Jag har nu tömt 2x5mm ur regnmätaren tidigare i veckan, och idag regnar det lite mera. Himlen är grå och emellanåt regnar det så det dånar på taket. Härligt 🙂
Men, de är nog konstigt det där med regn, hur vi oftast blir utan… Längs sommaren har jag tagit lite skärmdumpar med telefonen, och nog är de underligt hur många regn som går runt oss…
Här snurrade vädret på väster om oss…
Här delade regnområdet på sej så en del tog norra banan, och andra delen lallade iväg söderöver…. Här for det mesta regnet norrme, och söderme oss… Någon droppe trillade ju nog ner, men, de skulle ju gärna fått komma mer… Hur nära kan regnet vara utan att vi får en endaste droppe? Typiskt… här gick ett regnområde norr med oss, och ett söder med oss…
Ja, jag har hur många exempel som helst på dedär med hur vädret kan åka runt oss, men, vad hjälper de att sitta här och mårra, vädret gör ju, som bekant, precis som det vill… Men nu idag regnar det, det kunde ju vara en perfekt dag för att städa hemma… Skulle behövas, några veckor i rad med vackert väder betyder att mitt hus sakta men säkert förvandlas till ett litet kaos. Man sätter inte solskensdagar åt till att städa, dessutom är dagarna långa, så inte ens kvälls-mörkret tvingar en att hitta på nåt att göra inomhus, man kan gladeligen pyssla på ute från morgon till sena kvällen. Men, hur kommer det sej att när man som mest skulle kunna, behöva och ha passligt att städa, hittar man på en massa andra saker som man “absolut nog måste göra” istället för att städa???
Det var varmt. Det var mygg. Det var sena kvällen. Det var kanske lite stressigt också… Vi säger så iallafall, så finns det en sak till att skylla på… Nerverna var slut, kroppen trött och så gick det som de gick när man inte orkar stiga ur traktorn en extra gång utan slarvar och tror att de nog ska gå bra ändå… Det gör de ju oftast, men, inte ibland.
Jag skulle köra hem ett lass balar till, och då kom jag lite för långt mot ena fårhusgrinden. Så tog grinden i mittersta balen, rev ett redigt hål i den och så knäckte det grinden med ett fasligt brak. Skulle jag ställt bollen 5-10cm längre in på vagnen skulle balen inte tagit i, och det skulle varit frid och fröjd. Nu blev det raka motsatsen. Suck. Så otroligt onödigt!!!
Skulle jag bemödat mej stiga ur traktorn och ställa upp grinden lite extra, skulle de ju också gått klart, men nix. Nope. Nej. Som det så ofta går när man är lat, så får det X antal extra svettiga arbetstimmar som följd. Dels ska det spikas ihop en ny grind, men balen sku komma att bli förstörd om den lämnats med sitt stora hål på sidan. Skulle det varit höst sku jag ju kört den åt fåren medesamma, men, nu tänker jag då verkligen inte mata i dem ensilage så länge de finns grönt frodigt gott gräs ute. Så, vad göra. Tejpa hålet skulle bara resulterat i en helt genom möglig, rutten boll till hösten, så de fick bli följande lösning, rulla ut balen, låta det torka och ta in det som torrt. Det är ju torrväder! Att bala det pånytt fungerar ju inte eftersom jag ju har strejk på balmaskinen, småbalsmaskinen skulle jag förvisso kunnat krångla fram, men, den står så väl ingömd bakom en gödselspridare, såmaskin, slåtterkross och diverse möbler och jox… Så de fick bli högaffeln, den startar ju iallafall 😉
Jag rullade ut bollen, lät det torka några dagar och lastade det på tuhtin… Lite fuktigt var det ändå på sina ställen, och nån liten mögelfläck såg jag, men, de får duga… Bara jag får det fraktat till fårhuset så kan jag breda ut de under tak.
Ett ganska redigt lass blev det av denna enda boll. Tänk att det är samma mängd gräs på vagnen som inne i en sån boll
Jag sådde pumpor i våras, alla grodde och jag fräste och planterade ut dem. Så långt, allt frid och fröjd… men sen… suck… Mållor, snärjgräs och tistlar och alltmöjligt otyg.
Jag är ingen vän av ogräs, och åtminstone inte av ogräsrensande i trädgårdsland. Så, hur skulle jag sen bära mej åt i detta myrvel av mållor och diverse. Jag funderade att någon sorts fyrhjulingsgrunkagrej sku ju va behändig eftersom pumpaplantorna ännu är relativt små och man skulle kunna köra mellan dem med …. nånting. Jag googlade och sökte på nätet. “mönkkisharv” hade jag i tankarna.
Jag hittade lite olika alternativ, men jag sku ju behöva den nu, om man beställer sku de ta nån vecka innan den sku hinna komma… och då har pumporna redan blivit större… men, jag sku ju ha en till nästa år då iallafall….
Men, så kom jag att tala om det med pappa när vi satt och drack kaffe…
-Jamen, ta handär gambel hästharvån som star på berge bakom bastån!
Yess, bingo!
Det står ju en del gamla hästgrejjer här och där som inte använts sedan… sist de användes… Jag vet inte riktigt, men, nog är den antagligen minst 60 år…
Jag hämtade lite rep, slog nån knut på och så vippade jag upp harvpinnarna, för tänk, den funktionen, med fjäder och allt, fungerade ännu! Och så körde jag den till pumpalandet. Den var ju smalare än mönkkisen, men vad gör de, man kör flera varv bara, sagt och gjort…
Den modärna hästen sprang så glatt och mållorna flög all världens väg 🙂
Säger man grässkörd 2018 kopplar de flesta djurbönder ihop det med oro, sömnlöshet, ont i magen och huvudvärk. Säger man grässkörd 2019 så ler många av lättnad.
De blir gräs i år.
För tillfället är de dock väldigt torrt, så de som är i absolut, och akut behov av en andra och en tredje skörd kanske börjar få tillbaka lite av 2018-års feelisen, men så illa som de va då, ska de väl inte bli ändå…
Ifjol fick jag 20 balar på alla Ytterholms åkrarna, i år fick jag 21st på bara hemåkern, (ca 1ha) och totalt fick jag ihopskrapat 77 balar på Ytterholm, så, nog är de ju en viss skillnad… Tänk vad lite vatten kan åstadkomma, och vad de kan ställa till med när de inte kommer när man behöver de som mest… Att de regnar i november hjälper inte grässkörden i juni…
Första skörden ger så mycket ensilage som jag behöver, men, efter att ha upplevt känslan när man öppnar bal efter bal, ser lagret minska, och inte har någon chans att få hem mer foder mitt i menföre…. Huj… De är en otäck känsla… När jag i våras släppte ut sista fåren hade jag 1 bal kvar… Så, man vill nog gärna ta tillvara allt man kan…
Vatten, de är A och O för existens! På många plan…
På vårvintern 2018 fick jag och pappa för oss att vi sku reda upp starrgrund. En liten holme som ligger väster om Ytterholm. Den är så liten att man på 4 minuter går tvärs över den, men innehållsrik var den… På sly, små tallar och krokiga enbuskar. Någon gång for man av ren nyfikenhet iland där, men man kom just inte längre än de första 2 metrarna som består av strandstenar, sen var det stop. Med mycket krypande kunde man slingra sej upp på toppen, men, man stack sej helatiden på enbuskarna. De växte ingenting annat än vass, enbuskar, al, tall och några skraltiga nyponbuskar.
Men nu sku de få vara slut med det!
Med motorsågen i handen röjde och brände vi i flertalet dagar. Svetten rann och man hoppades att allt slit och alla litrar svett inte skulle vara helt bortkastat. Ifjol hade jag getterna att gå och beta holmen i några repriser och nu i år börjar man få lön för mödan…
Se hur de kommer…
Nån här och nån där kikar de fram… Styvmorsvioler 🙂
Små små rara blommor kommer det lite här och lite där, men, nu gäller de att få bukt med de långa, grova, förargliga gräset också! Skulle jag inte ha djur att sätta iland skulle holmen på några år vara likadan igen, men nu kommer getterna, som just nu jobbar flitigt på några andra små holmar, snart att komma till starrgrund och ge gräset en match! Sakta men säkert hoppas jag att starrgrund blir en vackert blommande holme 🙂 Som vanligt när man röjer ett område är det intressant att se hur resultatet blir 🙂
Kombinationen av motorsåg + betande djur är oslagbar vad gäller naturvård 🙂
Att flytta får i båt är ett stålleprov i sej… Får är ju inte alldeles överdrivet lätta att övertyga om att de nog går bra, och att de kommer att finnas mycket gräs dit dom ska åka. Nixpix. Att locka ner dem till bron och tro att dom ska hoppa ner i båten helt automatiskt och gladeligen, kan man glömma…
Att flytta får i skärgården har folk hållit på med i all världens tider, på olika sätt. Endel knöt fast benen med rep så de inte kunde resa sej och stuvade båten full med får. Rad i rad låg de som packade sillar medan puttputt-båten sakta tuffade dit de skulle. Andra skeppade dem på pråm, eller i roddbåt… Sätten och knixarna är många…
Jag flyttar mina får som så, att tar in alla fåren och så gallrar jag ur dom som ska med och ställer dom i en skilld kätte inne i fårhuset. Gärna dagen innan. Vädret brukar vara hyggligast på morgonen, eller kvällen. Så följande dag, om väderprognosen håller sträck och att det är någorlunda vackert, lastar jag fåren upp på en mönkkisvagn. Den är så låg att fåren kan hoppa upp själva, eller så får dom en bänk att först stiga upp på och sedan kan de stiga ombord på vagnen. De är ju inte heller någonting dom gör automatiskt när man ber dem, men med lite havre eller foderknoppar kan dom gå att övertyga. Lammen går ju dit tackan går, så de brukar snällt hoppa upp, eller så får jag lyfta dem ombord. Sen stänger jag bakgaveln och så bär det iväg ner till stranden.
I stranden har jag spikat ihop en “ränna” av grindar. Det är bergigt och lite krepligt där, men de funkkar hyggligt. Jag backar mot rännan, sätter grindar mot vagnens sidor och under vagnen så ingen smiter, och sen öppnar jag och släpper ner fåren i rännan som leder raka spåret till båten.
Den här dagen åkte vi med Uttern
I dehär skedet är man väldigt glad om alla de andra fåren, de som inte ska med, är kvar inne i fårhuset, eller åtminstone inte är i stranden när man ska lasta. Är dom de så vill ju de olika grupperna får, fara dit de andra är, vilket kan resultera i att fåren som inte ska flyttas, till varje pris ska med i båten, eller så vill de som ska åka, bryta sej igenom, eller över grindarna. Får man vara ensam med bara de fåren som ska åka i stranden, brukar de gå lättare och med lite havre-övertalning brukar de kunna tänka sej att hoppa ner i båten. Här är det jättebra om man har någon med sej, för risken att någon ska falla mellan båten och bryggan är ständigt närvarande, så de är bra om någon kan hålla i båten medan man hjälper tackorna ombord, och i synnerhet lammen, som i virrvarret blir tvinnågare och tållogare än de normalt är.
Så fort alla fåren är ombord, gäller det att rätt så snabbt kasta loss och skuffa ut båten från land. Bara avståndet till land är tillräckligt så försvinner tanken på att hoppa för fåren. OM inte det står en helt flock får på stranden och bräker allt vad de orkar…
Kör man sakta rör fåren på sej mer, tassar runt och kikar över suden vart de bär iväg, men, kör man lite hårdare, så de lite vädrar kring öronen brukar de ställa sej att stå, och står sedan ganska stilla. Har tackorna lamm är de rörigare, då lammen söker sin tacka, och tackan tvinnar runt och söker alla sina lamm.
Ja, vart är vi påväg….
Ibland får jag frågan hur många får jag får med mej i gången, men de är svårbesvarat. Det beror på vilken båt som används, storleken på fåren, är de lamm, är de klippta… På våren kan man få 20 får i Liselott (båten), men på sena hösten kan 15 stå pakade som sillar. Att de står packade som sillar är ändå ingen nackdel, snarare tvärtom. Står de lite tätt står de stadigare, men blir de för många kan de hända att någon ramlar och blir liggandes, vilket inte är en nackdel i sej, bara alla ombord skulle förstå att inte bajsa och kissa ner sej…
När man sedan kommer fram dit man ska är de i princip bara att sätta fören mot land och låta fåren hoppa ur. Ofta behöver dom en liten betänketid för att komma sej ur båten, men, sen hoppar de nog (oftast) självmant. Bra är då om man kan ta iland mot en strand, eller passligt berg eller nåt, för här är risken igen att någon faller mellan båt och brygga. Tar man iland i en strand gör de inget om de är lite dåliga på att hoppa, våta klövar gör inget. Mot ett berg kan det vara krepligare och tvarare, men ofta är de ganska nära till för fåren att ta sej iland om de slintar i hoppet och landar i vattnet, men faller ett får mellan båt och brygga kan det vara långt till ett ställe där de går att få upp fåret.
Kan får simma?
Jo de kan dom. Dom simmar inte gärna, men om nöden inte har någon lag kan dom ge sej på vattnet. Jag har haft någon tacka som simmat från någon liten holme någon vår. Hon hade bestämt sej för att hon inte skulle vara där, utan hon sku HEM! Så hon simmade nog ca 70-100m. Sen sägs de ju att ullen tynger ner fåren och att de kan drunkna om de simmar med mycket ull, och så finns det de som säger att fåren fylls med vatten “bakvägen” och att de därför drunknar. Jag har inte provat varken ena eller andra, och jag hoppas att jag inte behöver prova heller, men de vet jag att jo, det händer att får drunknar om de far ut i vattnet.
Sorgligt men sant, så finns det ännu folk som släpper löst hundar på holmar så hundarna jagar fåren ut i vattnet, och dit blir de. De händer inte ofta, men en enda gång är en gång för mycket, och nog hör jag nästan varje år om någon som mist 1-10 lamm/får på grund av lössläppta hundar.
