Sida 191 – Bondbloggen

Verktyg

För en lag-allt-sjölv-bonde är ju verktygen mycket viktiga. Lång erfarenhet har emellertid lärt mej att det INTE lönar sej att köpa ”märkesverktyg” – utom i vissa fall. Nuförtiden är ett varumärke närmast bedrägeri. Verktyget kan vara tillverkat i samma fabrik som ett liknande grisbilligt verktyg och ibland är enda skillnaden att den dyra grejen har ett pålimmat ”varumärke”.

Man behöver en massa olika verktyg men i jordbruket kanske man bara använder dem en enda gång eller väldigt sällan. De behövs i alla fall och det lönar sej att köpa dem ändå. Men då man inte använder dem varje dag så kan man klara sej med något billigare. Så är det till exempel med min rörgängare. Det är väl tio år sedan jag använde den sist men nu behövdes den – för en enda rörända. För omkring 35 år sedan köpte jag en billig kinesisk rörgängsats (made in Shanghai) och nu använde jag den igen. Inget för rörmokare men den fungerade bra för mej. Bara man tar det försiktigt och använder en massa skärvätska så får man hyfsade gängor.

Resultatet är inte så illa. Men man bör komma ihåg att smörja gängorna redan då man tar bort gängbacken så att friktionen inte river loss dem.

Fast å andra sidan råkar man ibland ut för fullständigt odugliga verktyg. Jag köpte plåtsaxar som behöver litet justering.

Före …

under …

och efter justeringen som företogs med skärbrännare av typ Aga. Avsikten med justeringen var att man absolut inte någonsin mera ens i misstag tar med sej det helt odugliga skräpet för nån plåt går det inte att klippa med den. Knappast heller papper så den är värdelös till allting. Men jag har en bra plåtsax av typ Pelikan som är stabil och fungerar utmärkt. Dyr var den men den var värd sitt pris.

Skruvdragare är en besvärlig sak. Dem använder jag mycket så riktigt dåliga är inte bra. Å andra sidan behöver jag många så man inte behöver byta spets hela tiden. Så jag har dyrare (inte de riktigt svindyra) som jag köpt för 150 euro och så har jag billiga som jag köpt för 300 kronor (ca. 35 euro). Den billigaste är relativt svag så den lämpar sej inte för stora skruvar men är lätt och bra för små skruvar. De riktigt stora skruvarna kör jag med en proffsmaskin med pneumatiskt slag som drivs med 220 Volt. Den orkar man inte ens hålla i då skruven tar i botten.

Och snackar vi om stora maskiner så finns det en kompressor med 500 liters bytta och skruvdragae med slag och tums hylsor.. Där muttern inte kommer loss med den så blir det att ta fram gassvetsen och hylsnyckelsatsen plus ett 1 1/2 meters rör som förlängning. Då muttern är vitglödande och man vrider med den nyckeln så kommer den bort om den inte är fastsvetsad.

Bondens välmående.

Jag deltog häromkvällen i ett informationstillfälle för lantbrukare ordnat av de lokala producentavdelningarna. På programmet fanns bland annat information om säkerhetsrisker och brandförebyggande åtgärder som min eminente bloggkollega Kalle med lång erfarenhet av både bränder, olyckor och bondeliv delgav oss. Och det var lätt att hålla sig vaken trots en lång dag för Kalle lyckades verkligen fånga åhörarnas intresse och man fick än en gång belägg för att till bönder skall man prata på bönders vis. Det må sen vara egalt om det görs med Närpesaccent eller på dialekt från Korsholmsnejden. Jag som själv upplevt en storbrand med alla dess följder kunde bara hålla med och jag tror att de flesta åhörare fick sig en tankeställare och påminnelse om saker som kan och bör göras i förebyggande syfte för att sen inte få problem med försäkringsbolagen om olyckan trots allt är framme. Tack Kalle för ett intressant föredrag!

Bondens välmående

Vi fick också förhandsinformation om nästa års stödpaket och det var som tidigare mest frågan om nedskärningar, beskärda stöd och nya byråkratiska tillämpningar och påfund. Dessutom hotas det med att stöd och ersättningar nästa höst kommer att utbetalas senare eller inte alls. Även här var det lätt att hålla sig vaken.

Men vänta nu, nu presenterades ett nytt på slutrakan av behandlingen tillkommet stöd ”stödet för bondens välmående”. Antagligen har det äntligen gått upp för ministeriet att nu är måttet rågat för våra hårt arbetande bönder och att utebliven lön säkert kommer att bli droppen som får bägaren att rinna över. En välmående bonde är ju nyckeln till att ekonomin på hemorten och skötseln av jord och djur hålls i gott skick. Därför har man nu lagt till ett nytt stöd i form av 20 dagar betald semester de första fem åren för att år 2020 förlängas till 30 dagar för att motsvara löntagarnas semester. Tjänstemännen hade också förstått att bonden inte kan vila hemmavid beskådande allt ogjort arbete så därför kommer stödet att betalas ut som reseersättning. Naturligtvis mot redovisning för det är helt klart att lite byråkrati får man räkna med, bland annat skall det i samband med den årliga stödansökan kryssas för att man ansöker om stödet och till ansökan bifoga reseplan och budget. Det fanns också möjlighet till ett förhöjt stöd om man i samband med ledigheten deltar i aktiviteter och förnöjelser som bidrar till att skingra bekymren hemmavid. Stödet var lika stort både på AB och C-området och alla bönder med majoriteten av beskattningsbara inkomsterna härrörande från jordbruket hade möjlighet att söka. Riktigt klart var stödet inte än det skulle ännu behandlas i riksdagen men helt säkert förstår också riksdagsmännen betydelsen av att ett jordbruk med välmående bönder i förlängningen leder till att landets skrala ekonomi fås på fötter. Det är ju trots allt primärnäringarnas produktion som är motorn till landets välstånd.

Hur det här skulle kombineras med avbytarhjälp för husdjursbönderna fick jag inte klart för mig för just då hoppade katten upp i sängen och jag vaknade……..

Var allt bara en dröm?

Nää, jag är helt säker på att Kalle höll sitt fina föredrag och stödnedskärningarna och hotet om uteblivet stöd är också relevant! Däremot är jag lite osäker på stödet för bondens välmående 🙂

Bekymmersamt.

Noterar när jag skulle publicera ovanstående inlägg att måndagens (17.11) Närbild kommer att ha samma tema och visst kan man hålla med om att det är bekymmersamt.

Speciellt för dom unga som tar över och som skall satsa en massa pengar i sin arbetsplats. Jag har också egna erfarenheter av saken, visst var det bekymmersamt också då under lama-åren i början av 90-talet. Vi hade just köpt vårt jordbruk då räntorna steg plötsligt samt att skatteverkets strul med omläggning av deklarationsförfarandet till data från manuell behandling ledde till restskatter på grund av att de missat en del inkomster från -88 -89. Hösten -92 kom vintern tidigt och en stor del av skörden förstördes. 1993 föddes vår yngsta och så pass knapert var det då att om hon inte vätt ner blöjan riktigt totalt så gick den efter att ha torkat lite att återanvända.

Men vill man och kan man så gick det då att arbeta sig ur knipan och det får vi hoppas att också är fallet för de som börjar som bönder idag. Då var nog kostnadernas förhållande till inkomsterna bättre så fick man bra skörd gick det vägen, idag när en stor skörd inte ger något vidare netto utan förtjänsten till betydande del består av stöd är det inte lika lätt att arbeta sig ur ekonomiproblemen.

Inte är det heller lätt för de som avslutar sin jordbrukarkarriär, det är inte alla gånger möjligt att ta ut ett sånt pris för jordbrukslägenheten av nästa generation att alla skulder kan betalas bort. Så det kan hända att du får ta med dig skulder på flera 10-tusentals euro att försöka betala med den pension du får. Och då blir nog inte pensionärstillvaron det som många hoppats på efter ett långt slitsamt bondeliv…………

Hundratals gillar mina oplöjda åkrar

Nä, det är inte på Föusbooken – det är hundratals gäss som nästan varje dag tar sej en rast på åkrarna. Troligen de enda på långt håll som inte alls är bearbetade den här hösten. Dessutom några svanar. Jag körde ju bara med hacken så all spillsäden ligger bekvämt kvar sedan tröskandet.

Jag fick inte nån riktigt bra bild för de var ganska vaksamma och stack iväg då man gick närmare. Dessutom kom de på eftermiddagen och det började redan skymma så det var ingen idé att ta bilder då de flög för exponeringstiden var så lång att inget syns på bilden. Möjligen skulle jag ha fått bättre bilder från bilen för de brydde sej just inte om fordon men kom man gående så flög de iväg.

Tur att nån tycker det är bra med oplöjda åkrar …

Omedelbar utdelning

Mitt senaste inlägg var ju ganska deppigt, och även om den känslan nog ligger kvar i förgrunden måste man ju konstatera att det finns bättre dagar också.

En sådan dag var häromdagen.

Det har ju rensats utfall här på hemmanet. Detta ”drabbade” mig i allra högsta grad för utfallen omsluter mitt stomhemman som ett liggande dubbel-v, och når på så sätt varenda basskifte i ena eller andra eller båda ändar. Som en följd av detta har mitt plöjande blivit fördröjt i år eftersom grävlingen inte ville att åkrarna skulle vara plöjda innan dikningen. Dessutom har det ju inneburit en hel del jobb för mig att få alla utfall röjda och inte nog med röjda, utan också att bli av med allt flismaterial har även varit ett problem, men det löste sig, åtminstone delvis.

Man kan nästan säga att det har handlat om blod, svett och tårar innan projektet varit klart, åtminstone vad gäller kantröjningarna. Blod i form av blåmärken, svett i form av svett och tårarna var ganska nära när jag tappade den nästan nya motorsågen i vattnet.

Men slutet gott allting gott.

Grävmaskinen med tillhörande förare anlände i slutet på oktober och gjorde på några dagar ett fullständigt enastående jobb. Det är en fröjd att se på när någon som vet vad han håller på med håller på. Det var inte många dagars verk för Hitachin innan alla utfall var som nya och vattnet rann som inte på många år.

Tyvärr kommer även detta att bli en smått kostsam historia eftersom det handlar om många hundra meter för min del, kanske närmare tusen, och därtill kommer trumrör som skall förnyas, vissa av dom 80 cm och således kostsamma.

I år kom dock lönen för mödan snabbare än någon kunnat ana.

Jag kom alltså igång med plöjningen först förra helgen, alltså sista helgen i oktober och den 4.11 regnade det. Alltså inget normalt regn utan ett okontrollerat vansinnesregn i ett dygn. På vissa ställen i närregionen kom det 50 mm på ett dygn och alla ärenden ut på någon åker verkade vara historia för i år. Men, efter regn kommer solsken och så även i år. Dagen därpå öste solen ner från en klarblå himmel och jag tänkte att jag provar väl på lite plöjning, även om det kändes som ett vansinnesprojekt med tanke på dagen innan.

Det gick hur bra som helst

Jag har till denna onsdags dato aldrig sett en sådan fart i täckdikena och utfallen. Det påminde närmast om forsränning det som pågick i utfallen. Som en följd av detta var åkern nästan torr, det blev inte nämnvärda spår efter traktorn trots de 5 cm vatten som kom dagen innan.

Nedan några bilder som får bevisa mina förklaringar

Det är svårt att ge situationen rättvisa med en stillbild, men det är ett utlopp från en åker varifrån det strömmade kanske en 100 liter per minut under dagen

Visst är ett nyrensat utfall en vacker syn. Synd bara att förfallet börjar redan nästa vår. Det får inte vara såhär snyggt länge

Var fanns vattnet då? Jo uppenbarligen i Närpes å. Detta kort är taget i Yttermark centrum dagen därpå och här är flödena minst sagt ovanligt höga.

Hur som helst blev det ett riktigt plöjningsdygn på onsdagen. Efter nästan 13 timmar, varav de sista med bara månen som sällskap var jag både utled och supernöjd med dagen.

Nu är det bara resten kvar

Gubbejubbeleum och lervälling

Höst med allt vad det innebär. Mörkt, snöslask och helt vanlig lejdon på mångt och mycket. Lervällingen växer till sej för varje meter jag kör med traktorn. Egentligen skulle jag vilja ställa traktorn att stå från oktober tills det fryser till, nån gång i december-januari, men det fungerar inte riktigt så.

Det man inte gjort skall göras. Vare sej det innebär en backe som är som en grötgryta eller inte. Balarna skall hem, så nära fårhuset som möjligt så man inte behöver vara orolig för att slira fast någonstans i snön för att få mat åt fåren. Men, det har sina följder, så här ser det ut utanför fårhuset för tillfället

Ingen munter syn…Men det är bara där man kör, håller man sej i samma spår och lagar det till lervälling, hålls allt på sidan om som det ”ska”. Såhär ”ska” det ju inte vara. Nej, det borde vara en torr grusplan som man körde på, men grus, det är ingen man hostar fram i en handvändning hit till holmen. Så det får lite vara som det är, och så får man se till att tvätta traktorn när man kört färdigt. Kört färdigt blir det ju inte, varje vecka ska man köra in balar, men man får försöka tajma in en tvättning sen när det ser ut att frysa på. Hahaha… jag kan höra mej själv skratta när jag står och trampar lervälling uppåt stövlarna, när jag räknar hur många gånger det blivit gjort de senaste åren…

Så mycket annat händer det inte för tillfället. Har konstaterat 1000-kilometers gubbejubbeleum på mönkkisen. De flesta känner kanske till Emil i Lönnebergas gubbejubbeleum när han hade täljt ihop 100 trägubbar och hur det gick med det firandet… Ja, det slutade väl med att han den dagen satte och täljde i snickarboa hela dagen lång, så någon större glädje blev det väl inte. Kan hända man kunde känna igen den feelisen när mönkkiän passerade 1000 km. Bara att konstatera att förfallet fortsätter, och så var det bara att köra vidare. 😉

Glad är jag ändå åt hur bra mönkkiän har hållit och fungerat. Den använder jag rätt så mycket. Som några exempel, till att transportera ett som annat, fåren till båten, ved ur skogen, potatisen ur åkern, matkassar och foder hem, ja, allt som är lite tungt och som skall flyttas på. Sen är den alltid bra att ta till när man är lite kort och inte riktigt räcks, om det sen handlar om att plocka äppel eller slå ner stolpar spelar ingen roll, man får någon halvmeter till och ofta är det just det som behövs.

Idag är det fredag och vädret har lite mojnat efter senaste blåsandet. Kanske simmar det någon sik i viken? Hösten är inte bara lervälling och mörker. Till hösten hör också en hel del ”nöjen”. Endel vanligare, andra lite mer udda. Julen kommer ju snart, så pysslet börjar smyga sej igång, och så kanske man borde ta ner och tvätta julgardinerna småningom. Jag orkade/hann aldrig få ner julgardinerna i våras, så de har hängt uppe hela sommaren. Som tur är har jag inga tomtar på gardinerna, då skulle man bli mer ”kokko”-förklarad än vad man redan blir. Ne, de är neutrala vita gardiner med röda stjärnor, men, nog borde man ju ta ner och tvätta dem en gång i året i alla fall. Städa, de är jag inge bra på, då går jag hellre ut och måkar skit.

Olycksfylld plöjning.

Detta inlägg handlar om saker som inte borde få hända och som man skäms över att har hänt. Men om inlägget får någon att ta en extra koll av hjulbultarna och förhindra eventuell olycka så är det väl skammen värt. Det är ju i övrigt däckbytartider så saken är säkert aktuell för en och annan bilist också. Att möta ett rullande däck i hög hastighet på landsvägen är inget man vill göra.

Plöjningsdags.

I slutet av förra veckan tyckte jag att det började vara läge för inledande av plöjningen då väderprognosen utlovade både rikliga regn och kallare väder. Det gick ändå till måndag innan jag kom till skott. Lite slippriga och hala hade åkrarna blivit så nu passade det bra att testa dragförmågan på de nya 70-profildäcken som dessutom råkade vara justerade till lämplig spårvidd för plöjningen. Efter att ha bytt däck hämtade jag bolagsplogen och inledde plöjningen av en mindre stubbåker för att lättare se vilka justeringar som krävdes innan jag tog itu med de besvärligare grönsaksfälten. Konstaterade att justeringen av första tiltans bredd inte ville hålla rätt läge utan krävde justering i tid och otid. Ringde bolagsmannen då jag inte var helt säker på om det var traktorn eller plogen som orsakade problemet. Fick bekräftat att han också noterat liknande fenomen men inte i så stor utsträckning att han tyckte att det störde desto mera, det uteslöt nu i alla fall traktorn som orsak.

Nu var det hur som helst inte läge för felsökning och reparationer så jag plöjde vidare även om det innebar lite mera justeringsarbete. Stubbåkern avklarades och så flyttade jag till sallatsåkern efter att ha kört markerings- och öppningsfåror på ytterligare en åker. Jag ville få markeringen gjord innan det blev mörkt ifall ork fanns för lite ”övertidsarbete”….. och det gjorde det. Den nya traktorn har hyffsad belysning så efter att sallatsåkern klarats av tog jag itu med det markerade fältet. Framåt tre-tiden började ändå orken och de medhavda morötterna ta slut så jag körde hem och räknade med att hinna plöja den återstående delen på morgonkvisten innan regnet.

Innan jag tog natt noterade jag att det var dags för följande motoroljebyte men ett par timmar till kunde jag säkert köra för att sen sköta underhållet medan det regnade. Då kunde jag säkert också efterdra hjulmuttrarna vilket oftast fordras då nya fälgar tas i bruk samt söka efter felet på plogen. Efter några timmars sömn återvände jag till åkern nöjd över att det fortfarande var uppehållsväder. En halvtimme senare hörde jag i samband med vändning på vändtegen en liten smäll ungefär som om en sten föll på fotsteget till hytten. När jag följande varv vände skrapade det till ordentligt i hytten så jag stannade genast och klev ur för att kontrollera vad som hände. Och synen fick mig att dra ett extra andetag.

Ingen munter syn :( — Ingen munter syn 🙁

En ynka mutter förhindrade hjulet att helt falla av.

Tur i oturen.

Hjulmuttrarna hade fallit av och hjulet lossnat samt lutade mot hytten och på så vis stöttade traktorn från att falla omkull. Nu hjälpte det inte att förbanna sig själv för att inte tagit itu med oljebytet och efterdragningen av hjulmuttrarna natten innan. Högst antagligen hade redan då någon mutter lossnat och felet hade säkert observerats i samband med att jag sett över traktorn. Nu var goda råd dyra, domkraften hade ju brunnit upp i uthusbranden så det fanns ingen annan utväg än att hämta lite plank och pallgaffeln som jag använde vid däcksbytet och på så vis få traktorn lyft och hjulet på plats. En mutter fanns fortfarande kvar och ytterligare en hittade jag där jag trodde att en sten föll på trappsteget vändningen innan. Vågade ändå inte köra hem med endast två muttrar så jag bad dottern hämta nya från stan följande morgon. Bad henne fråga efter någonting att putsa ur gängorna på hjulbultarna på samma gång. Lyckligtvis så är hjulbultarna ordentligt härdade så gängorna var helt oskadda på sex av åtta bultar och nya muttrar lätt att montera. Två bultar får jag se över lite mera och eventuellt byta ut, högst troligt är det ändå fråga om metallspån från den mjukare metallen i disken.

Tur i oturen var att hjulet ramlade inåt och inte utåt varpå traktorn skulle ha lagt sig ovanpå hjulet.

Tur i oturen var att inget annat förutom eventuellt ett par hjulbultar och traktorförarens stolthet fick sig en törn.

Tur i oturen var att hjulet lossnade just som jag höll på att sätta plogen i marken och traktorn sakta rörde sig framåt, för jag vågar inte tänka på vad som hade skett om hjulet lossnat under landsvägstransport med hög hastighet och upplyft plog. Kanske hade det då funnits en bondbloggare mindre och detta inlägg lämnat oskrivet.

Så gott folk kolla hjulmuttrarna!