Maskiner – Sida 30 – Bondbloggen

Jonte

Jonte och jag, vi e kompisar vi! Det var Mats som hittade honom i en knut på Ab lantbruk på Åland. Timräknaren stod på ca 3000, slitaget var måttligt och prislappen (som vanligt 😉 ) i övre kanten i förhållande till min ekonomi, men överkomligt, så han fick byta boställe och flytta med mej hem till Ytterholm. Och vi trivs jättebra tillsammans, jag och min John Deere 6200, med Quicke 960 frontlastare.

Lagom stor, räcker bra till för mina behov, vårbruk, slåtter, balning. Men han är ändå lagom liten för att ta sej fram här på holmen. Här ovan är det förberedelser inför en resa till Anisor.

Det kan vara lite marigt att komma fram överallt längs våra ”vägar” här på holmen. Här är det berg på ena sidan, dike och aspar på andra sidan…

Kyla, det tycker han inte om, när temperaturen går under nollsträcket vill han gärna ha lite motorvärmare och några snälla ord för att starta och jobba. I vintras när temperaturen gick mot -20 grader gick han i ide. Han bara morrade och svor till några gånger och sen var det inte lönt att ens försöka få han och starta förrän temperaturen blev lite mänskligare. Då fick han skämmas, Forden startade någorlunda snällt och fick jobba med ensilagebalarna åt fåren medan Jonte stod i sin snödriva och vägrade bums starta när det var så kallt. När vårsolen började lysa och det mildnade i och han fick stå med laddare på några timmar behagade han sakta ta ton och gå igång igen.

Lite småsjukdomar har han och har han haft, min Jonte. En oljeslang mitt under hytten rasade för något år sedan och bränslepumpen har trilskats lite nu i år, men den är bytt nu. Plus lite andra småsaker, men i stora drag har jag inte haft så stora problem med han, och de problemen som uppstått har inte varit värre än att de gått att åtgärda med hjälp av pappa som i trakten brukar kallas motordoktorn. Med två äldre bröder och en bilmekaniker utbildning i bagaget har han skruvat på allt från mopeder och gräsklippare till traktorer och båtmaskiner genom åren. Som så många andra skäribor är pappa Kalle mångsysslare, men hans huvudsyssla är vinterförvaring av motorbåtar. I år landar siffran på uppdragna/utsatta båtar någonstans mellan 150 och 160 båtar. Så när jag får, för mej, oöverkomliga problem brukar det mesta lösa sej med att ringa pappa och be om hjälp.

Pråmtransport

Jag odlar 8 ha på Anisor, ”grannholmen”dit är det ca 3,3 km. Att ta sej dit och därifrån är inte gjort i en handvändning. Så här såg det ut för några veckor sedan när pråmen lastades med diverse redskap för jobben på holmen.

Ombord är 1 och en halv pall gödsel och konstgödselspridaren. Jag använder mej bara av gödsel i 40kg säckar för jag har lite knepigt att alla gånger ha flera traktorer där bara för att lyfta storsäckar med. Grävmaskinen kunde också användas till att lyfta storsäckar med, men den har jag inte alltid tillgång till då den inte är min. Men, man får se det från den sidan att man inte behöver gå på gym 😉 Tungt är det, ja, och min spridare är en förhistorisk trattspridare, den är ganska hög och med mina 160cm betyder det att säckarna skall lyftas upp till axelhöjd när man skall tömma ur dem… Men positiv skall man ju vara, risken för att man skulle gödslar för mycket är utesluten. Man lyfter nog bara den mängd säckar man verkligen behöver…

Med i lasset finns också balgripen för att lyfta ensilagebalar med och pallgafflarna för att bära iland gödselpallarna. Bakpå traktorn är välten. Jag har första gången under min historia plöjt en av åkrarna ute på Anisor, så såmaskinen har varit dit en sväng och kommit hem igen och sen skulle det vältas, så det var egentligen därför som det bar iväg, men eftersom man inte gärna kör så många onödiga resor blev det att tänka till lite och plocka på pråmen det som rymdes och skulle dit förr eller senare.

Eftersom allting som odlas på Anisor skall fraktas har det blivit så att jag skördar ensilage från alla (förutom en i år) åkrar där. Det är enklast så, jag har balmaskin/plastaren att stå där året runt. Slåtterkrossen tar jag däremot hem till Ytterholm en gång per sommar när det är torrhötider. Torrhöet balar jag med en småbalare så jag har den maskinen hemma året runt.

Vacker sommarkväll, efter pråmen hänger Flippersnurran på släp ifall någonting strejkar. Det investerades i en annan maskin till pråmen i våras och eftersom vi inte riktigt känner den ännu är det bättre att vara mer försiktig.

Slaktad lastare

Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort … Så sjöng Per Myrberg i ”Trettifyran” som låg 39 veckor på Svensktoppen år 1964-65 – ibland som etta. Så kändes det ungefär då jag slaktade gamla Nokka 3010. Det är skogslastaren från 80-talet som jag kört med i närmare 20 år (och lappat många gånger).

Det var inte så dumt med den nya frontlastaren som ”skykrok” då jag lyfte bort lastarbommarna. Här ligger de nu på marken och skall plockas sönder ännu mer. I sin ursprungliga form kommer de aldrig mer att återuppstå. Intressant är att en hydraulikledning till gripen på vägen har hela 8 kopplingar ! Många ställen att läcka olja alltså.

Nå, därefter så lyfte jag bort tornet från lastarens ram och det var ingen vacker syn. Tre kuggar var avbrutna på kuggkransen – ett minne från vinterns ”bålagrenar” (stora granar). Det var bara ett under att jag fick dem utkörda. Nåja, jag var ju tvungen att börja använda den andra lastaren också.

I det här skedet gick jag in och ringde Nokka för att fråga vad ett nytt torn skulle kosta och därefter började jag se vad nya lastare skulle kosta. Ena stödbenet hade också börjat läcka olja och det är frågan om huruvida det lönar sej att lappa ihop eländet mera.

Den gamla lastaren är för svagt konstruerad och har bara enkel kuggstång för svängningen. Därav också pressen på kuggarna. Nya lastare har dubbla kuggstänger – en på var sida om kuggkransen så belastningen på kuggarna blir halverad. Och underligt nog fanns det en begagnad Nokka av nyare modell från 2006 till salu – men priset var 13 000 euro. En alldeles ny Farma med samma räckvidd som gamla 3010:an skulle kosta detsamma. Och räckvidden vill jag alls inte pruta på.

Nu blir det att fundera. Jag är inte beredd att sätta ut så mycket på en lastare – speciellt som jag har en ny Farma redan – men en liten stackare som mest passar till vedkörning. Och jag behöver en lastare till processorn med minst åtta meters räckvidd. Bäst att dricka både en och annan kopp kaffe och fundera över saken i lugn och ro. Det brådskar (ännu) inte så förfärligt.

Lastaren får vänta medan jag säljer bort vetet, gör i ordning sprutan och bygger växthus.

(Ja, jag kan numera lägga till titeln ”farfar” – i dag föddes lilla Lovis Husberg ! Ni vet ju: Ronjas mamma … Här gillar vi Astrid Lindgren.)

A day off…

En ledig dag… vad är det?

Jodå, dom finns nog. 😉 rätt så glest emellan bara. En ledig dag betyder inte att man inte ger fåren mat, ser över stängsel, kollar att alla fåren hemma mår bra osv, men man kan få en ledig eftermiddag ibland om det är någonting extra på gångs i knutarna som man vill göra, och det var det idag 🙂

Starten gick kl 10 på förmiddagen från Ytterholm, naturligtvis hade jag både Mats och Mathias med mej, Hondan styrdes mot Piikkiö, Tuorla, det ligger en liten bit utanför åbo och där väntade en av sommarens (för oss) roligaste händelser, nämligen en deltävlingen i finska mästerskapen i traktorpulling 🙂

Här går starten för ”Doris”

Och här sa det stop.

Traktopulling går ut på att ”traktorer” tävlar om vem som kan dra en speciell vagn längst, vagnen är konstruerad så att ju längre man kör desto tyngre blir vagnen att dra för det finns en vikt på vagnen som åker framåt så till slut är hela vikten i framänden och vagnen kanar på medar. Då brukar det bli stop, men orkar ”traktorn” med hela lasset kanandes på medar köra hela banan som är 100meter lång, då kallas det fullpull. Men det hinner hända mycket på 100meter, ibland säger det poff och hela motorn ryker, ibland smäller det nån slang så hela traktorn blir sprayad, eller så flyger det omkring delar, eller så kan det komma ett hjul rullandes för sej självt mot ”mål”, men för det mesta går det… i alla fall någorlunda bra.

”Traktorerna” tävlar i olika klasser, några av dem är Modifierad, i olika viktklasser tex, 2500kg, Mini 950kg, 4500kg, Farmstock viktklasser tex 2500kg, 3500kg, 6000kg 8000kg, Prostock viktklasser tex 3500kg. Somliga ser ut som vanliga jordbrukstraktorer, andra verkligen inte 🙂

Å vad är det som är så roligt med det? Ja, ibland undrar jag också 😉 men roligt är det! Solen steker, det dundrar och vibrerar i marken när dom kör, det ryker, dammar och luktar avgaser, svett och sololja, en blandning av bränd korv och ärtsoppa, och mitt i denna röra trivdes man riktigt bra bland ca 1700 andra rödbrända Finländare.

Finns det något mer effektivt sätt att bränna iväg 100-tals liter bränsle på lika kort tid? Nja, jag undrar det jag, någe miljölopp är det inte precis… så man kan ju undra om det är riktigt vettigt att hålla på med sånt här, men å andra sidan kan man ju också fråga sej om det är riktigt slugt att vuxna starka karlar, skenar omkring, på is, med järnskenor under fötterna och jagar en liten gummitrissa…

Tur att det finns någonting för alla 😉

Sommar, sommar, sommar

Sommar, sol, myggor och ensilage. Så ser dagarna ut för tillfället. Ja nå, jag och Kalle blandrar oss inte så hemskt mycket med ensilaget men de övriga tar vi nog del av. 🙂
Varmt har det minsann varit, t.o.m. här ”ute” har det varit +30. Vi svor ju över vintern för några månader sedan, så inte ska vi väl klaga nu…!

Ur vallarnas synpunkt har våren och försommaren varit näst intill perfekt, svalt och regnigt varvat med sol och värme. Detta har lätt till täta och välvuxna vallar som det nu är dags att skörda.
Speciellt nöjda är vi med de vallar där det växer blålusern. Lusernen har visat sig vara ytterst torktålig och bra på att övervintra. Man måste dock vara noggran med kalkning och gödsling då man har av blålusernen i växtbeståndet. Tumregeln tycks vara mycket kalk och lite gödsel.

Idag (lördag) ser det igen ut att bli en varm och solig dag. Då väderleksprognoserna utlovar regn och svalt till nästa vecka, betyder det att maskinerna är i full gång från morgon till kväll så att det skulle bli slått och balat så mycket som möjligt. Man ska ju inte ropa hej före man landat på andra sidan bäcken, men för tillfället ser det lovande ut vad gäller mängden och kvalitén på ensilaget.

Kaos i planeringen!

Måndag
Min fähus-dejour började. Det visade sig råda kaos i ladugården då jag kom dit. Det var bara en djurskötare som kunde närvara och det var endast första skiftet, det vill säga mjölkningen. Så istället min kompis Natalie, som går andra året på hästlinjen, inkallad att hjälpa till resten av veckan. Men problemen tog inte slut där. Dyngskrapans rep hade gått av, så det blev att ta upp spalten och fixa det. Och så var Avanten på reparation, så det blev att köra med trädgårdens Norcar, som är för stor för att rymmas in till ungdjuren då man kör in mat. Jag blandade lite mat så kossorna inte skulle bli utan, skrapade åt grisarna och dylikt som hör till.
Jag slutade lite tidigare då det inte fanns något jag kunde göra och for till jordbruket där Jim råkade vara. Jag följde med bara för skoj skull då han skulle och hämta ett jordlass till fladan. Niklas var också med med en traktor. Jag for med Niklas tillbaka till skolan och kippade av jordlasset på åkern där det ska fyllas. När vi skulle köra framåt hoppade kärran ur dragkroken och hydraulslangarna revs ur. Vi blev stående med en kärra som var upplyft nästan till max och en traktor. Vi märkte att det var en del på traktorn som hade gått sönder, vilket gjorde det möjligt för kärran att haka ur, speciellt när tyngden var baktill. Men vi kom därifrån med allting i behåll!

Som det såg ut när vi hade fixat med dyngskraporna och spalten.
Kärran som var ute på vift 🙂

Tisdag
Väckarklockan stod på 5.00, för klockan 6 skulle slaktbilen komma och hämta de 172 återstående grisarna. 5.30 träffades jag, Robin och Ulf utanför svinhuset och började förbereda lite. Slaktbilen kom precis kl 6, och 6.50 var alla grisar inne i släpet. Det gick undan och alla var nöjda. Kanske mest jag, som slapp grisarna 😉 Det som återstod av dagen ägnades åt att städa i svinhuset och fixa lite åt korna. Sen hjälpte jag Natalie att ta in hästarna från hagen innan vi slutade.

Några grisar på väg uppför rampen på väg på sin sista resa.
Jag och skolans shettis Peikko.

Onsdag
Idag har jag kört in foder åt korna och blandat mer foder. Vi har en Keenan(?)-vagn som blandar, så det är bara att tillföra alla ingredienser och blanda om så får man ut fodret. När vi väl blandade och tillsatte det sista av ensilaget, så hostade traktorn en gång och stannade. Det rök väldigt mycket från motorhuven på den när vi försökte starta den igen. Men så kom vår hjälte Eric och sade att vi hade för lite varv på, så att den inte orkade driva blandningsvagnen. Lite nervösa hann vi ju bli, Natalie och jag, då det bara bolmade rök från den – det såg ju så hemskt ut. Men vi fick skratta lite och det var ju tur att det inte var så farligt som det såg ut! Efter att allt var klart med korna var det bara att börja tvätta i svinhuset. Men innan tvättningen hade vi besök av en finsk skolgrupp som ville bli omkringvisade på området. Vi visade kossorna och hästarna åt dem, det tomma svinhuset och så fick de köra kärra med ponnyn Peikko. Riktigt intressant tyckte jag det var, trots att finska inte är mitt starkaste språk så förstår jag en hel del nog. Nå väl, åter till svinen. Personligen tyckte jag det var roligare att tvätta än att umgås med själva grisarna 😀
Nu är jag hemma då jag bytt om med Kim, som inte har möjlighet att vara då han ska vara. Så han tog mitt pass och jag ska ta hans. Och så råkade vi bli lediga torsdag och fredag då lärarna ska på kurs, om jag förstod saken rätt. Ikväll ska jag fara till Jim och Julia och åka och simma med dem – ta ”vinterklåddin” som vi kallar det här då man är och simmar för första gången på året. Få se då, om man vågar sig i! 🙂