14 december, 2016 av Charlotta

Åhå!?

Ja, åhå… och mycket andra välvalda ord sa jag när jag öppnade högerdörren och möttes av glas över hela hytten…

Ja, ni som haft en spräckt ruta vet hur kul det är…

Jag har fått byta någon dörr på Jonte förut nog… En gång körde pappa in i fårhuset med högerdörren öppen… De är inte så stora dörrar på fårhuset att man kan göra det… så det small! Jag som va bakom fårhuset hörde smällen och gick för att se … ”Åhå…” sa pappa, och så va det bara sopa, dammsuga glassplitter och byta dörr. Men, de är ju inte direkt konstigt att dörren far i miljoner små bitar om man lämnar den öppen och kör in i någonting. Den här gången vet jag inte när vänsterdörren pangat. Jag ställde Jonte utanför fårhuset som jag brukar. Två dagar senare hade dörren spruckit i några miljoner små bitar.

?

Gissa om jag blev förvånad! Men, jag har förstått att jag inte är ensam om upplevelsen att mitt i allt ha glas kringom i hytten. De lär ska kunna hända att de bara smäller!?

Någon i annan som varit med om liknande? Att en dörr, eller ruta bara smäller utan att någon/någonting ens är i närheten?

Att en ruta smäller av stenskott, eller när man kör och de ruskar om, eller liknande, det är ju ok, men att ställa traktorn en dag, och två dagar senare är rutan pangad. Och skulle jag helst ha kört me nån annan maskin i närheten, eller … Någonting som skulle ha kunnat orsaka att rutan smällt, men, den sto ju dessutom med vänsterdörren ”bakåt” alltså bort från vägen och huset…

Ja, jag begriper ingenting. Men, va är det där att stå och försöka förstå, det är bara att byta ruta och köra igen 🙂

5 december, 2016 av Charlotta

Och så blev det julafton

Vad händer på julafton? Mycket. Men, nu handlar det om paket. Min julafton kom tidigt i år om man tänker på paket.

Vad gör man om det man önskar sej av tomten inte kommer att rymmas i säcken och släden? Jo, man köper det själv. Jag har länge funderat på någonting att ”slå diverse” med. Sly, tistlar, starrgräs, nässlor, pipgräs, lite ett som annat. Någonting som går att sköta från traktorn och någonting som har någorlunda lättbytta delar och som inte är så stort och tungt, som inte kräver så stor traktor och naturligtvis gärna så billigt som möjligt.

Billigt och bra… Finns det?

Högst antagligen inte… Men, vad gör man? Man köper det som plånboken tillåter och försöker att inte gråta så mycket när det brakar och far sönder. Eftersom jag konstaterat att jag inte kommer att köra så mycket med en sån slyslåar-grunkagrej, vad jag tror ännu iallafall, så bestämde jag mej för att då behöver jag inte stirra mej blind på absolut högsta kvalitet och prestanda, en grej som de går att slå gallringsklar skog med behöver jag inte, utan jag kan sikta in mej på det billigaste alternativet som finns inom rimliga räckhåll, och som ändå är hävare än röjsåg och motorsåg. Så det blev en sånhär

img_20161202_1237491

En liten slagslåtter.

Aldrig använt liknande grej förut… så det lär bli någon dag som jag får hänga den bakpå och köra ut i skogen någonstans, utom räckhåll för hus och fönster och prova lite försiktigt… 🙂

Högen där längre bak är ”julklapp åt fåren”. Det är grindar. Jag har inte tidigare ägt sådana metallgrindar. Nu tog jag mej råd att köpa sådana. Jag har lite förstått, att dom som har sådana grindar inte förstår hur man klarar sej utan… Så det ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag också är av samma åsikt, hur kunde jag klara mej i 15 år utan metallgrindar?

Sen finns där ännu underst i högen också en sak som jag länge sökt, en ganska smart utfodringshäck för rundbalar, åt fåren. Jag har en häck. En sån där öppen rund häck som man sätter balen att stå i på marken, och som enligt mej inte är genomtänkt för 5 penni. Att försöka förklara alla för och nackdelar med den häcken och för och nackdelarna med den här nya häcken som jag nu köpte blir som en enda gröt utan bilder. Och eftersom jag inte fått ihopmonterat den nya häcken, så tror jag att jag säger som så, att jag samlar på mej lite tankar kring den nya häcken och försöker återkomma till mina funderingar kring det där med foderhäckar, för det är inte ”sådär bara”… Som vanligt när det gäller mej, vad än det handlar om, så är mångt och mycket väldigt genomtänkt och vägt fördelar mot nackdelar väääldigt länge, och väääldigt omsorgsfullt.

Så, jag återkommer…

24 november, 2016 av Charlotta

Lervällingen tilltar

För varje dag som går, så tilltar lervällingen utanför trappan. Vi är nu inne i den absolut dystraste tiden på året enligt mej. Det regnar. Det blåser. Det är exakt en månad till jul. Snön som kom for och allt blev mörkt och dystert… Om det inte vore för julen så skulle man kunna göra som mumintrollen och krypa i ide. Inte hela vintern, men någon månad iallafall… Som tur är finns det jobb i det oändliga. Allt man släpade ut kringom backorna hela våren och sommaren och hösten ska in under tak igen. Vattenslangar. Grillen. Utemöbler. Eltrådar och stolpar. Vattenbaljor. Osv… Tur i och för sej att snön smälte igen så man hittar allt. Båtar ska upp på land och så ska de plöjas nån liten hektar i år igen…IMG_20161119_160747[1]

Inte blev de snyggt, men de blev svart.

Men när det är såhär dystert ute, så gäller det att fokusera på det roliga. Julen. Jag var in till Åbo för någon dag sedan och skenade runt och sökte julklappar. Det var lagom rörigt inne i stan och massor av fina julbelysningar och tomtar överallt. För en som är ”utsatt” för julhysterin alla dagar kanske det börjar smaka trä när det sen äntligen blir jul, men jag som inte ser allt alla dagar, tycker jag själv får en ganska bra balans på det hela och njuter till 100% när det spelas julsånger i butikerna istället för det vanliga dunkaskumparunt-joxet som normalt öses ur högtalarna. Dock hade inte jusångerna dragit igång inne i butikerna ännu, så nog måste jag fara in till stan en gång ännu innan jul och njuta av hela härligheten 🙂

När jag var där och handlade och vandlade sökte jag lite efter en vinterjacka att ha till lite finare. Att hitta den idealiska jackan är inte lätt, för jag har lite krav på mina jackor och oftast hittar jag inte en jacka som har allt. Lagom varm, lagom lång över baken, snygg får den också gärna vara, fickor med dragked, mjuk och smidig, lätt, såntdär skydd över dragkeden så det inte drar, hög krage och skaplig huva osv osv i det oändliga. Jag hittade en ganska förmånlig jacka, som var lätt, och hade dragked i fickorna och hög krage… När jag kom hem och drog den på mej igen en gång innan jag skulle byka den drog jag upp dragkeden till max och drog huvan över mej, så konstaterade jag att, nog jösses hade den skaplig huva alltid! Det var som att få en stor mjuk hundtratt över huvudet. Nog kommer jag att kunna hålla öronen varma, men se åt sidorna kommer att bli svårare med huva på… Så hälsar jag inte, så har det sin förklaring… och känner ingen igen mej, så undrar jag inte på de alls, konstaterade att man ser mer ut som en vilsen eskimå än en Nagubo med den tratthuvan över huvudet 🙂

IMG_20161122_225308[1]

9 november, 2016 av Charlotta

Frusna äppel

Medan snön faller, och Donald Trump håller sitt segertal i amerikanska presidentvalet, kommer fåren tassandes genom snön och går till äppelträdet nedanför köksfönstret och söker äpplen i snön. De har ganska mycket snö i ullen och det ser ut som att de inte varit mycket inne fast de har möjligheten. De kan gå in, och de har mat där, men de vill ut och röra på sej. Äpplena de gräver fram är kanske frusna, och huj att äta frusna äpplen, men, de får göra som de vill, och de tycker tydligen att det är mums.

IMG_20161109_085159[1]

Sådär mycket vet man. Själv tror man att de helst skulle vilja ligga inne på en varm djupströbädd och gå enkelt och behändigt till foderbordet där det serveras mat två gånger om dagen, ibland så mycket så ingen orkar äta upp allt tills det kommer påfyllning, och sen inte göra annat än ligga och idissla… Men. Nej. Ut i snön tassar de. Går och söker upp lite frusna äpplen, och så går de en sväng över min gräsmatta och bökar fram lite torrt och fruset gräs. Sen går de nog tillbaka till fårhuset småningom, och inte är det alla dagar de gör sånahär små utflykter ner till äppelträdet, men att de gör det för att de vill, det visar ju på att de åtminstone inte lider av det. Bäst är om djuren får göra som de vill. Jag kan inte ge alla mina får den möjligheten, alla dagar. Jag har ett rullande system och schema så alla djuren får komma ut och springa fritt några dagar i veckan. Och de utnyttjar möjligheten.

Fåren ser inte ut att bry sej så mycket om amerikanska presidentvalet. Resten av världen är dock lite uppsomkull, och åsikter, påståenden, konstateranden och analyser virvlar runt vildare än snön. Snön som faller, landar ju iallafall nångång, men alla profetsior om amerikanska presidentvalet kan det ta länge, innan de landar…

2 november, 2016 av Charlotta

Kör försiktigt!

Där kom den! Årets första snö 🙂

IMG_20161102_075304[1]

Ett litet tunt lager snö har vi på marken idag morgon, och det blåser en kall vind som går genom märg och ben. Men det är väl så det kan, ska och brukar vara i när det är november. Vintern kommer och jag är av den åsikten, att hellre lite snö på marken än det där klottiga, tradiga, eviga regnandet. Nå, man ska ju inte ropa hurra för 3mm snö, för den far väl lika snabbt som den kom, men för stunden känns det riktigt bra med lite vitt på marken. Det lyser upp lite och påminner om att vintern kommer…

Vintern… Ggggrrraaaassshhhh!!!! Och jag som inte har frostvakten i potatiskällaren på ordning, inte ha klippt alla fåren, inte ha tömt kaninburen, inte har alla bollar hemma, inte har varken det ena eller det andra… Men, jag bytte till vinterdäck i måndags, och resten lär jag väl hinna med… Och hinner jag inte så lär det väl bli ogjort då. Det är bara att prioritera och få undan det viktigaste och se vad man hinner med.

 

1 november, 2016 av Charlotta

Har du alla hemma?

Ja, inte vet jag, verkar jag vara lite som om jag inte hade ”alla hemma”? Alltså, ”alla hemma på övre våningen”, ”alla indianer i kanoten”, ”alla bollar i julgranen”, ”alla kottar i granen” osv… Det finns ju oändligt många varianter… Men, jag tror, hoppas och förstår ju att det är fåren folk frågar om 😉

Att sen svara ”nej det har jag inte”. Får väl den som frågade tolka hur den vill, men just nu har jag alla hemma… Alla får iallafall. Det beror lite på årstiden det där, om jag har alla hemma på övre våningen eller inte. För nog är det lite så, att om somrarna så är det nog frågan om, om man har alla hemma. Huvudet brukar snurra på lite mer än vanligt om somrarna och då kan det nog hända att det faller någon kotte ur granen och nån indian ramlar ur kanoten emellanåt…

Men nu är alla fåren hemma. På ett sätt skönt att veta att man har dem på hemholmen, men å andra sidan så betyder också det att det är lite trångt på holmen så länge jag har så många olika gäng. Jag har ett gäng tackor som går med Romeo, ett gäng tackor som går med Lari, ett gäng som innehåller både slakttackor som ska åka iväg i slutet av november och tacklamm, och så har jag baggarna. De baggar som varit för små att skicka till slakt nu, får vara kvar och bli lite större innan jag skickar iväg dem. Alltså, 4 olika gäng. Som inte skulle få blanda ihop sej… Att sätta ut baggarna till lika som något annat gäng får är ute är uteslutet. Känner dom doften av brunstig tacka någonstans så kryper dom under, igenom eller flyger över vilket stängsel som helst på något vänster och vis. Dom kan vara helt otroligt uppfinningsrika att ta sej ur en rymningssäker hage som värsta små houdinisarna. På nolltid dessutom. Så dom får vara innanför 4 väggar och tak. Med betonggolv. Då hålls dom. Någorlunda. Eller så är bara dom ute, och alla andra inne. Samma gäller avelsbaggarna. Dom kan mangla ner nästan vilket stängsel som helst om dom kommer på den iden, och då skenar ju naturligtvis alla deras tackor också ut… Så dom är det också bäst att hålla inomhus, eller så bara dom ute. Alltså ett gäng ute i taget. Så för tillfället är det cirkulerande schema vem och vilka som får gå ute vilken dag. Ett rysligt rännande i grindar och dörrar, men, så får det lov att vara nu en tid…

Nå, småningom ska det skickas lite djur till slakt igen, och avelsbaggarna går att skilja från tackorna, dom börjar ha gjort sitt, och sen kan jag fast ha bara som två gäng, eller tre, beroende på hur det börjar se ut på utsidan så beslutar jag mej för hur jag gör sen. Det börjar inte finnas så mycket för dem att äta utomhus mera heller. Lite vildäppel och löv finns det, men det är ju ingenting de klarar sej på, men nog mår de ju bättre av att vara ute och röra på sej, gå och strosa än att stå inomhus hela tiden. Så dom som är ute har ensilagebal utomhus och så har det eviga tradiga inomhusutfodrandet dragit igång…