Helgens hökalas ligger bakom oss, nu vidtar höbärgning på riktigt. Gräset slogs i lördags och på måndag vände jag det första gången. Strängt taget kunde det ha skett i söndags, men då var det lite för mycket annat på agendan så det fick bli måndag förmiddag istället.
Syftet med vändningen är att få höet att torka snabbare och jämnare, dels genom att otorkat hö lyfts upp till ovansidan av strängen och dels genom att fluffa upp strängen så vinden kommer bättre åt att torka den. Vinden är faktiskt viktigare än värmen för torkningen, det får heller vara svalt och blåsigt än varmt och vindstilla. Just nu är det varmt och blåsigt vilket är helt perfekt.
Hövändare finns i en massa olika fasoner och fabrikat, var och en med sina för och nackdelar. Jag kör med en rotorräfsa som har två stora ”snurror” som roterar mot varandra och kastar höet bakåt.
För övrigt påmindes jag idag om att jag glömt nämna en part i vårt rundbalningsbolag! Förutom Pea och mej själv utgör en kärrhök vars namn jag inte känner till en tredje part i samarbetet. När vi balar gräs brukar han dyka upp och fånga åkersorkar som blottläggs när grässträngen försvinner in i balaren. Sorkarna håller sig tryckta längs markytan och undviker på så sätt att åka in i balaren, men höken slipper de inte undan lika enkelt. Nån gång har den svävat jämsides med traktorn och hållit jämn fart med mej, det känns onekligen lite häftigt. Idag hängde han med ett tag när jag vände hö, men insåg tydligen rätt snabbt att det inte var läge för sorkjakt. Får se om han dyker upp igen när jag tar fram balaren.
