Sida 165 – Bondbloggen

Mellan hopp och förtvivlan.

I går närde jag lite hopp om att läget skulle stabiliseras och normaliseras något, det var lite varmare och jorden torkade upp nästan som förr i världen helt plötsligt. Iddes ändå inte kalla in personalförstärkning då det var lördag och många upptagna med examensuppvaktningar så vi planterade lite med familjens alla tre generationers hjälp. Jag hade tidigare på dagen fräst upp bäddar för sådd av palsternackor och morötter men lämnade sådden av dem tills senare på kvällen för att delta i planteringsarbetet. När så dottern och dotterdottern for hem för dagen ställde jag till med sådden och kunde avsluta palsternacks- samt inleda morotssådden. Det blev mulet framåt natten och det var inte lätt att se hur de små fröna sattes i jorden så arbetet gick sakta för att sen avslutas helt då det började regna igen kl. 3:23. Det var bara att söka sig hemåt för att få utrustningen under tak, fylla i skiftesbokföringen och söka sig till sängs.

29.05.2015 Korianderns sårader börjar bli synliga så det verkar inte vara enbart ogräs i åkern.

30.05.2015 Kornet som såddes 4 maj börjar närma ogräsbekämpningsstadiet, hur man nu ska hinna med det mitt i sådd och plantering av grönsakerna. Allt fordrar dessutom tjänligt väder som nu verkligen är en bristvara.

30.05.02015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning. — 30.05.2015 Äntligen optimala förhållanden för bäddfräsning.

31.05.2015 Det är inte lätt att kontrollera såresultatet framåt småtimmarna.

Det kom blott 3,4mm regn under morgonnatten och jag hoppades kunna återuppta sådden på eftermiddagen idag men några rejäla regnskurar satte stopp för det. Man börjar bli lite förtvivlad och frustrerad nu. För att skingra tankarna for frugan och jag till staden på bio. Och med tanke på att det är tolv år sen senaste biobesök så förstår ni säkert hur känslorna går. Filmtiteln Fast & Furious återspeglar bra hur det är nu, man får vara snabb som en furie de korta stunder som det är läge för så- och planteringsjobb. Ett annat alternativ på biografen var Mad Max ”Fury Road” och när vi kom ut efter filmen och vi möttes av nya regnskurar kändes det som också det skulle ha varit ett gångbart alternativ :/

Direktsådd: Hur gick det sen ?

Det är för tidigt att dra slutsatser än men det är åtminstone klart att halmproblem har det inte alls varit i år. Det har varit ett ovanligt blött år så man vet inte hur det hade gått med torrare åkrar. Det har i alla fall gått att så både på mull- och lerjordar. Där det fanns spår av vinterns virkeskörning måste jag i alla fall köra ett par varv med tallriksharven för att få sönder den torkade leran.

Hittills har det gått bra men man vet ju inte ännu hur det växer. Åtminstone sparar direktsådd både tid och pengar. Vi har aldrig satt så här litet tid på vårsådden. Inte fullt två tankar bränsle gick det för hela sådden (ca. 200 liter). Vi skulle ha kunnat så ännu fortare men måste vänta litet på att endel skiften skulle torka upp.

Åkrarna var för våta men i år fanns det inte tid att vänta mer. Och lerjordarna började torka för mycket på ytan – samtidigt som de var för våta under. Om vi inte hade börjat så dem nu så skulle det ha varit nödvändigt att bryta skorpan med tallriksharven. Våra lerjordar är riktigt krångliga. Ibland faller leran sönder i små bitar då den torkat, ibland blir den rena cementen (som i år).

Så här blev en åker med mycket halm att se ut.

Här har vi kört över en svacka där skorpan ännu inte hunnit bli så tjock.

Tillsvidare kan jag inte se någon orsak att gå tillbaka till bearbetning före sådd (men det kan ju komma ifall inget växer på åkrarna :-). Tvärtom tänker jag fortsätta med direktsådden även om den ger litet lägre skörd. Det är en ganska stor sak att slippa all jordbearbetning. Litet mera besprutning lär det i alla fall bli.

Nu räcker inte ett års erfarenhet utan först om några år börjar man få en hyfsad bild av hur direktsådd fungerar. På våra åkrar. Det är stor skillnad mellan jordarna och också mellan åren.

Det börjar arta sig

Så småningom börjar åkrarna torka också i Kabböle. Jag hade andra ärenden hitåt, men hade hoppats på att jag skulle ha fått vara på åkrarna och jobba också. Vi var igår och kollade hur åkrarna såg ut, men ännu fanns det på nästan alla åkrar stora ”sura” fläckar kvar. Vissa ställen stod det till och med vatten på åkern.

Men de senaste dagarna har varit soliga och framför allt regnfria, så åkrarna har torkat med god fart och idag påbörjade vi faktiskt vårbruket. Jag harvade en åker hemma på gården och pappa sår vete och vallfrö där imorgon. Vått är det alltså ännu, men om prognoserna håller i sig ska det nog börja ordna upp sig på åkrarna!

Äntligen vårsådd

Det här är bland de senast påbörjade vårsåddarna jag varit med om. Visst har vi sått in i juni men oftast har man i alla fall börjat så betydligt tidigare och sedan kan en regnperiod fördröja det sista. Men i år hade vi inte ett korn utsäde i jorden före förrgår kväll. I går sådde vi för full fräs men i natt kom det tre millimeter regn så det måste först torka upp innan vi kan fortsätta. Och så är det blött i svackorna fortfarande från tidigare regn.

Det är extra spännande i år också därför att vi sår direkt utan den minsta jordbearbetning. I fjol testade jag på en hektar men det var mulljord och nu kör vi på lerjordarna också. Tills vidare har det gått riktigt bra. Det har inte varit problem med halm alls – om det sedan beror på att jag hackade den i höstas med ”betesputsen” eller de nya tallrikarna som är ganska så vassa. Egentligen är det för vått men nu går det inte att vänta med sådden mera.

Om det växer nånting vete fåglarna men visst hamnar utsädet i fuktig jord åtminstone. Litet orolig är jag för att leran skall torka till en hård skorpa men på sina ställen är den redan så torr på ytan att det inte går att vänta. På de värsta leråkrarna kanske jag måste bryta sönder skorpan med tallriksharven före sådden. Man kan ställa tallrikarna rakt fram så de inte river upp så mycket. Det är inte bra att torka ut lerjorden för djupt för då gror det inte.

Vi har ännu kvar en del problemskiften men tiodygnsprognosen lovar varmt och solsken så hoppet om vårsådd också i år lever.

Sakta men säkert…….

……går vårbruket framåt trots regnet men visst hade man hoppats på några dagar med stabilare väder. Det blir ett enda lapptäcke av allt då planerna avverkas en efter en så att man snart har plan Ö på gång. Allt tar längre tid då man ideligen får avbryta det man håller på med och inget verkar bli färdigt.

Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots "grovt bruk". Men också ogräsen gror bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket. — Det gror bra i de fuktiga förhållandena trots ”grovt bruk”. Men också ogräsen gror som synes bra så snart borde man börja ta itu med ogräsbekämpningen mitt i det halvfärdiga vårbruket.

I går kväll och natt plöjde jag för det sista kornet, det väntas regn men en plöjd åker blir luftigare så regnet dräneras ut snabbare. Det är faktiskt de som börjat plöja höstplöjda fält på nytt i ett sista försök att få någonting att torka upp för sådd.

Sällan man plöjer i höstplöjningsvåta förhållanden i slutet av maj.

Orsaken till att jag lämnade den här åkern oplöjd i höstas var i första hand att jag på grund av torkan i fjol misslyckades med ogräsbekämpningen i palsternackorna varpå bland annat baldersbrån rikligt fröade av sig. Baldersbrå är ljusgroende så om jag plöjt in ogräsfröna i höstas hade jag fått dras med dem flera år framåt, nu i fukten har fröna som legat på jordytan grott bra så förhoppningsvis lyckas jag med plöjningen nu ta kål på de flesta och på så vis undvika en uppförökning av ogräsfröbanken. Som sagt FÖRHOPPNINGSVIS man vet aldrig när det gäller ogräs!

Intet ont som inte för något gott med sig.

Men visst medför regnen lite inbesparingar också, det behövs ingen bevattning efter planteringarna och när det är mulet väder och fuktigt så är också nattfrostrisken mindre. Vi har hittills besparats från värre köldnätter trots att det annars varit kallt, det kalla vädret har också underlättat bromsandet av tillväxten på grönsaksplantorna som inväntar lämpligt planteringsväder. För tillfället har jag närmare 300.000 plantor som vi borde få i jorden. Det som är osått är det lite lättare att justera, de flesta frön går till och med att spara till nästa år om det kniper men planteringsfärdiga plantor är det inte lika lätt att spara. En del kan kylas ner men annars är det antingen att svälta, hålla torrt eller bromsa tillväxten med högt ledningstal som gäller. Växer plantorna sig för stora blir det problem att få dem genom planteringsmaskin och då fördyrar det planteringsarbetet.

Idag fick vi faktiskt ner det mesta av rödlöken. Svaga regn igår och uppehåll från morgonen möjliggjorde plantering från lunchtid och en 6 timmar framåt ………. sen började det regna igen 🙁

Planteringen av rödlöken halvvägs..... — Planteringen av rödlöken halvvägs…..

Dagens plantering genomfördes med ”hemfolket” bondbloggaren inkluderad eftersom den var lite oplanerad då jag ännu igår inte trodde att det skulle bli någon plantering idag. Detta är ett annat problem som uppstår då man så här ”extempore” utför arbetsmoment. Ska man anlita hjälp borde man helst kunna meddela en eller två dagar i förskott. Sen vet man inte heller hur många timmar det går att plantera. Svårt få folk för nån timme nu och då och inte är det möjligt att betala lön för att sitta och dricka kaffe heller 🙁 Hade jag vetat att det skulle torka upp så pass som det gjorde borde jag själv fått försöka få lite morot och palsternacka sådda istället för att sitta och plocka plantor.

Men man får väl trots allt vara glad över att det gick att plantera idag……. håller väderrapporten sträck lär det inte bli någon plantering i morgon. Hoppet ställs nu till att torsdagens utlovade uppehåll möjliggör ett fortsatt planterande………..

Måste man alltid orka?

Våren är ju för bönderna tiden då allt på sätt och vis börjar på nytt. Åkrarna ska sås, djuren ska ut på bete, vädret är vackert och fåglarna sjunger. Ja, ni vet den där känslan då man kan börja från ett tomt bord och ha alla chanser att få ett bättre år än ifjol. Redan på vårvintern börjar man gå och vänta på den kommande säsongen, då snön smälter och åkrarna börjar torka blir man otålig och ivrig över att få komma igång. Så fungerar väl vi bönder, man blir som ett litet barn på julen varje vår och plötsligt har man glömt alla besvär man hade ifjol.

Men vad sen då man inte känner på det här viset? För min del har vintern varit tung och ju närmare våren har kommit desto värre har det blivit. Allt jobb som väntar på åkern, i lagården, här på Heisala hemma i Kabböle har ibland känts som ett enda stort måste. Visst har jag jobbat och skött djuren, men då det kommer oftare och oftare såna dagar som man tycker att det inte är så stor mening med jobbet så kan jag berätta att det blir riktigt fruktansvärt tungt att göra det. Ibland har det kommit dagar då jag helt enkelt ha velat kasta handskarna i disken och konstatera att ” he va he”, det får vara nu. Men sen igen då man sett hur barnen tycker om djuren och allt vi sysslar med här har jag fått mera energi för att orka igen. Alla dagar är inte tunga, vissa dagar klarar jag precis allt och lite till.

Som sagt hela vintern har det varit så här och både jag och Antte har ju märkt att allt inte står rätt till. Ett besök till läkaren bekräftade det som vi egentligen båda har vetat; depression… Jag har haft det en gång tidigare för några år sedan. Då var det ännu värre, skötte nog djuren men däremellan låg jag helst och sov. För att inte tala om att jag grät av det minsta lilla. Symptomerna är samma nu igen, men lite lindrigare så den här gången förstod jag att söka hjälp i tid.

Varför berättar jag det här då? Inte för att nån ska tycka synd om mig, depression är en sjukdom bland med andra och den går att sköta. Utan därför att vem som helst kan drabbas. I dagens läge med ansträngd ekonomi, mycket jobb, ja hela den där ekvationen som säkert dom flesta oberoende yrke känner igen, blir det tungt ibland. En del av oss orkar bättre, men sen finns det dom av oss som på sätt och vis lagrar allt in i sig själv och ”malar” på saker tills man inte längre ser det goda i allt man gör. Exakt vad som orsakar depression är väl inte helt enkelt att förklara, rent fysiskt är det brist på välmående-hormon i kroppen, men vad som i sin tur orsakar den bristen är en summa av många faktorer. För min del är det närmast väl frågan om mycket jobb, ansträngd ekonomi som gör att man bara funderar och funderar på pengar, inte så hemskt mycket ledigt osv. osv.

Nå, som sagt jag får hjälp men jag hoppas innerligt att alla andra som känner sig lika som jag känt mig skulle förstå att söka hjälp åt sig också. Som svar på frågan i rubriken; Nej, man måste inte orka och det är ingen skam att medge det!