Kategori: Ytterholm

SKÅL! Jonej, det var inte så jag menade…

Det var en tacka som hamnade med botten upp för några veckor sedan. Dom kan bli som skalbaggar och bli liggandes på rygg, och om det vill sej illa, inte komma upp! Just det hade hänt med en av mina lite äldre tackor. Hon hade lagt sej ner och så hade hon rullat lite bakåt i en grop som inte var djup, bara liten sank, och så blev hon liggande där.

Exakt hur många dagar hon låg där vet jag inte, men mitt i allt en eftermiddag gick larmet… Alice ringde mej och sa : Här är ett får som ligger med botten upp och kommer int därifrån, hon lever nog men… Jag hade just kommit hem, så jag hade ytterkläderna ännu på mej, så jag svarade bara : -Jag kommer…

Tack vare mönkkiän var jag snabbt på plats och kunde konstatera att, jahaja voi grymma öde, hur ska detta sluta. Med tanke på den lilla hög med pärlor hon hade bakom sej, hade hon nog legat upp och ner mer än en dag. Hon hade ätit upp allt gräs som fanns runtomkring henne och såg mer död än levande ut. Jag tog i och svängde henne runt. Ögonen vindade på lite, och hon hade hela balanssystemet på svaj. Hon ramlade omkull när jag försökte dra upp henne att stå. Ingen ide med det. Jag sökte gräs och löv åt henne och hon åt… hopp om liv. Det må vara grymt, men tanken som for genom mitt huvud var, ”-dör hon nu får jag ett helsike att bli av med henne…” Nå, jag satte mat åt henne och lämnade henne ifred en stund så hon fick repa sej lite. Jag hämtade vatten i en plastbytta från sjön, det var nära, och sen for jag för att söka mönkkiävagnen.

Jag drog upp henne på vagnen, och hon låg alldeles stilla. Så bar det iväg till fårhuset, till torr liggplats, torrt hö och friskt vatten. På några dagar orkade hon inte stiga upp, huvudet var inte riktigt med. Men så en dag låg hon i andra änden av den box hon hade. Och hon låg riktigt fint. Inte sådär med raka ben, utan ihopkurad med benen som dom ska. Sen gick det ganska fot egentligen med repningen, hon blev starkare och starkare och nu är hon i pricip återställd.

När jag släppte ut henne till de andra, och hon sakta, men ändå på stadiga ben gick iväg, var det är lite som ett YESSS! Jag kan ju 🙂 Inte precis som lilla ida i filmen om Emil, som väckte hönsa ifrån det döda, men nästan lite ditåt kändes det ändå. Nu är det ju så att hon inte kommer att få lamm mer. Hon är gammal och med detta i bagaget blir hon inte starkare och bättre. Hon är helt enkelt oekonomisk. Men, ekonomi och ekonomi… Suck… Man får, och ska inte göra som man vill alla gånger, men, får se hur det går…

Medan endel får gullungestämpel i pannan skulle jag kunna slakta andra vilken minut som helst. Hur mordisk kan man bli? Ja, ibland är man ganska så makaber i sina tankegångar…

Jag har de som småningom skall till slakt och årets tacklamm på bete på åkrarna. I ena änden har jag några balar kvarliggandes på åkern… och så grannens hus. Jag har stängt för den, ca halva åkern med eltråd, tills jag får bort balarna

BÄÄH HA HA HA….. tror jag dom sa när dom första gången for under tråden…

Så hämtade jag hem dem. In i fårhushagen i arrest. Dom fick lite torrhö där inne. Följande morgon…

BÄÄH HA HA HA… Och så kröp dom under tråden igen… Jag hämtade hem dem och sökte var de kommit ut från fårhushagen. Hittade inget speciellt, men förde dem till andra sidan av fårhushagen så dom måste gå runt hela fårhushagen genom skogen för att komma till åkern som elstängslet är på. Jag konstaterade att dom den här gången krupit under tråden så de hasat upp en liten bit. Jag flyttade ner tråden som den skulle vara, kontrollerade att där var ström i och såg att allt var ok. På kvällen var dom i grannens äppelträdgård.

….

Jag hämtade hem dem i skymningen, svor en ramsa åt dem medan de småflinande gick in till fårhushagen tipp tapp tipp tapp … raka spåret ut genom något hål i stängslet bar det antagligen. Lös mage hade de också fått.

Jah, följande morgon låg de så vackert mitt på åkern … på fel sida av stängslet.

Sådär har vi hållit på några dagar. Och vad är det för skillnad????

Ja, jag bara frågar mej! Gräs så det räcker till på båda sidor, bilden visserligen tagen uppe i hörnet av åkern, men det finns gräs på båda sidor och det är inte alls nertrampat och påskitet på insidan. Kan någon förresten se på vilken sida dom ska vara? Det är inte så lätt att se, men tydligen måste gräset vara grönare på någondera sida, fast inte jag kan se någon skillnad…

Det är när man skall ta hem fåren de ofta får sin dom. Blir det snabb, enkel biljett till slakteriet, får de vara kvar, eller får de ”Lottas gullungestämpel” i pannan? Det är det väldigt få som får, men det händer sej, som idag, när jag hämtade hem 5 ungtackor från en holme bara en kort bit härifrån. Ungtackor kan vara ena riktiga, hispiga bångstyren, men det finns undantag…

När jag hade börjat styra fören hemåt kom hon och lade huvudet i mitt knä, så sa jag, ”-nåmen vännen e du lite rädd?” Hon stod nära, nära hela resan hem. Hon har sedan födseln varit väldigt tam och är helt enkelt sån. Fast alla 5 får jag hämtade hem idag, halva sommaren varit på en holme utan folk på, och andra halva sommaren på en holme där det inte vistas folk så ofta, var ändå alla fåren lika tama som när jag förde ut dem i våras. Endel kan bli lite förvildade om de inte ser och har med folk att göra på en längre tid, andra är födda tama och förblir tama. På gott och ont, vill man nångång att de ska flytta på sej och man säger schaaas åt dem kommer de hellre närmare än far undan… 🙂

Vädret var inte alltför pjåkigt…

Lite kallt har det blivit, och sådär smårått i luften. Riktig höstluft. Sån som jag gillar. När luften är tom, ren, frisk, fuktig och fräsch, inte full med pollen, flugor, knott och jox. Här har det inte ännu varit frost, men lite högre upp på land lär många ha fått skrapat bilrutorna, för några dagar sedan.

 

 

Så var det då dags att börja hämta hem får. Endel får bli kvar hemma, andra får åka tillbaka ut på holmarna för att beta lite till, de jag vill ha hem nu är sådana som skall gå med bagge. De som förs ut till holmarna är hispiga rat som skall till slakt, eller sådana som får vara kvar av diverse orsaker, kanske skall de säljas, eller betäckas senare, eller så händer det sej också att nån får vara kvar som ”mommo” åt de andra. Gamla kloka tackor brukar få något år till på Ytterholm om dom sköter sej 🙂

Eftersom jag i skedet när jag kom på att filma en liten snutt inte hittade hur man får bort ljudet från inspelning, så ber jag den som vill titta på klippet dra ner på ljudet, det dånar av vinden i kameran, och det är ingen höjdare att lyssna på. Skulle jag ha tänkt skulle jag ju ha kunnat sätta fingret för mikrofonen, men se så klipsk var jag inte där i skakadarret i båten…

Någon kvalitet på filmandet är det minsann inte heller, men det är verklighet. En vanlig arbetsdag i september. Klockan börjar bli närmare 19 och innan vi var hemma från turen hann klockan bli 20.30, solen hade gått ner och det blev att skynda sej med nätläggningen innan det blev som att sitta i säcken. Månen börjar lysa med sin frånvaro, så det är gösfiske på gångs. Ännu går det att påta ner lite fisk i fiskfrysen. Vintern är förhoppningsvis lång, även i år 🙂

… Tacka, Bagge!

Sägs det ju, och sant är det. Sällan ser man en bagge så lycklig som när den hamnar i ett harem av vackra, smäckra damer.

Kanske inte är den sötaste bilden… Men här ska det luktas, undersökas, snusas och sniffas ordentligt! Damerna blev också riktigt till sej, att bjuda dem på havre när de fått stiligt besök var ingen ide. Skulle någon ha måsta ätit upp havren den kvällen så skulle jag nog ha fått gjort det själv.