Sida 206 – Bondbloggen

Ojämnt

Vädret är ojämnt och brodden är ojämn detta ovanligt ovanliga år. På 60 år har inte två år varit likadana så hur skall man lära sej vad som är bäst ? I år gick det så att de tidigast sådda åkrarna är sämst och de som är två veckor senare sådda ser betydligt grönare och jämnare ut. Utom för de grannar som sådde redan i april – deras åkrar ser bra ut.

Orsaken är förstås det 60 mm regn som kom genast efter sådden av de första åkrarna. I svackorna finns nästan ingen brodd alls och marken är så hård att det inte syns spår av traktorn nu då jag sprutar. Men den senare sådda brodden är jämn och fin. Fast på de tidigare sådda åkrarna finns det också en massa grönt – ogräs.

Jämför med de två veckor senare sådda åkrarna:

Nästan inget ogräs alls. Det hade lönat sej att vänta med sådden men det krävs mycket starka nerver då grannarna hade sått två veckor tidigare och det utlovades regn. Och helst bör man också ha en förmåga att se in i framtiden …

Fjolårets besprutning mot kvickrot lyckades ganska bra men visst finns det kvar på de värsta åkrarna. I år ser man också stor buskar med baldersbrå som är ett eländigt ogräs eftersom det växer upp så snabbt på våren där det övervintrat. Man måste spruta tidigt med stark dos för att få bort det. Och det är ingen bra idé att ta lätt på baldersbråets bekämpning – det vet alla som försökt tröska en åker med en massa baldersbrå. I år testar jag ett nytt medel, Ally Class, som skall vara effektivt mot baldersbrå. Tidigare har jag kört med MCPA och sen besprutning eftersom vi haft tistlar men de tycks nu ha försvunnit utom på ett par fläckar.

I en dagbok av min farmors kusin finns 1907 en anteckning om hur man rensade tistlar för hand i sädåkern. Alla gröna romantiker är välkomna hit för att uppleva denna gamla odlingsmetod. Jag har dragit upp tistlar för hand i trädgården men är inte speciellt intresserad av att gå igenom 36 hektar med den metoden.

Nu testar jag den nya spårmetoden. Vid sådden lämnade jag 40 cm emellan efter 2:a, 6:e, 10:e, osv. varvet. Nu kör jag sprutan så spåret är mitt framför traktorn och det går mycket bra. Sprutandet blir effektivare och det blir inget dubbelt eller lämnat emellan. Egentligen är det bättre än att lämna spår för hjulen vilka är svårare att följa. Den här korta brodden reser sej snabbt så det blir inte spår efter traktorn alls – speciellt som det nu är så torrt. Jag sprutar sällan annat än mot ogräs en gång på försommaren.

Men jag kunde konstatera att såmaskinens spårmarkering fungerar bra. Jag hade nämligen vid sådden i misstag kopplat på den vilket resulterat i en ganska randig sådd. Till all tur bara på ett litet område. I alla fall tror jag att jag i framtiden håller mej till den här metoden med att lämna emellan 40 cm var fjärde varv. Sprutan är 12,5 meter och såmaskinen 3 meter så det blir en perfekt spårsättning. Förstås skulle 20 cm mellanrum räcka till men det är svårt att köra så precis – speciellt torra år då man har svårt att se såmaskinens markering.

Här syns den randiga delen med litet för mycket spårmarkeringar. De ljusa fläckarna är hopar av halm som fastnat framför såmaskinen vid sådden. Det var ganska besvärligt på den här mullåkern. Där jag inte harvat alls på våren gick det bättre. Nu håller jag också på att installera nya tandade tallrikar på såmaskinens gödselbillar (som är längst fram) så jag hoppas att de bättre skär igenom halmen i framtiden.

Det har mest varit byggarbete med det brandskadade köket sedan 10 maj. Men jag hoppas rivandet nu är slut så vi kan börja bygga upp det igen. Det har varit långa dagar med 16 timmars arbete. Flera gånger har jag börjat skriva till Bondbloggen men efter att ha somnat över tangentbordet har jag insett att det varit bättre att hasa sej till sängen i stället.

Den närmaste framtiden ser ganska utstakad ut. Det gäller att spruta litet ännu men vissa åkrar är sådda så sent att det blir en paus. Köksarbetet blir nu att få golvet i skick så vi småningom kan börja sätta in köksinredningen. Vi har ett litet reservkök men det är ganska trångt så det blir en lättnad att få flytta tillbaka till stuvun igen. Och ute i verkstaden står en mängd maskiner som väntar på att bli reparerade …

Skördandet igång

Vi började med första ensilageskörden för några dagar sedan. Tidpunkten är rätt så normal den tidiga våren till trots. Däremot såg jag för en vecka sedan att man i Borgå trakten också balade ensilage och det tycker jag är ganska tidigt. Men å andra sidan har man ditåt fått regn och värme i ganska passliga mängder.Hit i Pargas har vi inte fått så hemskt många droppar vatten de senaste par månaderna, så gräset i vallarna började ställvis lite sloka. Också tillväxten har lidit av den torra försommaren och ställvis är gräset ganska kort och dessutom ojämnt.

Förhoppningarna var alltså inte skruvade i topp vad gäller mängden gräs, men vi har nog blivit positivt överraskade trots allt. Visserligen blir det ingen toppenskörd vad gäller mängden, men med tanke på omständigheterna blir mängden riktigt hyfsat bra.

I och med att skördandet inleddes, började också vårt samarbete med Anttes kusin o fru ”på riktigt”. Balaren dras av deras Valtra, medan slåttern sköts med vår MF. Räfsandet sköts också med vår traktor medan balplockningen görs med deras Valtra.

Ibland måste det balas nästan hela natten

Ägg i traktor

Jag tänkte jag skulle kupa upp potatisen med pärlan, men den ville inte glöda, och traktorn var som död när jag prövade startspaken. Suckade, steg av och lyfte på huven … vad är det nu då? Akkun tom? Efter att jag lyft på huven på pärlan blev det stop med allt.

Av någon orsak råkade jag titta framåt, och så fick jag syn på det här. Tur det. Det var någon vecka sen vi använde traktorn, när vi satte potatis, så kanske är inte äggen kokta, men boet måste ju ha varit under byggnation en tid… Lite obehagligt ställe att ha torrt gräs och mossa på…

Jag kände försiktigt på äggen, ljumna va dom, så jag tog hastigt någon bild och satte sedan fast huven tillbaka.

Kanske borde man kasta ut hyresgästerna. Ingen har gett dom lova att bygga där, och traktorn kommer jag att behöva lite nu som då inom en snar framtid, men det kan nog minsann bli så att man får lov att fundera om… Använda någon annan traktor till de jobben pärlan brukar vara bäst på, för nog är dom ju så otroligt gulliga och försvarslösa där dom ligger 🙂

Kanske dags att spika någon ny fågelholk? Men, vad för sorts holk är det som behövs? En liten fågel måste det ju vara, det kan även jag räkna ut, men sen är jag ganska kass på fåglar, vems ägg kan det vara?

Plötsligt händer det

Dethär inlägget var egentligen tänkt som en kommentar på Christers senaste, men den blev så lång och omfattande – som det brukar bli när jag skall förklara något – så det får bli ett alldeles eget inlägg istället.

Plötsligt händer det. Det man har kunnat och jobbat med hela livet kastas plötsligt upp och ner och man börjar tänka om. Nej, inget dramatiskt har hänt, inget dödsfall och ingen brand utan det är mera på kunskapsmässigt plan jag rör mig nu.

Jag har ju många gånger förbannat och berömt lerjorden som hela mitt hemman består av. Lerjorden är lite som polismakten, en vän och en tillgång om den behandlas rätt, men en fruktansvärd motståndare om man planerar jobba emot den. Leran är bördig och för det mesta lätt att ha och göra med nuförtiden, men i en kamp kan man inte vinna över den.

Ett av det absoluta råden som min far gav över till mig var: Låt aldrig leran torka innan åkern är färdigsådd. Dvs samma dag man börjar röra i en åker skall den vara vältad och klar innan kvällen. Det rådet har jag levt efter i alla år, och också sett vad avsteg kan göra – nämligen utebliven skörd.

Vårmust?

Ett uttryck som inte är så vanligt mera men som användes flitigare förr är vårmust. ”Lett itt vårmustän ga de ur händren pojk” sa gammelbönderna. Vårmusten är alltså den speciella fuktighet som finns i marken om vårarna och som tenderar att försvinna ganska snabbt när våren framskrider. Enligt de gamla teserna var det försent att så när vårmusten försvunnit, och den kom inte tillbaks oavsett hur perfekt det skulle ha regnat.

Bondförnuftet säger naturligtvis att det inte går att få ett frö att gro som ligger mellan några hårda lerklumpar, delvis i luften. Därför brukade min far, och jag också för den delen harva tills harvtinnarna glödde för att få sönder dessa. Det kunde harvas en-två-tre-fyra gånger och i olika riktningar bara för att få söder lerklimparna. Resultatet blev aldrig riktigt bra, för mitt i allt fanns det ingen matjord kvar, utan bara ett tjockt lager damm som slammade igen vid första regn. Inte växte det speciellt bra i denna sörja heller.

Tiden gick och jag blev stor. Så småningom fanns det utrymme för nyinvesteringar och jag som ärftligt betingat menade att lerklumparna var det stora hånet mot min farmarkarriär köpte en Väderstad Crosskillvält med Crossboard. Detta var 2007.

Efter lite provkörning var det uppenbart att denna maskin skulle användas direkt i plogskivorna innan harvning. Hokkus-pokkus och allting svängde med en gång. Jag fick för första gången i mitt liv jämn broddskjutning och fin livskraftig brodd på alla skiften. Det var som ett under och jag hyllade och avgudade min vält som genom att ha sönder lerklumparna satt mig på grön kvist.

Trodde jag alltså.

Idag tror jag nämligen något helt annat. Jag tror att lerklimpsönderhavandet bara är en bonus. Det som Väderstaden verkligen gör är precis det som Christer skrev. Den hjälper till att få ytan torr men räddar vårmusten från att gå hädan. Detta stöds också av flera teorier som jag hört från andra håll och också av praktiken när man tänker bakåt.

Detta kan också vara nyckeln till varför vårplöjning inte fungerar på lerjord. All fukt åker direkt iväg till högre luftlager när man svänger upp blöt lerjord. Nu skall vi se hur det går för i år har jag lite Best of Everything. Jag har lättarbetat, vårplöjt, crosskillvältat och harvat. Redan tycker jag mig se tendenser åt ett håll som bevisar teserna. Det som är höstplöjt-crosskillvältat-harvat-sått ser bäst ut. Det som är vårålöjt vet jag inget om för där har ännu inget grott. Två veckor efter kornsådd – jotack!

Här alltså en bild på redskapet som jag inte längre vet vad det gör. Bara att det den gör, det gör den bra.

Sjöfåglarnas paradis – på åkern

Här brukade det vara försommartorka men kanske man måste ändra på sina förväntningar nu då det varit flera blöta vårar. I år var det torrt i april men sedan började det regna i maj och vill inte sluta. Broddarna från april ser fina ut men det som såddes i maj är ganska dåligt. Det såg inte så illa ut efter sådden men det senaste regnet har fått en hel del att drunkna.

Förr hade man ett grymt besvär med att få stenhårda lerkokor till nån sorts såbädd men inte är det här bättre. Våra täta lerjordar klarar inte av dessa regnmängder fastän vintern var riktigt bra och tjälen smulade sönder leran så vi hade bra såbädd i år. Våra åkrar är också ganska platta med en hel del svackor.

Jag är rätt så envis men få se om jag skall bli tvungen att gå tillbaka till plöjning. I år var det inget problem med sådden utan det är nu efter sådden som vätan ställer till med elände. Tallriksharvningen gav god såbädd men har inte lika bra tålighet för väta som plöjning. Plogen lämnar fåror under såbädden som leder bort överloppsvatten.

Det som är sått till sist gav bättre brodd än det som såddes i början på maj … Regnet på 60 mm var för mycket. Förr hette det att regn före johanni går direkt i bondens lårar (i form av god skörd) men det tycks inte gälla mer. Klimatförändringen lär ge ett regnigare klimat och tills vidare tycks det stämma. Nu vill jag inte ens höra talas om regn mera före johanni.

Markfysik, teori och praktik.

Lite regn gav mig en ledig kväll eller egentligen hade det funnits massor att göra men tog ändå soffan i besittning för att lite minska på sömnskulden. Förra veckans regnskur och värme satte fart på växtligheten så det blev normal vårbrådska till sist. En tidig vårbruksstart medförde att arbetena kunde göras under dagtid och ändå hinnas med men nu blev det att ta småtimmarna till hjälp för att få den sista spannmålen i jorden. Ja riktigt färdig med spannmålssådden är jag inte, jag har en hektar kring grönsakslandet kvar att så men det var så mycket kvickrot där att jag måste få bukt med den innan sådden.

Tack vare bra belysning på den nyaste traktorn är det inga problem att dra ut på dagen lite :) — Tack vare bra belysning på den nyaste traktorn är det inga problem att dra ut på dagen lite 🙂

Utdragen spannmålssådd

Min målsättning är att få all spannmål sådd på en gång för att rationellt kunna sköta besprutningar och andra skötselåtgärder så att de stör grönsaksodlandet så lite som möjligt. Nu såddes det första rekordtidigt den 27 april och nu en månad senare eller natten till den 28 maj sådde jag sista kornet förutom den där hektaren som återstår kring grönsakslandet i kyrkbyn. Att det nu blev så här beror inte på vädret denna gång utan på att jag fortfarande saknar egen såmaskin på grund av branden och på sena gödselbeställningar / -leveranser. Grönsaksplantorna var inte klara för plantering då jorden redde sig rekordtidigt men spannmålen kunde jag gott ha sått i månadsskiftet april-maj om inte om varit. En månadslång spannmålssådd har jag inga erfarenheter av från tidigare men det som såtts senare har ju grott betydligt snabbare så skillnaden i utveckling behöver ändå inte bli så stor i slutändan.

Markstruktur

Att marken förskonats från hårda regn under hela våren är väl kanske den största orsaken till att marken redde sig fint i år. Att tjälen gick tidigt gjorde också att jorden torkade upp jämnt och snabbt överallt utan besvärliga blöta tjälhål. I mitt inlägg om harvningen lade jag in en teori om att sätta lock på jordytan för att förhindra onödig upptorkning och jag får nog så här i efterskott konstatera att åtminstone i år och på mina jordar så fungerade teorin också i praktiken. Lite bilder kanske förtydligar saken.

Välbevarad markfukt gör det lätt att se körmarkeringarna till och med in på småtimmarna. Bloggkollegan Kalle skrev i sitt inlägg vilse i öknen hur svårt det var att orientera sig på de jämngråa fälten men här har ”locket” bevarat markfukten väl. Fältet såddes natten mellan 17 och 18 maj och hade harvats 3 ½ vecka tidigare. En närbild nedan för att ytterligare påvisa fukten i jorden.

I harvningsinlägget skrev jag att 2,5 hektar lämnats oharvat och det passar bra som jämförelseobjekt. Det här fältet såddes 19 maj och harvades kvällen innan. Här är det mindre markfukt kvar och på det jämngråa fältet hade det varit betydligt svårare att skilja sått från osått om det inte varit för att harvränderna går diagonalt i förhållande till såraderna.

En tidig harvning med senarelagd sådd ger också möjlighet till att bekämpa ogräs mekaniskt. Här har marken legat orörd sen harvningen fyra veckor innan sådd och en hel del fröogräs har grott och ”tas nu om hand” av såmaskinen i samband med sådden. Också här syns ”lockets” fuktbevarande effekt.

Sen då?

Som sagt sådde jag kornet rekordtidigt den 27 april, att det sen efter valborg blev kallt i över ett par veckors tid ledde till att det tog två veckor innan de första sylarna av brodden syntes och utvecklingen var långsam fram till förra veckans värmebölja. Denna veckas återgång till ”långkalsongsväder” med hårda nordliga vindar sätter återigen sordin på utvecklingen så att nu en månad efter sådd har den första kornsådden nått 2½-bladsstadiet. En ovanligt långsam start med tanke på att den såddes på vårplöjd åker som annars brukar leda till att jorden värms upp snabbare. Att jag sådde det vårplöjda till först är jag glad över för det hade nog inte grott så här jämnt om jag sått det senare med tanke på den torra våren.

Även havren grodde jämnt tack vare ”lockharvningen” och kolla in vilken fin grynstruktur jorden har i år. Noterar lite bruna bladspetsar men antar att det beror på den hårda kalla nordanvinden de senaste dagarna.

Lärdomarna från i år är således sammanfattningsvis att ”harva när du kan och så när du vill”.

Nu är ju skörden långtifrån bärgad men så här långt ser alla mina broddar bra ut. Senaste nytt från lantbruksstatistiken meddelar också att det i år växer mer spannmål på de finländska åkrarna än vad det gjort de senaste fyra åren, vad det sen medför i slutändan får vi se.

Alternativa metoder.

Eftersom jag sått lite nu och då när jag haft tid och tillgång till såmaskin och gödsel har jag inte riggat upp desto vidare påfyllningsstationer för spannmålshanteringen. Testade i stället lite alternativa metoder som jag i efterhand bedömer utvecklingsbara. Att fylla såmaskin med skopa fungerade riktigt bra, nu råkar min snöskopa ha gallervägg i bakkanten så jag kunde inte fylla den helt men en ny skopa står på inköpslistan och den kommer nog att sakna galler efter årets erfarenheter. Lagras utsädet i lösvikt fungerar det riktigt snabbt och bra. Minns att grannen lagrat spannmål i plansilo och att lastbilschauffören vid leveransen något förundrades över hur länge det skulle ta att fylla bilen med hjälp av frontlastare men att farhågorna kom på skam när han konstaterade hur fort det gick.

Gödsel har jag också tidigare hanterat med eltrucken då jag slipper bättre till med den. Så kombinationen snöskopa för utsäde i lösvikt och truck för gödselsäckshanteringen blir nog använd här framledes också 🙂