Kategori: Djur

……..nu är det sol, MEN ingen koskit i hagen.

Diskuterade barndomsminnen med grannen häromdan och kom in på ämnet koskit (fast avföring från kor). Korna håller på att bli sällsynta, åtminstone här i mina trakter. När jag flyttade hit till Långmossen för 23 år sedan fanns det 4 mjölkgårdar i byn. Numera finns en kvar, märkligt nog den som hade minsta besättningen och äldsta fähuset.

Det om stordriftsfördelarna……men åter till barndomsminnena. Jag har faktiskt den återstående kobesättningen inom synhåll från vår gård men ser endast kor och inga barn i hagen vilket föranleddde diskussionen med grannen då vi undrade om dagens barn trampar i dom färska ”korååpona” (kons avföringshögar) så att skiten jäser upp mellan tårna såsom vi gjorde när vi sprang barfota i hagen? Hittade man färska ”rååpor” var det ju extra skönt att värma fötterna som ibland var kalla efter spring i det daggvåta gräset. Kanske dagens barn upplever detsamma interaktivt via nätet men det kan väl inte vara samma upplevelse? Rapport från dagens kobönder önskas!

Borde kanske ta en sväng med barnbarnen till grannens kohage för ensam kan jag väl inte gå för att återuppleva gamla minnen? Kanske bäst att också meddela kobonden först? Detsamma gäller alla som tänker pröva på! Upplevelsen kunde kanske marknadsföras av kobönderna för lite extra klirr i kassan, upplevelseturism lär vara dagens melodi 🙂

Har alltid fascinerats av fåglar och gör väl det fortfarande, kanske är det deras förmåga att fritt flyga omkring som tilltalar mig. Frihetskänslan menar jag. Från och till har jag i min ungdom till och med legat ute i skog och mark beväpnad med kikare och fågelbok för att betrakta dessa flygande varelser. Numera blir det mest observationer i samband med arbetet ute i det fria.

Mitt gillande av fåglar har dock blivit mera selektivt med åren i takt med att balansen arterna emellan förvridits och skadorna i odlingarna ökat. Problem har jag främst med gråa, svarta och vita fåglar och då menar jag inte den svart-vita flugsnapparen för den gillar jag och har flera häckande par i mina holkar. Nää, det är kråkfåglarna, ringduvorna, tranorna och måsfåglarna som det är problem med, jaa och så trastarna förstås nu när de första jordgubbarna mognar. Kajorna har sen de fridlystes i samband med EU-anslutningen ökat enormt och från att ha varit en ”city”-fågel finns de nu ute på glesbygden i såna mängder att de skymmer solen när de samlas till ”tings” framåt augusti. Ringduvorna går hårt åt mina sena planteringar av kålväxter då dom äter av plantorna. Måsarna häckar numera lika flitigt som Tofsviporna på åkrar långt i från öppet vatten, undrar om det trängts bort från holmar och skär av Skarven?
Frågan nu är hur man skall hålla bort dessa oönskade gäster i grönsaksodlingarna? Är enda alternativet att beväpna sig med hagelgevär? (”Klicka” på bilderna för beskrivande text.)