Skärgårdens fårklubb

Skärgårdens fårklubb. En klubb som legat i dvala i 13 år, nu är den återupplivad 🙂 Vad är då detta? Ja, det undrar ibland jag också, faktum är att det att det inte finns några svar på den frågan ännu, men jag har blivit vald till ordförande…

”Not my cup of tea” som engelsmännen säger … Ibland undrar jag om jag var vid mina sinnes fulla bruk när jag lovade ta på mej det ansvaret, jag är inte direkt den mest organiserade personen. Jag är tankspridd, slarvig och är ofta alldeles för upptagen med ingenting för att engagera mej i någonting annat än det som finns och rörs här på holmen.

Men. Jag skall försöka mitt bästa, då kan ingen säga att jag inte försökt, sen får vi se hur det går. På startlinjen befinner vi nu oss i alla fall och sådär kort skall det här vara en klubb för alla som är intresserade av får… i någon form. Fåret är så mångsidigt och ger ju tex. ull, skinn, kött, gräsklippning med mera, och vi skall i klubben försöka att inte fästa oss vid någonting speciellt utan försöka få till någonting för alla som gör det lättare och roligare att vara fårintresserad i den här delen av landet.

Fårklubbens ordförande

Dexter tider

Idag kom Haiku, Hupsu, Hippula och Heila till Heisala. De fyra damerna är av rasen dexter och de första av sin ras här i skärgården, överlag finns det bara en handfull gårdar här i Finland som har av dem.

Dexter djuren är väldigt små i, alla fall om man jämför dem med vanliga koraser. En fullvuxen dexter ko väger i genomsnitt 300 kg och mankhöjden är 100 cm. En medelstor dextertjur väger 380 kg och har en mankhöjd på 105 cm.
I Finland används de som köttdjur, men i grund och botten är de en s.k. dual-purpose ras alltså en kombinerad kött-och mjölkras. Sen då den dagen kommer att någon av våra fyra damer, som ännu är oseminerade kvigor, har kalvat så ska jag nog prova mjölka henne och laga ost av mjölken. De kan faktiskt uppnå en årsproduktion på 4000 kg!

Deras resa hit gick bra och nu får de njuta av det friska och lätt fuktande skärgårdsluften tillsammans med ett par av våra sinkor. Först måste de förstås reda ut det här med rangordning, men nu går de nog i lugn och ro och betar 🙂 :

Skitkalas..

Pumpen i fähuset hade stockat, återigen.. Det blev att hissa upp hela makapären och börja skruva fram propellen som ska hacka sönder dyngan och annat skräp som ska ut i brunnen. Några skruvar senare fick vi bort en stor samling med träbitar – från torven –  och halm. Då torde allt vara i sin ordning, så vi firade ner pumpen tillbaka i brunnen och startade den. Efter lite annat jox i fähuset gick vi tillbaka och fann pumpen stockad igen. Det var bara att börja om; ta upp pumpen och ta bort allt som fastnat. När den stora proppen lossnade kom all skit ur med en väldig fart vilket ledde till att både jag och Michaela fick fullt av koskit över oss.. Efter lite tvättning fortsatte vi och det ledde till en till propplossning -> skitkalas 🙂 Vi kom fram till att propellen behöver bytas så det blev ett projekt till imorgon, för någon annan. För imorgon bär det av på tutorläger med ettorna. Det blir övernattning i Österhankmo till torsdagen då vi återvänder till skolan. Ska bli kul att lära känna årets pojkar 😉

Vörå, Nykarleby, Jakobstad

Har haft en superrolig helg med goda vänner! Det blev Juthbacka marknad, fastän vi kom dit ganska sent på fredag kväll. Men roligt hade vi och det var roligt att få se något nytt. En sann folkfest är det i Nykarleby denna helg. Sen sov vi hos Michaela i Vörå. På lördagen for jag med Pontus till hans mormor och morfar (ingen nämnd, ingen glömd!) i Fäboda, Jakobstad. Det var inte planerat men det bara blev så i väntan på skjutsen till Vasa. Men mig harmade det inte, att få sitta i traktorn en hel dag är ganska lugnt jämfört med mina tidigare helger. 😉

Liten bildbomb från de senaste veckorna;

Gris i kris med bottenpris!

Över ett halvt år utan djur. Så går tiden.

Det är många som ställer frågan då de träffar mig – Saknar du djuren? – Ångrar du dig att du slutade med slaktsvinproduktionen? Lätta frågor, men svårt att svara på. I dagens priskris är det lätt att svara att jag inte ångrar mig. Drar en lättnadens suck att vi slutade strax före denna katastrofala situation som pågår nu. Jag lider med gamla kolleger som kämpar på och satsar ”hårda” pengar för att ännu fortsätta en tid framöver, med tanken – det blir bättre tider.

Blir det bättre tider? Visst blir det bättre, men vilka producenter är kvar då?

Grisbranchen har även tidigare gått igenom kriser, men denna kris är inte som de andra – denna kris kräver offer med den hårda handen. Producentpriset kommer att stanna i ”priskris”-klassen en längre tid och något tecken på att produktionskosnaderna skulle sjunka finns ej.

Nu finns det ju flera slakterier i Finland, så jag tar inte ställning till de andra utan endast till det bolag som jag själv levererade djur till.

För ca 6-7 år sedan jobbade jag som rådgivare för smågrisproducenter. Det var tider som produktionen var betydligt bättre, visst önskade man då också högre pris och bättre avkastning, det är ju en diskussion som aldrig tar slut, men någon katasrof fanns inte då i sikte. Tvärtom, det skolades, diskuterades och uppmandes att bygga till, förstora produktionen, bli effektivare mm. Det var många som investerade i stora produktionsbyggnader med flera miljoners investeringskostnader. Då var det bra. Hur är det idag?

Idag väljer slakteriet vem de vill sammarbeta med. Att frysa ner kött vid överproduktion blir dyrt, därför flyttar man över kostnaden till producenten med att höja den önskade slaktvikten, vilket betyder att omsättningen hos slaktsvinsproducenten blir färre slaktade djur per år, vilket däremot beryder smågrisar i kö hos smågrisproducenten och högre foderkostnader. Att avsluta en slaktsvinsproduktion p.g.a dålig lönsamhet är lättare än att sluta med smågrisproduktion. Därför har det varit en tuff tid för både mindre och större smågrisproducenter då många uppfödningsstall har satt lapp på luckan, för tillfället eller för alltid.

En god vän till mig frågade i början av veckan. – Kommer produktionen av inhemsk gris att upphöra i Finalnd?

En besvärlig fråga. Jag vill tro att den inte kommer att sluta men en stor omstrukturering och gallring av producenter sker och kommer att ske.

 

Det händer och sker

Den här sommaren har nog varit en verklig berg- och dalbana. Allt började bra med en riktigt lyckad första ensilageskörd. Sedan blev det hötider, då började maskinerna krångla, eller egentligen var det Zetorn som ställde till det, men till all tur fick vi in största delen som perfekt torkat hö. Sen började det hända i ladugården. Först dog Iluppa och sen dog ”min” Vilma knall och fall. Förmodligen hade hon någon sorts problem i matsmältningen eftersom hon minskat på mjölken och på ätandet dagen innan detta hände. Hon hade minskat på mjölken och maten även tidigare år, då hjälpte det med att ge olika sorters ”pastan” som stimulerar vommen, ger energi o.s.v. Men inte den här gången..
Man tycker ju att två döda djur är tillräckligt, men det finns ju ett ordspråk som säger inte två utan tre. Hos oss blev det fyra. Två kor drabbades av hård akut juverinflammation och klarade sig inte. 🙁

Så det har minsann krånglat till sig i år, men visst har det ju också hänt roliga saker i ladugården. Av de senaste sju kalvningarna har det kommit hela 4 (!?!) tvillingpar. De senaste tvillingarna kom av Yrna och båda var kokalvar. 🙂

Dessutom har vår första kyyttö kalvat. Asteri fick en tjurkalv för en dryg vecka sedan. Än så länge är hon ingen stormjölkare, hon har knappt 10 kg om dagen. Men hon hinner bara hon blir stor 😀 Däremot har hon nog riktigt tillräckligt med temperament. Första gången jag mjölkade henne for hon högt och lågt, upp och ner och från sida till sida i mjölkningsbåset. Så jag förstod varför Antte hade döpt om henne till aHteri 😉 Ett par dagar senare stod hon som ett ljus.

Odlingsmässigt har sommaren varit riktigt lyckad. Som jag skrev blev första ensilageskörden och höskörden riktigt bra både kvalitativt och kvantitativt. Den andra ensilageskörden kunde överlag ha blivit till mängden lite större, men här visade blålusernen igen vad den går för. Vi har rikligt med blålusern på två skiften, ena insått i fjol och det andra insått i år. Det skiftet som såddes ifjol slogs till sist vid första skörden, men då lusernen växte så pass bra, skördades det skiftet till först under andra skörden.
Från det skiftet som såddes in i år har det givetvis blivit taget bara en skörd, men tillväxten där är också otrolig.