Jaa-a. … Nu hittade jag hit.. Med ett bagage av diversligheter. Lång story kort, nu orkar jag inte hålla på och gräftas och käftas och kråta å krångla mera. Nu måste jag göra någonting annat innan jag får själva fnuttefnatten och spunkartade trasslerier i kottn. Dessa paragrafryttare som gör livet surt för jordbrukaren med paragrafer, petitesser, sanktioner.. och … ja, vi har väl alla hört diverse storyn om tappade öronmärken, åkrar som såtts för nära eller för långt ifrån ena utfallet och andra diket… Innan jag riktigt gräver ner mej och får någå fel, måste jag göra någonting annat. Att sluta helt med fåren är för mej är ändå inget alternativ. Man blir beroende av dom på nå vis… Men om möjligt inom sin tid och småningom, på nåt vis dra ner på antalet får. Men, mitt liv, mitt allt, kan inte ligga i händerna på system som inte fungerar alla dagar, krisstöd, småsinthet och papperskråplande.
Man vallas som i en ränna och balanserar mellan hot och mutor. Du tror du gjort rätt. Du har gjort vad du kunnat, ändå står du maktlös och ser på när de dras bort större eller mindre summor från dina surt förvärvade slantar. Jodå minsann, jag har haft besöka av både en och annan kontrollant, och alltid hittar dom nånting att peta på…
(nu kan jag ju inte låta bli och dra en kort historia, en av många… Tycker man inte om sånahär gnällhistorier kan man glatt scrolla neråt en bit… Jag hade kontroll på alla fåren här, nu på hösten. Varenda Eu-signum skulle läsas i vartenda öra. Okay. De ringde och anmälde sin ankomst. Shitt pomfritt, och jag som inte hade alla fåren hemma, nå vädret var på min sida så vi hastade iväg, och tog således hem alla fåren medsamma. En kontrollant måste komma på gårdsbesök inom 48 timmar från de att dom anmält att dom ska komma, så de blev lite tjopp tjopp, men de lyckades! Nå när kontrollanterna kom, var alla får hemma och jag hade gått igenom alla djur. Några hade tappat ena lappen. Två av tackorna hade tappat båda sina öronmärken. Jag visste ju att den ena är 996 Näktergalant, och den andra är 1194 Parissa. Jag satte dom skilt för sej, i egen box så dom va lätta att hitta och ta först. Jodå, bra att dom finns, öron-numrorna stämde och finns i registret, allt ok så långt, men dom får jag ju inte någå tackstöd för. Icke sa Nicke. De va klart från den stunden det. Hålen i öronen har dom, där lapparna suttit, men… Får får icke vara utan lappar!!! Men… När sku jag ha hunnit beställa ersättande märken åt dom då? Eller tänker dom att man ska ha dubbla uppsättningar lappar hemma åt allihop ifall nån tappar sina lappar? Nå, simsalabus så swishade det iväg tackstöd, och innan karusellen har malat ska de väl bli diverse sanktioner och gudarna vete vad ännu…. Som grädde på moset måste jag ju bara smyga in en parentes i parentesen om att i våras när jag märkte att öronlapparna åt lammen inte kommer att räcka till, beställde jag flera, de brukar ta någon vecka, efter en tid ringde jag och frågade vart min beställning blivit, jonej… ” du beställde dina lappar en dag för sent, för systemet kraschade den dagen du beställde, och vi vet inte när de kommer igång pånytt, så vi vet inte när du kan få dina öronmärken, knappast ta de väl så länge…” De tog inte veckor, utan månader att få lappar den gången. Hur kan så skitviktiga saker stå stilla i månader? På våren dessutom när allt möjligt ska ske, de lammar hela tiden, man vill hålla reda på vems lamm som är vems. Fåren och lammen ska ut på bete osv… Ja, suck…)
Nåväl…
Frågan är ju, om man inte livnär sej med fåren, vad livnär man sej på då? Eller, vad kompletterar man sin verksamhet med då? Så, då har jag funderat… Och jag är ju inte den som hoppar på första tåget som går, utan med diverse funderande, övervägande, funderande, åkande, vändande … Janå,, ni förstår. Det har iallafall landat i att jag nu håller på och drar igång en Glamping.
Västeräng Glamping öppnar med god tur våren/sommaren 2023
Här kommer ett av tälten att bli, tänk att vakna med den utsikten…
Det ska småningom bli ett servicehus med kök, dusch osv, ett strandhus med kök och bastu, terrass och lite olika vattenaktiviteter att sysselsätta sej med, och så blir det 5 mysiga tält med dubbelsäng, vilstolar, terrass och så har alla tält eget utedass. Ett ben till att stå på. Och jag tycker det ska bli så roligt! Från att nästan ha tänkt bosätta mej i källaren emellanåt, så står jag nu med pannlampa på och försöker kråpla ihop diskbänkar och diverse till sena kvällen med (hyfsat) gott humör. Lite krånglar de ju emellanåt också… Jag gräver ner mej i hemsidor, fotografering, bokningssystem och allt möjligt, så jag nästan ser små dataskärmar i huvudet när jag stänger ögonen om kvällarna. När jag bestämde mej för att de är dehär de ska bli, så tänkte jag i samma veva, att de är bäst att skaffa sej lite mer kunskap om det hela, så jag började studera. Så nu har jag också en grundutbildning inom turism i bagaget in i det nya. Ska de göras, ska de inte bli någå halvdant, utan de ska göras ordentligt och man ska ha koll på läget, från början, till färdigt. ( För de betyder de ju inte att jag är någå professor i de hela, men jag ha åtminstone förberett mej vad jag kunnat )
Lite mos i huvudet blir man nog… Får och kontrollanter. Skötseldagböcker över beten och fårklippningsbokföring. Höns och ensilage. Slakttransporter och plintgjutas. Skitspridas och föreläsningar. Getter, marsvin, katter… och så har jag ju två barn… Varav ena far runt som ett jehu med sin traktor, Mathias tog traktorkort i våras och köpte sej en egen Volvo Bm, och Cindy far högt och lågt så fort fötterna bara går. Otroligt vad mycket energi en 2-åring innehåller. Båda barnen far alltså runt, högt och lågt, hit och dit, det är bara radien som är lite olika. Till på de moset har jag då haft studier, och så nu när det börjat dra igång är de införskaffningar av ena och andra. Diverse papper, bygglovsansökningar, beställningar, offertförfrågningar och… ja.. diverse helt enkelt. Men, sakta men säkert är det förändringar på gång… Och de ska bli så roligt 🙂