som liten var jag med och petade på döda djur när det var älg och hjortjakt, och senare har jag fått vara med om slaktningar av kor, får och grisar med allt vad det innebär, så man spänner sej inte så värst när ett lamm dör. Men, jag kan förstå att det kan vara obehagligt för en som inte är van.

Anledningen till bortfallet har jag inte riktigt klurat ut ännu. Det händer sej ibland att något lamm dör, men vad det beror på behöver inte vara helt självklart. Det finns så många inälvsparasiter, maskar, leverflundror och allt vad det heter som kan leda till döden för fåren. Börjar man fundera över vad allt som kan hända blir man nästan mörkrädd och vill ha dem hemma, inne så att inget händer dem, men det fungerar ju inte det heller. Dom kan bryta ben, dom kan kväva sej om dom glufsar i sej ett äppel för hastigt, dom kan föräta sej på havre och andra godsaker och bli trumsjuka, dom kan även dö av vitaminbrist och giftiga växter. Så när det dör ett lamm och man står där och funderar vad som kan ha hänt har man en liten lista att gå igenom…

Nåja, sånt händer som sagt, och orsaken har jag inte riktigt klar. Den här tiden på året står man inte och tittar och undersöker så värst länge, utan man söker nog upp en bra begravningsplats det snaraste och får begravningen undanstökad, lamm får man nämligen gräva ner själv, men om det dör äldre djur skall de föras bort för undersökningar och bränning.

Systemet förstår jag, även om jag kan tycka att det är lite onödigt att köra döda djur kring hela Finland. Har man ingen bra begravningsmark och grävmaskin så man får ner ett djur ordentligt så är det ju bra att det finns, men i övrigt friska djur som man kan klarställa en orsak till dödsfall för är det kanske lite väl att frakta runt.

Det där med att gräva ner ordentligt skrev jag med åtanke att det finns djur i skogen som nog minsann också kan gräva. Storyn kring det går som så: Det var en gång en hjort som gick ner sej i isen en vår, kanske typ 10 – 12 år sedan. När sedan isen släppte rak hjorten iland nära en sommarstuga, efter diverse telefonsamtal och konsulterande kom de inblandade överens om att hjorten skulle grävas ner. Sagt och gjort. Det var stenigt och besvärligt där det skulle grävas, men ner kom den, två dagar senare var gropen uppgrävd och inte ett spår syntes av hjorten.

Därför gräver vi ner döda djur med grävmaskin, yngre alltså, gamlingar har jag inte haft som dött hemma. Någon har det försvunnit någon gång, sånt händer också, även om det är mycket ovanligt, dör dom när dom är ute på bete och man är och kollar en gång i veckan, eller ibland med längre tid emellan om vädret är stormigt, kan det hinna ”försvinna”. Med försvinna menar jag att grävlingar, örnar och andra asätare fått sej ett skråvmål. Det går otroligt fort.

Sådan är naturens gång, bara att acceptera, grym, men sann.

Attitydproblem

Förra veckan kalvade Fideli (som fick Aftonstjärna i fjol). Årets kalv blev en pigg och amper liten kviga som kommer att göra sin mor gråhårig i förtid och förmodligen också ta över ledningen i flocken på sikt. Vi bestämde att hon får heta Attityd, eftersom hon har gott om den varan.

Normalt brukar kalvarna hålla sig rätt stilla de första dagarna. Mamman för dem lite vid sidan om gruppen, kalven lägger sig ner, mamman går iväg för att äta och kalven rör sig inte ur fläcken innan mamman återvänder. Attityd sjuder dock av självförtroende och verkar inte tro att det finns nånting i hela världen som skulle kunna rå på henne. När Fideli gått iväg sover Attityd en stund och sen ger hon sig iväg på egna upptäcktsfärder. Jag har redan fått hjälpa Fideli att leta efter henne vid ett par tillfällen och man hör flera gånger om dagen att Fideli går runt i hagen och lockar på sin försvunna kalv. Attityd svarar nämligen inte heller på mammas rop om hon inte är hungrig, så Fideli har inget annat val än att leta.

Redan under första levnadsdygnet var hon inbegripen i sitt första slagsmål. Attityd hade på lite vingliga ben begett sig på strövtåg och slagit sig ihop med ett par kalvar som var födda i våras. En av de äldre kalvarna, Cherie, kände tydligen ett behov av att markera sitt övertag och gav Attityd ett par stötar i sidan. Attityd vände sig om och skallade Cherie direkt! Bara för att man är liten och inte riktigt hålls på benen ännu måste man inte tåla vad som helst. Inte illa med tanke på att Cherie är två månader äldre och betydligt större och starkare. Det är gott gry i den lilla damen.

Men oavsett hur mycket girl power man har måste man vila ibland.

Mjölkning

Har haft dejour sedan i lördags, då jag bytte ihop helgen med Kim. Ganska lugnt att få vara i fähuset, men varmt! Och nu idag har mitt egna pass börjat, så nu har jag två veckor till 🙂 Lite jobbigt med tidiga morgnar, då mjölkningen ska igång klockan 6. Vi är färdiga med alla sysslor någon gång mellan klockan 9-10. Oftast ska det ju blandas mer foder och köras in och så vidare. Ska lägga upp en video senare så ni får se hur det går till 🙂 Nu är jag ledig några timmar innan det ska mjölkas nästa gång, klockan 17. Ska försöka skärpa mig och städa upp internatet idag. Jag tror jag skulle behöva förbättre min självdisiplin, hehe…

Klövvård

Igår hade vi besök av kossornas egna pedikyrist. Det vill säga klövvårdaren. 😉 Så då fick jag vara i fähuset och hjälpa till. Riktigt intressant trots att jag varit med en gång tidigare. Alla vet väl hur viktigt det är att ha fötterna i skick, annars kommer man ingen vart. Så igår fick nio kossor sina klövar omsedda. Den ena har haltat till och från, så klövvårdaren undersökte kövarna lite mer noggrant. Vi kom fram till att kon haft en böld i en av bakklövarna och detta var orsaken. Detta ledde till att kon fick en sko fastlimmad, så att den infekterade klövhalvan skulle tillfriskna. Jag hade ingen aning om att man kunde ’sko’ kor, men det underlättar säkert för den sjuka klöven. 🙂

 

Idag har jag plogat hela långa dagen! Avslappnande att få sitta i traktorn och bara lyssna på musik. Senare på dagen gjorde Michaela mig sällskap. Vi är fortfarande på ’täckdikningsåkern’ och plöjer. Det är som ett pussel att få det bra mellan alla pinnar som hör till täckdikningen. Men bara man försöker sitt bästa går väl allting 🙂

Long time, no see

Har inte haft möjlighet och tid att blogga på sistone, då jag delvis jobbat men också spenderat mycket tid vid vår sommarstuga där vi inte har internetförbindelse. Så jag är skyldig er en stor ursäkt. Men ni har faktiskt inte missat mycket alls, måste jag säga. Dagarna bara rullar på, men på måndag börjar praktiken igen! Ser fram emot att få åka tillbaka till skolan och träffa vännerna. 🙂

Vad har jag gjort medan jag inte bloggat då? Förutom sålt glass åt simskoleungarna och övriga simentusiaster, har jag inte gjort något märkvärdigt. Men här ska ni få se några bilder ändå 🙂 Detta är från villan när vi skulle röka abborrar; olika faser. Enjoy!

Landskapsvård

Häromveckan släppte jag ut korna på våtmarken nedanför vårt hus. I vintras avverkades en del buskar och träd på området för att öppna upp det och nu är det flickornas tur att ge sig i kast med den övriga växtligheten.

Området är ganska varierande och består av torrare och våtare delar om vartannat. Växtligheten består av på den våtare delen av starr och vass, på de torrare av gräs och lövsly. Intressant nog verkar korna ha lite olika preferenser då det gäller smaken, vissa fördrar sjögräset medan andra ger sig på träden. Redan efter ett par dagar kunde man se effekten av deras framfart. De mejar ner några hundratal kvadratmeter starr per dag, dels genom att äta och dels genom att trampa ner det. Buskar och träd börjar också glesna så småningom, man ser tydligt att solljuset når bättre ner till marken nu. På det sättet skapar korna själva sitt bete, nästa år kommer gräset att växa ännu bättre när det sluppit de skuggande buskarna.

Korna anpassar dagsprogrammet enligt temperaturen. När kvicksilvret går över 25 grader går de ut på arbetspass sextiden för att utnyttja morgonsvalkan och avslutar dagen vid tvåtiden för att söka sig in i den skuggiga ladugården under de hetaste timmarna. Vid svalare väder kan de vara ute hela dagen. Till min stora förtjusning fortsätter flickorna sin tradition från förra sommaren med att spendera natten inne i ladugården. Dagarna tillbringar de strövande i hagen, de dricker nere vid ån och vilar uppe på den torra åkern men natten skall civiliserade djur enligt deras mening vara inomhus. Det är bara älgar och beväringar som sover ute. 😉