Kategori: Ytterholm

Potatis potatis potatis… Räddas det som räddas kan!!!

Man har ju sett bilder i tvn över potatisland som förvandlats till rena rama sumpmarken. Det går kalla kårar längs ryggen när man ser bilderna som visas i tv… Ber till alla högre makter som finns att de som blivit drabbade inte skall behöva äta havregrynsgröt 7 dagar i veckan… Utan att det ordnar sej med det ekonomiska för dem. Hujedamej säger jag bara. Även om det direkt ekonomiska förhoppningsvis löser sej, sätter sådana här händelser spår långa tider efteråt. Önskar dem all lycka i världen!

Men hur är det då med Mats potatis?

Jodå, den mår väl hyggligt 🙂 Och bättre skall den väl börja må!

Vad kan intressera så många karlar?

Svaret är potatis. (den här gången i alla fall 😉 ) Chipsen ordnade en fältvandring för potatisodlare på Åland, i juli, med en konsult/expert från Sverige. En hel eftermiddag fick vi höra om bladmögel, strittar, olika sprutmedel, bladgödslingar och så päronsjukan – som är namnet till allt som man inte riktigt är säker på vad det är 😉

Vädret som varit är det perfekta för att bladmöglet skall slå till och sprutningarna bara inte får man missa med. Då kan man få vinka adjöss till hela potatisodlingen. Så det är viktiga dagar att hålla reda på.

Hur hårt skall pendeln slå?

Skall försöka förklara hur jag tänker.

Ett jobb, ett jordbruk. Så lika – så olika! Är man anställd har man en lön. Pendeln tickar på… svänger fram och tillbaka. Tick tock, tick tock… jämna slag, livet rullar på. Man vet vad man får när månaden är slut. Man vet vad man har råd med. Matkassen, hyran osv går att räkna ut från den inkomst man ser ramlar in. Skall man köpa bil, vet man hur länge man skall spara, eller så har man papper att lägga på bordet i eventuell fråga om lån på banken. Är sommaren het betyder det en härlig semester, eller ett svettigt kontor/arbetsplats, men lönen kommer, är sommaren kall och regnig betyder det en tråkigare sommar, eller ett svalt men fuktigt kontor/arbetsplats.

Ett jordbruk. Ingen vet hur pendeln kommer att slå. Det far hit och dit. Att börja räkna upp alla faktorer som spelar in, tänker jag inte ens börja med, men ni vet, het sommar – gräset torkar bort, våt sommar – höet möglar, åkrarna blir ofarbara… och så vidare… men en sak som har ganska stor inverkan på hur stora slag och kast pendeln i framtiden kommer att slå är hur mycket man vågar, vill och kan satsa på sitt jordbruk. Större satsningar – större slag!

Jag beundrar dem som vågar. De som verkligen TROR på jordbruket, som tror på en ljus framtid, de som är beredda att lägga ner sin själ och all vaken tid på jordbruket. Om det så är en jättetröska, en stor robot ladugård för flera 100-tals kor eller fårhus man behöver fulltankad bil för att ta sej runt…

Jag har inte is i magen. Jag kan galant erkänna att jag inte skulle klara av att ha ansvaret för så stora satsningar. Men jag beundrar dem som klarar det.

Att satsa stort, större gårdar, mera ha/bonde, mer kor/bonde osv… är tydligen någonting som ligger i tiden, stort skall bli större och det skall vara mängder för att det skall vara lönsamt. Tillika kan jag se att slår det fel, slår det kraftigt! Har man ett litet jordbruk är det inte en katastrof om fodret blir totalförstört. Man kan ha möjlighet att köpa det foder man saknar åt 30 tackor, någonting man inte gör i en handvändning om man har 300 tackor… Eller för att ta ett litet exempel, senaste höstens stormar som ledde till långa besvärliga strömavbrott. Många har generatorer som gick varma, men tänk så lite det behövs för att stora anläggningar skall stanna av. Blöt höst, kraftig storm och det ena leder till det andra och så råder ett kaos, litet på en liten gård, större på en stor gård. Realisten i mitt stilla sinne funderar, – har det hänt en gång kommer det säkert att hända igen, och pessimisten inom mej funderar, att det kan ju också bli värre…

Jag vet inte om jag har en stjärnklar lysande poäng i det jag skriver. Det är bara ett konstaterande.

Tankarna har vaknat till lite vartefter som man läser och hör om jordbrukares vardag, miljonsatsningar och ekonomiakuter på vartannat blad i tidningarna. Det satsas stort, men är det alltid det bästa? ”Det är det enda sättet att få lönsamhet” säger någon, kan så vara, jag är inte professor i ämnet och vill verkligen inte kasta skit på dem som räknat ut det, men även jag kan se att med större slag på pendeln – slår det fel, slår det rejält!

Vad gör du nu när alla fåren är ute? Ja, hur många gånger skall man svara på den frågan? Inget fel att folk frågar, man måste få fråga, hur skall man annars få veta nånting, men ibland kan man tycka att folk har en lite snedvriden bild av hur det är att vara fårägare. När fåren är ute är det som att de inte behöver någonting och jag rullar tummarna hemma i köket. Ännu har jag inte hunnit få skavsår på tummarna av den orsaken i alla fall… 😉

Men ja, vad gör jag, ibland undrar man ju själv, men dagarna fylls snabbt ändå av tvätt av maskiner, hemkörning av ensilagebalar, städning i fårhuset, potatisupptagning, bärplockning, gräsklippning, slåtter av beten med lie eller röjsåg, stängselreparationer, dragning av elstängsel, bykmaskinen skall hållas i trim, likaså diskmaskinen, fiske, ogräsrensning, bullbak, torg på lördag, reparationer av än det ena som det andra, byta olja i slåtterbalken står på agendan endera dag och så är det talkor lite nu som då, flytt av får, från utbetade holmar till andra, fästingkoller av fåren, och och och…. bla bla bla… + att man skall försöka klämma in lite njutning och bjudningar där emellan… 🙂

För att klämma till schemat lite extra gick jag och anmälde mej till en kurs i allmogesegling 😉

Tråkigt – nej, jobbigt – ibland, roligt – JAA!!! 🙂

Jag skrev en blogg här nysses om Aj och torrhö. Jag fick en fråga om inte det skulle vara bättre billigare och på alla sätt smartare att ha en liten traktor, typ kinesisk, mindre, billig. Jag har som vanligt ett noga övervägande när jag väljer vad för sorts grejer jag anskaffar, så även med traktorer. Men du, Tekniskt intresserade har nog en stor poäng i din fråga, skall det vara nödvändigt att ha så stora traktorer till en sån liten fårgård. Svar måste man fråga varje enskild gård, såhär tänkte jag.

Jag började med att köpa forden. Jag behövde en traktor som skulle kunna bala torrhö i småbalar. En traktor som var lite hävare än pärlan. Jag tog småbalar de första åren. Ett mycket arbetsdrygt jobb. Och hela familjen fick släppa allt de hade i händerna för att jag skulle få in torrhöet när det var väder. Sedan var det inte så huxflux att flytta alla balar från Anisor till Ytterholm. Det var också arbetsdrygt och fick göras med såväl traktor och släpvagn på sommarhalvåret som med snöskoter och släde över isen på vintern. Att flytta torrhö från 8ha var ingen enkel sak. Dessutom skall man ha tak åt allting. Exakt hur många balar det blev har jag glömt, men ett minne av ca 3000 balar har jag. När man då på en snöskotersläde får med sej 30st har man några resor… På traktorvagn får man ju med sej betydligt fler, men även där finns det en begränsning och så händer det sej lätt att lassen rasar när man skall köra upp och ner på pråmen och till och från stranden. Till det skall man ännu lägga kravet på vackert väder.

Det tog inte så många år innan jag kom på att jag måste få balarna i plast… Först skaffade jag en liten plastare, men sen hittades den här kombimaskinen som jag har nu, balare och plastare i ett ekipage. Precis det jag behövde för att kunna sköta allt själv. Någon traktor att dra med hade jag inte, men det fick jag låna. Men småningom köpte jag sedan Jonte. Stor va han. Men jag behövde en stor traktor för att kunna dra ekipaget.

Slåtterkrossen köptes före balmaskinen. Före Jonte var det pappas zetor som fick kämpa med den. Det gick riktigt bra, även om jag alltid fick ringa åt pappa och fråga, hur va de nu, vilken spak och vipu skulle åt vilket håll var gång jag flyttade åker och behövde vika ihop slåtterkrossen… Nå, det kan man leva med, men balmaskinen kräver ganska mycket kraft så därav Jonte.

Att hålla på och låna traktorer för att få ensilaget slaget, balat och plastat går ju. Ja. Men får man göra det när man vill och när det är väder är det ju bättre. Man får kvalitet på det vilket är bra. Får behöver inte lika bra kvalitet som t.ex. mjölkkor, men det är inget fel med att försöka få det så bra som möjligt. Fåren mår bättre, växer bättre och över huvudtaget är det bättre med bra kvalitet även åt får.

Att hyra in någon för att sköta jobbet kan man också göra. Man balar ihop ganska mycket balar för det vad jag gav för traktorerna och balmaskinsekipaget. Sen är ju frågan igen det att när får man det gjort. Alla vill ju ta ensilage åt sej själv först före de far till andra. Och så är det ju det att då gården befinner sej på en holme, utan fast väg, och 8 ha på en annan holme, så vem får man att komma med sina grejjer ut hit och när? Och till vilken kostnad?

Men det är ju inte bara i ensilagetider man har nytta av stora traktorer. Även när skiten ska ur fårhuset är det bra att ha någonting stort att bända på med. Före Jontes tid var det en av pappas cormic som fick slita för att få ut skiten. Det gick, men traktorn mådde nog inte bra av det… Även grepen var i flitig användning. Men efter att skiten kommit ur fårhuset skall den också spridas. Blöta höstar och leråkrar gör att det gärna får vara bra drag i pållen som skall köra ut skiten och sprida den, och sen plöjningen är ju ett kapitel för sej.

Forden och treskäriga kverneland gjorde ju nog ett bra jobb… när det for framåt… Men efter dagar som den när jag körde fast mej 3 gånger på en eftermiddag och fick ringa efter pappa var gång att han skulle komma och dra löst mej ur lervällingen, och han till slut sa : kan du int göra nånting annat idag? Då börjar man ju onekligen både fundera och önska sej någonting annat i traktorväg. Någonting som drar på alla 4! Jonte har åtminstone inte ännu kört fast, även om jag på senare tid lyckades komma över en hygglig 3 skärig överrum växelplog. Hyggligt pris – hyggligt skick.

Men det är inte bara de större jobben där jag har nytta och glädje av stora traktorer i förhållande till min lilla fårgård, men även andra jobb finns det för traktorerna lite nu som då. Jobb som kräver lite mer kraft. Lyfta upp nån lite större båt, dra stocklass, landsvägskörning händer sej inte så ofta, men när det blir av så är det bra om det lite löper undan även med större lass.

Kinesiskt … Nja, någonting som jag inte ha hört någonting om är jag alltid skeptisk för. Många frågor dyker upp i huvudet. Även dom kostar pengar, hur mycket, och är det värt det, att sätta pengar på en ny kinestraktor som man inte vet någonting om, eller om man får tag i reservdelar, när man kan sätta pengarna på någonting man känner till och vet hur dom fungerar, och vet att de är ok även om det är begagnat. Passar alla redskap, kopplingar, elsystem? För att bara ta några frågor… Nja, det man vet och känner till, vet var och att man får service och vet vad det är för material i grejjerna, det är värt en hel del det också.

Skulle man hård dra och räkna allt i enbart pengar i första änden är det helt möjligt att en kinestraktor skulle vara billigare, men i det långa loppet tror jag man drar ett säkrare kort, ( även med någonting begagnat ) med någonting man känner till.

Hoppas du, i min utredning, fick svar på din fråga 🙂

Dom finns där! Nånstans…

Fisken…

Ser man det, vet man vad man har, ser du ett får, har du ett får. Ser du potatisblasten kan du gräva och se vad där finns under och anta att det finns liknande mängd potatis i övriga landet. Lägger du ut nät har du ingen aning om vad du har att vänta följande morgon. Du kan på ett nät ha 30 abborrar, eller ingenting. Eller kanske du får dubbelarbete om näten är fullpackade med lecko, höuter och skit… Eller kanske du lägger hela nya fina nät och följande morgon drar upp samma nät utan fisk, och med stora hål i som du kan gå arm-i-arm med kompis igenom… Ett litet lotteri, vinner du? Förlorar du? Vad vinner du? Hur mycket förlorar du? Eller blir det plus minus noll, allt samma lika…

Ungefär sådant är livet som fiskare. Man vet inte vad man får efter att man lagt ut näten. Varje kväll när näten läggs är spänningen likadan, fiske passar bra som yrke om man är nyfiken 🙂 Svar får man varje gång och ingen gång är likadan som den andra.

Skall försöka skriva lite mer om fiskandet. Om det är någon som orkar/vill läsa?

Pappa är förutom egen företagare med motorbåtsförvaring, motordocktor också fiskare. Men alla som vill på holmen hjälper till. Oftast går det till så att Pappa lägger näten, och drar upp dem. Beroende på väder, ensam eller med hjälp. Är Maret med hjälper hon till med att reda av fisken och sen är jag med i stranden och reder upp den fisk som kommit. OM det kommit… När fisken är lösplockad för vi näten till mommo och hon reder upp dem. Det är lite av hennes dagssysselsättning. Gumman är 81år, och har rett upp nät hela livet så hon kan det. Vi brukar hjälpa till med nätredandet om det varit mycket fisk, näten är tunga och fulla med skit, eller om det är många nät. Men ofta reder mommo upp dem själv. Hon gillar det för då tycker hon att hon gör någonting nyttigt och hon vill naturligtvis också ”dra sitt strå till stacken.” Hon brukar säga: ”Hämtin hiid tom bara, ja kan no reid netär, ni aader har no annat ti gära som ti staa i reidarhuuse. Ja kan sta täär ja. He e int naan skillna vann ja staar, å så har ja naga förrme. He blir bara ti sita me sticksöömin heila dagin om int ja har naga annat nyttåt ti gära.”

( Hämta ni hit dem bara, jag kan nog reda näten, ni andra har nog annat att göra än att stå i redarhuset. Jag kan stå där jag. Det är inte någon skillnad var jag står, och så har jag någonting för mej. Det blir bara att sitta med stickningen hela dagen om inte jag har någonting annat nyttigt att göra. )

Och visst får hon reda näten, det låter enkelt, men lite små kniksar och knep finns det också med det. Man märker bra vem som rett upp näten när man skall lägga dem. Endel, som tex mommo tar tag i varje kork i flarntelnen och då blir det mycket på stickan så man ibland får passa sej att inte nätet skrinner av stickan om det är ett långt nät. Att sätta korken vid stickan går inte, då blir stickan snabbt full, men man kan inte heller ha korken alldeles för långt ner, då är det risk att man spolar sönder den om man tvättar näten med trycktvätt. Fördelen med att ta korta slag, är att det inte blir så långa båktar i stentelnen som trasslar sej när man skall lägga. Det krävs inte mer än att stentelnen slår en liten båkt, snär fast sej i en maska, som är längre fram i nätet, och så krånglar hela nätläggningen. Är man två som lägger nät, den ena kör och den andra lägger brukar sådana händelser ordna sej ganska bra. Man slår på fritt, tar kanske lite fram och så får den som lägger näten knycka i stentelnen så rätar båkten ut sej och det går att fortsätta. Är man ensam att lägga är det besvärligare då man skall börja reta ut någon båkt. Då skall man göra hela manövern själv. Blåser det är risken att nätet blir i krok och då fiskar det inte lika bra mer… eller så kan man ju lyckar få båten att driva över nätet och .. …  Ja, det kan hända så mycket, och det mesta börjar jag ha varit med och provat på…

Sedan är det stor skillnad på nät och nät. Om dom är tokiga lagar dom oftare båkt på stentelnen än andra. Nät med slät flarnteln, sådan utan korkar har väl sina fördelar, det är ingen skillnad hur man sätter upp på stickan om man har en sådan, nackdelen är att om man har långa nät blir det fullt i handen när man skall dra, om man inte drar näten i balja direkt förstods. Den korklösa flarntelnen är mycket tjockare, och jämntjock, jämfört med den vanliga med korkar. Sätten är många och alla fiskare har sina egna knep.

Blev det mycket rörigt det här?

… sa jag åt läkaren. Vad skulle jag med sjukskrivningspapper till? Nä, det fick nog vara, det handlade ändå bara om typ en vecka. Jag tog mitt recept och körde raka spåret till apoteket och fick ut min kur – tonsillit stod det på pappret.

-Men försök ändå hålla dej stilla sa läkaren… Lätt för honom att säga 😉 men visst, när det känns som om det kom emot en vägg så hålls man nog stilla om man inte absolut måste ut.

Jag har inget som är akut i görningen ute nu, så det är ingen katastrof. Däckad är jag, ser ut som ett åkerspöke gör jag, men ligga på soffan var absolut det sista jag skulle göra märkte jag.

Jag var så slut, så jag lade mej för att vila, men det resulterade endast i att näsan rann som en kran och ryggen började värka. Läste på nätet att muskelvärk, feber och alla de möjliga små åkommor var vanliga i samband med detta halsfluss. …   ….    Nej, UT!

Stärkande skogspromenader har man ju hört talas om och nu fick det lov att bli några sådana. Ryggen mjukades upp och den friska luften var som bomull för min näsa. Så fort jag kom in och satte mej var det färdigt igen, näsan rann och ryggen värkte. UT!!! Men bara gå omkring och se ut som vackert väder är ju lite meningslöst tyckte jag, så jag rustade med mej ämbar.

Blåbär. Skogen snudd på full av bär. Lite svamp har jag också hittat på promenaderna. Men när jag skulle sitta stilla för att rensa det ena som det andra började ryggen klaga igen. Jag kan än en gång bara konstatera att det antagligen stämmer det som jag hörde någonstans – Människan är inte skapt för att sitta, utan för att ligga ner, eller stå och gå. Det är bekvämt att sitta, men inte bra för kroppen.