Kategori: Östensö

På torsdagen fick jag vara med på en fältvandring för Optimas vuxenstuderande jordbrukare. Markus och Jonas hade ordnat fram besöksobjekt, så jag var mest med för att se lite småviktig ut. 🙂 Arrangörerna hade åtminstone enligt mitt förmenande lyckats enormt bra med att hitta intressanta åkrar. Vi hann med att kolla ett par kornåkrar med varierande problem, dito rybsfält, skorpbrytning i morotsåker, potatisodling och en timotej-rörsvingel-rödklöver-vall. Dessutom stiftade vi bekantskap med en del för våra breddgrader mer exotiska saker som höstvete, vårvete och vitsenap och hann också studera kontrollerad dränering och en spannmålstork. Puh, det är inte illa på en halv dag…

På den där vallen gjorde vi en sk. spaddiagnos, vilket går ut på att man tar upp ett tvärsnitt av åkern och studerar matjordens sammansättning lite närmare. Utrustningen för ändamålet var väl inte helt enligt handboken, men det gick någorlunda bra ändå. Dessutom fastslog instruktionerna att man skulle göra diagnosen ”med öppet sinne och stor självkritik” och till den delen fyllde vi kriterierna med råge.

Varje gång jag deltar i den här typen av utbildningar förundras jag över hur mycket man trots allt har att lära. Naturen och åkrarna är nog inget man blir färdig med, åtminstone inte på en livstid.

15.6 är sista dagen man kan ändra sig, åtminstone om man är jordbrukare. Tisdagen är nämligen sista dagen man får göra ändringsanmälan till landsbygdsmyndigheten.

I våras fyllde vi ju i en massa blanketter där vi angav vad vi tänkte odla i år. Blanketterna skulle vara inlämnade 30.4 och då hade vi ju ännu inte en aning om hur våren skulle arta sig. Följaktligen fyller man i pappren lite i blindo. Av den orsaken kan man också göra korrigeringar under våren, ifall allt inte går riktigt enligt planerna. Vissa huvudprinciper låstes nog redan 30.4 men t.ex. val av gröda kan man ändra ännu.

För min del har en del grönfoder bytts ut mot rybs, eftersom den tidiga våren gjorde att jag hann göra en del ogräsbekämpning som grönfodret annars hade fått ta hand om. Det gjorde också att ett skifte där jag i april planerat att så rybs istället fick bli kornåker.

Orsaken till denna noggrannhet är att åkrarna senare i sommar granskas genom stickprov och det måste ovillkorligen vara samma gröda både på blanketten och i verkligheten. De flesta granskarna är själva jordbrukare, så tyvärr ser de faktiskt skillnad på rybs och korn. 🙂

Den ena traktorn som tappade dragkroken häromveckan har blivit åtgärdad och avhämtas från Björklunds verkstad i Jeussen idag. (Jo, de har ett väldigt trevligt efternamn.) Vårbruket kunde fixas genom att helt enkelt plocka bort dragkroken och köra utan den i en vecka. Harv, plog och många andra redskap går bra att hantera utan dragkrok. Så fort de flesta jobb som krävde en större traktor var undanstökade fick den läggas in för service och vårbruket slutfördes med reducerad traktorpark. Nu står dock vallskörden inför dörren och där behöver jag den större traktorn, uttryckligen med en fungerande dragkrok eftersom rundbalaren dras i kroken.

Lördagen gick i Popkalasets tecken. Det var riktigt intressant att sitta  och studera Lördaxs direktsändning från sidan. Jag tycker ibland att jag hamnar att pussla och optimera tidsinsatser för att få olika arbetsmoment att passa ihop, men jag får ju åtminstone laborera med timmar. Radioredaktörerna diskuterar 10 sekunder hit och 10 sekunder dit, en minut är en evighet. Dessutom skickas papperslappar kors och tvärs samtidigt som man pratar oavbrutet. De måste ha nån sorts multitasking-gen som jag saknar.

Popkalaset i sig var trevligt, så när som på ett ihållande regn (det regnade 9 timmar av 12 möjliga). En av kvällens mer roande inslag stod Darin för. Regnet stod som spön i backen, publiken hade utrustat sig med paraplyer, regnrockar och gummistövlar och Darin kör låten ”Drowning” (Drunknar) utan att dra på smilbanden. En bedrift på sitt sätt. 🙂

Om regnet kom olägligt för Popkalaset kunde det inte komma lägligare för odlingen. Våren har på intet sätt varit torr i någon sådan utsträckning att det skulle hämma grödorna, men ett stilla duggregn som ger 15 mm tackar man ändå inte nej till när sådden är klar. Nu skulle det sitta gott med 2 veckor uppehållsväder så vi får första ensilageskörden bärgad också. De tidigaste körde igång redan förra veckan och jag räknar med att ta fram slåtterkrossen under veckan som kommer.

Normalt brukar det bli ett litet uppehåll mellan sådd och ensilageskörd, men i år kommer de rätt så tätt på varandra. Det varma vädret i maj gav gräset en flygande start trots att det inte snabbade upp sådden nämnvärt. Tidsmässigt ligger sådden alltså ganska normalt i almanackan men grässkörden infaller lite tidigare.

Exakt när man tar ensilaget varierar dels med hur snabbt gräset utvecklas just på mina åkrar, dels med vilka krav jag ställer på foderkvaliteten. Ju längre gräset får växa desto större skörd får man men desto sämre blir näringsvärdet. Och vice versa, ju tidigare man skördar desto bättre kvalitet får man men desto mindre blir skördens storlek. En grov tumregel är att man skall skörda ensilaget när 25% av timotejens ax (”klubbor”) är synliga om man eftersträvar bra ensilage (för t.ex. mjölkkor och slaktdjur). Vill man ha det riktigt vetenskapligt tar man ett prov av gräset och låter analysera näringsvärdet eller följer med D-värdesprognoserna på nätet. D-värdet är ett synnerligen centralt begrepp i ensilageskörden, men mer därom i ett senare inlägg. Jag kommer att försöka ta en del av skörden kring i den optimala fasen, men största delen får bli lite äldre. Dikor behöver inte ett så kraftigt foder året om, de blir bara feta i onödan.