Kategori: Solf

Den yngsta dottern fyllde aderton redan i våras och började bli otålig över körkortet. Med fyra barn i hushållet så blir körkort en dyr affär så jag lovade då när den förstfödda fyllde aderton att jag kan ställa upp som trafiklärare om dom så önskar. Alla barnen har tacksamt (tror jag) tagit emot erbjudandet och nu började det vara högaktuellt att infria löftet för den yngsta. Tidsbristen i sommar har lett till att starten uppskjutits gång på gång.

För att få fungera som ”privat trafiklärare” bör man anhålla om undervisningsstillstånd och för att få det så måste ”läraren” avlägga körprovets teoridel plus 10 frågor rörande själva undervisningen. Och det är här det nervösa kommer in, för det vill ju gärna gå lite prestige i fråga om att klara provet. Så det är nog till en del det som orsakat att saken förhalats i det längsta. Nu kunde jag nog notera att tålamodet började svika för jäntan och det började också bli svårt att hitta nya orsaker till varför jag inte hade passligt att skriva tentamen. Lite lugnare har det ju också varit i några dagar så jag har kunnat inleda den mentala förberedelsen som aktualiserades då när jag bokade tid för provet. Känner mig relativt säker i trafiken men ägnade i alla fall senaste natt åt att plugga lite på ”nätet” för att uppdatera minnet. Det har ju i alla fall gått 6 år sen jag sist tentade frågorna inför Erik’s B-körkort.

Totalt har jag avlagt teoriprov för körkort 6 gånger börjandes med traktorkörkortet. Då liksom för motorcykel- och lastbilskortet var det enbart fråga om skriftliga påståenden som man skulle svara rätt eller fel på. Frågorna läste man tills man kunde svaren utantill vill jag minnas. Men de tre senaste gångerna jag skrivit provet så har det gjorts via dator med bilder som beskriver olika trafiksituationer. Tycker faktiskt att denna typ av prov är svårare än att köra bil i praktiken ty all information kommer på en gång och inte lite anefter som i trafiken till vardags. Sen är det stressande med timglaset som visar återstående tid att svara på frågan också, 10 sekunder känns sällan så kort som vid dessa tillfällen. Provet gick bra denna gång liksom de tidigare tenterna, nervositeten leder väl till att man skärper sig lite.

Själv tog jag lastbilskortet i Helsingfors och i teoriprovet är också bilderna därifrån så en del platser är fortfarande bekanta. Tror faktiskt det hjälper till lite att i praktiken ha delat utrymmet på gatorna med spårvagnarna och dessutom hade jag väldigt bra lärare på bilskolan i Grankulla. Förutom att lära ut trafikvett så fick jag fin ”turistguidning” under de timmar vi rattade lastbilen i storstadstrafiken.
Körprovet som företogs vid besiktningskontoret i Malm blev en kort historia eller närmare bestämt mer eller mindre endast ett varv runt kvarteret. Jag är väl fortfarande inte nån begåvning då det gäller det andra inhemska och förstod nästan ingen finska alls på den tiden. Besiktningsmannen kunde ingen svenska men fick mig i alla fall ett varv runt kvarteret, att göra en backstart och en fickparkering. Han bad mig också utföra något då vi fickparkerat men jag förstod inte vad så jag rev i alla spakar och knappar och slog ut med händerna, varpå han bad mig återvända till kontoret. Jag var säker på att det gått åt skogen så jag blev mäkta förvånad när han slog stämpeln på pappret och tackade för sig. 🙂

Annars så är det väl bara bra att repetera trafikreglerna, borde kanske vara obligatoriskt för alla förare? För visst kommer det ett och annat nytt. Följande märke gav mig faktiskt 2 felanmärkningar i dagens protokoll. Hade inte sett det tidigare men efter tenten hittade jag det faktiskt på nedre torget i Vasa …… man lär så länge man lever…….

I morse vaknade jag ganska sent måste jag väl tillstå, men är inte så pass kyrklig att jag besöker julottan varje år. Tyckte att det kändes lite kyligare än vanligt i huset men det hade ju varit lite kallare under natten så jag tänkte inte mera på det. När jag efter morgonbestyren skulle tvätta händerna kom det inget varmvatten vilket i och för sig inte var någon katastrof. Det katastrofala var att jag inte fått något alarm för det måste ju vara något på tok med värmepannan. Tog mig till pannrummet för att kontrollera saken och mycket riktigt panntemperaturen låg på 30 grader och det var mörkt i pannan och joo, alarmvakten visade flamvaktsalarm.

Nå jag förstod nog genast att flisbehållaren gått tom för när jag kontrollerade flismängden i går så var det inte mycket kvar men bedömde att det gott och väl skulle räcka till följande kväll. Lite kallare väder och en massa duschande och tvättande hade dock tömt behållaren snabbare än jag beräknat. Nå, inte heller det någon katastrof men varför inget GSM-alarm till telefon. Jag har konfigurarerat alarmet så att alarm går till min, frugans och äldsta dotterns telefon alltså tredubbel säkring på den fronten. Vid närmare kontroll visade det sig att jag inte kommit ihåg att slå på telefon efter tomtandet, jag hade ju stängt av den innan uppdraget. Frugan hade förlagt sin telefon så den var inte inom hörhåll under natten. Dottern hade försökt ringa oss då alarmet kom kl 2:36 men fick inte kontakt av förutnämnda orsaker. Inget hände nu denna gång men det ger anledning till att se över säkerhetsfunktionerna för att vara på säkra sidan, vill ju inte att fjolårets olycka upprepas.
Pannan är ju förutom alarmfunktion också naturligtvis utrustad med släckningssystem, detta hade nu inte utlösts denna gång utan elden hade bara slocknat av sig själv i brist på bränsle.
Passade på att utföra en grundligare sotning på samma gång nu då pannan var kall, det är ju så mycket angenämare då. Efter påfyllning var det bara att tända igen och efter lite på en timme var pannan uppe i normal brukstemperatur och ordningen återställd varpå julfirandet kunde fortsätta. 🙂
Eller inte riktigt sant det heller om man nu inte räknar transport av ett lass med sorteringsrester till komposten som en del av julfirandet, men det är väl allt man gjort av värde idag? Nej föresten så har vi två barnbarn i huset över natten, DET är väl det högst värderade uppdraget för dagen. 😀

God fortsättning på julen……….

…..brukar jag ta in i hallen där det är svalt några dagar före jul så att den långsamt får vänja sig vid värmen inomhus. I år är det kanske inte så viktigt då det är så varmt ute men kalla vintrar när granen är frusen i skogen då är det viktigt att låta den tina upp långsamt under flera dagar innan den tas in. Annars hinner barren torka innan vätsketransporten i stammen kommer igång och då blir nog granfröjden kortvarig. Lyckas man få igång vätskeupptagningen i granen kan den stå och växa flera veckor för att producera granskott som kan användas till sallad innan granen slängs.

Band också en hjärtformad granriskrans att dekorera graven med. Kom att minnas en varm dag i maj 1981 då jag som ”brigadens kransbindare” satt på gräsmattan vid flaggstången bredvid 1JK för att visa rekryt Svanbäck hur man binder kransar. Bäst som det var fick vi besök av brigadkommendören som kom för att tacka för alla de fina kransar som jag under beväringstiden hade bundit (borde väl konsultera dagboken men det torde röra sig om närmare ett 20-tal). Han var glad att jag nu lärde upp en ny bindare ty kransarna var dyra att köpa. Lite försynt dristade jag mig att fråga om kransarna eventuellt kunde vara värda några dagars belöningspermission……….vill minnas att det blev 2 dagar som kom väl till pass då när det var vårbrukstider där hemma 🙂

Det har varit lite hektiskt den senaste veckan och då är det inte de egna julförberedelserna jag tänker på utan grönsaksleveranserna. Äldsta dottern som jobbar heltid här har varit sjukskriven för ischiasproblem men är nu tillbaka så den normala arbetsstyrkan är återställd. Vissa arbetsmoment är ju så planerade att de fungerar bäst om ordinär bemanning finns att tillgå. Vi jobbade därför lång dag igår för att få alla beställningar klara och själva kunna inleda julförberedelserna idag samt för att ha ”rent bord” ifall några sista minuten beställningar droppar in.

Nåjaa, våra julförberedelser är väl inte mycket att skriva om egentligen och en del har vi faktiskt redan fixat. Ett hundratal julhälsningar skickade vi förra veckan och julgranarna hämtade jag i lördags då det hotades med snöfall. Julgranarna hade jag redan sett ut i skogskanterna under tiden som jag plöjde åkrarna intill men när man stiger ur hytten för att ta en närmare titt så hittar man oftast några skönhetsfel. Så det blev lite kompletterande sondering i skogen, passade på att granska skogsbeståndet på samma gång. Konstaterade att det finns ett och annat att göra även där. Julgranarna är jag ganska kräsna med även om de flesta nog blir fina när dom väl blir klädda. Täta bör julgranarna i alla fall vara för dagens ljusserier har ju så förbövlat korta sladdar.

Städning brukar också förknippas med julförberedelserna så idag efter att leveranserna lastats tog jag itu med lite ”städning” av skrivbordet till att börja med. Men det vill ju bli så att man fastnar i något intressant som man lagt åt sidan i väntan på bättre tid och även sådant som man inte vill sätta undan med risk för att bli bortglömt. Därför bäst att nämna ordet städning kompletterat med situationstecken 🙂

”Städade” i alla fall fram kabeln för överföring av filer från kameran till datorn så jag beslöt göra ett nytt försök med att ladda ner bilderna från rotselleriskörden. Och ”voila” nu gick det så nu är ”skörden fortsätter”-inlägget från början av november kompletterat med 2 selleribilder 🙂

Läser i Landsbygdens Folk om Rysslands planer att åter odla upp Tjernobylåkrarna som nu legat för fäfot sen katastrofen för 25 år sen. Undrar hur pass riskfritt det kan anses vara? Minns att man rekommenderade jordbrukarna här i Finland att rengöra och byta hyttventilationens filter för att minska riskerna då vi brukade jorden under Tjernobylvåren. Det befarades att radioaktivt nedfall som låg på markytan skulle röras upp vid jordbearbetningen ansamlas i ventilationsfiltrena och där koncentreras till farliga nivåer. Undrar hur många som sist och slutligen åtföljde rekommendationerna?

Nedfallet i Finland var ju litet jämfört med områdena närmare kraftverket. Men man har ibland undrat över varför många skötsamma jordbrukare mött döden på grund av cancer i en alltför tidig ålder. Kan Tjernobyldammet ha varit orsaken? Har naturligtvis inga statistiska belägg för att cancern skulle vara allmännare bland bönder men allt statistikförs ju numera så kanske dylika uppgifter också finns. Hade i alla fall en känsla, då på 90-talet, att cancern var vanligare bland bönder. Men det kan kanske förklaras med att också min far mötte cancerdöden 1996 och att det medförde ett fokus på saken.

Hur som helst så förfasas jag över att ”Tjernobylåkrarna” åter tas i bruk. Hur pass riskfri kan mat- och foderproduktion anses vara på dylika åkrar? Kan tänka mig att produkterna inte blir lättsålda men då jag i samma tidning läser om hur det i Italien fuskats med Eko certifieringen så kan väl ursprunget också i detta fall manipuleras. Nej, tacka vet jag inhemskt och närproducerat.

Samtidigt så ifrågasätter jag kärnkraftsindustrins vara eller inte vara. Joo, visst vill jag ha billig el men inte på bekostnad av hälsan och förutsättningarna att bruka jorden nu och för kommande generationer. Då föredrar jag nog bioenergi och vindkraft om än till ett högre pris. Dessa kan också produceras nära till gagn för den lokala ekonomin.