Sida 192 – Bondbloggen

Slutdansat

Visst hade jag på känn att jag skulle ”få äta upp” de goda förhållandena som jag skrev om i mitt senaste inlägg. Några regn och några köldperioder under oktober förstörde förutsättningarna för ett lätt skördearbete. Så vi har liksom tidigare höstar nött på bäst vi orkat och nu är det bara lite purjo, brysselkål, grönkål och kålrötter kvar att skörda.

Solfå-åkern har tömts på grönsaker efter att sista purjon därstedes skördades igår.

Frustrerad.

Jag har ju varit lite frånvarande här på bloggen en tid på grund av brått med skörden och jag har inte riktigt varit på humör heller. Precis som Kalle beskrev i sitt ”Läidon” -inlägg så har jag också tagit illa vid mig av de rubriker som beskyllt oss bönder som miljöbovar. De rubriker som publicerats här nere till höger på bloggen har ju inte varit muntra precis och av responsen på Kalles inlägg så verkar många vara av samma åsikt.

Jag var också tidigare i samband med ”fredagsklubben” in på miljöfrågorna och visst skönjer man en viss frustration i rösten i diskussion. Det som retar mig mest är att allt som inte är mätbara utsläpp anses komma från jordbruket och det görs en massa utredningar som anses bevisa saken. Visst deltar vi i miljöpåverkan, det försöker jag inte förneka till men det verkar som en hel del utsläpp som inte är av oss förorsakade läggs oss till last. Som bonde gör man en hel del miljönoteringar, vi rör ju oss ute i naturen en hel del, tyvärr blir det inga fina doktorsavhandlingar av våra noteringar och därför tas de inte heller på allvar.

Därför blev jag glad över att producentförbundets verksamhetsledare nu låtit analyser de fyllnadsmassor som bretts ut längs den nya vägsträckningen norr om Vasa. Proverna innehöll 68mg/l fosfor och det i jord som sprids i diken och slänter på väldränerad väl genomsläpplig mark, Gräset som etablerar sig på slänterna slås årligen men växtligheten lämnar kvar och förmultnar så småningom och med tiden letar sig nog obönhörligen fosforn ut till havs och in i jordbrukets utsläppssiffror.

Det här med jordprov blev nästan personligt i och med att min bild kom till användning i nyheten om hemliga jordprov. Så värst hemliga är nu inte mina markanalyser så jag kan gott avslöja att mitt fosforvärde på åkern där bilden togs är 7,9 mg/l jord. Alltså nästan endast en tiondel av det som sprids i dikena längs vägbygget. På min åker skördades året innan bilden togs 50 ton morot /ha och enligt de uppgifter jag har bortför en dylik skörd ca 16kg fosfor. Att jämföras med gräset som inte tas tillvara längs vägarna. Tillåt mig undra varifrån det ”läcker” mera.

Sen har jag inte heller förstått mig på det här med avloppshysterin med att dra rör runtomkring på glesbygden för att samla upp folks avlopp. Varför samla ihop allt till en enda röra och sedan därifrån försöka rena ut värde delarna. Nu blandas ju ur näringsperspektiv värdefull avföring med en massa kemikalier, hormoner och mediciner. Vore det inte bättre med källsortering så att det som passar att återföras till näringskretsloppet kan låta sig göras?

Man kan se arg ut för mindre :) — Man kan se arg ut för mindre 🙂

Varm höst

Visst är det bra att hösten varit så varm. Jag har byggt om flismataren och värmen var avstängd i tre dygn.. I våras brast skruven och då svetsade jag ihop den provisoriskt men nu satte jag in en ny del i tratten där tallrikarna hade slitit på gängorna ganska ordentligt. Tallrikarna finns för att röra om flisen som annars bildar valv väldigt lätt.

Samtidigt kortade jag av skruven en halv meter. Då jag planerade flislagret så hade vi ännu inte den nya stora frontlastaren så det blev att bygga om och anpassa litet. Öppningen förstorades också så att den stora snöskopan skulle vara lättare att använda. Härtills har man varit tvungen att sikta rätt på fem centimeter när och det var besvärligt speciellt då man fick solen rakt i ögonen och flisdammet skymde sikten. Nu är öppningen 170×300 cm så nu borde det gå lätt att fylla på.

Litet harmade det nog att behöva skära av skruven som jag hade skarvat mycket ordentligt med en axel från MF165:ans framhjulspindel. Jag har en hel drös av dem på lager för de var för svaga och brast regelbundet vid vårharvningen (det tog slut då jag monterade in en framaxel från en MF185 som är betydligt kraftigare).

Röret måste förstås också kortas av och det var inget problem annat än att flänsen måste svetsas på precis i rät vinkel. Sist och slutligen gick det mest tid åt att försiktigt skilja åt och kapa delarna – ihopsvetsandet gick ganska snabbt.

Acetylenet tog förstås slut men jag har reservflaskor så det ordnade sej. Man måste ha dubbla flaskor (egna) eftersom det ibland tar nån månad att få påfyllning. Gasföretagen tycker inte alls om sådana som har egna flaskor. Jag hade en tid hyrflaskor men det blev otroligt dyrt så de får hålla sina hyrflaskor.

Nu var det inte bara att montera tillbaka skruven utan hela matartratten måste förstås flyttas en halv meter. Så det blev att bygga om bottnen i flislagret. Det var också nödvändigt för då man kippar skopan så hamnade flishopen utanför tratten och allt måste skyfflas för hand. Nu blir det mindre handarbete. Det första försöket till omrörare blev till ingenting och det gäller att hitta på nånting bättre. Jag har en vinkelväxel från den gamla flismataren som jag tänkte använda för att få ned flisen i tratten. Flis är lätt men den är tung att flytta om man gör det på fel sätt. På något sätt fastnar flisbitarna ihop så det är inte så lätta att röra om en hop.

Nu är i alla fall flismataren ombyggd och luckan förstorad så vi klarar väl värmen i vinter. Det får gärna vara varmt ännu litet till för jag måste gräva ett dike för vattnet från taket och sätta upp en takränna så man kan fylla på fastän det regnar litet. Torr flis tål duggregn utan problem men om det häller ned från det stora taket på ladugården så är det inte så bra.

Låt vintern komma !

Nu har jag fått vinterbrännolja i den renoverade farmartanken i det nya bränslehuset så låt vintern komma bara ! Det började blir litet tröttsamt att köra bränsle i 200 liters tunnor hela tiden. Men det värsta är att mackarna byter till vinterkvalitet alldeles för sent. Det blev ju ett elände i fjol då paraffinet täppte till bränslefiltret i stora Zetorn. Det ville jag inte vara med om en gång till. FAst nu måste alla traktorers tankar tömmas på sommarbrännolja och fyllas med vinterkvalitet och sedan köras tills allt paraffin säkert är borta från bränslesystemet.

Nåja, riktigt färdigt är nu inte bränslehuset. …

Det var inte alls illa att en vägg saknades då vi lyfte in tanken i söndags. Dörren var nämligen precis på millimetern så genom den kom man inte då tanken var halvvägs. Vi måste ta in tanken litet snett för luftrörets skull – men det gick.De resterande väggbräderna skall jag väl få uppspikade innan yrsnön kommer.

Nu finns det en bassäng och innanför den finns det plastmatta och på plastmattan farmarfanér så tanken inte klämmer hål i plastmattan. Det kan hända att plasten inte är fullständigt tät men huvudsaken är att man upptäcker eventuella läckor i god tid. Bassängen är inte avsedd att lagra bränsle i någon längre tid. Hörnen på plastmattan är vikta – inte svetsade. Plastmattan är ju styv då det är kallt men med värme så blir den som papper och kan vikas utan problem.

I bränslehuset finns det rum för en tank till och dessutom för oljetunnor. Men jag vet inte om jag kan sätta oljetunnan där för oljan blir ganska styv då det är kallt. Men i princip kan man samla alla oljeprodukter här.

Det har varit en stressig sommar men nu är bränslehuset i bruk. Närmast gäller det att få flismataren ombyggd medan det ännu är ganska så varmt.

På tal om vädret …

Nu meddelar SMHI att den ”fetaste” prognosmodellen släpps fri (för alla). För oss bonnlurkar är det en verkligt viktig sak. Åtminstone jag har vädersidan öppen dygnet runt och kollar in väderprognoserna mest av allt.

Den ”feta” prognosen har en upplösning på 2,5 km så den är verkligen noggrann. Den blir anpassad inte bara för byar utan för byadelar. Och här är det ibland så att det regnar nere i byn fastän här är alldeles torrt. SMHI har redan tidigare haft fri tillgång till prognoserna men då har man räknat ut dem med 11 km upplösning. Prognoserna uppdateras minst fem gånger per dygn och innehåller 15 olika värden som temperatur, nederbörd, luftfuktighet och vind.

Nästa år kommer ännu mer såsom radarbilder. Allt började då Norge (yr.no) för ett par år sedan släppte alla sina prognoser fria för hela världen. Därefter har det kommit massor av vädersidor på nätet. Personligen använder jag mest vackertvader.se eftersom de har prognoser från alla tre länderna (Norge, Sverige och Finland). Man kan välja mellan timme för timme och längre tider upp till tiodygnsprognoser. Lantbruksvädret på Jordbruksaktuellt är också bra.

Och det är ju så att alla prognoser får man också för varenda liten by i Finland ! Jag skriver bara in Hindersby och så har jag vår egen lilla prognos. I framtiden måste jag väl skriva in Hopenbackan eller Söörneseendan :-).

Jammen nog är det väl ändå som själva…

Ibland blir man arg. Ibland går det över, ibland fyller det på. Nu tycks det vara en sån fas i mitt liv när man hela tiden ska gå omkring och vara småförbannad. Ursäkta ordvalet, men enligt mej är det nog lite befogat. Jag skall försöka hålla mej kortfattad och förklara.

För de första, Kalle förklarade bondens situation så otroligt bra i sitt senaste inlägg att jag inte kan göra annat än läsa, nicka och hålla med. Du hittade verkligen pricken på i där. Leidån. Nog är det lite konstigt att det går att styra och ställa med folks liv hursomhelst. Inte bara bondens liv, utan många många andras också…

De andra sakerna som gör att jag går omkring och mårrar är mer lokalbetonade, men berör mej i allra högsta grad. För det andra i ordningen håller ntm-centralen på och råddar om bland färjturerna. Pengarna är slut, finns inte möjlighet till fler turer när trycket är som störst på färjorna. Vad gör man då? Jo man flyttar några turer från de tider som trycket inte är så stort. På natten är det få som åker. Då tar de helt sonika och flyttar turer från natten till när det är mer tryck på färjorna. Frid och fröjd – NÄ! Det är vår landsväg! Det är vår enda väg om man behöver ta sej bort eller hem. Ska inte vi få komma hem på natten? ….. Tydligen inte… Om man blir sjuk då? Ja, om det är nödfall, så kör dom nog över ambulansen eller brandkåren. Annars kan man tydligen hållas hemma. Betyder det att man ska vänta med att föda barn tills morgonen när färjan går? Ska man ligga med brutet ben någon timme extra? Ja, helt tydligen eller så kan man ju då, åka ambulans. Vilket ju är helt tåntigt. Inte behöver man ambulans för att ta sej till Åbo för att föda barn. Eller, det har man ju inte behövt förut i alla fall. Hur ska det bli nu då?

Här hade skolorna höstlov förra veckan. Vi for till Geta. Uppstigning 05.00 för att hinna med 06.25 färjan. Följande färjtur går 07.05, båten går 08.45 och man skall vara en timme innan vid incheckningen. Om man ryms med på 07.05 vet man inte. Den kan vara full, och med 07.05 är det knappt med tid att hinna till båten. Men, nu börjar det vara frågan om, om man ryms med på 06.25… Färjan var nästan full, någon bil kunde ha rymts med till när vi åkte. Här om morgonen hörde jag att färjan var full, och det blev bilar kvar på stranden 06.25! Snacka om levande skärgård! Va roligt att skärgården lever! Det är ju det vi kämpat för! Och skärgården ska ju leva enligt de flesta. Men, hur ska man leva här om man inte kan röra sej. Inte vet om man ryms med på färjan, inte ens så tidigt på morgonen som 06.25. Man får ta en tidigare färja kanske? 05.45. Det betyder att man skall stiga upp … ca 04.20. hmm…. Ja, sådär jättelockande känns det ju inte, men vad gör man…

Nåja, det tredje på listan är inte direkt aktuellt för mej på några år ännu, men, om de bestämmande i denna stad verkligen tänker flytta Nagu högstadieklasserna 7-9 till korpo så blir det en liknande uträkning. Mathias sitter i dagens läge 40 minuter i taxin för att komma till skolan. För att komma till taxin åker vi mönkkiä 1/2km och går 1/2 km. Om han inte cyklar, eller promenerar hela sträckan. En 7-åring är ingen speedmaskin klockan 7 på morgonen, så det tar sin lilla rundliga stund att promenera. Taxin hämtar honom 07.40. Vi går ut genom dörren ca 07.15. Uppstigning 06.20. Skolan börjar 08.30. Sträckan är 23km. Om Mathias skall åka samma runda kring Nagu lillandet sen, som nu, för att ta sej till skolan, blir det en tur på ca 45km i taxi, inklusive en färja för att ta sej till skolan. Undrar när vi måste stiga upp sen…

Det är en del i det hela, det är så det kan drabba mej och mina nära. Men, man ska ju se till det stora hela när pengarna är slut. Inte är det bara mitt och mej som ingen ska ta någonting ifrån, visst måste vi alla ge med oss ibland, och dra ner på förväntningarna och kraven. Man ska absolut granska exakt vart ALLA stadens pengar går. Men att flytta högstadiet från byn drabbar inte bara mej, det kommer att få större följder än man kanske kan räkna ut på en eftermiddag. Jag själv tycker det känns för tokigt att dra in på någonting som fungerat bra i många år. Barnen är vår framtid, och jo, det ser lite dystert ut med elevantalet nu, men, om något år ökar det igen. Att packa in barnen med skosked i korposkolan om något år när årskullarna ökat kommer inte heller att bli bra. Eller är det månne någon som hoppas att folk ska flytta bort från skärgården för det blir för jobbigt? Eller? Jag vet inte… Skrämmande tankar är det ju som börjar cirkulera. Varför skrota någonting som byggdes upp för att barn i Nagu skulle få gå i skola i sin egen by. Förut åkte de till Pargas. De som bodde på holmar var borta hemifrån långa tider ibland. Men, gick det då så går det nu också, så tycks kutymen vara. Men då kan man tex. också fråga sej hur många personer det var som skötte allt papperskrig i kommunerna på den tiden och hur många det är nu. Sparas ska det, om så med våld! Ska det sparas här, ska det sparas där. ÖVERALLT!

Det fjärde som man blivit småtokig på de senaste dagarna är att något smartskåp kommit på att kajen på kirjais österudden ska rivas. Inte den stora relativt nya förbindelsebåtsbryggan, utan lastarkajen som är och varit A och O för alla som behövt frakta gods/virke/varor ut till hela/halva södra Nagu skärgård. Nu är inte skopan i backen där riktigt ännu. Som tur är så finns det folk som reagerar och som rör sej där även i oktober och kan sätta stop för stållepåtagen. Men, nära var det, och inget är färdigt med kajens varande/ickevarande ännu.

Det femte är att vi inte får någon post ut till Kirjais på helgerna mera. Jag som ingen tidning har lider inte av det. Och inte är det någonting som någon blir dålig av, men…..

Som grädde på moset snubblade jag igår morse på trapptrallen, föll handfallet rakt mot fyrhjulingen, fick tag i den för att bromsa fallet, ramlade på sidan om den vilket ledde till att jag sträckte överarmen på insidan, klåbba knäet i gruset, och tillredde i den rumban en spricka i nya telefonen. Jag mårrade en stund för mej själv, hivade trallen in bland rosenbuskarna och fortsatte. Jag skulle köra Mathias till skoltaxin på mönkkiän, och medan vi åkte försäkrade Mathias att han bara skulle berätta om min vurpa för sina kompisar, inte hela skolan… När jag kom hem hävde jag sönder en tallrik, och brände ett litet hål på mina byxor då det flög en liten gnista från tändstickan när jag skulle göra eld. Regnade gjorde det också, några skurar, men på eftermiddagen var det rätt så vackert väder, så vi for ut för att hämta hem de sista fåren. Jag antog att det inte var det smartaste att göra på en måndag som börjat som den gjorde. Men det gick riktigt bra. Med andra ord, inga stora blåmärken, och alla armar och ben i behåll. Men, alla ville ju inte komma med. 4 små årslamm vände på klacken och tänkte INTE(!!!!) åka båt. ….. Det skulle ju gärna ha fått komma med hem. Men, nä. Så av de 23 som skulle hem, fick vi nöjja oss med 19. Vackert så. Men nu skall det då kluras ut hur jag ska få hem de små spånen… De lär inte bli tamare. Antagligen får jag ta med mej en tam tacka någon dag och fara ut och försöka hämta dem. Som om man inte hade annat att fundera på… mårr…

Så … Sådär summa summarum, om jag, (och många, många andra med mej) bara mårrar, spottar och fräser är det inget konstigt. Ingen är direkt sådär jättelycklig och på hugget.

Länge leve skärgården!!!!

Nej, förlåt… Det skall ju vara:

Länge levde skärgården.

Nu ser det mer mörkt ut, men jag hoppas jag har fel. Det är bara att bryta ihop och komma igen!

Nya investeringar

Här investerar vi vilt. Nu har vi köpt en betesputsare (hack) för hela 2800 euro (begagnad förstås). Och nu rationaliserar jag bort inte bara plöjandet utan också tallriksharvandet på hösten. Jag för länge sedan insett att människan är knäpp och att allt går åt fanders. Ekonomfjantarna som stirrar sej blinda på nästa kvartalsvinst kommer obönhörligen att göra systemet så instabilt och känsligt att storstäderna svälter ihjäl då det blir nån kris. Och kriser har inte upphört att komma. Så jag går in för naturahushållning liksom gamla tiders bönder (men med litet hi-tech inslag). De odlade inte för försäljning utan för att hålla liv i familjen. Snart är vi tillbaka till det igen.

Just nu håller jag på att köra halmen och stubben i småbitar med min nya (begagnade) Peregini 280. Det är en tung baddare på 1000 kg så redan skrotvärdet är betydande. Men jag blev imponerad av italienska maskiner efter det jag köpte min Pegoraro fräs. Det är den bästa maskin jag haft och har inte behövt en enda reparation och inte en enda ny pinne på 25 år fastän jag använt den varje år i frässådd (tills jag köpte Rapiden). Speciellt pinnarna är otroliga. Jag har kört mot sten så hela traktorn hoppat men inte lyckats kröka nån pinne ens. Det måste vara verkligt segt stål.

Här är den med luckan öppen och som av bilden synes så har den Y-slagor. De borde vässas men det blev som vanligt ingen tid för det. Stödhjulen är relativt små och far de ned i en grop så äter den jord.

Den är inte precis ny och blänkande men den fungerar. Och så måste man tänka på sin ”image” som bonden som går på skrotlinjen :-).

Nu har jag ännu ingen längre erfarenhet av Pereginin men den verkar vara stabilt byggd och väl lagrad. Det tar lång tid innan trumman slutar rotera efter det man stängt kraftuttaget. Kraftöverföringsaxeln är redan den av dyrbar kvalitet. Vinkelväxeln verkar vara samma som på Pegoraron så den torde också vara av fin kvalitet. Tyvärr hann jag inte slipa knivarna eftersom de började hota med regn så jag körde allt vad tygen höll. Och fort går det. På två korta dagar har jag kört över 25 hektar.

Litet vill de ovassa slagorna böja undan halmstrån men i det stora hela gör den ett hyfsat arbete.

Det slutgiltiga provet kommer nästa vår då jag skall så. Är halmen tillräckligt finhackad för att inte fastna i såmaskinen ? Slagorna borde absolut vässas och det skall jag göra till nästa höst – eller kanske till våren ifall jag måste köra en gång till före sådden. Det blir intressant att se.

Nu har jag alltså hoppat över tallriksharvandet också ! I vår blir det äkta direktsådd. Det är inte frågan om att inte plöjning skulle vara den absolut säkraste metoden för att ge god såbädd men med de nuvarande vetepriserna så gör det nästan detsamma om det växer eller inte. Fjantarna som babblar om att man skall se ”möjligheter i stället för svårigheter” skall jag ta på orden och experimentera nu då vetepriset är uselt. Då är förlusterna inte heller så stora.

Redan för länge sedan har jag lämnat den föråldrade målsättningen om stora hektarskördar. Nä, nu gäller ”He e int tåm stoor innkåmstren uutan tåm småå uutdjiftren” (Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna). Så jag strävar efter så SMÅ hektarskördar som möjligt (utan att förlora alltför mycket). Det är ju överproduktion som drar ned priserna så varför i all världen göra den värre ? Att göda och spruta och bränna olja gör bara firmorna feta – inte oss.

Jag vet att jag riskerar stå där nästa vår med åkrar som är omöjliga att så och hela byn kör förbi och flinar åt tokdåren. Men nu skall direktsådd testas också på våra åkrar – de resultat som man fått på annat håll är inte direkt överförbara till våra styva lerjordar. Varje åker är individuell.

Nåja, teorin går ut på att halmen skall hackas fin och spridas jämnt så den snabbt förmultnar och inte fastnar i såmaskinen. Nästa vår kommer jag att ha nya vassa tandade tallrikar på såmaskinens gödselbillar så det borde åtminstone gå bättre att så i den hackade halmen. Jag sådde ju en hektar i år i obehandlad stubb och det gick lika bra som i den harvade delen – nästan bättre. Men man vet aldrig med åren …

Kostnaden för höstarbetet blir i år kring ett par-tre hundra euro för motorbrännolja. Det är inte så farligt och så sparar jag en massa tid som minsann behövs för köket har ännu inte värme efter ombyggnaden (spisbranden).

Snart finns inte mycket kvar att rationalisera bort. Möjligen hela sådden. Jag läste att det kommer sädeslag som skjuter nytt strå från den gamla roten följande år … En sorts vete på hörot. Då gäller inte mera att ”den som icke sår skall ej heller skörda”.eller hur det nu var.