Sida 191 – Bondbloggen

Hundratals gillar mina oplöjda åkrar

Nä, det är inte på Föusbooken – det är hundratals gäss som nästan varje dag tar sej en rast på åkrarna. Troligen de enda på långt håll som inte alls är bearbetade den här hösten. Dessutom några svanar. Jag körde ju bara med hacken så all spillsäden ligger bekvämt kvar sedan tröskandet.

Jag fick inte nån riktigt bra bild för de var ganska vaksamma och stack iväg då man gick närmare. Dessutom kom de på eftermiddagen och det började redan skymma så det var ingen idé att ta bilder då de flög för exponeringstiden var så lång att inget syns på bilden. Möjligen skulle jag ha fått bättre bilder från bilen för de brydde sej just inte om fordon men kom man gående så flög de iväg.

Tur att nån tycker det är bra med oplöjda åkrar …

Omedelbar utdelning

Mitt senaste inlägg var ju ganska deppigt, och även om den känslan nog ligger kvar i förgrunden måste man ju konstatera att det finns bättre dagar också.

En sådan dag var häromdagen.

Det har ju rensats utfall här på hemmanet. Detta ”drabbade” mig i allra högsta grad för utfallen omsluter mitt stomhemman som ett liggande dubbel-v, och når på så sätt varenda basskifte i ena eller andra eller båda ändar. Som en följd av detta har mitt plöjande blivit fördröjt i år eftersom grävlingen inte ville att åkrarna skulle vara plöjda innan dikningen. Dessutom har det ju inneburit en hel del jobb för mig att få alla utfall röjda och inte nog med röjda, utan också att bli av med allt flismaterial har även varit ett problem, men det löste sig, åtminstone delvis.

Man kan nästan säga att det har handlat om blod, svett och tårar innan projektet varit klart, åtminstone vad gäller kantröjningarna. Blod i form av blåmärken, svett i form av svett och tårarna var ganska nära när jag tappade den nästan nya motorsågen i vattnet.

Men slutet gott allting gott.

Grävmaskinen med tillhörande förare anlände i slutet på oktober och gjorde på några dagar ett fullständigt enastående jobb. Det är en fröjd att se på när någon som vet vad han håller på med håller på. Det var inte många dagars verk för Hitachin innan alla utfall var som nya och vattnet rann som inte på många år.

Tyvärr kommer även detta att bli en smått kostsam historia eftersom det handlar om många hundra meter för min del, kanske närmare tusen, och därtill kommer trumrör som skall förnyas, vissa av dom 80 cm och således kostsamma.

I år kom dock lönen för mödan snabbare än någon kunnat ana.

Jag kom alltså igång med plöjningen först förra helgen, alltså sista helgen i oktober och den 4.11 regnade det. Alltså inget normalt regn utan ett okontrollerat vansinnesregn i ett dygn. På vissa ställen i närregionen kom det 50 mm på ett dygn och alla ärenden ut på någon åker verkade vara historia för i år. Men, efter regn kommer solsken och så även i år. Dagen därpå öste solen ner från en klarblå himmel och jag tänkte att jag provar väl på lite plöjning, även om det kändes som ett vansinnesprojekt med tanke på dagen innan.

Det gick hur bra som helst

Jag har till denna onsdags dato aldrig sett en sådan fart i täckdikena och utfallen. Det påminde närmast om forsränning det som pågick i utfallen. Som en följd av detta var åkern nästan torr, det blev inte nämnvärda spår efter traktorn trots de 5 cm vatten som kom dagen innan.

Nedan några bilder som får bevisa mina förklaringar

Det är svårt att ge situationen rättvisa med en stillbild, men det är ett utlopp från en åker varifrån det strömmade kanske en 100 liter per minut under dagen

Visst är ett nyrensat utfall en vacker syn. Synd bara att förfallet börjar redan nästa vår. Det får inte vara såhär snyggt länge

Var fanns vattnet då? Jo uppenbarligen i Närpes å. Detta kort är taget i Yttermark centrum dagen därpå och här är flödena minst sagt ovanligt höga.

Hur som helst blev det ett riktigt plöjningsdygn på onsdagen. Efter nästan 13 timmar, varav de sista med bara månen som sällskap var jag både utled och supernöjd med dagen.

Nu är det bara resten kvar

Gubbejubbeleum och lervälling

Höst med allt vad det innebär. Mörkt, snöslask och helt vanlig lejdon på mångt och mycket. Lervällingen växer till sej för varje meter jag kör med traktorn. Egentligen skulle jag vilja ställa traktorn att stå från oktober tills det fryser till, nån gång i december-januari, men det fungerar inte riktigt så.

Det man inte gjort skall göras. Vare sej det innebär en backe som är som en grötgryta eller inte. Balarna skall hem, så nära fårhuset som möjligt så man inte behöver vara orolig för att slira fast någonstans i snön för att få mat åt fåren. Men, det har sina följder, så här ser det ut utanför fårhuset för tillfället

Ingen munter syn…Men det är bara där man kör, håller man sej i samma spår och lagar det till lervälling, hålls allt på sidan om som det ”ska”. Såhär ”ska” det ju inte vara. Nej, det borde vara en torr grusplan som man körde på, men grus, det är ingen man hostar fram i en handvändning hit till holmen. Så det får lite vara som det är, och så får man se till att tvätta traktorn när man kört färdigt. Kört färdigt blir det ju inte, varje vecka ska man köra in balar, men man får försöka tajma in en tvättning sen när det ser ut att frysa på. Hahaha… jag kan höra mej själv skratta när jag står och trampar lervälling uppåt stövlarna, när jag räknar hur många gånger det blivit gjort de senaste åren…

Så mycket annat händer det inte för tillfället. Har konstaterat 1000-kilometers gubbejubbeleum på mönkkisen. De flesta känner kanske till Emil i Lönnebergas gubbejubbeleum när han hade täljt ihop 100 trägubbar och hur det gick med det firandet… Ja, det slutade väl med att han den dagen satte och täljde i snickarboa hela dagen lång, så någon större glädje blev det väl inte. Kan hända man kunde känna igen den feelisen när mönkkiän passerade 1000 km. Bara att konstatera att förfallet fortsätter, och så var det bara att köra vidare. 😉

Glad är jag ändå åt hur bra mönkkiän har hållit och fungerat. Den använder jag rätt så mycket. Som några exempel, till att transportera ett som annat, fåren till båten, ved ur skogen, potatisen ur åkern, matkassar och foder hem, ja, allt som är lite tungt och som skall flyttas på. Sen är den alltid bra att ta till när man är lite kort och inte riktigt räcks, om det sen handlar om att plocka äppel eller slå ner stolpar spelar ingen roll, man får någon halvmeter till och ofta är det just det som behövs.

Idag är det fredag och vädret har lite mojnat efter senaste blåsandet. Kanske simmar det någon sik i viken? Hösten är inte bara lervälling och mörker. Till hösten hör också en hel del ”nöjen”. Endel vanligare, andra lite mer udda. Julen kommer ju snart, så pysslet börjar smyga sej igång, och så kanske man borde ta ner och tvätta julgardinerna småningom. Jag orkade/hann aldrig få ner julgardinerna i våras, så de har hängt uppe hela sommaren. Som tur är har jag inga tomtar på gardinerna, då skulle man bli mer ”kokko”-förklarad än vad man redan blir. Ne, de är neutrala vita gardiner med röda stjärnor, men, nog borde man ju ta ner och tvätta dem en gång i året i alla fall. Städa, de är jag inge bra på, då går jag hellre ut och måkar skit.

Olycksfylld plöjning.

Detta inlägg handlar om saker som inte borde få hända och som man skäms över att har hänt. Men om inlägget får någon att ta en extra koll av hjulbultarna och förhindra eventuell olycka så är det väl skammen värt. Det är ju i övrigt däckbytartider så saken är säkert aktuell för en och annan bilist också. Att möta ett rullande däck i hög hastighet på landsvägen är inget man vill göra.

Plöjningsdags.

I slutet av förra veckan tyckte jag att det började vara läge för inledande av plöjningen då väderprognosen utlovade både rikliga regn och kallare väder. Det gick ändå till måndag innan jag kom till skott. Lite slippriga och hala hade åkrarna blivit så nu passade det bra att testa dragförmågan på de nya 70-profildäcken som dessutom råkade vara justerade till lämplig spårvidd för plöjningen. Efter att ha bytt däck hämtade jag bolagsplogen och inledde plöjningen av en mindre stubbåker för att lättare se vilka justeringar som krävdes innan jag tog itu med de besvärligare grönsaksfälten. Konstaterade att justeringen av första tiltans bredd inte ville hålla rätt läge utan krävde justering i tid och otid. Ringde bolagsmannen då jag inte var helt säker på om det var traktorn eller plogen som orsakade problemet. Fick bekräftat att han också noterat liknande fenomen men inte i så stor utsträckning att han tyckte att det störde desto mera, det uteslöt nu i alla fall traktorn som orsak.

Nu var det hur som helst inte läge för felsökning och reparationer så jag plöjde vidare även om det innebar lite mera justeringsarbete. Stubbåkern avklarades och så flyttade jag till sallatsåkern efter att ha kört markerings- och öppningsfåror på ytterligare en åker. Jag ville få markeringen gjord innan det blev mörkt ifall ork fanns för lite ”övertidsarbete”….. och det gjorde det. Den nya traktorn har hyffsad belysning så efter att sallatsåkern klarats av tog jag itu med det markerade fältet. Framåt tre-tiden började ändå orken och de medhavda morötterna ta slut så jag körde hem och räknade med att hinna plöja den återstående delen på morgonkvisten innan regnet.

Innan jag tog natt noterade jag att det var dags för följande motoroljebyte men ett par timmar till kunde jag säkert köra för att sen sköta underhållet medan det regnade. Då kunde jag säkert också efterdra hjulmuttrarna vilket oftast fordras då nya fälgar tas i bruk samt söka efter felet på plogen. Efter några timmars sömn återvände jag till åkern nöjd över att det fortfarande var uppehållsväder. En halvtimme senare hörde jag i samband med vändning på vändtegen en liten smäll ungefär som om en sten föll på fotsteget till hytten. När jag följande varv vände skrapade det till ordentligt i hytten så jag stannade genast och klev ur för att kontrollera vad som hände. Och synen fick mig att dra ett extra andetag.

Ingen munter syn :( — Ingen munter syn 🙁

En ynka mutter förhindrade hjulet att helt falla av.

Tur i oturen.

Hjulmuttrarna hade fallit av och hjulet lossnat samt lutade mot hytten och på så vis stöttade traktorn från att falla omkull. Nu hjälpte det inte att förbanna sig själv för att inte tagit itu med oljebytet och efterdragningen av hjulmuttrarna natten innan. Högst antagligen hade redan då någon mutter lossnat och felet hade säkert observerats i samband med att jag sett över traktorn. Nu var goda råd dyra, domkraften hade ju brunnit upp i uthusbranden så det fanns ingen annan utväg än att hämta lite plank och pallgaffeln som jag använde vid däcksbytet och på så vis få traktorn lyft och hjulet på plats. En mutter fanns fortfarande kvar och ytterligare en hittade jag där jag trodde att en sten föll på trappsteget vändningen innan. Vågade ändå inte köra hem med endast två muttrar så jag bad dottern hämta nya från stan följande morgon. Bad henne fråga efter någonting att putsa ur gängorna på hjulbultarna på samma gång. Lyckligtvis så är hjulbultarna ordentligt härdade så gängorna var helt oskadda på sex av åtta bultar och nya muttrar lätt att montera. Två bultar får jag se över lite mera och eventuellt byta ut, högst troligt är det ändå fråga om metallspån från den mjukare metallen i disken.

Tur i oturen var att hjulet ramlade inåt och inte utåt varpå traktorn skulle ha lagt sig ovanpå hjulet.

Tur i oturen var att inget annat förutom eventuellt ett par hjulbultar och traktorförarens stolthet fick sig en törn.

Tur i oturen var att hjulet lossnade just som jag höll på att sätta plogen i marken och traktorn sakta rörde sig framåt, för jag vågar inte tänka på vad som hade skett om hjulet lossnat under landsvägstransport med hög hastighet och upplyft plog. Kanske hade det då funnits en bondbloggare mindre och detta inlägg lämnat oskrivet.

Så gott folk kolla hjulmuttrarna!

Slutdansat

Visst hade jag på känn att jag skulle ”få äta upp” de goda förhållandena som jag skrev om i mitt senaste inlägg. Några regn och några köldperioder under oktober förstörde förutsättningarna för ett lätt skördearbete. Så vi har liksom tidigare höstar nött på bäst vi orkat och nu är det bara lite purjo, brysselkål, grönkål och kålrötter kvar att skörda.

Solfå-åkern har tömts på grönsaker efter att sista purjon därstedes skördades igår.

Frustrerad.

Jag har ju varit lite frånvarande här på bloggen en tid på grund av brått med skörden och jag har inte riktigt varit på humör heller. Precis som Kalle beskrev i sitt ”Läidon” -inlägg så har jag också tagit illa vid mig av de rubriker som beskyllt oss bönder som miljöbovar. De rubriker som publicerats här nere till höger på bloggen har ju inte varit muntra precis och av responsen på Kalles inlägg så verkar många vara av samma åsikt.

Jag var också tidigare i samband med ”fredagsklubben” in på miljöfrågorna och visst skönjer man en viss frustration i rösten i diskussion. Det som retar mig mest är att allt som inte är mätbara utsläpp anses komma från jordbruket och det görs en massa utredningar som anses bevisa saken. Visst deltar vi i miljöpåverkan, det försöker jag inte förneka till men det verkar som en hel del utsläpp som inte är av oss förorsakade läggs oss till last. Som bonde gör man en hel del miljönoteringar, vi rör ju oss ute i naturen en hel del, tyvärr blir det inga fina doktorsavhandlingar av våra noteringar och därför tas de inte heller på allvar.

Därför blev jag glad över att producentförbundets verksamhetsledare nu låtit analyser de fyllnadsmassor som bretts ut längs den nya vägsträckningen norr om Vasa. Proverna innehöll 68mg/l fosfor och det i jord som sprids i diken och slänter på väldränerad väl genomsläpplig mark, Gräset som etablerar sig på slänterna slås årligen men växtligheten lämnar kvar och förmultnar så småningom och med tiden letar sig nog obönhörligen fosforn ut till havs och in i jordbrukets utsläppssiffror.

Det här med jordprov blev nästan personligt i och med att min bild kom till användning i nyheten om hemliga jordprov. Så värst hemliga är nu inte mina markanalyser så jag kan gott avslöja att mitt fosforvärde på åkern där bilden togs är 7,9 mg/l jord. Alltså nästan endast en tiondel av det som sprids i dikena längs vägbygget. På min åker skördades året innan bilden togs 50 ton morot /ha och enligt de uppgifter jag har bortför en dylik skörd ca 16kg fosfor. Att jämföras med gräset som inte tas tillvara längs vägarna. Tillåt mig undra varifrån det ”läcker” mera.

Sen har jag inte heller förstått mig på det här med avloppshysterin med att dra rör runtomkring på glesbygden för att samla upp folks avlopp. Varför samla ihop allt till en enda röra och sedan därifrån försöka rena ut värde delarna. Nu blandas ju ur näringsperspektiv värdefull avföring med en massa kemikalier, hormoner och mediciner. Vore det inte bättre med källsortering så att det som passar att återföras till näringskretsloppet kan låta sig göras?

Man kan se arg ut för mindre :) — Man kan se arg ut för mindre 🙂

Varm höst

Visst är det bra att hösten varit så varm. Jag har byggt om flismataren och värmen var avstängd i tre dygn.. I våras brast skruven och då svetsade jag ihop den provisoriskt men nu satte jag in en ny del i tratten där tallrikarna hade slitit på gängorna ganska ordentligt. Tallrikarna finns för att röra om flisen som annars bildar valv väldigt lätt.

Samtidigt kortade jag av skruven en halv meter. Då jag planerade flislagret så hade vi ännu inte den nya stora frontlastaren så det blev att bygga om och anpassa litet. Öppningen förstorades också så att den stora snöskopan skulle vara lättare att använda. Härtills har man varit tvungen att sikta rätt på fem centimeter när och det var besvärligt speciellt då man fick solen rakt i ögonen och flisdammet skymde sikten. Nu är öppningen 170×300 cm så nu borde det gå lätt att fylla på.

Litet harmade det nog att behöva skära av skruven som jag hade skarvat mycket ordentligt med en axel från MF165:ans framhjulspindel. Jag har en hel drös av dem på lager för de var för svaga och brast regelbundet vid vårharvningen (det tog slut då jag monterade in en framaxel från en MF185 som är betydligt kraftigare).

Röret måste förstås också kortas av och det var inget problem annat än att flänsen måste svetsas på precis i rät vinkel. Sist och slutligen gick det mest tid åt att försiktigt skilja åt och kapa delarna – ihopsvetsandet gick ganska snabbt.

Acetylenet tog förstås slut men jag har reservflaskor så det ordnade sej. Man måste ha dubbla flaskor (egna) eftersom det ibland tar nån månad att få påfyllning. Gasföretagen tycker inte alls om sådana som har egna flaskor. Jag hade en tid hyrflaskor men det blev otroligt dyrt så de får hålla sina hyrflaskor.

Nu var det inte bara att montera tillbaka skruven utan hela matartratten måste förstås flyttas en halv meter. Så det blev att bygga om bottnen i flislagret. Det var också nödvändigt för då man kippar skopan så hamnade flishopen utanför tratten och allt måste skyfflas för hand. Nu blir det mindre handarbete. Det första försöket till omrörare blev till ingenting och det gäller att hitta på nånting bättre. Jag har en vinkelväxel från den gamla flismataren som jag tänkte använda för att få ned flisen i tratten. Flis är lätt men den är tung att flytta om man gör det på fel sätt. På något sätt fastnar flisbitarna ihop så det är inte så lätta att röra om en hop.

Nu är i alla fall flismataren ombyggd och luckan förstorad så vi klarar väl värmen i vinter. Det får gärna vara varmt ännu litet till för jag måste gräva ett dike för vattnet från taket och sätta upp en takränna så man kan fylla på fastän det regnar litet. Torr flis tål duggregn utan problem men om det häller ned från det stora taket på ladugården så är det inte så bra.