Kategori: Ytterholm

Dagen före jag for till Geta drogs sista båtarna upp. Jag for på fredag, det var några grader på minus den morgonen och blåste kall nordan vind, upp till 17-18m/sek i byarna enligt väderstationen på Fagerholm. Klockan var ca halv 8 när vi for hemifrån, jag parkerade alla kassar och Mathias i storpulkan och drog iväg med honom inbyltad bland fårfällar och filtar. Till bilen, runt via bron. Vi tog god tid på oss. Båten gick inte förrän 10, men när man ska runt via bron kan man stöta på många problem på vägen. Dessa uteblev, tack och lov, bara sista 100-metrarna måste jag be Mathias gå själv sista biten, det fanns ingen snö och att släpa en pulka på ca 35kg över framtrampade rötter, gräs och stenar blir mycket svettigt. Men Mathias var nöjd med att gå, så det gick utan problem. Till och med bilen startade utan att gnälla, så dagen fick en bra start och fortsatte i samma anda.

Tillbakaresan gick också helt bra, söndag morgon, klockan 9 gick returen. Skillnaden var nu den, att medan jag varit dessa få dagar i Geta hade isen växt till sej så pappa kört mönkkiä över på lördagen redan. Alltså, menföret gick mycket snabbt över. Ena dagen drar man upp båten och två-tre dagar senare är det gång is, ytterligare en dag kallt och det håller för 4-hjuling. Detta tack vare att vi bråkade den is som lade i december och bara ville småkrångla, så vi kunde åka båt länge och att isen längst inne i fladan låg bar, orörd och styrkte upp bra när graderna kröp ner mot -10 grader.

Så jag kunde på söndag glatt sparka mej över fladan med sparkstöttingen som pappa hämtat åt mej att komma över med. På det viset var det raka spåret att gå hem 🙂

När jag kom ut en bit på isen och stannade, så det blev alldeles tyst hörde jag med jämna mellanrm hur isen knakade och arbetade. Vattnet var antagligen påväg upp eftersom det vätte ringar kring borrhålen. Skulle jag inte ha vetat vad det var för ljud skulle jag antagligen ha skidat mej upp tillbaka på land, men det är skillnad på ljud och ljud, isen kan knaka på många vis, och knäcker det under fötterna är det inge bra tecken, om det inte är så att isen är hård och i spänning, då kan den, fast den håller, spricka där man går. Nåja, isen är ändå inget att vara 100% säker på ännu. Efter förklaringar av pappa, som har knatat runt på isen, borrat, hackat, riskat och kollat vet jag nu var jag kan gå, men absolut ingen annanstans heller, det är inte långt efter öppet vatten.

Ibland frågar folk, ”-håller isen?” Svaret vi brukar ge är ”-Jo, vi går nog över is” men att lova att det håller skall man inte göra. Det är lite så, att när man själv kör traktor över isen, då kan man lova att jo, det håller att gå längs traktorspåren.

Röjknoppningen förutspådde is till mitten av januari… stämmer ganska bra för vår del i alla fall. Spännande tider för ett ”väderfreak ”som mej 😉 Håller kylan i sej, blir det kallt så det lägger is utanpå också, eller kommer det att komma snö på blåis?

Ja, det var den säsongen det, nu plockas båtarna upp en efter en. Idag plockade vi upp snurran och pappa kör pråmen till upptagningsplatsen för den, på Kirjais. Det enda som vi har i vattnet ännu är systers båt och den kommer att komma upp endera dag, antagligen imorgon.

Temperaturmätaren visar ca +0,5 men det som kommer ovanifrån, faller till jorden i form av snö. Snön som landar i vattnet smälter inte, det blir till snögröt, alltså är vattnet nu mycket kallt. Vattnet fryser inte så länge temperaturen är runt nollan, men så fort det blir en grad på kallt kommer det att ”slå lock på”. Att vattnet börjar vara kallt märktes redan för någon vecka sedan när isen i bottnet på båten inte smalt underifrån, utan hålls fruset fast det mildnade i. Är vattnet ”varmt” är ofta vattnet i bottnet på båten fruset ovanpå, men i vattenform under den isen, då som det var ner mot 10 grader kallt och båten var fylld med snö fanns det några cm vatten i botten, is på det och sen snölager ovanpå som isolering. Kanske rörigt, men det är enkla tecken som man noterar och följer med, och funderar lite på sådär i vardagligheten.

Nu väntas det kallt om någon dag, allt tyder på att nu kommer vintern. Visserligen har vi haft en sorts vinter länge redan, på sätt och vis, men det har ända tills nu gått att köra båt. Vinter blir det när isen lägger. Nu återstår det att se hur långt menföre det blir. Eftersom vi har en gångbro blir vi aldrig isolerade, men omvägen är så pass lång ändå, att man inte gärna bär så tunga matkassar över bron. Vi var och handlade igår, fyllde förråden med lite sånt som man kan ha hemma, ketchup, havregryn, grädde, socker, osv… och bensin till motorsågen, sånt man kan ha hemma som man inte gärna släpar extra på över bron. Det gäller att se lite längre fram i tiden och handla för lite längre tid än bara en vecka.

Jag tror ändå inte att menföret blir så långt, pappa var nämligen redan ut och provade isen som legat en längre tid längst inne i den flada som ligger mellan Kirjais och Ytterholm, det höll, men var inget att färdas på, så han svängde om. Isen var i det skicket att den var hård, men inte allt för tjock, ca 5 cm, men den kunde ha varit svagare vid det lilla strömdrag som finns, det håller väl kanske med 5 cm, men far det bort en halv cm så kan det vara för svagt, med andra ord exakt sådan is som folk går ner sej på…

Så nu sitter vi här, stuvar undan snurror, tätar tutar ( som skall tätas när isen lägger ) bär in lite extra potatis ”under golvet” så man inte behöver gå och öppna källaren mer än nödvändigt och så ska frostvakten till källaren kopplas på. Fårstängslet som finns runt fårhushagen skall kollas att det håller alla på insidan, och grinden måste absolut vara stängd, isen är lömsk och farlig, för tillfället inget för varken folk eller fä! Lyd ett råd, gott folk, hålls på land!!!

Har din kinakål tappat knastret i bladen? Känner du för någonting lätt och gott till kvällsmål? Har du tröttnat på snabb mikromat? Varför inte pröva att woka kinakålen som ligger där någonstans i kylskåpet? Det är snabbt, enkelt och gott. Det enda du behöver är en inhemsk kinakål, lite olja till wokpannan/stekpannan, lite soja och en god chilisås… om du har, annars kan du krydda med lite vad som helst…

Jamen visst låter det vackert 😉 Egentligen låter det såhär:

Ta en kinakål, slajsa upp den i ca cm breda skivor, sätt det i en stekpanna, fräs, sätt i lite soja och … vad du hittar i kryddskåpet, rör så allt blandas, låt det fräsa en stund till och wolla, färdigt! När man som kinakålsodlare tröttnat på att äta kinakålssallad ( det blir rätt ofta… ) måste man pröva att göra någonting annat av den. Man har ju alltid mat/sallad hemma, det gäller bara att variera resultatet av råvaran man har. Så kom det sej att Dånömatte började Woka kinakål. Det går fort att laga, blir rysligt gott, har man lite dittan och dattan ( smältost, kryddor, och såser av olika slag ) att tråtta med ner i pannan blir det ännu bättre, och så simsalabim så har familjen mat den kvällen också även om ingen hunnit handla den senaste veckan…

Fördelen med att woka kinakålen är att man får användning av kålen även om den tappat spänsten lite. Halvmossig kinakål är det inget fel på, men nog är den som smarrigast till sallad när den är spröd och spänstig i bladen.

Här fräser jag lite kål åt mej själv, det som finns i panna är alldeles lagom portion åt mej, när vattnet dunstat blir det inte så mycket kvar, så det gäller att ta till ordentligt om man är flera vid matbordet 🙂

Gott nytt 2013 alla därute!

Ja, de va de de… Swisch sa det så kom och for 2012. Men, nytt år, nya möjligheter. Men vad hände förra året? När jag tänker tillbaka fylls minnet av…  tomhet. Förra vintern knallade på, men vad jag riktigt gjorde måste jag gå genom telefonens bilder för att hjälpa mej minnas tillbaka.

Vad hände egentligen, allt gick så fort och vintern var kort. Jag brukar vara den enda som tycker att vintern alltid är för kort, men kanske det finns någon till, många är vi ändå antagligen inte…

Januari flöt på, sådär som den brukar, det där normala, utejobben med att mata får och hugga lite, innejobben att fortsätta med vinden, jag lärde mej lägga laminat och jag fick äntligen trappan till vinden på plats. Isen la i slutet av månaden den 18.1 såg det tydligen ut såhär

Bilden är tagen på Kirjais sidan mot Ytterholm. Några dagar senare blev det menfört och sen blev det småningom is, men med många krusiduller och krumbukter. Isen var inte bilduglig mer än typ en månad enligt mitt halvkassa minne. Vinterns stora leksak invigdes efter X antal månader i pafflådsförvar, Logosol sågen. Det sågades plankor och grövre virke av olika slag och valörer, brokiststockar kantades upp och dagarna for snabbt iväg, tiden går som bekant fort när det är roligt 🙂

Lamm. Och bland dem, lilla specialaren, någon som minns Hagge?

Det lilla knyttet som satte så många funderingar i mitt huvud. Han var något alldeles speciellt, en liten personlighet som man kanske inte möter fler gånger i sitt liv. Men som det kan gå ibland orkade inte Hagge med hela sommaren. Varför han dog har jag ännu inte riktigt på klart, det är numer bara att konstatera som Mathias 5år, ”-Hagge for till himlen han och han kan inte komma ner, men de gör inget, han har det bra där”. Ibland är barn så kloka och Mathias tog det hela rätt bra, även om han ibland kan fundera lite på Hagge och allt vad det var med honom.

Så blev det vår och vårbruk

Här är det skitspridning i grönsakslandet, men det finns ju ”viktigare” vårbruk också. Hos mej är det inte så avancerat, det handlar mest om gödselspridning och lite harvning och sådd. Men på något vis fylls dagarna ändå, mer vårbruk är det på Dånö, där inleddes vårbruket så fort det gick i april och höll på ända till … ja, midsommartagen? Kanske lite sent blev det, men dit kom allt i alla fall. Mycket som ska i jorden på en gång.

Sommar och ensilage, men då det bara regnade… Jag var relativt snabbt ute med att skörda första ensilageskörden, (ca 6-10.6 ) och tur var det, sedan dess har det bara regnat tror jag. Andra skörden tog jag rätt sent, mellan skurarna. I övrigt gick sommaren lite sådär som den ungefär brukar. Det som inte hör till vanligheterna var att jag fick prata sommarprat i radion en liten timme, det var roligt. Resan vi gjorde upp till Vasa-trakten hör verkligen inte heller till vanligheterna. Det var nog SÅ roligt att träffa sina bloggarkollegor ”live”. Eftersom vi var så nära Replotbron som vi var, passade jag på att fara och kolla om den sku lossna… det gjorde den inte… den satt nog stadigt där… Vad jag skulle med den till? Ja, vad som helst, VAR som helst!!! Den var fin!

Nöjen nöjen, men jobb också… även om jobb och nöjen ibland flyter ihop…

Vi som bara skulle ha lite att salta och steka…  Men, vi tog vara på varendaste en, förutom dom vi råkade trampa på. Det tog sin dag… ”-Man veit aldär va man får, å he e he som e he roliga” 🙂 Brukar min mommo säga, som för övrigt står närmast kameran till vänster. Det är full fart på dom fingrarna, även om gumman är en bit över 80 år så är hon alltid med i stranden när det kommer iland bragder.

Fort gick sommaren och andra ensilageskörden kom emot. Jag brukar inte ta mer än två ensilageskördar, med det får jag foder vad jag behöver, gott och väl, och den lilla hektaren med havre som jag envisas med att så och tröska varje år ger havre vad jag behöver.

Höst och vatten, och vatten och vatten… fantastiskt vad mycket vatten det finns ibland! Nedsjunkna traktorer, potatis som ruttnar bort, kinakålsplantor som simmar och… ja, listan kan göras lång… Ingen munter avslutning på ett i övrigt bra år. När allting växte så bra, allt höldes i liv och ingenting torkade bort, ja, då skall det regna bort istället. Nej, en bonde blir aldrig nöjd med vädret. Det bara är så, kanske är det som stadsbor med snöplogningen? Det blir aldrig bra.

Höst med skörd och slakt. Och sen snö på det, med allt vad det innebär. Allt går och  rullar på som i ett tåg och simsalabim så hadd vi julafton igen.

Så hur var året? Många plus, men många minus också. Vänner och bekanta som gått ur tiden, men också nya bekantingar. I kirjais- Ytterholm regionen har det fötts flera barn under 2012 och det ger en sån positiv kick åt allt och alla som bor här i trakten. På Ytterholm bodde det en tid 4 äldre pensionärer och ingen trodde att någon någonsin skulle välja att bo här på holmen mer. Lite smådystert såg de hur allt växte igen och deras egen kraft sinade. Nu bor här 6-10personer, lite beroende på vilken vecka, vilken årstid man pratar om, men alla har ett eget klädskåp här om man säger så 😉

Det blev långt det här, men om man skulle sammanfatta året i bara 10 punkter skulle det kanske vara 1.Vatten (talar för sej självt…). 2.Sorg (flera tunga avsked under året). 3. Barn (Mathias fick en kusin till under 2012 🙂 ) 4.Valle + mp lift ( en ny arbetskamrat, som dessutom fick lastare samma år – kanske ingen sensation, men den kommer att underlätta mycket av jobben framöver, ett steg i rätt riktning för att utvecklas) 5. Nya erfarenheter ( man samlar på sej lite hela tiden tills man blir en gammal klok gumma 😉 ) . 6.Nya bekantskaper ( vänner och bekanta får man aldrig för många av) 7. Blogg ( det verkar inte bli varken tråkigt eller jobbigt att blogga, bara roligt 🙂 ) 8. snö (aldrig upplevt så mycket snö i december förr! ) 9. Konstant sysselsättning (nonstop, hela tiden, fåren, fiske, slakt, skogen, åkrarna, husen, har ännu inte haft en dag när det inte skulle finnas att göra, på gott och ont ) 10. Mera vatten… 😉

Ja, det var året 2012 hoppas 2013 blir lika snurrigt, roligt och äventyrligt. Som avslutning skall jag sätta en bild som trots att det ”bara” varade i 4 timmar satte guldkant på hela året, Bruce i H.fors

God fortsättning på julen alla läsare 🙂

Potatisen for åt fanders, och nån skördeskadeersättning blir det inte tal om. Roligare kunde det ju vara, men som Dånömatte sa, ”han tog potatisen, men ger oss snö istället.” Så lite jämnar det kanske ut sej i sista änden.

Mats plogar snö och det har det inte varit någon direkt brist på. Hela december har det kommit mer och mindre i omgångar och det är inte många mornar som Mats fått sova. En dag kan gå ut på att stiga upp 5-tiden, vrida igång traktorn och ge sej ut på plogningsrunda. Hur länge det tar beror på antalet stuggäster som skall ut till jul, eller annars bara ut och kolla luftvärmepumpar, snömängden på taken, hur många vägar han skall fara och bredda och så mängden snö, men sådär ca 8-10 timmar tar det nog. Eftermiddagar och kvällar har fyllts av kålputsande eller lökjobb (transportera, snoppa, låda osv.. ) Ibland har det varit sena kvällen, eller natten innan det varit färdigt, eller så har det blivit snöplogning igen, uppröjande av snödrivor på fastyrda vägar eller kanske någon som kört ner sej i något dike och behöver hjälp därifrån, ja, dagarna fylls med program, sen får det vara vilken veckodag det vill.

Men allt kan inte bara vara jobb hela tiden, tänkte vi och bjöd vi in några vänner till glöggkväll på julannandagen. Men manfall blev det då temperaturen började visa plus och vägarna förvandlades till slaskpottar. Det skulle plogas slask. Eftersom vi redan hade glöggrytan på spisen och väntade på att ett av program av ”bonde söker fru” skulle börja så kändes plojskplogande fjärran. När man sitter och pratar och skrattar i goda vänners lag, glöms tid och slask, klockan visade ungefär 4 på morgonen när vi sökte upp dynan. Men natten blev inte lång, vid 6 tiden var telefonen i full gång, slaskskrapning hit och dit, någon kollega satte och körde för fullt och ville höra läget, vilket var svårt att rapportera från dynan, så det var bara att dra på sej arbetsställ och ge sej ut på vägarna för att se vad +2 grader ställer till…

Jag brukar åka med ibland när jag är på Dånö. Den här morgonen svängde jag dock sida och sov vidare någon timme. Men att vara med på plogrunda kan vara riktigt roligt. Man sitter och pratar, lyssnar på bra musik, förbättrar världen lite och så kan man få en kopp kaffe och en pratstund, om någon kommer ut på trappan och vinkar och hojtar när man kommer farandes 🙂

 

Hon gör så gott hon kan… men ibland slår det stock i systemet!

Om Anders braskar så ska Tomas slaska, så då ska de bli plusgrader i jul, det väntas enligt vädergubbarna om några dagar, men när temperaturmätaren visar runt -10 börjar man fundera, nåja, det kommer väl.

Om planeten ställd sej västerme för nån månad sen, så borde det ha varit milt i december… njäi, det ha det ju inte alls varit, snarare tvärtom, det ha ju bara blåst nordan och östan, fast å andra sidan, med den vinden skulle vi ha kunna haft det kallare än vad det varit, sjön håller ifrån… eller är det ngt med västerplaneten?

Is ha det inte lagt ännu, stämmer enligt röjknoppningen, och ur vattnet stiger det sjörök nu när det nöp till. Det håller dock på och lagar det krångligt för oss där vi kör över ”inderfladan”, men orkar och mäktar man bara bråka den is som lägger nu så det inte lägger nån cm för att sen lägga snö på tills/när det mildnar i, så finns chans till skaplig is. Lägger det is med snö på, som man inte mäktar bråka, ska det nästan stöpa igenom för att isen ska bli något att ha, den blir ju inge bra med bara ihopfrusen snöpårå. Nej, bråka bråka och så invänta skapliga vintergrader när sjön är ”ismogen”.

Det sägs också att vattnet ska skölja alrötterna 3 gånger innan det lägger is, och nu ha högtrycket som cirkulerar på norröver (antar jag) packat ut vattnet ur sjön så det är långt ner till båtarna, så ska det upp ännu någon gång innan det lägger is? Då blir det snart bråttom för det ska ju ske i mitten av januari enligt röjknoppningen. Mej veterligen ha det bara varit upp en ordentlig gång ännu, kanske två, beror på var alen står 😉

Ingenting stämmer, eller?

Ett ”original” här i trakten sade (på riktigt infödingsspråk) ” Tomten gambel märkena stember int na meir, he enda som stembär nuförtiidn, e en e blir gult hål tå man pissar i snön!”