Sida 157 – Bondbloggen

Decimillenniumskifte?

Decennium -> centennium -> millennium -> men vad följer sen? Det var vad jag frågade mig för några dagar sen då en av mina trotjänare nådde 10000 -sträcket.

Trotjänaren i fråga är min Same Dorado 85 traktor som är den första av mina traktorer att korsa milstolpen. När mätaren började närma sig undrade jag om samma noja som aktualiserades vid årtusendeskiftet var befogad i detta fall. Ni vet, att elektroniken skulle få fnatt. Det fanns det facto bara rum för 4 siffror i displayen så vad skulle hända vid uppnådda 9999?

Nästan som att ha en ny traktor :) — Nästan som att ha en ny traktor 🙂

Nu hände ingenting som vi lade märke till och traktorn råkade gå för sig själv med skördevagnen på släp när skiftet inföll. Följande gång jag satte mig i hytten hade redan 4 nya timmar adderats till timmätaren.

Oron över ett totalt stopp hade aktualiserats ett par veckor tidigare då fläktremmen till kylluftsfläkten brast. Den här traktorn har luftkyld motor och jag kunde ta mig hem för reparation med att köra med låg belastning, värmemätaren steg lite högre än normalt men kylflänsarna mäktade hålla motorn tillräckligt kall även utan kylande luftströmmar från fläkten.

Om det gick enkelt att ta sig hem så var reparationen som följde allt annat än enkel. Det här är frågan om en verkligt kompakt traktor och därtill utrustad med frontkraftuttag vilket betyder att alla remmar måste bytas genom att lossa drivningen till frontkraftuttaget. Kompaktheten gör att man borde vara utrustad med otroligt små händer och pianofingrar för att komma åt utan att demontera det mesta i fronten. Nu har jag varken speciellt små händer eller pianofingrar så det fick bli det senare alternativet. Jag låter några bilder med förklaring beskriva operationen.

En före detta fläktrem. — En före detta fläktrem………

.....som skall sitta längst in mot motorn. — …..som skall sitta längst in mot motorn.

För att komma åt att byta rem måste generatorer och mellanvägg lossas. Eftersom mellanväggen korsas av både bränsleledningar och slangar för luftkonditioneringen kunde den inte lyftas bort...... — För att komma åt att byta rem måste generatorer och mellanvägg lossas. Eftersom mellanväggen korsas av både bränsleledningar och slangar för luftkonditioneringen kunde den inte lyftas bort……

.....men lyckades få mellanväggen framflyttad så pass att jag kom åt att med hjälp av ett par järntrådar (jag saknade lämplig tång) lossa låsringen på axeln för drivning av frontkraftuttaget. Efter att ha lossat låsringen kunde axeln skjutas in i remskivsdelen så pass att det gick att trä på ny rem. — …..men jag lyckades få mellanväggen framflyttad så pass att jag kom åt att med hjälp av ett par järntrådar (jag saknade lämplig tång) lossa låsringen på axeln för drivning av frontkraftuttaget. Efter att ha lossat låsringen kunde axeln skjutas in i remskivan så pass att det gick att trä på ny rem.

Det visade sig att orsaken till rembrottet berodde på att lagret i spännhjulet hade skurit fast. Jag har från och till hört lite missljud men inte kunnat lokalisera varifrån det kommit. Remmen hade antagligen hållit något år till om jag bytt lager tidigare.

Efter att ha bytt lager i spännhjulet och från rembutiken i stan hämtat ny rem som visade sig vara för kort, det är inte lätt att bedöma längden på en brusten rem, var det bara att plocka ihop igen. När jag rotade i lagerlagret hittade jag en rem som enligt reservdelsnummern borde höra åt kompressorn till luftkonditioneringen men den passade också till fläkten och lagren till remmarna på morotsupptagaren passade till spännhjulet så egentligen hade jag inte behövt åka till stan. Bra att ha lite grejer hemma men sällan man har passande delar. Hela operationen gick på en 5-6 timmar, det tycker jag är ok med tanke på stadsresan och lite funderande då jag inte bytt rem tidigare.

Det var någon som föreslog att jag skulle passa på och sätta in och binda upp en extra reservdelsrem när jag nu en gång skruvade men med tanke på att originalremmarna hållit närapå 10000 timmar tyckte jag att det kanske är lite onödigt. Det kan det facto vara bra att skruva lite extra nu som då för när jag lossade generatorn noterade jag att en ljusbrun kabel till ett stift på generatorn skavts eller brunnit av. Vad sorts funktion den har undrar jag över för jag har inte märkt att den skulle ha inverkat på traktorns drift eller laddning. Nåå, jag lödde nu dit en ny ledning innan jag skruvade dit den igen.

En brunnen eller avskavd kabel till generatorn hittades också vid reparation. Vilken är denna kabels funktion månne? — En brunnen eller avskavd kabel till generatorn hittades också vid reparation. Vilken är denna kabels funktion månntro?

10000 traktortimmar lär motsvara 600.000 körkilometrar med bil så med tanke på det har traktorn fungerat bra med inte alltför mycket reparationer. Hyttfläktsbytet i fjol vintras, ett termostat för luftkonditioneringen, en vajer till fotgasreglaget, en hydrauloljepump och några hydraulslangar är vad jag kommer på nu så här på rak arm. Jaa, och så har jag svetsat ena lyftarmen två gånger men där är förarens klåperier orsaken. Vad gäller hydrauloljepumpen så nöttes kugghjulet till drivningen upp efter 2500 timmars drift, antagligen hade härdningen av kugghjulet misslyckats för metallen var väldigt mjuk jämfört med materialet i den nya pumpen. I övrigt har det gällt normalt underhåll som filter och oljor.

Ett problem som uppstått på sistone är att traktorn mister en del effekt på låga varv när tanken är mindre än halvfull. Jag misstänker att det beror på att det drar in tjuvluft i nån koppling eller ett läckande sugrör, men jag har inte kunnat lokalisera var. Jag har rengjort bränsletanken och bytt filter m.m. men det har inte hjälpt. Nån som har förslag om var jag kunde söka härnäst?

Flitiga arbetare.

Häromdagen levererade min småkusin en hel hop med flitiga arbetare som ska bidra till frösättningen på koriandern som nu börjar blomma så där smått. Joo, jag vet att det är sent men lever på hoppet om en lång fin höst. Det börjar inte heller vara så där värst mycket som blommar den här tiden på året så har man nåt som kan bidra med lite nektar och pollen för att göra bina glada så är det lite av win-win situation.

Kollade idag in lite hur flitigt dom jobbar men fann just inga bin i koriandern trots att dom flög flitigt, kanske är det rybsfält som ännu blommar i grannskapet attraktivare?

Däremot hittade jag en hel massa olika sorters humlor och några blomflugor.

Ytterligare arbetskraft.

På gården börjar också arbetet hopa sig och inte blir det bättre av att sommarjobbarna nu börjar tacka för sig för att söka sig tillbaka till skolbänken. För att ersätta sommararbetarna söker jag nu ett par tre flitiga arbetare till hjälp med skörd, förpackning och fortsatt skötsel av odlingarna fram tills odlingssäsongen tar slut. I våras prövade jag att söka arbetare för planteringsarbete under maj månad via Radio Vega Österbottens efterlysning. Det gav inte så värst god utdelning men det är antagligen inte radions fel. Antagligen var det kortvarigheten i arbetsförhållandet som orsakade ointresset.

Det är ju i ropet att använda facebook till det mesta numera så jag testade med att söka folk den vägen denna gång. Bad mina vänner dela ”arbetsplatsannonsen” och jag får nog konstatera att försöket var lyckat. Folk från när och fjärran har hört sig för så pass att det nu börjar bli svårt att såvra fram lämpliga kandidater. Kvalifikationerna är inte så speciella men ett gott öga, säker hand och stark rygg är till sin fördel då det gäller jobben i fråga. Gillar man dessutom uteliv i vått och torrt så är det heller ingen nackdel, nåjaa det har mest varit vått så här långt men kanske hinner vi uppleva lite torka ännu i höst. Jag får väl ta några aspiranter på prov nästa vecka så får vi se.

Jordbruksarbete brukar kanske inte vara så där värst lockande, varför förstår jag inte, men kanske håller det på att svänga då nu intresset visade sig vara så här stort. Och det är faktiskt folk av mer eller mindre finländskt ursprung som hört av sig. Jag får annars flera gånger i veckan förfrågningar om jobb från utlandet och då främst från Östeuropa men jag tänkte denna gång försöka få folk som kan svenska. Det är så pass mycket lättare att instruera då det här är så pass varierande arbetsuppgifter och olika moment som skall utföras. Dessutom så är boendet ordnat om dom är från närområdet. Jag har och har haft utlänningar på jobb och det har fungerat bra då de under en längre tid jobbat här. Eller i alla fall så pass länge att de lärt sig de olika produkternas namn på svenska så att de rätt kunnat plocka ihop beställningarna 🙂

Julipyssel

Juli är för en veteodlare en mellantid men inte är man utan sysselsättning. Det är inga bråda arbeten – annat än i den meningen att det blir elände om de inte är gjorda då tröskningen börjar. Typiskt skall torken tömmas och ses över och så skall flyghavren kollas. Plus att en mängd byggarbeten borde klaras av så man inte behöver göra dem i januari.

Torkarbetet hör till det minst roliga i jordbruket. Det betyder damm, damm och åter damm. Helst bastu varje kväll. Det blev litet bättre då vi började tömma torken genom att suga. Men i den gamla torken får man stå i en dammstorm då man skall kontrollera tömningen för där måste vi blåsa. Det finns täta kläder och skydd men då det är hett så håller man på att förgås inne i dessa.

Som jag skrev tidigare så säljer vi vetet först följande år. Beroende på arbetsgången och priserna blir det i maj, juni eller som i år juli och augusti. Den nya torken måste i alla fall tömmas i tid så vi hinner torka flisen för nästa vinter innan tröskandet börjar. Det har varit litet funderande kring hur flishanteringen skall ordnas. Tillsvidare har det varit skyffeln som gäller men nu köpte vi pallgafflar till stora frontlastaren. Den gamla ledubisin skall fästas vid gafflarna och så skall flisen bredas ut och senare skuffas ned i flislagret med denna.

En ledubisi var en som stod inne i ladan och kastade höet vidare i knutarna då man slängt in det genom dörren. Annars skulle allt ha blivit innanför dörröppningen som kvickt hade täppts till. Därför måste man kasta det vidare i samma takt som höet lastades från vagnen. Senare då vi övergick till att vinscha upp höknippor i ladan så kunde man inte dra dem ända fram utan det behövdes en förlängning på gamla frontlastaren som man använde för att skuffa höknipporna ända till bakväggen. Den är svetsad av tjocka U-balkar och det är den som jag nu skall fästa vid gafflarna. Framför den tänkte jag fästa en tjock planka. Sedan får vi se hur det fungerar …

Nya torken är nu tom och det blir väl flisning nästa vecka.

Flyghavren har vippa men en hel del är ännu utan så det är inte så bråttom. Det kalla vädret har försenat allting. Det verkar som om sprutningen fungerat bra i år men det kan ha blivit remsor mellan sprutandet. Och så kommer det eftermiddagsskurar hela tiden. Rötmånaden har dessutom börjat.

Att sälja vete

Att köpa billigt (eller inte alls) klarar jag bra men det är sämre med säljandet. Nu är också vetepriserna mycket beroende av faktorer på världsmarknaden utanför vår kontroll så det är bara att sälja till det pris som erbjuds eller inte alls. Í år fanns det ändå en tredje möjlighet eftersom man organiserade egen export. Och jag skrev på ett avtal om 40 ton fodervete. Priset var inte så fantastiskt men det var det inte här i landet heller. Nu har priserna stigit litet men är fortfarande låga.

Det var litet problem att få exporten igång på grund av låga priser på världsmarknaden men nu verkar ett parti vara på väg. Och så fort det är klart så åker vårt vete iväg till Lovisa som ju är nära oss. Transportkostnaderna (som vi betalar) blir då inte så höga. Det är förstås fjolårets vete som vi säljer först nu. Det är alls inte ovanligt eftersom jag nästan alltid lagrat skörden över vintern. På våren är det mycket lätt (och billigt) att torka ned den sista procenten. Just nu är luftens relativa fukthalt 55 % fastän det är mulet och den sjunker ordentligt då solen lyser. Många vårar har jag torkat ned vetet under 12 % i misstag då jag inte stängt fläktarna i tid. För saluvete måste fukthalten vara under 14 % och litet marginal måste man ha.

Nu skall också nya torken tömmas så vi kan flisa för nästa vinters värme. Och flisen måste köras ned i flislagret före tröskandet. Som det nu ser ut så kan det bli tröskat med hög fukthalt på vetet och då det blir sent så är det svårt att torka. Det är ingen katastrof i en kallufttork eftersom man kan starta fläktarna och kyla ned säden vid behov. Det intressanta är att då man torkar så skall man blåsa då det är varmt men då man skall kyla ned säden så den håller över vintern så skall man blåsa då det är kallt. Också fuktig säd håller sej bara den är tillräckligt kall.

Före torktömmandet byggde jag om rörsystemet litet. Nu kan jag lätt flytta säd som innehåller stickor och agnar (i lårarnas kanter) till sorteraren medan största delen går direkt till silon. Fläktsystemet som jag köpte 1975 då vi byggde torken på ladugårdsvinden har fungerat utmärkt och gör det än i dag. Litet dyrt var det men på 40 år börjar det ha betalt sej. Det bästa är att det blåser rören helt rena så man blandar aldrig olika sorter. Dessutom är det lätt att köra runt hörn och med snabbkopplingarna kan man bygga upp tillfälliga rörsystem snabbt.

Den nedersta omkopplaren är ny och den kan flytta vetet till sorterargropen (till vänster) eller vidare uppåt där den övre omkopplaren väljer om man vill köra in till den gamla torken (uppe till vänster) eller till en av sex silos (uppe till höger). En våning lägre ned står sugfläkten som jag använder då jag kör upp vetet från den nya torken.

Fördelen med sugfläkten är att torken blir helt ren tillika. Den går tyvärr inte att använda i gamla torken som har djupa lårar utan där blåser jag ut säden med ögonlocksplåt och kör vidare med en annan flyttfläkt. Säden går till samma omkopplarpelare så jag kan med omkopplarna styra den dit jag vill. Fördelen med att blåsa ut säden i stället för att suga är att den blir litet sorterad tillika. Agnar och annat lätt material flyger nämligen över till nästa lår.

Det går lika snabbt att suga bort säden med den här fläkten som har en 22 kW motor och dubbelfläkt. Jag har ögonlocksplåt i torken med riktad luftström eftersom jag planerade att tömma torken genom att blåsa men det här systemet är egentligen bättre.

Nu är det också dags att ge sej ut på åkern för att söka flyghavre. Vetet har gått i ax och flyghavrens vippor har kommit fram. Jag har visserligen sprutat mot flyghavren men man måste i alla fall kontrollera åkrarna så de inte hinner fröa. Det bästa vädret är mulet men inte regn då man skall plocka. Bakbenet är styvt på morgonen men då man börjat röra på det så är det ganska bra.

Tiden rinner ut?

Det börjar kännas som om tiden håller på att rinna ut för en och annan gröda. Kollade i kväll in årets provgröda -Koriandern- och även om det fått lite fart de senaste veckorna så är dess utveckling långsam. Så en sen tröskning blir det om det nu blir nån tröskning över huvudtaget. Det vore synd för enligt expertisen så ser den föredömligt bra ut.

Hur som… så är den nu fem före blomning och jag hörde mig för om några bisamhällen, jag har nämligen inte kastat yxan i sjön ännu och tänker nog köra linjen ut. Om inte annat så kanske det ger lite nektar åt bina och så kan man ju njuta av doften…. ja jag håller på att vänja mig vid den något udda doften 🙂

Ogräs.

Idag har jag försökt ta hand om lite ogräs genom att traktorhacka en stor del av det som ännu går att traktorhacka. Ogräsen har nämligen också tagit fart nu när det blivit lite varmare. Har också en par planteringar kvar men nu utlovas det regn igen så få se när de kan fås i jorden. Likaså har jag en hektar saneringsgröda osått, det vill liksom dra ut på tiden med allt denna sommar då man inte kunnat hålla de normala rutinerna och tidtabellerna utan allt har mer eller mindre gått ovanpå vartannat..

25.7.2015. Sista chansen att traktorhacka kålrötterna? Några regndagar och växtligheten sluter sig.

Nåjaa, nu blev det mörkt, det märks att sommaren går mot sin ända, så likaså bra att avsluta dagen med att ”gruva” sig över morgondagens skördande som lär skall försiggå i regnväder 🙁

Värkpiller

Jag har varit så lyckligt lottad att jag nästan aldrig behövt ha nånting med läkare att göra. De är förträffliga individer men jag föredrar att träffa dem sådär civilt – utanför yrkets gränser. Piller har jag också lyckats undvika med något enstaka undantag liksom all annan sorts medicin. Sjukhus har jag inte sett innanifrån sedan jag under tiden i Dragsvik krockade efter en permission och hamnade på Tilkka. Egentligen krockade jag inte utan jag låg och sov bredvid chauffören som körde in i en bil som gjorde en vänstersväng utan att blinka.

Men nu var det illa tvunget att äta värkpiller eftersom andra bakbenet inte ville följa med. Det var redan litet bättre men så en morgon blev det på riktigt dåligt humör. Det gick liksom inte att lyfta det och ta ett steg framåt utan att det började skicka en mängd signaler upp med sidan till hjärnan som sa: Aj !

Nu hjälps det inte. Torken skall tömmas så vi får in flisen som skall torkas ned och flyttas till flislagret innan tröskandet börjar. Så det blev värkpiller fastän jag vanligen undviker alla piller in i det sista. Jag vet att många går på värkpiller år efter år så inte skall jag klaga. En bonde får bara jobba antingen han är sjuk eller inte för ingen annan gör jobbet. Den som tror man kan anställa någon i stället har inte alls fattat att man då behöver ett extra lönearbete för att betala den personen. Vetepriset är så uselt att det lönar sej att låta det ruttna i stället.

Med värkpiller så går det att röra benet och det är huvudsaken. Det är som von Döbeln vid Jutas att man behöver en sats ”Som gör mig för i morgon sjufalt värre, Men hjälper mig i dag på mina ben!” Jag läste aldrig Fänrik Stål utantill men farsan gjorde det i skolan och citerade så ofta att jag kan en hel del Runeberg ännu. I nästan alla sammanhang hittade han något lämpligt citat :-).

Vi har alltså kvar allt vetet från i fjol ännu. Det är torrt men priset var så uselt på våren att man undrade om man hellre borde köra det till skogen åt vildsvinen. Och så skrev jag avtal om export. För säkerhets skull sparade jag därför fjolårets vete för man vet aldrig om man får nånting i år. Det ser visserligen bra ut just nu men allt hänger på hösten. Den borde bli torr och sen om det skall gå att tröska så försenat som allt är.

Värme måste vi ha nästa vinter så fram till dess vi får flisat så är det bara att gå på piller …