12 oktober, 2011 av Charlotta

Wunderbaum?

Nej, som en enda stor ”bondebaum” doftade min bil i helgen när jag kom hem. Jag var till Geta med bilen med mej och där stuvade jag den full med allt möjligt gotta. Potatis-gubbar, fänkål, kinakål, äppel och purjolök. Löken glömde jag…

Alla dessa dofter gjorde att jag nästan blev yr i huvudet när jag satte mej i bilen för att köra hem. Nästan som när man öppnar en wunderbaum till bilen, och så funkar ju naturligtvis inte den där plastpåsöppningen, den brakar sönder så man får hänga upp sin doftgran utan plast, då blir doften så stark att man får en ”nästan-yrsel”.

Det här med bondebaum var en mildare och trevligare doft att ha i bilen.

Om man är om sej och kring sej, får man i sej och på sej, sades det förr. Och nog är det lite så att det stämmer ännu.

På landet delar man med sej. Har man för mycket av någonting så byter man med grannen.

-Jag ha plockat massor av svamp, vill ni ha? Kanske vi kan byta så jag kunde få några av era potatisgubbar istället för att ni kastar bort dem att ruttna?

-Eftersom Mats fänkål växte sej lite för stor innan han hann skörda den, kan jag få lite av den så kan ni få fisk av oss istället?

-Det är så dålig efterfrågan på purjolök så jag hamnar att plöja ner den om jag inte kan sälja den innan den fryser, någon som vill ha?

-Vill ni ha äppel? Vi har äppel som inte håller första klass så vi kommer att tömma några ton till skogen åt rådjuren om ingen vill ha.

Att inte vara så förstaklass petig, lite anstränga sej, köra runt, höra sej för, söka och fråga om man får byta eller köpa, gräva upp det själv ur landet, på det viset skaffar man sej en bil som doftar bondebaum. Det finns nog en annan sorts ”bondebaum” också, den lite mer ”stickiga” sorten, som om den kommer, oftast följer med skorna in i bilen… men den sorten lyckades jag undvika 🙂

Bondebaum

10 oktober, 2011 av Charlotta

Mörkblå? Ja, tack!

När jag ändå var inne på temat kläder här förut med min dragked, tänkte jag i samma veva skriva om arbetskläder. Jag har för mej att flera av bloggarna varit inne på temat förut. Vill dra mej till minnes att Bondbloggs – Kalle hade färg på sin önskelista om kläder. Då kan jag säga att jag är precis tvärtom. Mörkblått är min färg, och nu senast köpte jag mej ett par byxor i en varm mörkgrön färg som jag gillar skarpt. Varselkläder? Nej tack.

Att köpa arbetskläder när man mäter en totallängd på 160cm är inte alltid helt lätt. Ibland när man söker kläder får man känslan att man skall inte behöva arbetskläder om man är i min storlek. Det är helt tydligt inte heller alla tillverkare som gör kläder som passar tjejer.

Jag köpte mej min drömjacka förra vintern, den har jag till finjacka när jag går i bys eller till stads, mörkblå med vitt teddyfoder, även kallad ”urmodern till blå kläder”. Jag skulle prova och expediten tog fram den minsta storleken som finns av den modellen. Den passade… någorlunda. Lite stor, lite långa ärmar, lite vid runtom, men ville jag ha mina drömmars jacka var det den eller ingen. Take it, or leave it! Jag tog den, lite mårrade jag över att det inte fanns en mindre storlek av den modellen, men vad göra. Å andra sidan kan jag ha tre tjocka jumprar under den ifall det skulle bli en super dunder mega kall vinter… Även när jag köper byxor gå expediten till en ände av butiken : ” det är dessa du har att välja på, de andra tillverkar inte så små storlekar… ” Nåja, gör ju inget, trivs bra med märket och ännu har jag inte lyckats slita slut något par byxor.

Sliter kläder, det gör jag. Förut använde jag vanliga byxor som tex. jeans som tappat form och modell och blivit för skabbiga att gå bort med, men de höll inte. Tog bara en liten tid så var de slutslitna, knäna fram. Det ledsnade jag på, Så jag började köpa ”riktiga” arbetskläder. Samma med jackor. Visst, vanliga jackor kan man hitta billiga runt hörnet, men det finns vissa krav jag har på en jacka.

Gärna funka att använda året runt, lång i ryggen så inte den blir bar så fort man kröker sej, huva som går att ta löst om det behövs, ett material som det inte fastnar en halv höbal i, fickor med dragked så man inte har andra halvan av höbalen där, ordentligt stor innerficka så man har möjlighet att hålla papper torra om det regnar, där skall även rymmas en fällkniv, tändstickor, snytpapper, en fickkalender, penna och en telefon om inte jackan har en skild telefonficka… Och efter senaste bloggen kan jag tillägga att det är ett plus om dragkeden kommer att vara lätt att byta om den dagen kommer. Vad det skall rymmas i ytterfickorna tänker jag inte tråka ut nån med, men jag kan säga att det är en hel del… och det märker man om inte annat, så när fickorna ska tömmas före man sätter kläderna i bykmaskinen.

Det var inte små krav på en jacka kanske någon tänker… men dessa krav jag har har inte kommit sådär mitt i allt. De år jag har hållit på med det här bondelivet har jag efter många happenings lärt mej vad man åtminstone inte skall ha. Som exempel kan jag berätta om den gången jag hade en blå sommarjacka, vid nertill, det resulterade i att när jag skulle kliva ur en traktor, inte märkte att jackan hakade fast i handtaget på insidan av dörren och när jag steg sista steget ner kom jag ingen vart, utan blev hängande i jackan som i en roligare hemvideo… Jackan hasade upp under armarna så jag blev som en sprattelgubbe med armarna rakt ut åt sidorna, jag trasslade mej ur situationen genom att öppna dragkeden frampå, ner dråsade jag med ett brak. Skrattade gjorde jag, för jag insåg ju hur rolig jag måste ha sett ut, men sen hade jag inte den jackan mer. En vinter tömde jag varje dag fickorna på hö när jag kom gående från fårhuset så det såg ut som om jag spridit ut en höbal längs vägen när våren kom… Det där med att kröka sej så man får ryggen bar känner de flesta till vad resultatet blir av det…

Så kräsen med kläder har jag blivit, men eftersom det idag tillverkas kläder som är enkomst tillverkade för att jobba i, som fyller de flesta kraven man har, så tycker jag att man kan satsa på ordentliga doningar ibland, dom är dyrare, men håller, och det är roligare och säkrare att jobba i ”riktiga” kläder än i ”hafs och krafs” kläder.

7 oktober, 2011 av Charlotta

I en helt annan del av maskinparken…

Så va det då dags att söka fram symaskinen bland med alla andra maskiner. Dragkeden i min arbetsjacka far bara upp sådär förargligt som dom kan börja göra ibland. Den e slut helt enkelt. Jackan e inte så värst gammal, typ 3-4 år eller så, men den är i flitig användning alla dagar på året som temperaturen inte går över +15 grader, så dragkeden har det slirats på och nu har den sett sina bästa dagar. Lyckligtvis kunde jag konstatera att det förhoppningsvis kommer att gå rätt lindrigt att byta dragked. ( Också någonting att fundera på när man köper arbetskläder… ) Om det ser invecklat ut med foder och grejjer brukar jag helt enkelt inte ens börja byta dragked själv, då för jag jacka och ny dragked åt pappa och frågar snällt om han kan byta. Han är mer hejja på att sy i nya dragkedar än vad jag är.

Varför inte bara slänga och köpa en ny?

Nåja, tanken har slagit mej också, men varför kasta sånt som egenligen inte har några större fel än blivit lite luggslitet? Så länge det håller form, färg, är någorlunda helt och fyller sin funktion så brukar jag försöka lappa och reparera. Jackan e bra, det är en tunnare modell av blå kläder och jag använder den året runt. När den va ny var den vattenavvisande, men den funktionen har nog sett sitt bäst före datum för länge sen… Men rätt så vindtät är den ännu och på vintern i -25 grader använder jag samma jacka, ettdera med flera jumprar under eller halare.

Så nån kväll, när tiden tillåter, dagen har varit bra och jag har goda nerver, då ska det bytas dragked.

30 september, 2011 av Charlotta

Svarta boken…

Kruxar för, låter stå tomma, frågetecken, röda bollar, gröna bollar, pilar uppåt, pilar neråt, plus och minus, svarta ringar och så vidare. Alla tecken har en förklaring i mitt huvud. Att besluta sej för vilka som får vara kvar och vilka som skall bort är ingen lätt sak. Det som avgör är inte bara en sak. Att tänka på när man står där med en hel radda med tacklamms öronnummror är bland annat, vem är mor och far, mormor, mormorsmor… födelsevikt, födelsedatum, antalet syskon, tillväxten, nuvarande vikt, tillväxten i förhållande till sommarens bete, syskonens vikt, ullkvalitet och det viktigaste av allt, är lammet tamt? Har det möjlighet att bli tamt?

Ingen vill bli fasthållen och kollad i örat, så anteckningar från besök i lugn och ro på betet under våren och sommaren är viktiga. Många kanske tycker det låter knasigt. Skall ett litet lamm som gillar att bli skrapad bakom örat få grön boll och ett plus i kanten, medan ett stort lamm som är lite rädd av sej få en röd boll och en svart ring i svarta boken?

Svar: JA!

De som är små växer nog till sej, en del behöver lite mer tid, de kanske har varit på ett lite magert bete, ängarna ute i skärgården är inte direkt några matbomber, djuren växer långsammare, men fåren här fyller en annan viktig funktion än att bli slaktmogna så fort som möjligt. Skulle det vara det som skulle vara mitt mål med fåren så skulle jag inte ha finska får utan köttras och ösa i dem mat. Men det är inte det som min fårhushållning går ut på… Men det finns sådana lamm som växer till sej riktigt hyggligt även på holmbete, men, är dom skygga och springer till andra änden av holmen när jag kommer för att hämta dem, får dom en röd ring kring sin nummer i svarta boken. Sådana får kan jag inte ha! Jag kan inte ha får som strittar iväg och leker lågtflygande jetplan när man kommer nära.

Har varit med och försökt få fast sådana får. Dom ställer sej först med spetsiga öron, långa i nacken, studdsar iväg på alla fyra när man närmar sej och när man kommer nära, skenar dom iväg. Låga som stryklod far dom längs marken med fyrhjulsdriften på, det går undan…  Har man ett fårnät uppspänt någonstans för att fånga  in dem i en inhägnad studsar dom till med fjädrarna i benen och tar ett galant språng över nätet och skenar så långt bort dom kan, eller upp på ett berg där dom kan hålla utkik på vad man planerar göra till näst…

Så är man tam på min gård gör det inget om man är liten, korkad och ful i ullen, då får man stanna.

22 september, 2011 av Cecilia Wikman

Christer och Charlotta i Lördax

Våra bondbloggare var mycket aktiva i senaste Lördax (17.9). Christer intervjuades i samband med Matfesten i Vasa och Charlotta berättade om skördefesten i Nagu och om fårklubben. Intervjuerna kan du lyssna på här:

    

 

20 september, 2011 av Charlotta

Time to say goodbye…

Till min Ford. Lilla 4000 skall få ett nytt hem. Det tar emot, och känns vemodigt, men ibland måste man göra saker som tar emot för att ha möjlighet att gå vidare. Han har blivit för liten helt enkelt. Jag behöver två traktorer. Jag klarar mej nog med en, men mycket är lättare med två, och då gärna två som har frontlastare, drar på alla 4 tossorna och som orkar med balmaskin, slåtterkross, skitspridare osv. Det gör inte lilla 4000. Att han måste åka handlar om ekonomi. Jag får inte mycket för honom, men alltid en liten bottensumma för att eventuellt ha möjlighet att kunna köpa någonting lite mer passande.

Skulle jag kunna så skulle han absolut få vara kvar för och göra lättare jobb, bli deltidspensionär, men nu är det inte så. Jag vann inte de 8 miljonerna det lottades ut förra veckan, så då blir det såhär. ( Lämnade i och för sej inte in någon rad heller, chansen blir onekligen lite större om man gör det, men i alla fall… ) Tråkigt och trist att göra sej av med en trogen tjänare, men vad göra..

Letat någonting annat har jag, och gör jag, men ännu har jag inte lyckats hitta någonting som jag fallit för. Behöver någon jag kan lita på att startar när vintern kommer. Tack vare att jag kan sätta upp ensilagebalar på vinden i år är det ingen panik med att hitta en traktor till, för jag behöver tack vare det inte starta upp Jonte varannan dag och tur är det… Han är ingenting att lita på när utomhus temperaturen går under -10 grader…

En sak i taget. Nu skall jag först se till att 4000 kommer iväg ordentligt. Han får ett bra hem dit han kommer, i alla fall nu till börjas med, sen vet jag ju inte vad som händer med honom, men nu skall han få komma till ett hem där han är önskad och kraven på honom inte är så stora. Det känns bra.

fordens sista pråmresa

 Fordens sista pråmresa…

Show is over, say goodbye…